Stanley Sjöberg drar paralleller mellan striderna om Jesu guddomlighet under de första århundradena efter Kristus och situationen i vår tid. Stanley skriver i Hemmets Vän:
"Just nu pågår en liknande kamp för kristen tro i Sverige och i det övriga Europa. Domprosten Åke Bonnier i Storkyrkan i Stockholm skrev den 14 november i sin blogg och klargjorde att evangeliernas vittnesbörd om Jesus inte ska uppfattas som historiskt trovärdiga skildringar. Han hånar dem som tror på jungfrufödelsen och tar avstånd från flera stora och viktiga sammanhang i både Gamla och Nya testamentet. Det vi upplever nu är en lika dramatisk förnekelsekampanj som på 300-talet. Det är viktigt att läsa Första Johannes brev och se hur Bibeln bedömer förnekelsen. ”Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern” (2:23). ”Så känner ni igen Guds Ande: varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud”(4:2). Förnekelsen av det Bibeln berättar om hur Jesus blev människa, avslöjar den som inte tror som då inte heller kan räkna sig som kristen i Bibelns mening."
Läs mer i Hemmets vän>>
29 nov. 2009
25 nov. 2009
Intervju i Latvijas Avize
Rut och jag blev intervjuade av en av Lettlands största tidningar, Latvija Avize, om oss själva och Frälsningsarméns arbete i Lettland. Dessvärre förstår jag inte vad som står i artikeln, men jag återkommer då jag fått hjälp att översätta artikeln till ett begripligt språk.
24 nov. 2009
Guds rike på internet . Internet liknar urkyrkan
Stefan Swärd skriver på amen.se:
"Den kyrka som vi möter i Nya Testamentet hade inga slutna rum. Jesus hade sina möten bland vanligt folk. Han undervisade vid tempelplatsen, på berget och vid sjön. Där folk samlades och där man brukade samlas. Och han undervisade sina lärjungar vid tempelplatsen, på berget och vid sjön - där folk samlades och där man brukade samlas. Långt senare började de kristna börja bygga avskilda kyrkorum, skilt från omvärlden, skilt från världen utanför. Under Jesu tid var det inte så mycket vi och dom, han hade sinalärjungar, men på mötena var det alltid en salig blandning av fariséer, prostituerade, liberalteologer som saducéerna, och vanligt folk. Och vem som helst kunde höja rösten på Jesu möten, och alla frågor var tillåtna, och alla frågor ställdes. Och Jesus var väldigt duktig på att svara.
Hur är det idag? Följer vi Jesu modell eller är vi fortfarande instängda på våra slutna kristna mötesplatser, våra egna konferenser, våra egna kyrkorum, våra egna möten för våra egna. Med vår egen kultur och mönster och språk, en annorlunda kultur och mönster och språk än hos de andra."
Läs mer>>
"Den kyrka som vi möter i Nya Testamentet hade inga slutna rum. Jesus hade sina möten bland vanligt folk. Han undervisade vid tempelplatsen, på berget och vid sjön. Där folk samlades och där man brukade samlas. Och han undervisade sina lärjungar vid tempelplatsen, på berget och vid sjön - där folk samlades och där man brukade samlas. Långt senare började de kristna börja bygga avskilda kyrkorum, skilt från omvärlden, skilt från världen utanför. Under Jesu tid var det inte så mycket vi och dom, han hade sinalärjungar, men på mötena var det alltid en salig blandning av fariséer, prostituerade, liberalteologer som saducéerna, och vanligt folk. Och vem som helst kunde höja rösten på Jesu möten, och alla frågor var tillåtna, och alla frågor ställdes. Och Jesus var väldigt duktig på att svara.
Hur är det idag? Följer vi Jesu modell eller är vi fortfarande instängda på våra slutna kristna mötesplatser, våra egna konferenser, våra egna kyrkorum, våra egna möten för våra egna. Med vår egen kultur och mönster och språk, en annorlunda kultur och mönster och språk än hos de andra."
Läs mer>>
Ny kristen hemsida
Amen.se är ett projekt inom Svenska Missionskyrkan. Projektet syftar till evangelisation, kristen närvaro och aktivism på internet. Nils Bryntesson är pastor på internet och projektledare för Amen.se.
Se själv>>
Se själv>>
13 nov. 2009
Fria församlingar eller biskopskyrkor
Ska varje lokal församling vara själständig, eller ska församlingen ha ett överordnat organ, som t.ex. en biskop eller en samfundsledning?
Det finns naturligtvis fördelar och nackadelar med båda modellerna och båda modellerna kan motiveras utifrån Bibeln.
En fördel med biskopskyrkor är att man kankse lättare kan hantera händelser som i Knutby. Samfundsledningen inom pingst kände till problemet och hade haft flera samtal med församlingsledningen i Knutby, men hade ingen formell makt att ingripa. I en biskopskyrka avsätts olämpliga ledare.
Stefan Swärd skriver ett blogginlägg om just den frågan. Han skriver: "En insändare i tidningen Dagen idag, skriven av Ingvar Peterson, f.d. styrelseledamot i Svenska Missionskyrkan, tar upp frågan om att vara biskopskyrka eller en kongregationalistisk församlingsrörelse. För den oinvigde är det fikonspråk, men kongregationalism innebär att den lokala församlingen fattar självständiga beslut, biskopskyrka innebär att det är mer styrt uppifrån, från en biskop, samfundsledning, styrande kongressbeslut m.m. Det Peterson refererar till handlar om Norrmalmskyrkans beslut att som kanske första baptistförsamling i världen tillåta enkönade vigslar. Och signalerna har också kommit från Baptistsamfundets ledning, och från Missionskyrkan att det är bra att den enskilda församlingen fattar egna beslut - speglat inte minst i tidningen Sändaren. Nu lyfts kongregationalismen fram som ideal.
Det är sant och riktigt att kongregationalismen är den bärande traditionen inom Baptismen. Påvar, prelater, biskopar, styrinstrument över församlingar, har aldrig varit populärt i baptistisk tradition. Lewi Pethrus kritik mot Baptistsamfundet för närmare 100 år sedan var att samfundet höll på att överge principerna om den fria och självständiga lokala församlingen."
Stefan Swärd skriver att biskopskyrkor går mot riktning sekularisering/liberalisering. Det kan också vara helt omvänt. Norrmalmskyrkans beslut att viga homosexuella par hade inte kunnat tas av en enskild församling i en biskopskyrka.
Vi har lätt att fastna i ett svenskt synsätt där pingstvännerna har haft det som "biblisk" princip att varje församling är självstyrande. Så är inte fallet i alltid fallet i andra delar av världen.
Jag var på en pastorssamling i Riga häromveckan. På samlingen fanns en pastor som alla vördnadsfullt titulerade "biskopen". Några dagar senare då jag träffade en av pastorerna frågade jag om biskopen kom från den lutherska kyrkan. Svaret jag fick var att han var en av pingstpastorerna i Lettland. Då jag frågade vidare fick jag veta att även baptisterna hade biskopar i Lettland. Så allting är tydligen inte alltid som det ser ut från ett svenskt perspektiv.
Det finns naturligtvis fördelar och nackadelar med båda modellerna och båda modellerna kan motiveras utifrån Bibeln.
En fördel med biskopskyrkor är att man kankse lättare kan hantera händelser som i Knutby. Samfundsledningen inom pingst kände till problemet och hade haft flera samtal med församlingsledningen i Knutby, men hade ingen formell makt att ingripa. I en biskopskyrka avsätts olämpliga ledare.
Stefan Swärd skriver ett blogginlägg om just den frågan. Han skriver: "En insändare i tidningen Dagen idag, skriven av Ingvar Peterson, f.d. styrelseledamot i Svenska Missionskyrkan, tar upp frågan om att vara biskopskyrka eller en kongregationalistisk församlingsrörelse. För den oinvigde är det fikonspråk, men kongregationalism innebär att den lokala församlingen fattar självständiga beslut, biskopskyrka innebär att det är mer styrt uppifrån, från en biskop, samfundsledning, styrande kongressbeslut m.m. Det Peterson refererar till handlar om Norrmalmskyrkans beslut att som kanske första baptistförsamling i världen tillåta enkönade vigslar. Och signalerna har också kommit från Baptistsamfundets ledning, och från Missionskyrkan att det är bra att den enskilda församlingen fattar egna beslut - speglat inte minst i tidningen Sändaren. Nu lyfts kongregationalismen fram som ideal.
Det är sant och riktigt att kongregationalismen är den bärande traditionen inom Baptismen. Påvar, prelater, biskopar, styrinstrument över församlingar, har aldrig varit populärt i baptistisk tradition. Lewi Pethrus kritik mot Baptistsamfundet för närmare 100 år sedan var att samfundet höll på att överge principerna om den fria och självständiga lokala församlingen."
Stefan Swärd skriver att biskopskyrkor går mot riktning sekularisering/liberalisering. Det kan också vara helt omvänt. Norrmalmskyrkans beslut att viga homosexuella par hade inte kunnat tas av en enskild församling i en biskopskyrka.
Vi har lätt att fastna i ett svenskt synsätt där pingstvännerna har haft det som "biblisk" princip att varje församling är självstyrande. Så är inte fallet i alltid fallet i andra delar av världen.
Jag var på en pastorssamling i Riga häromveckan. På samlingen fanns en pastor som alla vördnadsfullt titulerade "biskopen". Några dagar senare då jag träffade en av pastorerna frågade jag om biskopen kom från den lutherska kyrkan. Svaret jag fick var att han var en av pingstpastorerna i Lettland. Då jag frågade vidare fick jag veta att även baptisterna hade biskopar i Lettland. Så allting är tydligen inte alltid som det ser ut från ett svenskt perspektiv.
10 nov. 2009
Jag vågar påstå något om Gud
Jag läste ett blogginlägg med titeln: Till dig som vågar påstå något om Gud.
Inlägget handlar om att vi egentligen inte kan veta något och Gud, så varför ska vi tjafsa om våra olika uppfattningar om Gud.
Eftersom jag vågar påstå något om Gud, här kommer min kommentar:
Att vara kristen innebär att veta något om Gud.
Bibeln uppmanar oss att lära känna Gud. Och då vi lärt känna honom, att lära känna honom bättre. Det är omöjligt att känna någon man inte kan veta något om.
Bibeln vill att vi ska veta: "Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." (1 Joh 5:13).
Om man inte kan veta något om Gud, kan man aldrig bli frälst. För hur kan man i så fall veta att Jesus dog på korset för mina synder.
Och om man inte kan veta vad Gud tycker är rätt eller fel, så kan man ju heller aldrig synda. För hur ska man veta att man gjort fel om det inte finns något som Gud tycker är fel. Och om det inte finns något som är fel, så har ju Jesus missuppfattat hela situationen. Och då dog ju Jesus på korset helt i onödan.
Vi uppmanas i Bibeln att vittna, berätta om Gud och Guds rike. Ett vittnesbörd om något man inte kan veta något om, blir ju helt meningslöst.
Det är stor skillnad om talet om Gud bara är ett filosofikst resonnemang, eller om det är mitt liv.
På Rigas andra kår finns idag ett tjugotal nya soldater och rekryter. De flesta har en långt liv i drogmissbruk bakom sig. Nästan alla dess nya soldater och rekryter är arbetslösa och hemlösa. De använder dagarna som frivilligarbetare på kåren och delar ut kläder och mat till dem som ännu inte hunnit bli frälsta. Det är ett mirakel att dessa människor har kunnat bevaras nyktra då de lever på gatan eller i tillfälligha härbärgen där ingen annan är nykter. Om man frågar dem hur det är möjligt berättar de att Jesus har frälst dem. De berättar om att de lever i gemenskap med Jesus och att han leder dem dag för dag. Om man sedan frågar hur det kom sig att de blev frälsta svara de att någon annan berättade för dem om Jesus.
Om jag skulle försöka berätta för dem om att man inte kan veta något om Gud, skulle de förmodligen tro att jag var tokig. För dom lever ju med honom varje dag....
Ingen blir frälst i tron på Gud-vem-som-helst, som man inte kan veta något om. Frälst blir man bara genom tron på Jesus. Och han är inte vem som helst.
peppebaron
Inlägget handlar om att vi egentligen inte kan veta något och Gud, så varför ska vi tjafsa om våra olika uppfattningar om Gud.
Eftersom jag vågar påstå något om Gud, här kommer min kommentar:
Att vara kristen innebär att veta något om Gud.
Bibeln uppmanar oss att lära känna Gud. Och då vi lärt känna honom, att lära känna honom bättre. Det är omöjligt att känna någon man inte kan veta något om.
Bibeln vill att vi ska veta: "Detta skriver jag till er som tror på Guds sons namn, för att ni skall veta att ni har evigt liv." (1 Joh 5:13).
Om man inte kan veta något om Gud, kan man aldrig bli frälst. För hur kan man i så fall veta att Jesus dog på korset för mina synder.
Och om man inte kan veta vad Gud tycker är rätt eller fel, så kan man ju heller aldrig synda. För hur ska man veta att man gjort fel om det inte finns något som Gud tycker är fel. Och om det inte finns något som är fel, så har ju Jesus missuppfattat hela situationen. Och då dog ju Jesus på korset helt i onödan.
Vi uppmanas i Bibeln att vittna, berätta om Gud och Guds rike. Ett vittnesbörd om något man inte kan veta något om, blir ju helt meningslöst.
Det är stor skillnad om talet om Gud bara är ett filosofikst resonnemang, eller om det är mitt liv.
På Rigas andra kår finns idag ett tjugotal nya soldater och rekryter. De flesta har en långt liv i drogmissbruk bakom sig. Nästan alla dess nya soldater och rekryter är arbetslösa och hemlösa. De använder dagarna som frivilligarbetare på kåren och delar ut kläder och mat till dem som ännu inte hunnit bli frälsta. Det är ett mirakel att dessa människor har kunnat bevaras nyktra då de lever på gatan eller i tillfälligha härbärgen där ingen annan är nykter. Om man frågar dem hur det är möjligt berättar de att Jesus har frälst dem. De berättar om att de lever i gemenskap med Jesus och att han leder dem dag för dag. Om man sedan frågar hur det kom sig att de blev frälsta svara de att någon annan berättade för dem om Jesus.
Om jag skulle försöka berätta för dem om att man inte kan veta något om Gud, skulle de förmodligen tro att jag var tokig. För dom lever ju med honom varje dag....
Ingen blir frälst i tron på Gud-vem-som-helst, som man inte kan veta något om. Frälst blir man bara genom tron på Jesus. Och han är inte vem som helst.
peppebaron
En väldig massa andakter....
I början av året började det. Jag skrev en kommentar till min dagliga bibelläsning här på hemsidan varje dag. Det är inte en systematisk bibelkommentar. Det är bara ett "ord för dagen", eller ett "mannakorn" från varje kapitel i hela Nya Tesatmentet.
Nu är det färdigt! Det blev 259 andakter om jag räknat rätt. Du kan slå upp dem här nedanför.
De kommer att fortsätta att publiceras enligt planen för daglig bibelläsning. De kommer också att blandas med andakter från det Gamla Testamentet.
Matteusevangeliet
Markusevangeliet
Lukasevangeliet
Johannesevangeliet
Apostlagärningarna
Romarbrevet
Första Korintierbrevet
Andra Korintierbrevet
Galataterbrevet
Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
Första Tessalonikerbrevet
Andra Tessalonikerbrevet
Första Timoteosbrevet
Andra Timoteosbrevet
Titus
Filemon
Hebreerbrevet
Jakobs brev
Första Petrusbrevet
Andra Petrusbrevet
Första Johannesbrevet
Andra Johannesbrevet
Tredje Johannesbrevet
Judas brev
Uppenbarelseboken
Peter Baronowsky
Nu är det färdigt! Det blev 259 andakter om jag räknat rätt. Du kan slå upp dem här nedanför.
De kommer att fortsätta att publiceras enligt planen för daglig bibelläsning. De kommer också att blandas med andakter från det Gamla Testamentet.
Matteusevangeliet
Markusevangeliet
Lukasevangeliet
Johannesevangeliet
Apostlagärningarna
Romarbrevet
Första Korintierbrevet
Andra Korintierbrevet
Galataterbrevet
Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
Första Tessalonikerbrevet
Andra Tessalonikerbrevet
Första Timoteosbrevet
Andra Timoteosbrevet
Titus
Filemon
Hebreerbrevet
Jakobs brev
Första Petrusbrevet
Andra Petrusbrevet
Första Johannesbrevet
Andra Johannesbrevet
Tredje Johannesbrevet
Judas brev
Uppenbarelseboken
Peter Baronowsky
9 nov. 2009
Samuel Ljunglahd gör succé i Globen
Det var mycket folk i Globen på Kirk Franklin-konserten. Så kommer Samuel Ljungblahd in och gör succé. Bilden är från Dagen, fotograf Arne Hyckenberg.
Se videoklippet längre ned på sidan.
Läs i Dagen: Samuel Ljungblahd golvade Kirk Franklin
7 nov. 2009
Stanna i Svenska kyrkan eller gå ur - det är frågan
För kort tid sedan bestämde sig Stefan Gustavsson i Svenska Evangeliska alliansen att gå ur Svenska Kyrkan i protest mot beslutet att viga samkönade par.
Själv gick jag ut Svenska kyrkan för ett antal år sedan. Idag kan jag beklaga det. Jag hade gärna också velat demonstrera genom att begära utträde ur Svenska Kyrkan. Men man kan ju inte gå ur något man inte är med i.
Någon som i vaje fall inte tänker gå ur Svenska Kyrkan är Göran Skytte, även om han delar min frustration över utvecklingen i Svenska Kyrkan.
Göran Skytte skriver i Svenska Dagbladet:
"För min del började jag fundera på frågan när jag under 1990-talet successivt började förstå att Svenska kyrkan styrs av politiker, som ofta inte ens tror på Gud. Det fortsatte när jag började förstå att en del ledande företrädare för Svenska kyrkan tycker illa om delar av Jesu budskap och vill skrota delar av Bibeln.
Jag upplevde dåvarande ärkebiskopens entusiasm inför Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka som chockerande, för att uttrycka det milt.
Som rätt erfaren journalist förstod jag dessutom att detta bara var ett första steg. Jag började uppleva att delar av ledningen höll på att förvandla kyrkan till en sekt.
Denna process kulminerade – för denna gång – när Kyrkomötet härförleden beslutade att öppna äktenskapet även för samkönade par.
.............
Tanken svindlar. Frågorna tränger sig på. Varför blev det så här? Varför väljer så många personer i prästskrud (men inte alla) att gå i ledband hos folk som inte bär korset på rockuppslaget, utan partimärket? Hur gick det till när vi fick ett styrande skikt i Svenska kyrkan som allt oftare reviderar ord från Jesus, Paulus och Bibeln – och allt oftare lutar sig mot Jonas Gardell och Helle Klein i Aftonbladet.
.............
Utvecklingen får säkert en hel del att fundera på att lämna Svenska kyrkan. Jag själv har bestämt mig för att stanna kvar. För att stödja de biskopar och präster som försöker stå emot sekulariseringen och politiseringen inom kyrkan. För att i enkelhet solidarisera mig med de fromma i kyrkan. Jag säger som en del andra: jag stannar tills de kastar ut mig."
Läs mer>>
Själv gick jag ut Svenska kyrkan för ett antal år sedan. Idag kan jag beklaga det. Jag hade gärna också velat demonstrera genom att begära utträde ur Svenska Kyrkan. Men man kan ju inte gå ur något man inte är med i.
Någon som i vaje fall inte tänker gå ur Svenska Kyrkan är Göran Skytte, även om han delar min frustration över utvecklingen i Svenska Kyrkan.
Göran Skytte skriver i Svenska Dagbladet:
"För min del började jag fundera på frågan när jag under 1990-talet successivt började förstå att Svenska kyrkan styrs av politiker, som ofta inte ens tror på Gud. Det fortsatte när jag började förstå att en del ledande företrädare för Svenska kyrkan tycker illa om delar av Jesu budskap och vill skrota delar av Bibeln.
Jag upplevde dåvarande ärkebiskopens entusiasm inför Ecce Homo-utställningen i Uppsala domkyrka som chockerande, för att uttrycka det milt.
Som rätt erfaren journalist förstod jag dessutom att detta bara var ett första steg. Jag började uppleva att delar av ledningen höll på att förvandla kyrkan till en sekt.
Denna process kulminerade – för denna gång – när Kyrkomötet härförleden beslutade att öppna äktenskapet även för samkönade par.
.............
Tanken svindlar. Frågorna tränger sig på. Varför blev det så här? Varför väljer så många personer i prästskrud (men inte alla) att gå i ledband hos folk som inte bär korset på rockuppslaget, utan partimärket? Hur gick det till när vi fick ett styrande skikt i Svenska kyrkan som allt oftare reviderar ord från Jesus, Paulus och Bibeln – och allt oftare lutar sig mot Jonas Gardell och Helle Klein i Aftonbladet.
.............
Utvecklingen får säkert en hel del att fundera på att lämna Svenska kyrkan. Jag själv har bestämt mig för att stanna kvar. För att stödja de biskopar och präster som försöker stå emot sekulariseringen och politiseringen inom kyrkan. För att i enkelhet solidarisera mig med de fromma i kyrkan. Jag säger som en del andra: jag stannar tills de kastar ut mig."
Läs mer>>
5 nov. 2009
Åsiktsfrihet och demokrati
Nu har det hänt igen! En ledande politiker vill begränsa närvaron av vissa åsikter inom politiken. Ska inte demokratin bygga på åsiktsfrihet? Ska regeringen bestämma vilka åsikter som ska få göra sig hörda i politiken? Är vi på väg mot en sovjetisk "demokrati" där alla har rösträtt men det finns bar en åsikt att rösta om?
Läs om Sabunis uttalande i Dagen och om Alf Svenssons reaktion i samma tidning.
Läs om Sabunis uttalande i Dagen och om Alf Svenssons reaktion i samma tidning.
4 nov. 2009
Humanistkyrka i Falun?
Dagen skriver: "Humanister spekulanter på Frälsningsarméns kyrka.
"Intresset för att köpa S:t Johanneskyrkan i Falun är stort. En av intressenterna är humanisterna. - Det är en fantastisk plats för borgerliga ceremonier, säger Lars Broman, ordförande i Dalahumanisterna.
Frälsningsarméns lokal i centrala Falun, en vacker rosa kyrkobyggnad, med utsikt över ån är nu till försäljning. Byggnaden från 1890-talet är för dyr att värma upp. Bara elen kostar omkring 100 000 per år, och till 95 procent går den till värme."
Läs mer>>
"Intresset för att köpa S:t Johanneskyrkan i Falun är stort. En av intressenterna är humanisterna. - Det är en fantastisk plats för borgerliga ceremonier, säger Lars Broman, ordförande i Dalahumanisterna.
Frälsningsarméns lokal i centrala Falun, en vacker rosa kyrkobyggnad, med utsikt över ån är nu till försäljning. Byggnaden från 1890-talet är för dyr att värma upp. Bara elen kostar omkring 100 000 per år, och till 95 procent går den till värme."
Läs mer>>
3 nov. 2009
Bibeltroende församlingar växer
Idag är det många som hävdar att den kristna kyrkan måste överge sin bibeltrohet och anpassa sig till nutidens värderingar för att nå fram till dagens människa. Man påstår att kyrkan måste överge sina gamla trossatser och sina gammaldags moralföreställningar
I själva verket är det tvärtom. En trend i undersökningar över hela världen är att bibeltroende församlingar växer, medan bibelliberala kyrkor minskar.
Stefan Swärd, som är ordförande i den enda växande frikyrkan i Sverige, tydliggör detta i ett blogginlägg där han kommentarer Norrmalmskyrkans beslut att viga homosexuella par. Han skriver:
"Och är inte allt detta uttryck för att den traditionella frikyrkan fullständigt håller på att kollapsa. En församling som en gång i tiden har haft 3000 medlemmar, idag har 266 medlemmar, och en majoritet på 28 medlemmar kan klubba igenom ett beslut, som aldrig tidigare har fattats av en kristen kyrka i Sverige, och aldrig någonstans i världen av något baptistsamfund. Och knappast av någon enskild baptistförsamling i hela världen, även om jag på den punkten inte kan vara helt säker, det finns ju förmodligen miljoner baptistförsamlingar i världen.
Och kan man inte konstatera att det endast är utdöende och kraftigt tillbakagående kyrkor som går i denna riktning? Eller kan man ge något exempel på någon dynamisk väckelserörelse i världen som går i denna riktning? Svenska Kyrkan som står näst i tur, har halverat sina gudstjänstdeltagare under senaste 20 åren, trots oändligt mycket mer ekonomiska resurser än vad vi har i frikyrkorna."
Boken, Religion in the modern world, av Steve Bruce, används som kurslitteratur på Teologiska Högskolan i Stockholm. I boken redovisar Bruce undersökningar från alla världsdelar som visar att Bibeltroende, konservativa, kyrkor växer medan liberala kyrkor minskar. Han skriver:
"Bibbys omfattande kanadensiska undersökning visar ett liknande mönster. Några konservativa kyrkor visar ingen relativ tillväxt i förhållande till den totala befolkningen, medan andra, speciellt pingstvänner, the Christian and Missionary Alliance och Frälsningsarmén, har vuxit snabbare än befolkningsökningen" (sid. 85-86).
Även i Australien finner man samma mönster att konservativa kyrkor ligger kvar på en stabil nivå, medan liberala och mainstream kyrkor minskar." (sid. 87)
Jag tvivlar inte ett dugg på de liberalas goda uppsåt, att göra evangeliet mer lättillängligt och mindre anstötligt. Men jag är rädd att man i stället för att göra evangeliet attraktivt och dra till sig människor, arbetar man i motsatt riktning, mot kyrkans sönderfall.
peppebaron
I själva verket är det tvärtom. En trend i undersökningar över hela världen är att bibeltroende församlingar växer, medan bibelliberala kyrkor minskar.
Stefan Swärd, som är ordförande i den enda växande frikyrkan i Sverige, tydliggör detta i ett blogginlägg där han kommentarer Norrmalmskyrkans beslut att viga homosexuella par. Han skriver:
"Och är inte allt detta uttryck för att den traditionella frikyrkan fullständigt håller på att kollapsa. En församling som en gång i tiden har haft 3000 medlemmar, idag har 266 medlemmar, och en majoritet på 28 medlemmar kan klubba igenom ett beslut, som aldrig tidigare har fattats av en kristen kyrka i Sverige, och aldrig någonstans i världen av något baptistsamfund. Och knappast av någon enskild baptistförsamling i hela världen, även om jag på den punkten inte kan vara helt säker, det finns ju förmodligen miljoner baptistförsamlingar i världen.
Och kan man inte konstatera att det endast är utdöende och kraftigt tillbakagående kyrkor som går i denna riktning? Eller kan man ge något exempel på någon dynamisk väckelserörelse i världen som går i denna riktning? Svenska Kyrkan som står näst i tur, har halverat sina gudstjänstdeltagare under senaste 20 åren, trots oändligt mycket mer ekonomiska resurser än vad vi har i frikyrkorna."
Boken, Religion in the modern world, av Steve Bruce, används som kurslitteratur på Teologiska Högskolan i Stockholm. I boken redovisar Bruce undersökningar från alla världsdelar som visar att Bibeltroende, konservativa, kyrkor växer medan liberala kyrkor minskar. Han skriver:
"Bibbys omfattande kanadensiska undersökning visar ett liknande mönster. Några konservativa kyrkor visar ingen relativ tillväxt i förhållande till den totala befolkningen, medan andra, speciellt pingstvänner, the Christian and Missionary Alliance och Frälsningsarmén, har vuxit snabbare än befolkningsökningen" (sid. 85-86).
Även i Australien finner man samma mönster att konservativa kyrkor ligger kvar på en stabil nivå, medan liberala och mainstream kyrkor minskar." (sid. 87)
Jag tvivlar inte ett dugg på de liberalas goda uppsåt, att göra evangeliet mer lättillängligt och mindre anstötligt. Men jag är rädd att man i stället för att göra evangeliet attraktivt och dra till sig människor, arbetar man i motsatt riktning, mot kyrkans sönderfall.
peppebaron
1 nov. 2009
Kvinnliga pastorer?
Igår publicerade vi här på rupeba.se en sammanfattande översikt av kommentarer med anledning av Ulf Ekmans uttalande om att kvinnor inte bör vara församlingsföreståndare.
Här följer en fördjupande artikel av Jonas Melin på Barnabasbloggen med många hänvisningar till andra källor:
"Jag menar att man på Bibelns grund kan hävda att både män och kvinnor kan tjäna församlingen som pastorer och äldste. Min övertygelse är att andliga gåvor och inte kön bör avgöra vilken tjänst man ska ha i församlingen och att Paulus begränsningar av kvinnans tjänst i 1 Kor och 1 Tim är kulturellt betingade.
Man kan naturligtvis inte godtyckligt förklara bort Bibelns ord med att det är kulturellt betingat. Det behövs väl genomtänkta riktlinjer för att avgöra vad i Bibeln som är alltid gällande principer och vad som är kulturellt. I den utmärkta boken Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart finns mycket bra vägledning för detta. Författarna presenterar sju punkter på sidorna 56-62 (tyvärr har översättaren missförtått punkt 4 och översatt den felaktigt). I det engelska orginalet How to Read the Bible for all its Worth är det sid 70-76. Det är en mycket bra bok om bibeltolkning av två evangelikala exegeter.
Jag har inte möjlighet att själv gå igenom bibeltexterna här utan hänvisar till andra som gjort det med en bibeltrogen utgångspunkt. På svenska rekommenderar jag det som Per-Axel Sverker har skrivit. Hans kompendium Man och kvinna som Guds avbild är kortfattat och lättläst. Den texten finns tillgänglig här och även här inbakad i en projektrapport från Göteborgs stift.
Tidigare nämnde Gordon Fee har medverkat i boken Discovering Biblical Equality: Complementarity Without Hierarchy. På 500 sidor bearbetas frågan historiskt, exegetiskt, teologiskt och praktiskt på ett grundligt sätt av olika författare. De exegetiska texterna är lysande.
En betydligt kortare text finns här: The Role of Women in Ministry as Described in Holy Scripture. Det är ett officiellt ställningstagande (Position Paper) från det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God. Utifrån Nya testamentets texter försvaras att kvinnor kan tjäna som pastorer och äldste i församlingarna.
Det finns också två internationella hemsidor med ett pingstkarismatiskt perspektiv som vill uppmuntra kvinnor till att stå i ledartjänster i Guds rike. Där finns också mycket intressant material som bearbetar de bibliska frågorna. Ta en titt på God's Word to Women och International Christian Women's History Project om du är intresserad.
Alla blir kanske inte övertygade av de argument som presenteras i dessa böcker och på dessa hemsidor. Om du är tveksam hoppas jag att du tar tid att läsa och begrunda. Jag hoppas också att alla förstår att man kan tro att Bibeln är Guds sanna ord och samtidigt försvara kvinnans rätt att vara pastor och äldste i församlingen."
Här följer en fördjupande artikel av Jonas Melin på Barnabasbloggen med många hänvisningar till andra källor:
"Jag menar att man på Bibelns grund kan hävda att både män och kvinnor kan tjäna församlingen som pastorer och äldste. Min övertygelse är att andliga gåvor och inte kön bör avgöra vilken tjänst man ska ha i församlingen och att Paulus begränsningar av kvinnans tjänst i 1 Kor och 1 Tim är kulturellt betingade.
Man kan naturligtvis inte godtyckligt förklara bort Bibelns ord med att det är kulturellt betingat. Det behövs väl genomtänkta riktlinjer för att avgöra vad i Bibeln som är alltid gällande principer och vad som är kulturellt. I den utmärkta boken Att läsa och förstå Bibeln av Gordon Fee och Douglas Stuart finns mycket bra vägledning för detta. Författarna presenterar sju punkter på sidorna 56-62 (tyvärr har översättaren missförtått punkt 4 och översatt den felaktigt). I det engelska orginalet How to Read the Bible for all its Worth är det sid 70-76. Det är en mycket bra bok om bibeltolkning av två evangelikala exegeter.
Jag har inte möjlighet att själv gå igenom bibeltexterna här utan hänvisar till andra som gjort det med en bibeltrogen utgångspunkt. På svenska rekommenderar jag det som Per-Axel Sverker har skrivit. Hans kompendium Man och kvinna som Guds avbild är kortfattat och lättläst. Den texten finns tillgänglig här och även här inbakad i en projektrapport från Göteborgs stift.
Tidigare nämnde Gordon Fee har medverkat i boken Discovering Biblical Equality: Complementarity Without Hierarchy. På 500 sidor bearbetas frågan historiskt, exegetiskt, teologiskt och praktiskt på ett grundligt sätt av olika författare. De exegetiska texterna är lysande.
En betydligt kortare text finns här: The Role of Women in Ministry as Described in Holy Scripture. Det är ett officiellt ställningstagande (Position Paper) från det amerikanska pingstsamfundet Assemblies of God. Utifrån Nya testamentets texter försvaras att kvinnor kan tjäna som pastorer och äldste i församlingarna.
Det finns också två internationella hemsidor med ett pingstkarismatiskt perspektiv som vill uppmuntra kvinnor till att stå i ledartjänster i Guds rike. Där finns också mycket intressant material som bearbetar de bibliska frågorna. Ta en titt på God's Word to Women och International Christian Women's History Project om du är intresserad.
Alla blir kanske inte övertygade av de argument som presenteras i dessa böcker och på dessa hemsidor. Om du är tveksam hoppas jag att du tar tid att läsa och begrunda. Jag hoppas också att alla förstår att man kan tro att Bibeln är Guds sanna ord och samtidigt försvara kvinnans rätt att vara pastor och äldste i församlingen."
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)