Tidig söndagsmorgon i Västerås 10 maj

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Ännu en vecka har gått där Coronapandomin satt sin prägel på tillvaron.

Vi har genomfört alla veckans mentorssamtal över telefon och det fungerar bra även om det inte är detsamma som att mötas öga mot öga. 

Om allt hade varit som planerat skulle vi ha varit i Bergen på Norges västkust den här helgen, men det har vi naturligtvis fått avlysa. Bergen är en av de fantastiskt fina städerna på Norges västkust. En vårdag i Bergen är något alldeles speciellt om man råkar komma den dagen som det inte regnar där (se bilden). 

Men nu var det inte själva staden vi skulle besöka i första hand. Vi skulle ha haft en bibelhelg för frälsningsarmékårerna i staden. Vi har haft förmånen att få  undervisa i Bergen många gånger genom åren och vi känner många av vännerna där. Första gången vi hade en bibelhelg i Bergen var i början av 1980-talet då vi bodde i Norge den första omgången. Men vi tror på ett liv efter Coronan och vi hoppas få komma och genomföra den planerade helgen en annan gång.

Under veckan har jag skickat ut ett antal bokpaket till dem som hade beställt boken som vi annonserade om i början av veckan. Och på en av beställningarna såg jag ett namn som verkade bekant. Jag har inte sett honom på många år, men namnet väckte många minnen. Jag var tvungen att fråga honom om har var den jag trodde att han var, så jag skrev ungefär så här: "Är du den som hade en mamma som jobbade på Värtahemmet på 1950-talet. Vi var inte så gamla på den tiden och du hade fått ett stoppur av din mamma och du och jag sprang omväxlande en sträcka på gården medan den andra tog tid?" Svaret kom ganska snart: "Japp, det var jag" och så berättade han om många minnen från den tiden. och jag tänkte vidare på den tiden och hamnade så småningom i en artikel som jag skrivit någon gång med mina intryck från Värtahemmet på 1950-talet. Artikeln var publicerad på "Bootheum", Frälsningsarméns digitala museum. Du finner en länk till artikeln i slutet av detta inlägg. Artikeln är ganska underhållande och visar att jag var ganska busig redan på den tiden. På samma tomt som Värtahemmet fanns också Sveriges enda "Myrorna" (Se bilden).

Men nu kan vi inte sitta och drömma oss tillbaka. Nu är det 2020 och Coronan rasar. Nu är det snart dags att gå på gudstjänst (digitalt förstås) och snart är det dags för en ny vecka med nya utmaningar.

Med önskan om en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Den berömda artikeln om Värtahemmet finner du här: 
 http://bootheum.se/wp-content/uploads/2015/12/V%C3%A4rtan_barndomsminnen_Peter_Baronowsky.pdf