Fria församlingar eller biskopskyrkor

Ska varje lokal församling vara själständig, eller ska församlingen ha ett överordnat organ, som t.ex. en biskop eller en samfundsledning?
Det finns naturligtvis fördelar och nackadelar med båda modellerna och båda modellerna kan motiveras utifrån Bibeln.
En fördel med biskopskyrkor är att man kankse lättare kan hantera händelser som i Knutby. Samfundsledningen inom pingst kände till problemet och hade haft flera samtal med församlingsledningen i Knutby, men hade ingen formell makt att ingripa. I en biskopskyrka avsätts olämpliga ledare.

Stefan Swärd skriver ett blogginlägg om just den frågan. Han skriver: "En insändare i tidningen Dagen idag, skriven av Ingvar Peterson, f.d. styrelseledamot i Svenska Missionskyrkan, tar upp frågan om att vara biskopskyrka eller en kongregationalistisk församlingsrörelse. För den oinvigde är det fikonspråk, men kongregationalism innebär att den lokala församlingen fattar självständiga beslut, biskopskyrka innebär att det är mer styrt uppifrån, från en biskop, samfundsledning, styrande kongressbeslut m.m. Det Peterson refererar till handlar om Norrmalmskyrkans beslut att som kanske första baptistförsamling i världen tillåta enkönade vigslar. Och signalerna har också kommit från Baptistsamfundets ledning, och från Missionskyrkan att det är bra att den enskilda församlingen fattar egna beslut - speglat inte minst i tidningen Sändaren. Nu lyfts kongregationalismen fram som ideal.
Det är sant och riktigt att kongregationalismen är den bärande traditionen inom Baptismen. Påvar, prelater, biskopar, styrinstrument över församlingar, har aldrig varit populärt i baptistisk tradition. Lewi Pethrus kritik mot Baptistsamfundet för närmare 100 år sedan var att samfundet höll på att överge principerna om den fria och självständiga lokala församlingen."

Stefan Swärd skriver att biskopskyrkor går mot riktning sekularisering/liberalisering. Det kan också vara helt omvänt. Norrmalmskyrkans beslut att viga homosexuella par hade inte kunnat tas av en enskild församling i en biskopskyrka.

Vi har lätt att fastna i ett svenskt synsätt där pingstvännerna har haft det som "biblisk" princip att varje församling är självstyrande. Så är inte fallet i alltid fallet i andra delar av världen.

Jag var på en pastorssamling i Riga häromveckan. På samlingen fanns en pastor som alla vördnadsfullt titulerade "biskopen". Några dagar senare då jag träffade en av pastorerna frågade jag om biskopen kom från den lutherska kyrkan. Svaret jag fick var att han var en av pingstpastorerna i Lettland. Då jag frågade vidare fick jag veta att även baptisterna hade biskopar i Lettland. Så allting är tydligen inte alltid som det ser ut från ett svenskt perspektiv.