BÖN FÖRÄNDRAR VERKLIGHETEN – Apg 12

Bibelläsning: Apostlagärningarna 12
Läs bibeltexten här

"Guds ord fortsatte att sprida sig och tillväxa" (Apg 12:24)

Trots starkt motstånd fortsatte den kristna församlingen att växa (eller var det på grund av motståndet man växte?).

I kapitel 12 blir Petrus fängslad. Då Petrus sitter i fängelse ber församlingen ivrigt till Gud för honom (Apg 12:5). det resulterar i att en ängel kommer och för ut Petrus från fängelset. Han går då, mitt i natten, till församlingen som är fullt sysselsatt med att ivrigt be för Petrus.

Då Petrus knackar på dörren blir tjänsteflickan så glad att hon glömmer att öppna dörren för Petrus (Apg 12:14). I stället springer hon rakt in i bönemötet för att berätta den goda nyheten om att församlingens böner har blivit besvarade. De bedjande trodde inte på tjänsteflickan utan sa till henne: "Du är tokig" (Apg 12:15).

Det verkar som om det var möjligt för Gud att besvara bönen, även om ingen av de troende trodde att deras bön skulle ge resultat.

Den mängd av tro som du kan lägga in i din bön är inte det avgörande. Det avgörande är att du ber. Vi får komma till Gud med den lilla tro vi har. Gud kan förändra verkligheten som svar på din och min bön.

Gud inbjuder dig och mig in i bönens värld, där vi får vara med att förändra verkligheten.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Bön skapar en ny verklighet.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Även bön med liten tro kan åstadkomma resultat
Petrus satt i fängelse och församlingen bad att han skulle bli frigiven. Det står till och med att de "bad uthålligt för honom" (vers 5).
  Då församlingen som bad att Petrus skulle friges nås av budskapet att han står utanför dörren, var det ingen som trodde det. Trots att det var det de bad om. Istället för att gå och öppna dörren sa de till budbäraren "Du är tokig!" (vers 15). Då de till sist gick till dörren såg de "till sin häpnad" att det var Petrus som stod där (vers 16). Till och med bön med liten tro kan tydligen åstadkomma resultat.
   Det verkar som om ängeln som förde ut Petrus ur fängelset inte riktigt litade på Petrus tro. Petrus gick ut ur fängelset, mer eller mindre i sömnen. Först på gatan "blev han sig själv igen" (vers 11). Ängeln gav bara Petrus en puff i sidan (vers 7) och Petrus trodde sedan att det som hände var en syn (vers 9). Om Petrus hade varit vaken hade han kanske sagt som vi brukar säga "Det är omöjligt. Se på alla kedjor, vakter och låsta dörrar".
Till eftertanke:
Hur fungerar det i ditt böneliv? Ber du om konkreta ting som du önskar ska ske? Kanske du också upplever att du har liten tro då du beder?