"Vart är pingströrelsen på väg?" är rubriken på ett inlägg på pingst.se, där pingstledaren Pelle Hörnmark försvarar Niklas Piensoho och försäkrar att pingströrelsen inte är på väg någonstans, utan står kvar där den alltid har stått.
Vad är det då som orsakar att vanligtvis sansade människor blir så upprörda av Piensoshos tal att de höjer tonläget flera grader?
Tommy Dahlman går på sin blogg så långt att han betecknar Piensohos tal som "ett grovt tjänstefel".
Mikael Karlendal frågar sig om Piensoho har gått ifrån den klassiska kristna läran: "För alla enskilda troendes skull och för alla församlingar som kämpar med att förklara och försvara det kristna budskapet, är jag därför milt talat kritisk till Piensohos senaste ageranden. Detta blogginlägg är kritiskt och har ibland en skarp ton. Men ska inte tolkas som ett angrepp på Niklas Piensoho som person, utan endast som en kritik mot det han sade vid Nyhem och det han skrev i dagenartikeln. Jag hoppas och tror att han faktiskt står fast vid läran, men hans otydliga signaler gör att jag och många andra undrar och tvekar om huruvida han gör det."
Tongivande personer även utanför pingst tar också upp Piensohos tal. Stefan Swärd, pastor i Elimkyrkan gör en ingående analys av bibelstudiet och förklarar innehållet i Piensohos bibelstudium med att Piensoho har sin bakgrund i Missionsförbundet och tagit med sig de grundhållningarna in i pingst:
"Niklas är en utmärkt missionspastor (jag talar nu om det tidigare samfundet missionsförbundet som nu är en del av Equmeniakyrkan). Hade han fortfarande varit det skulle jag inte reagera alls på Nyhemstalet. Det han säger är ju mainstream inom missionsförbundet sedan i varje fall femtiotalet. Jag jobbade ett år under sjuttiotalet i SMU Stockholm så jag har viss inblick hur tongångarna var då. Anpassning till världen var ledordet. Inte tala om synden, inte lyfta fram församlingens trösklar och gränser, en öppen kyrka, som inte lägger sig i hur folk lever, och nedtona kyrkans profil i kontroversiella frågor. Kyrkan ska inte sticka ut och profilera sig in kontroversiella frågor. Redan på sjuttiotalet var det en mycket tydlig linje i missionsförbundarkretsar att inte profilera sig i t.ex. samlevnadsfrågor. En socialetisk kristendom var på agendan, inte frälsning och omvändelse. För mig är det Niklas säger i dessa frågor bara ett direkt eko av missionsförbundets inställning jag mötte under sjuttiotalet."
Stefan Swärd tar också upp hur bregrepp som synd och dom undviks och genast drar jag paralleller till förkunnelsen inom Emerging Church, i varje fall i den tappning som representeras av Brian McLaren och Rob Bell. Det har jag skrivit en hel del om tidigare på den här sidan. Är det dit pingströrelsen är på väg?
Niklas Piensoho gör sedan några försök att försvara och förtydliga vad han egentligen menade med sitt bibelstudium under Nyhemsveckan. Tydligen väckte förklaringarna fler frågor än de besvarade. Mikael Karlendal skriver ett nytt inlägg med rubriken "Piensosho förtydligar sig?":
"Piensoho har inte svarat på frågor som gäller hur vi ska vara tydliga som kyrka. Han har egentligen bara sagt att vi var och en som individer ska vara allmänt vänliga, ödmjuka och kärleksfulla i personliga relationer med icke troende.Och det vet jag ingen som säger emot. Det har man sagt i pingströrelsen ända sedan jag var barn på 70-talet, åtminstone som jag har uppfattat det. Men hur kan vi vara en tydlig kyrka. Hur kan vi predika sanningen i kärlek? Ska vi predika om dessa ting överhuvud taget? Eller ska vi bara ta det i själavården, som det brukar heta?"
Piensoho är en erkänt duktig kommunikatör. Det borde vara enkelt för honom att förklara vad han egentligen menar, men förklaringarna skapar ytterligare dimridåer. Stefan Swärd skriver i ett andra inlägg: "Niklas P är en skicklig kommunikatör. Att han både av de som vill skrota kristna samlevnadsnormer, och vi som vill behålla dem, uppfattas som otydlig, måste bero på att han medvetet valt att vara otydlig.
Annars hade han bara på en minut kunna säga: "att som kristen har jag Bibeln som rättesnöre. Den säger att sexuellt samliv utövas mellan en man och en kvinna i ett äktenskapsförbund som är välsignat av Gud, och Guds plan är att det ska vara en trogen och livslång gemenskap. Så har den kristna kyrkan i 2000 år tolkat Bibeln, och den katolska kyrkan t.ex. säger att äktenskapet är ett oupplösligt förbund mellan en man och en kvinna. Så undervisar jag i Filadelfia och så lär vi de nya medlemmar och nykristna som kommer in i vår församling”.
Frågan kvarstår: "Vart är pingströrelsen på väg?"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar