125-årsjubileum nästa helg (Se bilden nedanför). Kan du tänka dig 125 års oavbruten tjänst!
Peter Baronowsky
”Gud har upphöjt (Jesus) med sin högra hand, och sedan han enligt löftet tagit emot den heliga anden av Fadern har han nu utgjutit den, så som ni här ser och hör.” (Apg 2:33)
Jesus verkställer det som utgår
från Fadern och på pingstdagen utöste han den helige ande över alla människor.
Då först hade Jesus liksom fullbordat hela sitt återlösningsverk för
människorna på jorden. Nu skulle Sanningens ande, samma ande som bor i Fadern
och i sonen, ta över. Och sedan pingstdagens andeutgjutelse finns Guds ande
nära varje människa, men varje människa måste själv bjuda in den helige Ande i
sitt liv.
När en människa bjuder in den
helige Ande blir han ”Gud verksam i den troende”. Det handlar om en märkbar, en
påtaglig närvaro av Faderns och av Jesu helighet i den människan. Den helige
Anden är kraftens ande. ”Gud har inte gett oss modlöshetens Ande utan kraftens,
kärlekens och självbesinningens” (2 Tim 1:7). Och den helige ande är renhetens
Ande. Det är han som ska visa världen vad synd och rättfärdighet och dom är.
(Joh 16:8)
BÖN
Jesus, fyll mig på
nytt med din helige Ande idag. Fyll mig med din kraft och kärlek. Fyll mig med
självbesinning och renhet.
Bibelläsning:
Psalm 38
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=38&verse=1
"Men jag väntar på dig, Herre, du skall svara, Herre, min Gud."
(Ps 38:16)
Ibland är det enda vi kan göra att vänta på Herren. Vi har gjort allt vi kunde
göra. Våra resurser känns uttömda. Då får vi bara acceptera att saker är som de
är just nu. Och vänta på Herren.
Någonstans där framme
kommer Herren att öppna en dörr och ljuset kan få växa sig starkare. Men just
nu får vi bara vänta på Herren.
______________________________
Mannakorn att tugga på under dagen:
Vänta på Herren.
______________________________
Kommentar
Psalmen är full av sorg och klagan från början till slut.
Vers 1-5
David klagar på att Gud vänt honom ryggen. David bekänner att det är hans egen synd
som är orsaken till hans lidande.
Vers 6-11
David klagar över sina kroppsliga lidanden
Vers 12
Till och med Davids nära och kära tar avstånd från honom.
Vers 13-18
David klagar på all skada hans fiender åsamkat honom.
Vers 19-23
Psalmen avslutas med bön till Gud där David på nytt bekänner sin synd och ber
att Herren ska komma till hans undsättning.
Bibelläsning:
Psalm 39
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=39&verse=1
"Jag vill ta mig i akt, så att jag inte syndar med min tunga. Jag vill
sätta ett lås för min mun" (Ps 39:2)
Det kan bli många ord som slinker ut ur vår mun under en dag. Inte alla ord är
uppbyggliga. Inte alla ord är nödvändiga. Ord som uttalats kan inte tas
tillbaka. Så fort de kommit över mina läppar kan de ha orsakat skada.
Gode Gud, hjälp mig att vara försiktig med vad jag tillåter komma ut ur min
mun.
"Vi begår alla många fel. Om någon inte felar i sitt tal, är han en
fullkomlig man som också kan tygla hela sin kropp…. Med den (tungan) välsignar
vi Herren och Fadern, och med den förbannar vi människorna, som är skapade till
Guds avbild. Från samma mun kommer välsignelse och förbannelse. Så får det inte
vara, mina bröder" (Jak 3:2,9-10 FB)
_______________________________
Mannakorn att tugga på under dagen:
Hjälp mig att vara vaksam över
vilka ord jag släpper ut ur min mun.
_______________________________
Kommentar
Här skriver David en
psalm som handlar om döden och livets förgänglighet.
Vers 1-7
Davids tankar inför döden.
- Han vill vara noggrann om vad han säger för att inte synda (vers 1).
- David tänker också på hur meningslöst det är att oroa sig (vers 7).
Vers 8-14
David ber till Gud om förlåtelse för alla sina överträdelser (vers 9) så att
han åter kan få uppleva glädje innan han går bort (vers 14).
Bilden: Dagen skrev nyligen om makarna Amir och Samaneh. Båda konverterade, flydde Iran och är i dag aktiva i Frälsningsarmén i Göteborg. Men bara Samaneh ska utvisas till Iran. (Foto: Privat foto)
Frida Park skriver i en ledartext i Dagen:
Samaneh och hennes numera äkta make Amir, frälsningsofficer, träffades i Sverige och vigdes här, men de växte upp i Iran. I Iran fann de båda Jesus och lämnade islam. Både tvingades fly, var och en för sig. När de kom till Sverige sökte Amir uppehållstillstånd i Mora och fick stanna på grund av risken för religiös förföljelse. Samaneh sökte av samma skäl i Göteborg och fick nej. I alla instanser. Nu ska Samaneh skickas ut från Sverige, medan Amir får stanna. Det är inte alldeles enkelt att förstå logiken i myndigheternas beslut.
Läs hela artikeln i Dagen:
https://www.dagen.se/ledare/2025/03/27/som-kristna-skams-vi-over-sveriges-ruttna-migrationspolitik/
”Kom till mig och hör noga på, lyssna, så får ni liv. Jag sluter ett
evigt förbund med er, den nåd jag visat David skall bestå.” (Jes 55:3)
Ett förbund är ett avtal om
samverkan, särskilt av mer varaktigt slag. I Bibeln talas det ofta om eviga
förbund mellan Gud och människa. Ett förbund har två komponenter. Å ena sidan
handlar det om att båda parterna visar varandra ”trohet”. Å andra sidan är båda
parternas ”tillit” lika viktig. Om en av parterna brister i trohet vacklar
självfallet hela förbundet. Men detta gäller faktiskt också om det får smyga
sig in misstänksamhet och avundsjuka i relationen, om det brister i tillit
mellan parterna.
Denna dag är en speciell dag för
mig. För 56 år sedan slöt jag ett förbund, som sedan präglat hela mitt liv.
Peter och jag lever fortfarande inom det förbund som vi slöt framför altaret i
Borgs kyrka. Med tacksamhet får vi se tillbaka på hur kärleken stärkts genom
åren, eftersom båda medvetet strävat efter att bygga upp relationen genom
trofasthet och tillit.
Ändå är vi medvetna om att det
bara är Guds nåd, som hållit oss kvar i en hel relation genom livets olika
stormar. Vårt förbund hade inte betytt någonting om inte det hade varit grundat
på ett starkare och stadigare förbund, Guds eviga förbund med var och en av
oss.
BÖN
Herre tack för att
ditt förbund till mig står fast. Tack för att din nåd är tillgänglig för mig i
alla livets skiften. Hjälp mig att vara trogen dig så länge jag lever!
Bibelläsning: Psalm 37
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=ps&chapter=37&verse=1
De gudlösas skenbara lycka
"Ha din glädje i HERREN, han skall ge dig vad ditt hjärta begär" (Ps 37:4)
Jesus frågar vid några tillfällen "Vad vill du att jag ska göra för dig?"
Om Jesus skulle ställa den frågan personligen till dig just nu, vad skulle du
svara? Vad är ditt hjärtas längtan? Vad är det du hoppas ska hända? Och vad är
det du absolut inte vill ska hända?
Gud vill att vi ska komma till Honom och tala om vad vi längtar efter att han
ska göra i vårt liv. Ibland kan vi då genom den Helige Ande få en förvissning
om att Gud kommer att besvara vår bön: "...han skall ge dig vad ditt
hjärta begär"
_________________________________
Mannakorn att
tugga på under dagen:
”Vad vill du att jag ska göra för dig”?
_________________________________
Kommentar
Psalm 37 är en undervisande psalm. De flesta
psalmer är en hjälp i vår tillbedjan med bön och lovprisning, men denna psalm
är förkunnande.
Budskapet är:
- Var inte avundsjuk på de ogudaktiga, även om det kan se ut som att det går
bättre för dem än för dig. Herren kommer att ta hand om dem i sin tid.
- I stället ska du bli stilla inför Herren och överlämna din väg åt honom. Lev ett rättfärdigt liv. Herren ser dig och kommer
att belöna dig.
”Herren, det är Anden, och där Herrens ande är där är frihet” (2 Kor 3:17)
Den helige Ande utgår från Fadern
och visar vem Jesus är. Fadern sänder den helige Ande i Jesu namn. När jag
tänker på den helige Ande handlar det först och främst om ”frihet”. Jag tänker
på frihet från prestation och jag tänker på friheten att vara den jag
egentligen är. Men jag tänker kanske framför allt på friheten att göra det Gud
vill i denna världen, där vi är omgivna av och ofta kan känna oss kontrollerade
av det onda, När den helige Ande är med vågar vi bryta igenom motståndet.
Jag tänker också på friheten från
alla osunda band. Den helige Ande hjälper en människa att bryta varje band som
vill hålla henne borta från gemenskapen med Gud. Han är ”Hjälparen”, den som
”påminner” oss om allt det som Jesus har sagt. (Joh 14:26) När frestelsen
kommer är den helige Ande, som med mjuka band binder mig till Jesus. Den helige
Ande bor i mig om jag är en kristen, och i mitt inre viskar han de varnande
orden, som får mig att hålla fast vid Jesus.
BÖN
Helige Ande tack att
du bor i mig och låter mig få uppleva friheten från alla band utom bandet till
Jesus Kristus, Guds son.
Bibelläsning: Lukasevangeliet 19
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=19&verse=1
"Den förste kom och sade: Herre, ditt pund har gett tio pund till. Då
sade kungen: Bra, du gode tjänare. Eftersom du har varit trogen i det minsta
skall du härska över tio städer." (Luk. 19:16-17 FB)
Jesus berättar här liknelsen om punden. Det handlar om hur vi förvaltar det som
vi har fått att förvalta.
