Första gången jag läste dagens
bibelord var jag ganska nyfrälst, eller rättare sagt hade jag för första gången
i livet fått det, som de gamla kallade för ”frälsningsvisshet”. Jag var 25 år
gammal. Jag hade varit med i församlingen hela mitt liv, men jag hade aldrig
etablerat en personlig relation till Gud och till hans ord. Bibeln var en
otillgänglig bok, vars berättelser jag visserligen kunde ganska väl från
söndagsskolan, men vars övergripande budskap fortfarande var ganska okänt för
mig. Ordet från Sefanja bok blev mycket personligt när någon gav mig detta bibelord på en lapp. Tänk
att budskapet var till mig - Det handlade ju om att Gud bodde i mig och att han
gladde sig över just mig, att han älskade mig och att han fröjdade sig över
mig. Ofattbart och underbart!
Senare i livet när jag skulle
delta i, och tala vid, en konferens långt bort i världen, kände jag mig ensam
och ganska hjälplös inför det viktiga uppdraget. Då mötte Gud mig ännu en gång
med samma hälsning. Herren bor i dig! Och plötsligt blev det svåra överkomligt
för Gud skulle vara med.
BÖN
Tack Gud, min far för
att du har tagit din boning i mig och att jag därför aldrig behöver frukta
något ont. Tack att du räddar, tack att du älskar och tack att du gläder dig
över mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar