ORDET I DIN MUN - 5 Mos 30
Bibelläsning: Femte Moseboken 30
Läs bibeltexten här
"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det." ( Mos 29:14 FB)
Guds ord är kraftfullt och kan förändra mycket. Här talas det om ordet som finns i vår mun och i vårt hjärta. I Romarbrevet används denna vers för att förklara hur man blir frälst. Först hör man Guds ord och tar emot det i sitt hjärta i tro. Därefter fullbordas frälsningen då vi i tro vågar tala ut bekännelsen. (Rom 10:8-10). Bekännelsen är viktig. Att våga tala ut Guds löfte är viktigt. Det är viktigt att göra en troshandling, en bekännelse, för att kraften i Guds ord ska kunna förlösas i våra liv.
Men denna vers påminner oss också om vikten att tala med andra människor om Guds ord. Versen säger att vi har ordet i hjärtat och i munnen. Men alltför ofta kommer det aldrig ut genom munnen. Vi går och bär ordet i våra hjärtan, men tar inte tillfället att tala ut det till människor vi möter. Människor som kanske aldrig har nåtts av budskapet om frälsning. Människor som kanske behöver ett ord av tröst eller förlåtelse.
Var frimodig och tala ut Guds ord. Göm det inte bara i ditt hjärta. Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning. Det kan förvandla både ditt och andras liv.
- Mannakorn att tugga på under dagen: Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning.
_____________________
Innehåll:- Vers 1-14
Profetia om att Israels folk en gång ska få återvända till sitt land.
- Vers 15-20
Valet mellan liv och död
Kommentar:
Två kapitel tidigare uttalade Moses en profetia om att israeliterna skulle spridas ut över hela jorden (5 Mos 28:64-67). Här talas det inte om den babyloniska fångenskapen för då spreds de inte ut över hela jorden. Uppfyllelsen av denna profetia hände först år 70 e.Kr. Romarna hade tröttnat på de återkommande upproren i Israel. Romarna intog Jerusalem, brände ner Templet och fördrev judarna från området. Senare infördes också en lag att det var förbjudet för judar att bosätta sig i Jerusalem och Israel.
I detta kapitel fortsätter profetian och talar om att Herren en dag skulle låta sitt folk komma tillbaka: "Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån." (vers 2-3).
Vilken precision i det profetiska ordet! Tusentals år senare började judarna flytta tillbaka till det land som en gång hade varit deras och 1948 uppstod på nytt den israeliska staten och judarna kom till Israel från alla delar av världen. Det tog över tretusen år innan Moses profetia gick i uppfyllelse!
"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta" (vers 14). Dessa ord används av Paulus då han förklarar hur man blir frälst (Rom 10:6-10).
Till eftertanke:
Moses profetia om att judarna skulle förskingras och få genomgå stora lidanden uttalades cirka 1400 f.Kr. Det uppfylldes 70 e.Kr. Löftet om att de skulle komma tillbaka till löfteslandet uttalades ca 1400 f.Kr. och uppfylldes 1948.
Detta uppfyller mig med förundran över Ordets tillförlitlighet.
- Vad gör det med dig?
Då Paulus citerar orden från kapitel 30 för att förklara frälsningen, skriver Paulus: "Hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?" (Rom 10:14).
Människors frälsning hänger alltså på att vi vi berättar för dem om Jesus.
- Hur tycker du församlingen fullgör denna uppgift?
- Hur uppfyller jag denna uppgift?
Läs bibeltexten här
"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det." ( Mos 29:14 FB)
Guds ord är kraftfullt och kan förändra mycket. Här talas det om ordet som finns i vår mun och i vårt hjärta. I Romarbrevet används denna vers för att förklara hur man blir frälst. Först hör man Guds ord och tar emot det i sitt hjärta i tro. Därefter fullbordas frälsningen då vi i tro vågar tala ut bekännelsen. (Rom 10:8-10). Bekännelsen är viktig. Att våga tala ut Guds löfte är viktigt. Det är viktigt att göra en troshandling, en bekännelse, för att kraften i Guds ord ska kunna förlösas i våra liv.
Men denna vers påminner oss också om vikten att tala med andra människor om Guds ord. Versen säger att vi har ordet i hjärtat och i munnen. Men alltför ofta kommer det aldrig ut genom munnen. Vi går och bär ordet i våra hjärtan, men tar inte tillfället att tala ut det till människor vi möter. Människor som kanske aldrig har nåtts av budskapet om frälsning. Människor som kanske behöver ett ord av tröst eller förlåtelse.
Var frimodig och tala ut Guds ord. Göm det inte bara i ditt hjärta. Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning. Det kan förvandla både ditt och andras liv.
- Mannakorn att tugga på under dagen: Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning.
_____________________
Innehåll:- Vers 1-14
Profetia om att Israels folk en gång ska få återvända till sitt land.
- Vers 15-20
Valet mellan liv och död
Kommentar:
Två kapitel tidigare uttalade Moses en profetia om att israeliterna skulle spridas ut över hela jorden (5 Mos 28:64-67). Här talas det inte om den babyloniska fångenskapen för då spreds de inte ut över hela jorden. Uppfyllelsen av denna profetia hände först år 70 e.Kr. Romarna hade tröttnat på de återkommande upproren i Israel. Romarna intog Jerusalem, brände ner Templet och fördrev judarna från området. Senare infördes också en lag att det var förbjudet för judar att bosätta sig i Jerusalem och Israel.
I detta kapitel fortsätter profetian och talar om att Herren en dag skulle låta sitt folk komma tillbaka: "Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån." (vers 2-3).
Vilken precision i det profetiska ordet! Tusentals år senare började judarna flytta tillbaka till det land som en gång hade varit deras och 1948 uppstod på nytt den israeliska staten och judarna kom till Israel från alla delar av världen. Det tog över tretusen år innan Moses profetia gick i uppfyllelse!
"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta" (vers 14). Dessa ord används av Paulus då han förklarar hur man blir frälst (Rom 10:6-10).
Till eftertanke:
Moses profetia om att judarna skulle förskingras och få genomgå stora lidanden uttalades cirka 1400 f.Kr. Det uppfylldes 70 e.Kr. Löftet om att de skulle komma tillbaka till löfteslandet uttalades ca 1400 f.Kr. och uppfylldes 1948.
Detta uppfyller mig med förundran över Ordets tillförlitlighet.
- Vad gör det med dig?
Då Paulus citerar orden från kapitel 30 för att förklara frälsningen, skriver Paulus: "Hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?" (Rom 10:14).
Människors frälsning hänger alltså på att vi vi berättar för dem om Jesus.
- Hur tycker du församlingen fullgör denna uppgift?
- Hur uppfyller jag denna uppgift?
Bibelläsning: Femte Moseboken 31
Läs bibeltexten här
"HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad." (5 Mos 31:8 FB)
I kapitlet får Josua i uppdrag att föra folket in i det land som Herren lovat (vers 23). Det är ett stort uppdrag för en ny ledare, men gång på gång försäkrar Herren att det är han som går framför (vers 3+8) och att Herren går med (vers 6). Herren kommer inte att lämna dem eller att överge dig (vers 8). Därför behöver du inte vara rädd eller förfärad (vers 8).
Kanske tycker du att det uppdrag du fått är alltför stort. Kanske möter du saker i livet som känns övermäktiga. Ta till dig budskapet i dessa verser:
-Du behöver inte vara rädd eller förfärad
-Herren går framför dig in i det okända
-Herren går med dig genom det svåra
-Herren lovar att aldrig lämna dig eller överge dig.
- Mannakorn att tugga på under dagen: HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig.
____________________
Innehåll: - Vers 1-13
Moses förbereder sin bortgång och folkets erövring av det lovade landet.
Innehåll: - Vers 1-13
Moses förbereder sin bortgång och folkets erövring av det lovade landet.
- Vers 14-23
Herren ger Moses sången om Israel
- Vers 24-30
När nu Moses har skrivit ned denna lag ger han anvisning om hur den ska bevaras
Kommentar:
Moses var nu gammal, 120 år, och Herren hade sagt att Moses inte var den som skulle föra folket in i löfteslandet på grund av hans olydnad (4 Mos 20:12). Josua var den som nu skulle utses att bli Moses efterträdare. Han var en av de två spejarna som fyrtio år tidigare hade röstat för att man skulle följa Guds ord och inta landet.
Moses ger också folket stärkande ord som också kan vara en uppmuntrande hälsning till dagens troende: "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig" (vers 6).
Moses befallde också att denna lag skulle läsas upp för inför hela Israel "män, kvinnor, barn och främlingen som bor hos dig" (vers 12) vart sjunde år. Det var viktigt att inte glömma bort Guds ord. I Herrens sista ord till Moses framgår det att Herren mycket väl visste om att hans folk skulle "överge mig och bryta det förbund som jag slutet med dem" (vers 16).
Josua insätts som ledare och får orden "Var stark och frimodig för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed lova åt dem. Och jag är med dig" (vers 23).
Till eftertanke:
"HERREN går själv framför dig".
- Vad innebär det för dig idag? För hela ditt liv?
Sedan följer ett löfte om vad Herren ska göra, ett löfte om vad Han inte ska göra och en uppmaning till dig om vad du ska göra:
1/ Han skall vara med dig
2/ Han skall inte lämna dig eller överge dig
3/ Var inte rädd eller förfärad.
- Försök komma ihåg den här versen under dagen. Tugga på den flera gånger idag. Gud vill låta dig bli ett med hans löften till dig.
Herren ger Moses sången om Israel
- Vers 24-30
När nu Moses har skrivit ned denna lag ger han anvisning om hur den ska bevaras
Kommentar:
Moses var nu gammal, 120 år, och Herren hade sagt att Moses inte var den som skulle föra folket in i löfteslandet på grund av hans olydnad (4 Mos 20:12). Josua var den som nu skulle utses att bli Moses efterträdare. Han var en av de två spejarna som fyrtio år tidigare hade röstat för att man skulle följa Guds ord och inta landet.
Moses ger också folket stärkande ord som också kan vara en uppmuntrande hälsning till dagens troende: "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig" (vers 6).
Moses befallde också att denna lag skulle läsas upp för inför hela Israel "män, kvinnor, barn och främlingen som bor hos dig" (vers 12) vart sjunde år. Det var viktigt att inte glömma bort Guds ord. I Herrens sista ord till Moses framgår det att Herren mycket väl visste om att hans folk skulle "överge mig och bryta det förbund som jag slutet med dem" (vers 16).
Josua insätts som ledare och får orden "Var stark och frimodig för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed lova åt dem. Och jag är med dig" (vers 23).
Till eftertanke:
"HERREN går själv framför dig".
- Vad innebär det för dig idag? För hela ditt liv?
Sedan följer ett löfte om vad Herren ska göra, ett löfte om vad Han inte ska göra och en uppmaning till dig om vad du ska göra:
1/ Han skall vara med dig
2/ Han skall inte lämna dig eller överge dig
3/ Var inte rädd eller förfärad.
- Försök komma ihåg den här versen under dagen. Tugga på den flera gånger idag. Gud vill låta dig bli ett med hans löften till dig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar