Många kristna har ett passivt förhållningssätt
till de andliga nådegåvorna och säger att om Gud vill ge mig någon gåva så gör
han säkert det utan att jag behöver bry mig så mycket om det.
Bibeln
rekommenderar inte ett passivt förhållningssätt till de andliga gåvorna. I
stället får vi uppmaningen:
________________________________________________________
Sträva efter kärleken, men sök också vinna de
andliga gåvorna.
(1 Kor 14:1)
_______________________________________________________________________
Då
Bibeln talar om de andliga gåvorna står det att Anden fördelar gåvorna som han
vill (1 Kor 12:11).
Det är
förmodligen vanligare att tala i tungor bland pingstvänner än bland lutheraner.
Betyder det att Gud vill att pingstvänner ska tala i tungor oftare än
lutheraner? Jag tror inte det. Jag tror inte att Gud frågar om du är pingstvän,
lutheran eller frälsningssoldat. Uttrycket ”som
han vill” handlar nog mer om att gåvorna skall vara till nytta.
Om det är så att pingstvänner talar i
tungor i högre utsträckning än lutheraner, beror det nog mer på att det har
undervisats mer om tungotal inom pingströrelsen än inom den lutherska kyrkan.
Pingstvänner har då blivit mer förberedda och mottagliga för den gåvan. Tron
kommer ju av att höra förkunnelsen, och vår tro växer inom de som vi hör
förkunnelse. Så vi skulle kunna säga att vi alla är offer för den förkunnelse
vi har blivit utsatta för.
Därför ser det ofta ut som om en
person har en av nådegåvorna. Om jag
har blivit använd av Gud till att bära fram ett profetiskt budskap eller att be
om helande, så får jag en större tro och beredskap att bli använd av Gud inom
just det området. Då behöver det inte vara så att jag har gåvan, utan snarare att den Helige Ande har mig och kan
förmedla gåvan till den som har behovet.
I första korintierbrevet tolv
presenteras nio olika gåvor, eller manifestationer av den Helige Ande. Tre av
gåvorna skulle vi kunna kalla för urskillningsgåvor eller uppenbarelsegåvor. De
gåvorna låter oss förstå saker som vi normalt inte kan förstå med vårt
mänskliga intellekt. De tre gåvorna är gåvan att meddela vishet, gåvan att
meddela kunskap och gåvan att skilja
mellan andar.
Du
sitter i ett samtal med en person som har ett stort problem. Du ser ingen
lösning, men medan ni samtalar får du en ingivelse att säga något som löser upp
hela situationen. Du kanske blir lika förvånad själv som den du samtalar med
och du frågar dig själv: ”Var fick jag
det ifrån?”
Det kan säkert ha varit den Helige
Ande som i samtalet gav dig vishet som översteg din normala kapacitet.
En del människor har en stor naturlig visdom.
Men detta är inte gåvan att tala visdomens ord. Gåvan att meddela visdom är då
Gud gör något genom oss som vi inte kan producera i egen kraft.
Gåvan att meddela vishet demonstreras
tydligt i Jesu liv. Folket som hörde på Jesus häpnade och frågade: ”Varifrån
har han fått sin vishet?”
Vid flera tillfällen ställs Jesus
inför frågor där det egentligen inte finns något rätt svar. Genom att tala med
övernaturlig vishet står motståndarna ofta svarslösa mot Jesus.
Vid ett tillfälle tillfrågas Jesus om
det är rätt att betala skatt till kejsaren i Rom (Luk 20:21-26). Om Jesus
svarar ja ställer han sig på ockupationsmaktens sida och svarar han nej så
uppmanar han människorna att bryta lagen. Jesus frågar i stället vems bild det
är på myntet som hålls fram. Då de svarar att det är kejsarens bild svarar
Jesus: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” (Luk
20:25)
Vid
ett annat tillfälle kommer de skriftlärda och fariséerna till Jesus med en kvinna
som gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Lagen föreskrev att
kvinnan skulle stenas för sitt brott. Jesus ville förstås inte säga att man
inte behöver bry sig om lagen. Han ville inte heller att kvinnan skulle stenas
till döds. Då man frågar Jesus till råds svarar han: ”Den av er som är fri från synd
skall kasta första stenen” (Joh 8:7)
När
de hörde Jesu svar gick de därifrån, den ene efter den andre och Jesus blev
ensam kvar med kvinnan. Samtalet avslutas med att Jesus säger till kvinnan: ”Inte
heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer” (Joh 8:11)
Normalt är du hänvisad till din egen
vishet, antingen den är stor eller liten. Men i speciella ögonblick kan vi få
uppleva att Anden manifesterar sig genom att vi får förmedla en gåva att tala
visdomens ord i en speciell situation.
Några
människor har en mycket stor kunskap. Andra lite mindre. Men detta har
ingenting med kunskapens gåva att göra. Vår naturliga kunskap har vi i de
flesta fall fått arbeta ihop till själva genom studier. Kunskapens nådegåva är emellertid
då vi i ett speciellt ögonblick genom den Helige Ande får kunskap om något som
vi inte läst om eller hört om.
Gåvan manifesteras tydligt hos Jesus
då han möter den samariska kvinnan i Johannesevangeliet kapitel fyra.
Berättelsen slutar med att många samarier kom till tro.
Det som öppnade för deras omvändelse
var att Jesus upplyser kvinnan om ting som han absolut inte kunde ha någon
kunskap om på ett naturligt sätt. Jesus berättar för kvinnan om sitt privatliv,
hur många män hon haft och om sin nuvarande situation. Det var ingen kunskap
Jesus hade fått genom skvallret på torget eller genom att läsa tidningen. Det
var gåvan att meddela kunskap, en
kunskap som vi inte kan ta oss själva. Den blir oss given.
Samma gåva kan vi också se i
apostlagärningarna då Petrus utbrister: ”Ananias,
hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den Helige Ande”
(Apg 5:3). Petrus hade fått kunskap om något som han egentligen inte visste
något om.
Ibland kan vi också få uppleva att vi bara
vet något som vi egentligen inte vet. Då det händer måste vi be om vishet så
att vi använder denna kunskap på ett kärleksfullt sätt.
Kunskapens
nådegåva kan också ta sig uttryck i att vi får kunskap i Guds ord: ”Och
framförallt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på
egen hand” (2
Petr 1:20)
Andra
Petrusbrevet säger att vi inte kan förstå skriften på egen hand. Vi kan läsa
orden i Bibeln och förstå vad som står, men det är bara då den Helige Ande
öppnar våra ögon som vi verkligen kan ta till oss det som står skrivet i
skriften.
En
person kan studera teologi och ha en stor mänsklig kunskap om allt som står i
Bibeln utan att förstå Bibelns huvudbudskap om en personlig frälsning. En annan
person kanske bara har förstått några få bibelverser, men har öppnat sitt
hjärta för Jesus och kommer att leva i evighet genom det.
Jesus hade en övernaturlig kunskap i Guds ord.
En kunskap som han inte studerat sig till. Och då Jesus undervisade i templet
utbrast judarna förvånat: ”Hur kan han som inte har studerat vara så
lärd?” (Joh 7:15)
Då Jesus undervisade från skrifterna var det en
undervisning som var levande och inspirerad av den Helige Ande. Då lärjungarna
hade gått Emmausvägen tillsamman med Jesus utan att veta att det var han
konstaterade de: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade
skrifterna för oss?” (Luk 24:32)
I
versen före står det att lärjungarnas ögon öppnades. Detta är en vanlig
erfarenhet för bibelläsare. Du läser din bibel. Det kan vara ett bibelavsnitt
som du läst hundra gånger förut. Men plötsligt sker det! Du ser något som du
inte har sett förut! Du tar emot en gåva. Ett
kunskapens ord.
Vi borde alltid närma oss Bibeln med bönen från
Psaltaren: ”Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag”
(Ps 119:18)
Gåvan att skilja mellan andar var ständigt
verksam i Jesu liv. I det första kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om
flera tillfällen där Jesus konfronteras med onda andar.
Då
Jesus undervisar i synagogan så att alla överväldigades av hans undervisning
dyker det upp en man med en oren ande som Jesus befaller att lämna mannen (Mark
1:21-28).
Senare
i samma kapitel kom man till Jesus med alla sjuka och besatta, och Jesus drev
ut demonerna (Mark 1:32-34)
Bara
några verser senare står det att Jesus gick och predikade i synagogorna i hela
Galileen och drev ut demonerna (Mark 1:39).
Samma gåva manifesteras även i de första
lärjungarnas liv. Paulus konfronterar en spådomsande hos en slavflicka, och
tilltalar anden med orden:
”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne” (Apg
16:18)
Det är
viktigt att lägga märke till att det i dessa exempel inte är människorna som
Jesus går emot, utan det onda som håller människorna i fångenskap.
Denna
urskiljningens nådegåva används också vid bedömning av profetiskt tal. Vårt
förhållningssätt till profetior är inte att vi oförbehållsamt skall tro på
varje profetia. I stället uppmanar oss Bibeln att pröva profetiskt tal. Samma princip gäller här. Det är inte personen som bär fram profetian som skall
prövas, utan ”vad som sägs.”
Nästa
grupp av nådegåvor skulle vi kunna kalla kraftgärningsgåvor. Det är Trons nådegåva, gåvan att bota och gåvan att
göra under.
Fortsättning
följer nästa tisdag...
