Om förlåtelse - kapitel 2

 

Från Förlåtelseboken av Rut Baronowsky

Kapitel 2

Vad ska vi med förlåtelse till?

I Efesierbrevet 1:7 står det ”I honom har vi förlossningen genom hans blod, förlåtelsen för våra synder”. För de flesta människor idag är detta ett obegripligt citat. Ändå inrymmer detta ord ett budskap, som i sig har en enorm kraft att befria människor till att leva utan tyngande band av skuld och skam.

Genom Jesus och blodet från hans död, kan varje människa bli befriad till att leva skuldfri och utan skam. Blodet står i den kristna tron som en symbol för frälsning, försoning och förlåtelse. Egentligen skulle min synd innebära evig död, för Gud hatar all synd och kan inte ha något som helst samröre med synden. Han vill ha gemenskap med dig och mig men vår synd står emellan oss och Gud. Men nu har någon annan betalat priset för min skuld. Jesus dog i stället för mig.

Förlåtelsen har sina rötter i denna sanning och handlar dels om vår relation till Gud och dels om relationerna till våra medmänniskor. Vår relation till Gud är beroende av hur vi hanterar och kan bemästra relationerna till våra medmänniskor, men dessa relationer har i sin tur ett starkt samband med vilken relation vi har till Gud.

Försoning med Gud

Efesierbrevet talar om våra synder. Vilka synder? Det är inte särskilt populärt att tala om synd idag. Man ska inte skuldbelägga. Den som börjar tala om synd har genast påstått att det finns något som är rätt eller fel. Och det tål inte nutidsmänniskan. Det får inte finnas något som är rätt och fel, för då kan någon känna sig kränkt eller bli ledsen. Man säger: ”Mitt sätt att tänka är väl lika rätt som ditt. Allt beror på. Allting är relativt. Jag känner inte att det är fel för mig. Det känns rätt. Jag känner inte för att göra si eller så.”

Vi ska i ett senare kapitel tala lite mer om de specifika svårigheter som människor har att relatera till Gud i den postmoderna tiden. Här kan det räcka med att konstatera att när vi talar om synd, så har det i första hand att göra med den vertikala relationen till Gud. Synd har att göra med att man inte tror på Jesus (Joh 16:9) och att relationen till honom inte är sådan som Gud vill att den ska vara.

Hela relationer till våra medmänniskor

När jag och min man var unga och entusiastiska nykristna kände vi att Gud ville att vi skulle öppna vårt hem för bönesamlingar varje fredag kväll. Vi hade då varit gifta i några år och vi hade en son som var fem år. Vi ville så gärna lyda Guds maning, men vi var lite rädda att ingen skulle vilja komma till de här bönesamlingarna. Men så bestämde vi oss till slut för att vi skulle ha bön i vårt hem varje fredagskväll, antingen det kom någon eller inte. Vi var ju i alla fall två, och Gud hade lovat att där två eller tre var församlade i hans namn skulle han vara närvarande.

Det var ett beslut som Gud såg med välbehag på och Gud välsignade bönekvällarna på ett fantastiskt sätt, och under fem år var vi aldrig ensamma hemma en fredagskväll. Inte alltid var det så väldigt många som kom, men ibland hängde folk som klasar i trappan upp till övervåningen, alla sittplatser i vardagsrummet var upptagna och många satt till och med på golvet och var man kunde få plats. Många människor blev frälsta och andedöpta i vårt hem under de här åren och vi blev själva rustade för den andliga kampen.

Men det var något underligt som hände varje vecka. Vi var båda heltidsarbetande och när vi kom hem från våra arbeten på fredagseftermiddagen hade vi bara några timmar på oss att förbereda kvällens bönesamling. Vi visste aldrig om det skulle komma många eller få, men vi måste ha beredskap för allt. Och det var då det så ofta hände. Någon av oss sa ett ord eller gjorde något som irriterade den andre och inom kort var grälet i full gång. Och vi som skulle vara så andliga och snart ha bönekväll. Här stod vi och grälade på varandra för fullt och var hur oandliga som helst.

Så här kunde det hålla på och ingen av oss ville egentligen ge sig och be om förlåtelse för de hårda orden. Ibland kunde det gå ända tills den förste gästen ringde på dörren. Då var det som om vi bara måste bli sams. För vi visste att vi inte kunde leda bönemötet om vi hade ett stort svart mörker mellan oss.

Till slut började vi se mönstret i det hela. Varför startade våra familjegräl alltid den korta stunden innan bönen skulle börja? Varför inte när vi hade mer tid att reda ut problemen? Mönstret var tydligt. Det handlade inte i första hand om att vi var så oeniga, men det handlade om att någon försökte förstöra för bönekvällen. Fienden tyckte inte om att vi hade fattat beslutet att be och samlas inför vår himmelske Far tillsammans med andra på ett regelbundet och uthålligt sätt, och han gjorde allt för att stoppa samlingarna.

Flera gånger var det nära att vi hade ställt in, för vi kände att vi inte orkade när vi inte var eniga. Men Gud fick i stället visa oss att vi behövde vara särskilt på vår vakt på fredagseftermiddagarna och vi fick lära oss att rikta vår aggression, inte mot varandra, men mot fienden som ville skjuta in kilar i vår relation.

För en kristen är hela relationer något av det viktigaste som finns. En kristen har blivit försonad med Gud genom frälsningen, men varje störd relation till andra människor skapar också störningar i hennes relation till Gud. Det finns ett mycket starkt samband här och Bibeln talar tydligt om att om din broder har något emot dig ska du först gå och göra upp med honom, sedan kan du komma och ge din offergåva till Gud (Matt 5:24). Det är som om Gud inte accepterar vår tillbedjan om vi inte är villiga att reda upp i våra relationer till andra människor. I Jesaja 58 får profeten Guds uppdrag att tala om för folket varför deras böner inte blev hörda. Han säger:

Dag efter dag söker de mig och vill lära sig följa mina vägar. Likt ett folk som handlar rättfärdigt och inte har övergett sin Guds lag ber de mig om regler för vad som är rätt och älskar att nalkas Gud….(men) …ni driver på era drängar, ni fastar under bråk och gräl och skändliga slagsmål…som ni fastar idag blir inte er bön hörd i höjden (Jes. 58:2-4).

Relationerna mellan kristna människor, mellan delarna i Kristi kropp är viktig, för när Jesus kommer tillbaka ska han hämta en fläckfri brud och enheten mellan kristna är som vi tidigare påpekade en förutsättning för att världen ska tro att Jesus var Guds son. När Jesus efter sin uppståndelse ber för sina lärjungar säger han ”Jag ber att de alla skall bli ett…då ska världen tro att du har sänt mig” (Joh 17:21).

Så för en kristen handlar det inte bara om att vi ska må bra, utan det är en del av vårt ansvar att presentera Kristus för världen. Och fienden, Satan, har fortfarande som sitt främsta mål att förstöra den enhet som finns i Kristi kropp. 

 

Dagens andakt den 16 oktober

 

”Den som inte felar i sitt tal, han är fullkomlig, och han kan tygla hela sin kropp” (Jak 3:2)

Herodes vaktade inte på sin tunga. Han hade fest – och säkert utan att tänka sig för, - kanske för att imponera på sina gäster, lovade han Herodias dotter, som dansat på festen, att hon skulle få allt vad hon bad honom om, om det så vore halva hans rike. Vad han inte hade räknat med var, att hon skulle be honom om, att få ta livet av Johannes döparen. Det står att Kungen blev bedrövad, men för edens och gästernas skull ville han inte säga nej till henne.

 Konsekvensen av Herodes ord blev att han blev tvungen att döda Johannes, en man som det uttryckligen står att han hade respekt för, och som han visste var en rättfärdig och helig man, en man som han tidigare hade skyddat, en man vars budskap hade berört honom så starkt att han ville höra mer av honom (Mar 6:20)

Ord kommer så lätt över våra läppar, men de kan få långtgående konsekvenser för våra liv.  Jakob säger, med tanke på tungan, att det är som när en liten eld kan antända en stor skog. Ett litet obetänksamt ord kan föra oss själva eller andra in i stora svårigheter. Låt oss därför be Gud sätta en vakt för vår mun, så att vi bara säger det som är gott.

BÖN

Herre sätt en vakt för min mun idag, så att mina ord blir till nytta och inte skadar varken mig själv eller någon annan.

GUD VILL INGEN SYNDARES DÖD - Hes 33

 

Bibelläsning: Hesekiel 33
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=33&verse=1

"Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, jag gläder mig inte åt den ogudaktiges död. I stället vill jag att den ogudaktige vänder om från sin väg och får leva. Vänd om, vänd om från era onda vägar!"  (Hes 33:11 FB)

Gud vill att alla människor vänder sig bort från synden och vänder sig till Herren. Om en syndare vänder om till Herren, kommer han inte att komma på fall genom sin tidigare synd (vers 12). Om en rättfärdig vänder sig bort från Herren och syndar, kommer hans tidigare rättfärdiga gärningar inte att kunna rädda honom (vers 13).

Kapitlet betonar också mitt ansvar för mina medmänniskor. Om Gud manar mig att varna någon för hans ogudaktiga levnadssätt och jag då inte varnar honom, kommer Herren att utkräva hans blod av mig. (vers 8).

Vi kanske tänker att det är kärlekslöst att påpeka för någon att han lever fel och lever i synd. Men den verkliga kärlekslösheten är om vi inte varnar den som lever i synd, så att han får en chans att vända om. 

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Gud vill att alla människor ska bli
frälsta (1 Tim 2:4)
______________________________

Innehåll kapitel 33:
Hesekiel som väktare i Israel (vers 1-9)
Gud vill ingen syndares död (vers 10-20)
Jerusalem har fallit på grund av folkets trolöshet (vers 21-33)

Kommentar:
Från och med detta kapitel förändras Hesekiels budskap. Tidigare profeterade Hesekiel dom och att Jerusalem skulle falla för fienden. Nu hade det hänt: Jerusalem hade fallit. Hesekiels profetior hade gått i uppfyllelse (vers 21).

Jerusalems invånare hade litat på löftet till Abraham om att de skulle få bo i landet hur de än levde sina liv. Men folket levde i synd (vers 26) och släktskapet kan inte rädda någon människa. De ville gärna komma och höra ord från Gud (vers 30), men de ville inte leva efter dem (vers 31). De ville gärna höra vacker sång och musik i gudstjänsten, men de ville inte följa budskapet i den vackra lovsången (vers 32).

Men från och med detta kapitel är det inte bara domsord. Det finns hopp för den värste syndare om han vänder om från sin synd (vers 11-12; 14-16). Gud vill att alla människor ska vända om och bli frälsta (vers 11).

Till eftertanke:
I kapitlet möter vi ett folk som gärna går till gudstjänsten och hör ord från Gud och lyssnar till god sång och musik (vers 30 + 32). De vill att det ska se bra ut till det yttre. De hör vad Gud säger men vill inte göra det, de talar väl med munnen men deras hjärtan finns någon annanstans (vers 31).
De beskrivs på samma sätt som människorna i den sista tiden: de har "ett sken av gudsfruktan" (2 Tim 3:5).
- Hur är det med Guds folk idag? Är det viktigt även för oss att det ska se bra ut i det yttre även om det inte överensstämmer med vårt inre?

Om förlåtelse - Kapitel 1

 

Från Förlåtelseboken av Rut Baronowsky

Kapitel 1

Vem är Gud?

Innan vi ens gör ett försök att beskriva vad det var som hände med Jesus på korset och den betydelse detta har för oss och våra förutsättningar att få och ge förlåtelse, måste vi klargöra att den här boken har som sin utgångspunkt dels att Gud finns och dels att han är större och högre och mer allomfattande än någon människa kan föreställa sig. Jag menar verkligen att ingen människa - ingen, kan fatta hurdan Gud egentligen är. Han är så oändligt mycket större än vad en mänsklig tanke kan fatta och förstå.

När vi försöker att tänka på Guds storhet kan vi förstås gå till Bibeln och få olika beskrivningar av vem han är. Det ligger då nära till hands att vi utifrån dessa fragmentariska bilder försöker att tänka oss hurdan Gud är. Det har människor gjort i alla tider. Ibland har man tänkt sig honom som en snäll gammal farbror, som sitter i himlen och övervakar allt som sker på jorden med ett välvilligt leende på läpparna. Ibland har andra Gudsbilder varit dominerande: Gud som polisen, domaren, eller övervakaren, eller positiva bilder av Gud som en herde, som en god och kärleksfull far eller som en god förvaltare.

Alla dessa bilder visar en liten del av vem Gud är, men fångar aldrig helheten. Och bra är väl det, för om vi med vår hjärna skulle kunna tänka ut den fullständiga bilden av Gud, så vore han ju inte större än oss, och alltså inte Gud.

En del tänkare anser idag att religionen har ett visst värde och fyller en funktion för människan. Det finns forskning som visar på ett ”religiöst centrum” i hjärnan, där alla andliga upplevelser registreras. Någon menar att människan i alla tider haft behov av en meningsskapande berättelse och därför med sin hjärna uppfunnit berättelsen om Gud. Den stora frågan blir då: ”Är det Gud som har skapat hjärnan, eller har människans hjärna skapat Gud?”

Denna bok utgår ifrån att Gud är den som skapat hjärnan och att han därför finns utanför den tankesfär som en mänsklig hjärna kan omfatta. Detta perspektiv har betydelse för att vi ska förstå förlåtelsens unika ställning. Förlåtelse handlar inte bara om att skipa jämvikt mellan två parter utan det handlar i första hand, om en ytterst ojämlik relation, den mellan Gud och människa. Om den relation fungerar, kommer också förutsättningarna för att relationerna mellan människor, som i det här sammanhanget kan betraktas som jämlikar, att finnas.

Om Gud inte är den som jag här har försökt beskriva, om Gud bara är en konstruktion i vår hjärna behöver vi inte läsa mer. Då är förlåtelsen bara ett mellanmänskligt fenomen. Sammanhållning och goda relationer är då bara ett uttryck för en slags flockmentalitet där man skyddar varandra och håller sams inom gruppen endast för att överleva.

Om å andra sidan Gud faktiskt är den som Bibeln beskriver finns det ett större sammanhang och en vidare mening med vårt varande, där talet om förlåtelse finns med som en del. Berättelsen är fantastisk:

1. Gud skapade – för att ha gemenskap. Relationen mellan Gud och människa och relationerna mellan människorna var fullkomliga

2. Ormen = Satan förstörde relationerna. Ondskan tål inte hela relationer. Relationen mellan Gud och människa blev skadad och genast kom också relationerna mellan människorna i olag. Man började skylla på varandra. Adam skyllde på Eva och Eva skyllde på ormen, bilden för satan. Och det gjorde hon rätt i för det är där som ursprunget till all synd finns. Och målet för synden är dels att bryta människans relation till Gud och som en konsekvens av detta också skada alla mellanmänskliga relationer.

3. Gud sänder sin Son, Jesus till jorden för att erbjuda återupprättelse av relationerna. Gud längtar efter hela relationer så mycket att han gav sin Son för att återupprätta relationen till människan. Men nu ville Gud ha relationen baserad på människans fria vilja. Bara de som aktivt tar emot Guds erbjudande om försoning får vara med. Och när människan blir försonad med Gud betyder det också att förutsättningen finns för människorna att bli försonade med varandra.

Två skeenden är viktiga att uppmärksamma här: dels betydelsen av Jesu död och dels betydelsen av Jesu uppståndelse i sin nya kropp.

När Jesus dog var han som ett vetekorn som läggs ner i jorden. Det är bara om vetekornet dör som det kan ge liv åt nya veteax. Det vetekorn som läggs ner i jorden är inte detsamma som de nya axen. Ett korn läggs ner men många veteax växer upp ur detta korn. På samma sätt dog Jesus inte bara för att försvinna, utan för att uppstå i sin nya kropp som består av många.

Kristi kropp är ett begrepp som Bibeln använder för att beskriva den kristna församlingen utöver jorden. Alla kristna utgör tillsammans Kristi kropp idag. I 1 Korintierbrevet som är riktat till de kristna står det: ”Ni utgör Kristi kropp, och är var för sig delar av den.” (1 Kor. 12:27)

4. En dag ska Jesus återförenas med sin församling och relationerna ska då bli slutligt återställda så som det var tänkt från början. Bibeln talar om lammets bröllop. Församlingen, Kristi kropp, beskrivs som en brud, Kristi brud. I Efesierbrevet står det att Jesus har älskat bruden (kyrkan). Han har utlämnat sig själv för den för att helga den … ”Ty han ville själv låta kyrkan träda fram till sig i härlighet utan minsta fläck eller skrynkla. Helig och felfri skulle den vara.”(Ef. 5:25-27)

I denna ”stora” berättelse finns varje liten människa med som en aktör. När vi låter oss försonas med Gud finns förutsättningarna för att vi också ska kunna bygga hela relationer till andra. Och det blir viktigt för oss att ha hela relationer av två skäl. Dels därför att detta blir ett uttryck för att vi tillhör, att vi är en del av, Kristi kropp. Bibeln säger dessutom att det är när människorna ser de kristnas enhet som de ska förstå att Jesus var Guds son (Joh. 17:21). Våra relationer blir ett vittnesbörd för andra. 

Dagens andakt den 15 oktober

 

”Låt min muns tal och mitt hjärtas tankar behaga dig Herre, min klippa och min förlossare.”
(Ps 19:14)

Dagen hade varit eländig. En massa motgångar hade mött mig. Gud verkade långt borta och jag var trött. Jag behövde växelmynt, och gick in i den närbelägna affären för att fråga om jag kunde få växla en tjuga. Jag var beredd på en sur min, eftersom affären låg där den låg, och personalen antagligen var väldigt trött på folk som kom in, inte för att handla, utan för att växla pengar. När jag frågade den främmande damen i kassan om jag fick växla, såg hon på mig och sa: - ”Nja – bara för att det är du då”.  Helt plötsligt kände jag mig värdefull och dagens motgångar kändes inte så jobbiga längre. Ord har makt att skapa.

Guds ord skapar. I Bibelns första bok står det gång på gång om skaparakten att Gud sade… och så blev det så. Det Gudsordet skapar är gott. Gud såg på det han hade skapat och han såg att det var gott.

Våra ord skapar också. Antingen skapar de något positivt eller något negativt. Vi kan snärjas av ord – både av ord som andra uttalar över oss, och av ord som vi själva släpper över våra läppar. Bibeln säger att den som inte kan styra sin tunga, den som inte har kontroll över vad han eller hon säger, lurar sig själv och hans fromhet är ingenting värd (Jak 1:26).

Låt oss vaka över våra ord och komma ihåg att det vi säger kan förändra en annan människas sinnesstämning, antingen till det bättre eller till det sämre.

BÖN

Herre, hjälp mig att leva så nära dig idag, att mitt hjärtas tankar kan behaga dig och så att det som kommer ut ur min mun blir till välsignelse och inte till något ont.

VÅLD FÖDER VÅLD – Hes 32

 

Bibelläsning: Hesekiel 32
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=32&verse=1

"Där ligger Assur med hela sin skara. Alla är de slagna och har fallit för svärd. Han är omgiven av deras gravar. Sina gravar har de fått längst ner i gropen. Runt omkring hans grav ligger hans skara. Alla är de slagna, fallna för svärd, de som spred skräck i de levandes land."  (Hes 32:22-23 FB)

I den senare delen av kapitlet räknas de fallna upp, en efter en: Assur, Elam, Mesek-Tubal, Edom, Nordlandets furstar.

Det ena landet efter det andra tar upp svärdet och faller. Massor av människor dör på grund av människors maktbegär.

Våldet föder våld. Hat föder hat. Hämnd föder hämnd. Hårda ord föder hårda ord. Det finns en våldets spiral som bara drar människorna djupare och djupare.

Men det finns också en motsatt gudagiven rörelse. Vänlighet föder vänlighet. Goda ord föder goda ord. Omsorg föder omsorg och kärlek föder kärlek.

Men så ofta väljer människorna den negativa nedåtgående rörelsen i stället för den positiva uppåtgående rörelsen.

Romarbrevet säger: "Överträffa varandra i ömsesidig hedersbevisning" (Rom 12:10) 

_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Överträffa varandra i ömsesidig
hedersbevisning.
_____________________________

Innehåll kapitel 32:
Klagosång över Farao

Kommentar:
Hesekiel förmedlade denna profetia 585 f.Kr. Nyheten om att att Jerusalem hade fallit hade just nått fram till judarna i Babylon. Nu var det Egyptens tur att drabbas. Landet kommer att läggas i mörker (vers 8) och det är den babyloniske kungens svärd som kommer över Egypten (vers 11). Farao och hela hans här blir slagna med svärd (vers 31).

Därefter följer en sorgesång över en rad nationer som en gång var mäktiga och som sedan blivit slagna (vers 22-30).

Till eftertanke:
Gemensamt för de slagna rikena var att de en gång var mäktiga och litade på sin egen kraft och förmåga.
- Det ser ut som om Gud har lättare att använda det som är svagt än det som är stort i egna ögon: "Nej, det som för världen var dåraktigt utvalde Gud för att förödmjuka de visa, och det som för världen var svagt utvalde Gud för att förödmjuka det starka, och det som för världen var obetydligt och föraktat och inte fanns till, det utvalde Gud för att tillintetgöra det som fanns till, för att ingen människa ska berömma sig inför Gud". (1 Kor 1:27-29)

Om förlåtelse - Inledning

 

Idag börjar vi serien om förlåtelse. Vi kommer att lägga ut ett inlägg från boken varje dag den här veckan och en bit in i nästa vecka. Serien är från Ruts bok "Förlåtelseboken"

 INLEDNING

Vi satt i det gamla dagrummet och delade med oss av våra erfarenheter av att hjälpa människor som livet farit hårt fram med. Han var en erfaren socionom och socialarbetare och vi samtalade om människor som drabbats av egna och andras tillkortakommande och som nu, ofta efter en lång och smärtsam resa befann sig i ”socialsvängen”, utstötta ur samhällets gemenskap.

Jag berättade om den kraft till förnyelse som finns i förlåtelsen, antingen det handlar om att be om förlåtelse för det man själv gjort mot andra, eller om att sända ut förlåtelse till någon annan för det som skadat en själv. Han såg länge på mig och så sa han: ”Ja, vi professionella kan oftast nysta upp den trassliga härvan som ligger bakom de synliga problemen när vi samtalar med våra klienter. Vi kan sätta fingret på vad som gick snett och var källan till problemet sitter, men vad ska vi göra med det? Jag avundas er kristna som har en kraftfull metod för detta. Genom talet om förlåtelse kan ni lyfta av skulden och hjälpa människor att gå vidare.”

Nu är det naturligtvis inte så att förlåtelse bara är en metod för socialt utslagna människor. Under de många år då jag undervisat om vikten av att både ta emot förlåtelse och att ge ut förlåtelse, har jag fått se olika slags människor, män och kvinnor från alla samhällsklasser, olika kulturer och folkslag upptäcka och aktivt börja leva i förlåtelse. Det har lett till en ny start i livet för dessa människor och ett nytt sätt att leva.

Den här boken vänder sig främst till dig som redan är kristen och tror på Jesus Kristus som din frälsare, men du som inte ännu kommit till tro kan också ha stor nytta av bokens budskap. Boken kommer att ta upp den kristna grunden till förlåtelse. Den behandlar vårt uppdrag och vår ställning som kristna i denna världen samt vårt behov och vår plikt att både ta emot förlåtelse och att ge ifrån oss förlåtelse till andra.

I ett avsnitt behandlas skillnaden mellan förlåtelse och förståelse. I ett annat avsnitt behandlas det smärtsamma i att se sanningen om sig själv. Ett kapitel beskriver skillnaden mellan att flytta gränser och att bekänna synd och ett annat om skillnaden mellan att bekänna synd och att bekänna sår. Slutkapitlet handlar om den frihet som bara Jesus kan ge, han som säger att sanningen ska göra oss fria. 

Dagens andakt den 14 oktober

 

”… är vi trolösa förblir han ändå trogen, för han kan inte förneka sig själv.”
(2 Tim 2:13) 

Ibland när man är ute på stan kan man se ganska små barn, som obekymrat ger sig av bort från sina föräldrar. De har kanske just lärt sig att gå, och njuter av friheten att röra sig fritt. De är obekymrade för, och omedvetna om alla faror som lurar. Men föräldrarna vakar över dem. Ibland låter föräldern barnet löpa, och följer efter det på avstånd och ser till att det inte befinner sig i fara. Så väntar föräldern på att barnet ska upptäcka att det kommit vilse och är ensamt, och då finns han eller hon där. 

Min trygghet som kristen ligger inte i att jag inte kommer att överge Gud. Det gör jag tyvärr om och om igen. Nej tryggheten ligger i stället i att Gud aldrig kommer att överge mig.

BÖN

Herre tack för att du ständigt vakar över mig. Om jag i oförstånd ger mig av bort från dig, finns du med mig också där, och väntar på att jag ska vända tillbaka och söka dig.

LÅT ER VARNAS – Hes 31

 

Bibelläsning: Hesekiel 31
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=31&verse=1

"Detta sker för att inget träd som växer vid vatten skall yvas på grund av sin höjd och sträcka sin topp upp bland molnen, och för att inte ens det väldigaste av dem skall stå där och vara högmodigt" (Hes 31:14 FB)

Rubriken över kapitlet i Folkbibeln är "Det skall gå Egypten som Assyrien". Egypten varnas för att förtrösta på sin egen förträfflighet. Profeten jämför med Assyrien som en gång var så mäktigt. På samma sätt ska det gå med Egypten.

Assyriens fall beskrivs i verserna 12-13.
Kapitlet är en varning mot högmod, stolthet och självtillräcklighet och en uppmaning att sätta sin tillit till Gud och inte till sig själv.

Hjälp oss Herre, att förstå att vår styrka ligger i vår svaghet och vårt totala beroende av Dig.
"Min nåd är nog för dig, ty kraften fullkomnas i svaghet." Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig.  Så gläder jag mig över svaghet, misshandel och nöd, över förföljelser och ångest, eftersom det sker för Kristus. Ty när jag är svag, då är jag stark." (2 Kor 12:9-10) 

______________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
Då jag är svag kan Gud vara stark
i mig.
______________________________

Innehåll kapitel 31:
Egyptens fall

Kommentar:
Assyrien liknas med ett träd (vers 3). Det var det vackraste av alla träd (vers 8). Men det vackra trädet förhävde sig över sin storhet och kommer därför att fällas av en främmande makt (vers 10-12).

Hesekiel jämför Egypten med Assyrien. Assyrien hade varit den dominerande nationen i Mellanöstern i nära trehundra år (900-612 f.Kr.). Men trots sin storhet och makt hade Assyrien nyligen blivit krossat av Babylon.

Assyrien används här som ett varnande exempel till Egypten. På samma sätt som Assyrien frestades Egypten av högmod över sin storhet och förträfflighet och det skulle leda till Egyptens fall (vers 18).

Till eftertanke:
Högmod går före fall (Ords 16:18)
- Det gällde för Assyrien
- Det gällde för Egypten
- Det kan gälla även för mig

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 13 oktober

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

 Då vi för några veckor sedan hade en bibelhelg för kåren i Bodö i Nordnorge anordnades det samtidigt ett release-party på Jeløy Folkehøgskole för en bok som Rut och jag har medverkat i. Det var "Frelsesarmeens historiske selskap" som hade arbetat med att få fram Jeløy Folkehøgskoles femtioåriga historia (Bild 1 är en bild av folkhögskolan i Norge). Rut och jag har skrivit varsitt kapitel i den boken.

Denna vecka fick vi ett mejl från "Selskapet" som frågade efter vår adress i Sverige för att skicka författarexemplar av boken till oss.