Det handlar om hur vi förvaltar våra förmågor. Vad gör vi med de förmågor vi
fått? Investerar vi vårt kunnande och vår erfarenhet så att det kan bära frukt
i Guds rike?
Det handlar om vår tid. Förvaltar vi vår tid så att det kan bära frukt i Guds
rike?
Det handlar om våra materiella resurser. Allting vi har och äger är egentligen
bara sådant som vi fått att förvalta en tid. Då vi inte finns längre tar någon
annan över förvaltarskapet över det. Förvaltar vi våra pengar, hus, bil så att
det bär frukt i Guds rike?
Ställ dessa frågor till dig själv inför Gud. Skriv ned de svar du upplever att
du får. Handla sedan därefter.
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Hur ska jag på bästa sätt
förvalta denna dag.
Översikt -
Kommentar - Till eftertanke
Det handlar om förvaltarskap
Det avgörande är inte hur mycket vi har fått att förvalta, utan vad vi gör med
det vi har fått. Det är lätt att se med avund på dem som har fått mer än jag,
men jag är inte ansvarig för det. Jag ansvarar bara för hur jag förvaltar det
jag fått.
Till eftertanke:
Vad menar Jesus då han säger: "Var och en som har skall få, men den som
inget har, från honom skall tas också det han har." (vers26)
Bundna resurser
Det stod ett åsneföl i byn som Herren behövde. Men det var bundet. Någon måste
gå och lösa ut de resurser Herren vill använda. (vers 30-31).
Till eftertanke:
Vilka bundna resurser kan jag vara med att frigöra för Guds rike? Tid? Pengar?
Mina naturliga gåvor? Mig själv?
Hur kan jag uppmuntra andra att frigöra resurser de kan bidra med?
Om du hade förstått
Jesus gråter över människorna i Jerusalem (vers 42). De hade inte förstått de
möjligheter som fanns färdiga för dem. De hade inte förstått den besökelsetid
som de just levde i (vers 44).
Jesus säger samma sak till sina lärjungar då de gick över fälten och trodde att
det var fyra månader kvar till skördetiden. Jesus måste be dem lyfta sin blick
och se och förstå att det var nu som skörden var klar för bärgning (Joh 4:35).
Man talar ibland om momentum. Det betyder att det finns tillfällen där något är
möjligt som kanske inte alls skulle fungera i en annan tid eller situation. Det
kan finnas dörrar som kan vara öppna för oss under en viss period. Tillfällen
som inte kommer igen om vi missar dem.
Till eftertanke:
Hur ska vi kunna vara uppmärksamma och beredda så att vi inte missar dessa
gudagivna tillfällen?
Hänger du vid Jesu läppar?
Det finns ett ovanligt uttryck i kapitlets sista vers. "Ty allt folket
hängde vid hans läppar och lyssnade ivrigt" (vers 48). Folket var
ivriga att inte missa ett enda ord som utgick ur Jesu mun, så de "hängde
vid hans läppar".
Till eftertanke:
Är du ivrig att ta emot det som kommer ifrån Guds läppar? Hur kan du tillämpa
detta uttryck då du läser Guds ord?
Vad kommer ut ur sina läppar? Är det något som är värt att hänga vid?
- ”Dom sa, att dom sa, att dom sa…”!
Alling markerade med sitt uttalande att det finns många åsikter därute om vad som faktiskt är sant, och att åsikterna går starkt isär. Någon tillförlitlig källa till sanningen lär aldrig komma fram.
Men de där orden ”dom sa, att dom sa, att dom sa…” fastnade hos mig. Jag blev påmind att många dömer ut kristen tro just på det här sättet, utan att faktiskt förstå vad det är man gör.
Hur många fördomar mot kristen tro handlar inte om just detta. Man har hört någon som har sagt något om någon kristen som har sagt eller gjort det eller detta. Och så bygger man sin åsikt om den kristna tron genom alla dessa hörsägner.
Och det finns också bland oss kristna många som använder samma teknik, när de bildar sig sin uppfattning om vad tron handlar om. I stället för att gräva djupare och undersöka sanningen direkt vid källan bygger man sin tro på vad ”dom sa, att dom sa, att dom sa”.
- Min söndagsskollärare sa…
- Min pastor sa…
- Min mamma sa…
- Min kompis sa…
- Osv. osv. osv.
Tänk om vi i stället för att bygga på vad alla andra sa, lärde oss att gå direkt till källan som är Guds ord. Gud lovar att tala till den som verkligen vill lyssna till honom. Han talar direkt till var och en som vill lyssna. Hans ord är levande. Det skrevs ner för länge sedan men har fortfarande liv i sig. Och Gud vill tala till dig och mig idag – om vi bara är villiga att lyssna!
Lyssna! - Inte till vad andra säger om Gud, men till vad Gud säger till mig. Och den säkraste källan till att höra Guds tilltal till mig är att läsa Guds eget Ord – Bibeln.
Vi ska lyssna till andras vittnesbörd om, och erfarenheter med Gud. Vi ska lyssna till andras förkunnelse. Men framför allt ska vi själva gå till Sanningens källa, Bibeln och stämma av om det dom säger är rätt.
I Apostlagärningar läser vi om hur Paulus och Silas förkunnade evangeliet i Tessalonike, men de mötte så starkt motstånd att de måste lämna platsen. De flydde till Berea och vi läser:
”Redan samma natt skickade bröderna i väg både Paulus och Silas till Berea. Så snart de kom dit gick de till judarnas synagoga. Folket där var öppnare än de i Tessalonike. De tog emot ordet med stor villighet och forskade varje dag i Skrifterna för att se om det stämde. Många av dem kom till tro…” (Apg. 17:10-12)
Jag älskar dessa bibelversar och jag älskar folket i Berea. Det står att de var mer öppna än Tessalonikerna. De lyssnade, de tog emot, men så forskade de också själva i Skrifterna, för att se om det som Paulus och Silas förkunnade var sant. Det stämde, och då började de tro!
I London var reportrarna och korrespondenterna hänvisade till hörsägner. Hur hovet egentligen tänkte och kände var hemligt. Ingen kan veta. Man är hänvisad till att förmedla ”det dom sa, att dom sa, att dom sa”.
Med den kristna tron är det annorlunda. Vi har idag tillgång till Bibeln som en orubblig källa till vem Gud är och hur han vill relatera till mänskligheten.
Jag önskar att ingen längre skulle nöja sig med hörsägner om den kristna tron. Gå till källan, läs ödmjukt och be att Gud själv ska tala till dig genom sitt Ord. Han kommer att göra det!
(Tidigare publicerat på denna 18 mars 2021)
”När Jesus hade blivit döpt steg han genast upp ur vattnet. Himlen
öppnade sig, och han såg Guds ande komma ner som en duva och sänka sig över
honom. Och en röst från himlen sade: Detta är min älskade son, han är min
utvalde.” (Matt 3:16)
Den tredje personen i den treenige
Guden är den helige Ande. I Bibeln är duvan en symbol för den helige Ande.
Duvan är budbäraren som i Gamla testamentet kommer till Noa med budet om att
vattnet höll på att sjunka undan, och det var en duva som var det synliga
uttrycket för den helige Ande vid Jesu dop. Vissa teologer ser ett samband
mellan uttalandet i 1:a Mosebok där det står att Guds ande svävade över vattnet
(1 Mos 1:2) och den helige Andens nyskapande verk i vår tid, när han med sin
livgivande kraft åter ruvar över världen och vill omskapa människor till att
bli nya skapelser i Kristus.
I min föreställning är en duva
”tung”, men ändå är den lättskrämd och flyger hastigt bort när den blir störd.
Så är det också med den helige Ande. När Guds ande kommer över en grupp
människor, är det som en mäktig tyngd faller över alla närvarande, men oförsiktiga
rörelser eller okänsliga uttalanden kan lätt skrämma iväg honom. Det finns bara
ett ord som kan beskriva tillvaron när den helige Ande faller. Det är
”ljuvlighet”!
BÖN
Helige Ande kom oss
nära, Vi behöver dig. Kom med din ljuvlighet över mig idag och fyll mig med din
frid.
Bibelläsning: Lukasevangeliet 18
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=18&verse=1
"I en stad fanns en domare som varken fruktade Gud eller hade respekt
för människor. I samma stad fanns en änka, som gång på gång kom till honom och
sade: Ge mig rätt inför min motpart. Till en tid ville han inte, men sedan sade
han till sig själv: Även om jag inte fruktar Gud eller har respekt för någon
människa, skall jag ändå ge den här änkan rätt, därför att hon är så besvärlig.
Annars kommer hon till sist att pina livet ur mig med sina ständiga
besök."
Och Herren sade: "Hör vad den orättfärdige domaren säger. Skulle då
inte Gud skaffa rätt åt sina utvalda, som ropar till honom dag och natt, då han
ju lyssnar tåligt till dem? Jag säger er: Han kommer snart att skaffa dem
rätt. Men skall väl Människosonen, när han kommer, finna en sådan tro på
jorden?" (Luk 18:2-8 FB)
Här talar Jesus om uthållig bön. Jag tror inte att det handlar om att vi ska
prestera en viss längd eller uthållighet i vår bön för att Gud ska höra oss.
Han lyssnar ju tåligt till sina utvalda. Det handlar nog mer om hur angelägna
vi är. Hur viktigt det är för oss och hur ivriga vi är att gå till Gud med alla
våra behov och önskningar.
Hur angelägna vi är avgör säkert i hög grad om vi verkligen ropar till Honom
dag och natt. Hur ivriga vi är att be Gud om ett ingripande då kanske våra egna
resurser är uttömda.
-Hörs min bön inför Guds tron dag och natt? Han lyssnar och väntar tåligt.
==> Mannakorn att tugga på under
dagen:
Jag vill göra min röst hörd inför Guds tron idag.
Översikt - Kommentar - Till eftertanke
Uthållig bön - Vers 1-8
Syftet med den uthålliga bönen är
inte att förändra Guds vilja, utan att förlösa det Gud vill ska
ske.
Det ser ut som om Gud har valt att
begränsa sig till att verka genom sina älskade barn på jorden eller som svar på
deras böner.
Gud vill att hans vilja ska ske på
jorden. Men han ber oss, att vi ska be till honom, att hans
vilja ska ske. Våra böner är med att förlösa Guds vilja på jorden. (Matt 6:10)
Gud ser att det behövs människor som
inbärgar skörden för Guds rike på jorden. Då ber han oss, att vi ska be honom,
att han ska sända de skördearbetare han vill se på jorden. (Matt 9:38)
Vår bön är med att förlösa det Gud
vill ska ske på jorden.
Till eftertanke:
Fundera vidare på konsekvenserna av vår bön, och konsekvenserna av frånvaron av
våra böner.
Farisé eller publikan? - Vers 9-14
Jesus talar här om två slags
människor.
- Farisén som gör allt rätt.
Han fastar, ger tionde och är stolt att han inte är som publikanen.
- Publikanen som gör det
mesta fel i sina egna ögon och som skamset kommer inför Gud med sina
misslyckanden.
Till eftertanke:
- Borde inte farisén få lite beröm
för att han fastar två gånger i veckan och ger tionde av allt han tjänar? Vad
gör han för fel?
- Var befinner jag mig? Farisé eller
publikan?
Jesus och den rike mannen - vers
18-23
Här möter Jesus den rike mannen som
ville få evigt liv, men som inte var beredd att släppa det enda som fattades
för att det skulle kunna ske. Den unge mannen frågade Jesus vad det var som
fattas. Jesus svarade att det var mannens rikedom som hindrade honom att följa
Jesus.
Till eftertanke:
Kan vi också ha saker som hindrar oss att följa Jesus helt och fullt? Vilka är
hindren och vad ska vi göra med dem?
Kamelen och nålsögat - Vers 24-30
Då Jesus använder bilden av en
kamel och ett nålsöga utbrister lärjungarna "Vem kan då bli frälst?"
(vers 26). Jesus svarar då att det är helt omöjligt för människor men allting
är möjligt för Gud.
Man hör ibland en
utläggning om att det fanns en port i Jerusalem som hette "Nålsögat".
För att kamelen skulle kunna komma in genom porten måste den lägga sig på knäna
och ta av all packning. Då kunde den komma in genom porten.
Men denna tolkning leder helt fel. För det första har det aldrig
funnits en port i Jerusalem med det namnet. För det andra blir konsekvensen att
det visserligen är svårt att komma in i Guds rike, men om vi verkligen
anstränger oss och tar av all packning kan vi klara det. Jesus har en helt
annan slutsats. Det är inte svårt att komma in i Guds rike - det är omöjligt
för människor. Bara Gud kan åstadkomma det.
Lärjungarna förstår ingenting - Vers
31-34
Jesus berättar för tredje
gången om sin kommande död och uppståndelse. "Men lärjungarna
förstod ingenting av detta" (vers 34).
Till eftertanke:
Vi ser ofta att apostlarna
framställs som oförstående, opålitliga och måna om sin egen position.
Apostlarna som sedan blev ledare för kyrkan hade väl haft makt att skriva om
texterna för att inte framstå i så dålig dager. Det är ju vad som ständigt sker
i världshistorien. En ny ledare skriver om historien för att främja sina egna
syften.
Kan man se den negativa
beskrivningen av apostlarna som ett bevis på Nya Testamentets trovärdighet? Vad
tänker du om den saken?
"Vad vill du att jag ska göra
för dig?" - Vers 35-43
Då Jesus möter den blinde mannen som
sitter och tigger är det ju uppenbart för alla vad det är mannen behöver. Ändå
frågar Jesus det alla vet svaret på: "Vad vill du att jag ska göra för
dig."
Till eftertanke:
Varför tror du att Jesus frågar om det han borde veta?
Om Jesus ställer samma fråga till
dig idag, vad skulle du svara?
Jesu samtal med den blinde mannen avslutas med att Jesus säger till honom
"Du får din syn. Din tro har frälst dig." (vers 42)
Till eftertanke:
Varför säger Jesus att det var mannens tro som frälste honom? Var det inte
Jesus som gjorde det?
”… allt som profeterna har skrivit om Människosonen skall gå i
uppfyllelse. ”
(Luk 18:31)
Jesus talade ofta om sig själv som
”Människosonen”. David Hedegård[1]
skriver att den judiska andaktslitteraturen framställde människosonen som en
himmelsk gestalt, som skulle komma i de yttersta dagarna för att hålla dom. Han
var bärare av det högsta gudomliga namnet och han var med från begynnelsen. När
Jesus talade om sig själv som Människosonen, gjorde han anspråk inte bara på
att han var sann människa, utan också att han var gudomlig och hade gudomlig
makt. Men Jesus talade också om Människosonens förnedring och att han kommit
till världen för att bli förkastad och dödad. Genom att han utger sig själv i
döden bereder han frälsning åt hela människosläktet.
Jesus är enda vägen till Fadern
(Joh 12:45). För att få del av frälsningen i Jesus, måste jag övervinna min
stolthet. Jag måste ödmjuka mig och bara ta emot. Men det finns inget
överlägset hos Jesus som hotar mig när jag väl vågar komma. Han vill att jag
ska komma och ta emot. Att just han är ”vägen” till fadern är inget mer än den
”ordning” som Gud har bestämt.
BÖN
Jesus tack att du som
var sann människa och sann Gud, utgav dig själv i förnedring för att jag skulle
kunna frälst.
Bibelläsning: Lukasevangeliet 17
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=17&verse=1
"Då Jesus blev tillfrågad av fariseerna när Guds rike skulle komma
svarade han dem: "Guds rike kommer inte så att man kan se det med ögonen.
Inte heller skall man kunna säga: Se, här är det, eller: Där är det. Ty se,
Guds rike är mitt ibland er." (Luk 17:20-21 FB)
Var är Guds rike och när kommer det, är två frågor som kommenteras i
bibelverserna. Guds rike är mitt ibland er, svarar Jesus.
Guds rike är den plats där Jesus är Herre och Kung.
Guds rike är inne i er. Guds rike är mitt ibland er. Guds rike är mellan er.
Jesus ber oss i bönen Fader vår att be "Låt ditt rike komma".
-Låt Guds rike manifesteras ibland oss i våra kårer och församlingar.
-Låt Guds rike manifesteras mellan oss i våra relationer.
-Låt Guds rike manifesteras i mig.
Varför blir så få människor frälsta i västvärlden idag? Är det för att Guds
rike inte får bli synligt i våra församlingar eller i mitt liv?
==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Låt ditt rike komma, låt
din vilja ske - i mitt liv.
Översikt - Kommentar - Till eftertanke
Ge oss mer tro
Då apostlarna ber Jesus om mer tro, svarar Jesus att den allra minsta tro
räcker för att göra stora mirakler (vers 5-6).
Till eftertanke:
Betyder det att det inte beror på mängden tro, utan mer på att vi använder den
tro vi har? Eller vad tänker du?
Din tro har frälst dig!
Jesus frågar om det inte var tio som blev rena. Jesus säger till
mannen "Din tro har frälst dig!" (vers 19).
Först kan vi konstatera att Jesus säger att det var mannens tro som åstadkom
resultatet. Vi kanske skulle säga att det var Jesus som gjorde det, men Jesus
säger att det var mannens tro. Det sägs ingenting här om mannens tro var stor
eller liten, utan bara att han använde den tro han hade för att ge Jesus äran.
Jesu ord "Din tro har frälst dig" översätts på många olika
sätt i olika bibelöversättningar. I Bibel 2000 står det "Din tro har hjälpt
dig". Hjälpt dig till vad, kan man kanske fråga. Alla tio blev ju
rena. I den engelska översättningen, King James, översätts det med "Din
tro har gjort dig hel"
Till eftertanke:
Kan det vara så att alla tio blev rena från spetälskan men levde vidare med
spåren av spetälskan, med sina förvridna lemmar. Men att den som återvände blev
helt återställd och såg ut som om han aldrig hade haft spetälska? Eller vad
tror du hände med den som återvände, som inte hände med de nio andra?
Guds rike kommer!
Guds rike kommer på olika sätt. Dels kommer Guds rike där Guds vilja får ske
här och nu. Men vi väntar ännu på att Guds rike ska bryta igenom fullständigt
vid tidens slut. Vi lever i ett tillstånd av redan nu - men inte ännu.
Vi kan redan här få smaka den tillkommande världens krafter (Hebr 6:4), men
ännu är det inte Guds vilja som dominerar det som sker på jorden.
Jesu återkomst beskrivs i Nya Testamentet på två olika oförenliga sätt.
- Dels kommer han som en tjuv om natten som ingen ser. Det enda som sker
är att något försvinner. Två ligger i samma säng och en försvinner (vers 34),
Två kvinnor står och mal tillsamman och en försvinner (vers 39). Den
beskrivningen liknar det som man brukar kalla "Uppryckelsen" där de
troende tas bort från jorden och möter Jesus i skyarna (1 Tess 4:17).
- Dels beskrivs Jesu återkomst så att alla kan se honom. Hans ankomst
ackompanjeras med basunljud och kosmiska förändringar (Matt 24:29-31). Då
kommer Jesus tillbaka tillsammans med himmelens härskaror (Upp 19:11).
Något som ständigt diskuteras är om Jesus ska hämta sin brud, församlingen,
före den stora vedermödan som Jesus talar om i Matteus 24. Eller om det ska ske
efter vedermödan, eller kanske mitt under vedermödan.
I detta kapitel får vi kanske en ledtråd till den frågan. Jesus säger att det
ska vara som på Noas tid (vers 26) vid människosonens ankomst. Hur var det då?
Jo, först tog Guds bort sitt folk, sedan kom förödelsen. Jesus säger att det
ska vara som på Lots tid (vers 28+) då människosonen kommer tillbaka. Hur var
det då? Jo, Jesus tog först bort sitt folk, sedan kom förödelsen över Sodom.
Till eftertanke:
Vad har du för tankar om Jesu tillkommelse? Vad kan du göra för att vara
förberedd på hans ankomst?
Evangelisten
är den som evangeliserar, det vill säga sprider det glada budskapet om Jesus.
Bibel 2000 använder ordet förkunnare, men den vanligaste översättningen är
evangelist, vilket gör det lättare att särskilja denna funktion från de andra
tjänsterna som även de oftast är förkunnare.
Jesus var evangelisten personifierad.
Han inte bara berättade det glada budskapet om frälsning, förlåtelse och
befrielse. Han var det glada budskapet!
Alla kristna kan naturligtvis
evangelisera, det vill säga vittna om sin tro på Jesus. Men några människor har
en speciell tjänstegåva att vara evangelister.
Evangelisten är ofta en utåtriktad
person som har lätt för att tala med människor. För evangelisten är det helt
naturligt att i tid och otid tala med människor om Jesus. För många kristna kan
det upplevas som obekvämt och krystat att föra in vardagssamtalet på Jesus. Men
inte för evangelisten. Han eller hon kan helt enkelt inte låta bli.
Du kanske tänker dig att en evangelist
är en person som står i talarstolen och predikar Guds ord med kraft. Det kan
det vara. Men jag tror att de flesta evangelister aldrig har stått i en
talarstol. Den vanligaste platsen att utöva evangelisttjänsten behöver inte
vara talarstolen. Det kan lika gärna vara runt kaffebordet, eller i busskön.
Evangelisten älskar att tala med
människor om Jesus. Evangelistens rätta element är inte i kyrkan bland de redan
troende, utan ute bland dem som ännu inte avgjort sig för Jesus. Släpp loss
evangelisterna!
Vad händer i församlingen då
evangelisttjänsten inte är i funktion? – Inga människor blir frälsta. – Det
kommer inte några nya medlemmar till församlingen.
I en levande församling är det
naturligt att det finns nyfrälsta. Det ger hela församlingen liv. Utan
nytillskott är det lätt att församlingen blir inåtvänd och statisk och
utvecklar interna konflikter. Vi behöver evangelisterna bland oss.
Jesus
var herde. Han säger själv att han är den gode herden (Joh 10:11) och att fåren
följer honom.
Herdemänniskan
är en omsorgsmänniska. Den 23 psalmen beskriver tydligt herdetjänsten:
”Han
för mig i vall på gröna ängar, han låter mig vila vid lugna vatten. Han ger mig
ny kraft och leder mig på rätta vägar”. (Ps 23:2-3)
För herdemänniskan är det naturligt att
visa omsorg, att bry sig om och att vårda det som är skadat.
Herdemänniskan är den som frågar hur
du mår och står kvar för att höra din berättelse, i stället för att gå vidare
och fråga nästa person hur den mår.
Herdemänniskan är den som bjuder hem
dig och orkar sitta och höra på din berättelse, även om han eller hon har hört
den tio gånger förut.
Om
herdefunktionen inte finns i församlingen kommer människor att lämna
församlingen utan att någon frågar efter dem. Hesekiel profeterar över herdarna
i Israel:
”Ni
har inte hjälpt de svaga, inte botat de sjuka, inte förbundit de skadade. Ni
har inte hämtat hem de bortsprungna, inte letat efter de vilsegångna. Och de
starka fåren har ni behandlat hänsynslöst. Eftersom mina får inte hade någon
herde skingrades de och blev vilddjurens rov. De skingrades och driver vilsna
omkring på alla berg och höga kullar. Över hela jorden har mina får skingrats.
Ingen bryr sig om dem, ingen letar efter dem”. (Hes 34:4-6)
Jag tror att Hesekiels profetia är
mycket aktuell i dag. Sverige är fullt av människor som en gång var med i en
församling. Men ingen brydde sig om dem, ingen märkte då de mådde dåligt och
ingen märkte då de försvann ur församlingen.
Vi behöver herdemänniskor i
församlingen. Vi behöver många. Jesus tog ett speciellt herdeansvar för tolv
män. Vi behöver säkert en herdemänniska för varje tiotal medlemmar i
församlingen.
Läraren
Den sista av de fem tjänstegåvorna som Gud insatt i församlingen för att den
skall växa och mogna är lärartjänsten. Jesus var lärare. Nikodemus säger till
Jesus att Jesus är en lärare från Gud (Joh 3:2).
Om evangelistmänniskan har en speciell
tjänst att tala till dem som ännu inte avgjort sig för Jesus, så är
lärarmänniskans tjänst ofta riktad mot de redan troende.
Läraren undervisar i Guds ord. Då
Paulus skriver till Timoteus och vägleder honom om hur hans skall fullgöra sin
tjänst som lärare skriver han att Timoteus skall rätt utlägga sanningens ord (2
Tim:2:15). Det sägs att Paulus här använder en term från slakthuset som
ordagrant betyder att ”skära rätta
skivor.” Läraren är den som serverar Guds ord i rätta skivor. Han eller hon
presenterar Guds ord i rätt portioner för den grupp av människor som lyssnar
till honom/henne. Det finns många som gör Guds ord obegripligt och oaptitligt.
Lärarmänniskorna har en förmåga att lägga fram Guds ord på ett sätt så att Guds
folk inte sätter det i halsen.
Lärarmänniskan skär rätta skivor så att det går att ta emot Ordet och smälta det.
I Apostlagärningarna möter vi Apollos,
som är ett gott exempel på någon som har en lärartjänst. Det står om Apollos
att han:
”...var
en bildad man, väl insatt i skrifterna. Han hade fått kunskap om Herrens väg,
och han predikade med glöd och undervisade noggrant om Jesus” (Apg
18:24-25)
Sedan står det att när
Priscilla och Aquila hade hört Apollos ”tog
de sig an honom och gav honom ännu noggrannare kunskap om Guds väg”.
Vi kan också läsa om
Apollos:
”I Achai blev han genom Guds nåd till stor hjälp för de troende, ty han vederlade judarna energiskt, och med stöd av skrifterna bevisade han inför allt folket att Jesus är Messias.” (Apg 18:27-28)
Ett kännetecken på en god
lärare är att läraren, trots en god kunskap i Guds ord, alltid ödmjukt är
villig att lära sig mer för att ännu bättre kunna utföra sin lärartjänst.
Församlingen behöver
verkligen lärare i dag. Vi lever i en tid där religionsblandning och nya
ockulta religioner florerar. Vi behöver lärare som med kunskap och auktoritet
kan undervisa i Guds ord.
Min tjänstegåva måste också passa in i
det sammanhang jag står i på samma sätt som mina lemmar måste hitta sin
funktion i kroppen. Ibland, då jag kommer i ett nytt sammanhang, kan jag behöva
ändra inriktning i den huvuduppgift som är dominerande hos mig.
Paulus och Barnabas var profeter och
lärare i lokalförsamlingen i Antiochia (Apg 13:1). Men den Helige Ande kallade dem
att lämna sin lokala tjänst som profeter och lärare och i stället tjäna som
apostlar för ett större område (Apg 13:2). De fem tjänstegåvorna är nödvändiga
för att Kristi kropp skall fungera enligt Efesierbrevet. Men det finns även
många andra viktiga tjänstegåvor.
I Romarbrevet kan vi till exempel läsa
om tjänandets gåva, gåvan att vara en nitisk ledare och tröstens gåva.
Andra är mer som
långdistanslöpare. De är bra i längden. De kanske inte är så starka i starten,
men på sikt är det de som håller ut. De är de som vattnar. De är de människor
vars tjänstegåva är herde eller lärare.
Vad är viktigast? Om ingen
planterar är det meningslöst att vattna och hoppas att det skall komma upp
blommor ur intet. Om ingen vattnar är det meningslöst att plantera. Det som är
planterat kommer bara att torka bort.
Vad är viktigast? Allt är
lika viktigt! Om Kristi kropp ska kunna fungera måste varje del komma i
funktion.
_________________________________________________________
Ögat kan inte säga till handen: ”Jag behöver dig inte”, och inte heller huvudet
till fötterna: ”Jag behöver dig inte. Tvärtom, också de delar av kroppen som
verkar svagast är nödvändiga. (1
Kor 12:21-22)
_____________________________________________
Det finns en risk att
herdemänniskan säger till aposteln: ”Du
drar bara igång det ena efter det andra, men tar aldrig ansvar för det du
startar.” Eller att apostlamänniskan säger till herdemänniskan: ”Varför gör du aldrig någonting? Du sitter
bara och pratar hela tiden.”
Men istället för att
kritisera varandra för det vi inte är, borde vi bejaka och uppmuntra varandra
för det vi är. Alla behövs. Om inte alla tjänstegåvorna är i funktion kommer vi
aldrig att komma fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son. Då
kommer vi aldrig att bli fullvuxna och nå en mognad som svarar till Kristi
fullhet.
__________________________________________
”Så gjorde han några till apostlar, andra till
profeter, till förkunnare
eller till herdar och
lärare. De ska göra de heliga mer fullkomliga
och
därigenom göra sin tjänst och bygga
upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram
till enheten i tron och i kunskapen om Guds
son, blir fullvuxna och når en
mognad som
svarar mot Kristi fullhet”. (Ef 4:11-13)
__________________________________________
Nästa tisdag
fortsätter ”Tisdagsbibelskolan” med Andens gåvor