Del 13 – Översikt och funktion av andliga nådegåvor

 

Som han vill

Många kristna har ett passivt förhållningssätt till de andliga nådegåvorna och säger att om Gud vill ge mig någon gåva så gör han säkert det utan att jag behöver bry mig så mycket om det.

Bibeln rekommenderar inte ett passivt förhållningssätt till de andliga gåvorna. I stället får vi uppmaningen:
________________________________________________________

Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna. 
(1 Kor 14:1)
_______________________________________________________________________

Då Bibeln talar om de andliga gåvorna står det att Anden fördelar gåvorna som han vill (1 Kor 12:11).

Det är förmodligen vanligare att tala i tungor bland pingstvänner än bland lutheraner. Betyder det att Gud vill att pingstvänner ska tala i tungor oftare än lutheraner? Jag tror inte det. Jag tror inte att Gud frågar om du är pingstvän, lutheran eller frälsningssoldat. Uttrycket ”som han vill” handlar nog mer om att gåvorna skall vara till nytta.

Om det är så att pingstvänner talar i tungor i högre utsträckning än lutheraner, beror det nog mer på att det har undervisats mer om tungotal inom pingströrelsen än inom den lutherska kyrkan. Pingstvänner har då blivit mer förberedda och mottagliga för den gåvan. Tron kommer ju av att höra förkunnelsen, och vår tro växer inom de som vi hör förkunnelse. Så vi skulle kunna säga att vi alla är offer för den förkunnelse vi har blivit utsatta för.

Därför ser det ofta ut som om en person har en av nådegåvorna. Om jag har blivit använd av Gud till att bära fram ett profetiskt budskap eller att be om helande, så får jag en större tro och beredskap att bli använd av Gud inom just det området. Då behöver det inte vara så att jag har gåvan, utan snarare att den Helige Ande har mig och kan förmedla gåvan till den som har behovet.

I första korintierbrevet tolv presenteras nio olika gåvor, eller manifestationer av den Helige Ande. Tre av gåvorna skulle vi kunna kalla för urskillningsgåvor eller uppenbarelsegåvor. De gåvorna låter oss förstå saker som vi normalt inte kan förstå med vårt mänskliga intellekt. De tre gåvorna är gåvan att meddela vishet, gåvan att meddela kunskap och gåvan att skilja mellan andar.

 

Gåvan att meddela vishet

Du sitter i ett samtal med en person som har ett stort problem. Du ser ingen lösning, men medan ni samtalar får du en ingivelse att säga något som löser upp hela situationen. Du kanske blir lika förvånad själv som den du samtalar med och du frågar dig själv: ”Var fick jag det ifrån?”

Det kan säkert ha varit den Helige Ande som i samtalet gav dig vishet som översteg din normala kapacitet.

En del människor har en stor naturlig visdom. Men detta är inte gåvan att tala visdomens ord. Gåvan att meddela visdom är då Gud gör något genom oss som vi inte kan producera i egen kraft.

Gåvan att meddela vishet demonstreras tydligt i Jesu liv. Folket som hörde på Jesus häpnade och frågade: ”Varifrån har han fått sin vishet?”

Vid flera tillfällen ställs Jesus inför frågor där det egentligen inte finns något rätt svar. Genom att tala med övernaturlig vishet står motståndarna ofta svarslösa mot Jesus.

Vid ett tillfälle tillfrågas Jesus om det är rätt att betala skatt till kejsaren i Rom (Luk 20:21-26). Om Jesus svarar ja ställer han sig på ockupationsmaktens sida och svarar han nej så uppmanar han människorna att bryta lagen. Jesus frågar i stället vems bild det är på myntet som hålls fram. Då de svarar att det är kejsarens bild svarar Jesus: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” (Luk 20:25)

Vid ett annat tillfälle kommer de skriftlärda och fariséerna till Jesus med en kvinna som gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Lagen föreskrev att kvinnan skulle stenas för sitt brott. Jesus ville förstås inte säga att man inte behöver bry sig om lagen. Han ville inte heller att kvinnan skulle stenas till döds. Då man frågar Jesus till råds svarar han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen” (Joh 8:7)

När de hörde Jesu svar gick de därifrån, den ene efter den andre och Jesus blev ensam kvar med kvinnan. Samtalet avslutas med att Jesus säger till kvinnan: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer” (Joh 8:11)

Normalt är du hänvisad till din egen vishet, antingen den är stor eller liten. Men i speciella ögonblick kan vi få uppleva att Anden manifesterar sig genom att vi får förmedla en gåva att tala visdomens ord i en speciell situation.

Gåvan att meddela kunskap

Några människor har en mycket stor kunskap. Andra lite mindre. Men detta har ingenting med kunskapens gåva att göra. Vår naturliga kunskap har vi i de flesta fall fått arbeta ihop till själva genom studier. Kunskapens nådegåva är emellertid då vi i ett speciellt ögonblick genom den Helige Ande får kunskap om något som vi inte läst om eller hört om.

Gåvan manifesteras tydligt hos Jesus då han möter den samariska kvinnan i Johannesevangeliet kapitel fyra. Berättelsen slutar med att många samarier kom till tro.

Det som öppnade för deras omvändelse var att Jesus upplyser kvinnan om ting som han absolut inte kunde ha någon kunskap om på ett naturligt sätt. Jesus berättar för kvinnan om sitt privatliv, hur många män hon haft och om sin nuvarande situation. Det var ingen kunskap Jesus hade fått genom skvallret på torget eller genom att läsa tidningen. Det var gåvan att meddela kunskap, en kunskap som vi inte kan ta oss själva. Den blir oss given.

Samma gåva kan vi också se i apostlagärningarna då Petrus utbrister: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den Helige Ande” (Apg 5:3). Petrus hade fått kunskap om något som han egentligen inte visste något om.

Ibland kan vi också få uppleva att vi bara vet något som vi egentligen inte vet. Då det händer måste vi be om vishet så att vi använder denna kunskap på ett kärleksfullt sätt.

Kunskapens nådegåva kan också ta sig uttryck i att vi får kunskap i Guds ord: ”Och framförallt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand” (2 Petr 1:20)

Andra Petrusbrevet säger att vi inte kan förstå skriften på egen hand. Vi kan läsa orden i Bibeln och förstå vad som står, men det är bara då den Helige Ande öppnar våra ögon som vi verkligen kan ta till oss det som står skrivet i skriften.

En person kan studera teologi och ha en stor mänsklig kunskap om allt som står i Bibeln utan att förstå Bibelns huvudbudskap om en personlig frälsning. En annan person kanske bara har förstått några få bibelverser, men har öppnat sitt hjärta för Jesus och kommer att leva i evighet genom det.

Jesus hade en övernaturlig kunskap i Guds ord. En kunskap som han inte studerat sig till. Och då Jesus undervisade i templet utbrast judarna förvånat: ”Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?” (Joh 7:15)

Då Jesus undervisade från skrifterna var det en undervisning som var levande och inspirerad av den Helige Ande. Då lärjungarna hade gått Emmausvägen tillsamman med Jesus utan att veta att det var han konstaterade de: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” (Luk 24:32)

I versen före står det att lärjungarnas ögon öppnades. Detta är en vanlig erfarenhet för bibelläsare. Du läser din bibel. Det kan vara ett bibelavsnitt som du läst hundra gånger förut. Men plötsligt sker det! Du ser något som du inte har sett förut! Du tar emot en gåva. Ett kunskapens ord.

Vi borde alltid närma oss Bibeln med bönen från Psaltaren: ”Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag” (Ps 119:18)

 

Gåvan att skilja mellan andar

Gåvan att skilja mellan andar var ständigt verksam i Jesu liv. I det första kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om flera tillfällen där Jesus konfronteras med onda andar.

Då Jesus undervisar i synagogan så att alla överväldigades av hans undervisning dyker det upp en man med en oren ande som Jesus befaller att lämna mannen (Mark 1:21-28).

Senare i samma kapitel kom man till Jesus med alla sjuka och besatta, och Jesus drev ut demonerna (Mark 1:32-34)

Bara några verser senare står det att Jesus gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna (Mark 1:39).

Samma gåva manifesteras även i de första lärjungarnas liv. Paulus konfronterar en spådomsande hos en slavflicka, och tilltalar anden med orden: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne”  (Apg 16:18)

Det är viktigt att lägga märke till att det i dessa exempel inte är människorna som Jesus går emot, utan det onda som håller människorna i fångenskap.

Denna urskiljningens nådegåva används också vid bedömning av profetiskt tal. Vårt förhållningssätt till profetior är inte att vi oförbehållsamt skall tro på varje profetia. I stället uppmanar oss Bibeln att pröva profetiskt tal. Samma princip gäller här. Det är inte personen som bär fram profetian som skall prövas, utan ”vad som sägs.”

Nästa grupp av nådegåvor skulle vi kunna kalla kraftgärningsgåvor. Det är Trons nådegåva, gåvan att bota och gåvan att göra under.

 

Fortsättning följer nästa tisdag...