Vi hade också satt in några bilder i våra respektive artiklar. Vi har en bild på den unga familjen på Jelöy (Bild 2). Den yngste sonen, Stefan, var bara några veckor gammal då vi flyttade till Norge och på bilden är han cirka åtta år. Rut och jag var lärare på skolan större delen av 1980-talet, men det är en person på bilden som har varit lärare på skolan längre än vi. Vår mellanson Daniel var lärare på skolan från 2009? till 2022. 

Bild tre är min första årskull med bibellinjen på Jeløy. De flesta av eleverna är norrmän, men det finns en engelsman och en holländare bland eleverna. Efter denna årskull fick jag åtta nya årskullar.

Bild fyra är skolans Brass Band. Många av eleverna hade frälsningsarmébakgrund och vi lyckades få ihop ett brassband varje år. Många av eleverna på bilden var också med och spelade på kåren i Moss under skolåret. Varje år hade kåren en ny musikkår och en ny strängmusik. Andra kårer byter officerare men i Moss bytte man soldater varje år. Jag är ganska säker på att musikkåren på bilden var den största musikkåren under våra år på Jelöy. Nio kornetter, fem tromboner, tre som spelade euphonium och nio althorn!

Det ska bli spännande att se hur boken ser ut då den kommer.

I torsdags hade vi övning med musikkåren på Frälsningsarmén i Västerås. Vi har lånat in en soprankornettist från Borås för att hjälpa oss i en kommande spelning. Soprankornettisten heter Mikael och är den som står längst till vänster på bilden med "rödtröjorna" ovan (Bild 2; men nu har han blivit mer än 40 år äldre) .

Men nu är det söndag och vi ska gå på gudstjänst på Frälsningsarmén i Västerås. Det var en stund sedan sist eftersom vi har rest mycket i vår förkunnartjänst.

Efter gudstjänsten som börjar klockan 15:00 är det ekumenisk bön. En gång i månaden samlas vi från de olika församlingarna i Västerås och den här hösten är samlingarna på Frälsningsarmén. Jag har fått i uppgift att leda bönen för böneämnet "Världen", och det finns många saker som händer i världen just nu som vi bör bedja om. Jag kan tycka att världsläget nu påminner mycket om Jesu tal om den stora vedermödan som ska komma över världen innan Jesus kommer tillbaka (Matt 24).

Med önskan om en välsignad vecka i väntan på Jesu återkomst.
Peter Baronowsky

P.S. I morgon börjar vi en serie om förlåtelse på rupebas facebooksida. Vi kommer att lägga ut ett avsnitt varje dag i elva dagar. Missa inte det!

Dagens andakt den 13 oktober

 

”Han skall döpa er i helig Ande och eld.” (Luk 3:16)

Det var bara några veckor sedan han hade blivit frälst. Nu skulle han följa med oss ut och ha möte på den plats där han var född och uppvuxen. Hans föräldrar var inte kristna, men hans farfar var med i församlingen som vi skulle besöka. Bibelundervisningen i gudstjänsten handlade om att vi som kristna måste vara fyllda med den helige Ande – Jesu ande – och att detta var en möjlighet för varje kristen. Israels folk hade två vatten att passera – Röda havet och Jordan, innan de kom in i löfteslandet där Gud skulle förse dem med allt gott. Samma princip finns i kristenlivet där Röda havet representerar frälsningen och Jordanfloden representerar dopet med den helige Ande. Sådan var undervisningen. Vi hade haft en inbjudan, och många människor hade kommit fram och bett om att få del av välsignelsen.

Nu satt vi i bilen på väg hem. Han satt i baksätet och var mycket dämpad. Vi stannade för att köpa korv, men han ville inte ha. Till slut frågade vi varför. Då sa han: ”Jag borde ha gått fram”. Vi sa: ”Det löser sig vi kan tala mer om det nästa vecka – då kan vi be om att du ska få bli döpt med den helige Ande – här är lite litteratur, studera den”. Han sa de förlösande orden på klingande norska: ”Jeg skjönner ikke vitsen med å vente”. Han hade rätt. Där och då bad vi att han skulle bli fylld med den helige Ande. Undret skedde, och ledd av den helige andes kraft, har denne man nu fått vara ett starkt vittne för Jesus under snart tretti år.

BÖN

Herre, det finns ingen poäng med att skjuta upp det som du säger till oss att göra. När du kallar mig idag vill jag gå genast.

DOMENS DAG – Hes 30

 

Bibelläsning: Hesekiel 30
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=hes&chapter=30&verse=1

"Så säger Herren, HERREN: Jämra er: "Ve oss, vilken dag!" Ty dagen är nära, HERRENS dag är nära, en mulen dag, då hednafolkens stund är inne." (Hes 30:1-2 FB)

Hesekiel uppmanas av Herren att förkunna dom över Egypten. Det ska komma en domens dag över hela Egypten och ingen ska komma undan.

I detta kapitel, såväl som i många andra kapitel i Hesekiel, uttalas dom över ett speciellt geografiskt område. Men Bibeln lär också att det kommer att komma en domens dag över hela jorden. I Jesu tal om den sista tiden i Matteus 24 talar Jesus om denna dag och Uppenbarelseboken är fylld av skildringar om den slutliga domen.

Också Gamla Testamentet talar om en slutlig dom över hela jorden:
"Blås i horn på Sion, låt larmet ljuda på mitt heliga berg, så att alla som bor i landet darrar. Ty HERRENS dag kommer, ja, den är nära" (Joel 2:1)

Men domsprofetiorna vill också väcka till omvändelse: "Men nu, säger HERREN, vänd om till mig av hela ert hjärta, med fasta, gråt och klagan. Riv sönder era hjärtan, inte era kläder, och vänd om till HERREN, er Gud. Ty nådig och barmhärtig är han" (Joel 2:12) 

_____________________________

Mannakorn att tugga på under dagen:
"Ty han ville ställa fram församlingen
inför sig i härlighet, utan fläck och
skrynka" (Ef 5:27)
_____________________________

Innehåll kapitel 30:
Egyptens och faraos fall

Kommentar:
Babylons kung; Nebukadnessar, kommer att dra in över Egypten (vers 10) och krossa Egyptens militärmakt som till stor del bestod av legosoldater från flera länder (vers 5).

Egyptens folk ska föras bort i fångenskap till Babylon (vers 17+26) under fyrtio år (se kap 29:11).

Uttrycket "de ska inse att jag är Herren" återkommer ofta i Hesekiels bok. I detta kapitel återkommer det fyra gånger (vers 8, 19, 25 och 26). Uttrycket används huvudsakligen då profetior går i uppfyllelse.

Till eftertanke:
- Vad ska behöva ske för att Sverige ska inse att Gud är Herre?
- Vad ska behöva ske för att församlingen ska inse att Gud är Herre?
- Vad ska behöva ske för att jag ska inse att Gud är Herre?

Inför söndagen. Tema: LOVSÅNG

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
1 Krön 29:10-14

10 David lovade Herren inför hela församlingen. David sade:

”Lovad är du, Herre,

vår fader Israels Gud,

från evighet till evighet!

11 Dig, Herre,

tillhör storhet och makt,

härlighet och glans och majestät,

allt som finns i himlen

och på jorden.

Ditt, o Herre, är riket,

och du har upphöjt dig

till ett huvud över allt.

12 Rikedom och ära kommer från dig,

du råder över allt,

och i din hand är kraft och makt.

Din hand kan göra vad som helst,

stort och starkt.

13 Så tackar vi dig nu, vår Gud,

och lovar ditt härliga namn.

14 För vad är väl jag, och vad är mitt folk, att vi själva skulle kunna ge sådana frivilliga gåvor? Nej, allt kommer från dig, och ur din hand har vi gett det åt dig. 

FRÅN BREVLITERATUREN
1 Tess:5:16-24
16 Var alltid glada, 17 be utan uppehåll 18 och tacka Gud i allt. Detta är Guds vilja med er i Kristus Jesus. 19 Släck inte Anden. 20 Förakta inte profetior, 21 men pröva allt, behåll det goda 22 och håll er borta från allt slags ont.

FRÅN EVANGELIERNA
Luk 17:11-19

11 På sin vandring mot Jerusalem tog Jesus vägen mellan Samarien och Galileen. 12 När han var på väg in i en by möttes han av tio spetälska män. De stannade på avstånd 13 och ropade: "Jesus, Mästare, förbarma dig över oss!" 14 Han såg dem och sade till dem: "Gå och visa er för prästerna." Och medan de var på väg dit, blev de rena.

15 När en av dem såg att han var botad, vände han tillbaka och prisade Gud med hög röst 16 och föll ner på sitt ansikte för Jesu fötter och tackade honom. Han var samarier. 17 Jesus frågade honom: "Blev inte alla tio rena? Var är de nio andra? 18 Fanns det ingen som vände tillbaka för att ge Gud äran utom den här främlingen?" 19 Och han sade till honom: "Res dig och gå. Din tro har frälst dig."

FRÅN PSALTAREN
Ps 65:9-14

9 De som bor vid jordens ändar

häpnar för dina tecken,

öster och väster

fyller du med jubel.

10 Du tar hand om jorden

och vattnar den,

du gör den mycket rik.

Guds flod är full av vatten.

Du skaffar säd åt människorna

när du så bereder jorden.

11 Du vattnar dess fåror

och jämnar det plöjda,

du mjukar upp den med skurar

och välsignar dess gröda.

12 Du kröner året med ditt goda,

dina spår dryper av rikedom.

13 Vildmarkens beten dryper,

höjderna klär sig i glädje,

14 ängarna fylls av hjordar

och dalarna täcks med säd.

Man ropar av glädje och sjunger.

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln 2015)