Dörren

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i maj 2009.

Jag är i Klaipedia i Litauen på en konferens om Mission support.Det var meningen att jag skulle inleda konferensen med en halvtimmes andakt. Men så blev det inte. Mitt flyg från Köpenhamn till Palanga, nära Klaipedia, avgick i tid 22.05. Efter en timma och 20 minuter hade vi kommit fram till Palanga men kunde inte landa. Flygplanet cirklade runt Palanga en god stund innan piloten bestämde sig för att återvända till Köpenhamn.

I Köpenhamn blev alla passagerarna (vi var inte så många i det lilla propellerflygplanet) inkvarterade på hotell för att ta flyget nästa dag till Palanga. Eftersom jag inte fick hålla min andakt i Litauen, tänkte jag berätta den för dig.

Dörren du ser på bilden är inte vilken dörr som helst. Det är dörren till vårt hem. Innanför den dörren bor Rut och jag. Det finns många ytterdörrar på våran gata, men av alla ytterdörrar finns det bara en enda som leder hem till Rut o Peter. Även om det finns dörrar som liknar våran leder de inte hem till oss. Om man hade tänkt sig att besöka Rut och Peter, så hamnar man fel om man går in i någon annan dörr.

Jesus säger att Han är dörren i Johannesevangeliet 10. Det finns bara en dörr som leder till livet och det är Jesus. Även om det finns andra dörrar som kan likna den här, leder de absolut fel. Och om vi har tänkt oss att få del av Livet, så är det viktigt att vi hittar rätt dörr. Det finns kanske dörrar som ser finare ut och tycks mer attraktiva och lättare att gå in i, men de leder fel.

Jesus vill att alla människor ska hitta rätt dörr och bli frälsta. Vår uppgift är att vara vägvisare och samarbeta med Gud så att hans vilja får ske på jorden och så många människor som möjligt hittar fram till rätt dörr.

Det är naturligtvis viktigt att vi hjälper människor i social nöd utanför dörren. Låt oss fortsätta med det. Men om vi inte visar dem in genom dörren kommer de ju fel i alla fall.

 

Dörren som du ser på bilden leder, som sagt, hem till oss. Innanför den dörren bor Rut o Peter och om bilden hade varit lite större hade du kunnat se att det står Baronowsky på namnskylten.

Vi använder framför allt dörren till två saker. Till att gå in och till att gå ut.

Jesus ber oss också att både gå in och att gå ut.

Gå inDå Jesus undervisar lärjungarna om bön säger han: "Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig." (Matt 6:6 FB)
Här ber Jesus oss att gå in för att ha vår stilla stund tillsammans med Honom. Han säger till och med vad vi ska göra med dörren då vi är tillsammans med Honom. Så att vi kan vara helt ensamma och ostörda.

Gå ut
Men Jesus ber oss också gå ut: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!" (Matt 28:19 FB).
Här handlar det om den tjänst vi ska utföra då vi går ut ifrån vår bönekammare.

Både-ochJesus säger både-och, inte antingen-eller. Gå in och gå ut. Det måste finnas en balans mellan vår tjänst inför Gud och vår tjänst ute bland människor. En del har bara uppfattat det ena. De ber, men går aldrig ut. Andra människor har bara uppfattat det andra och tillbringar all tid därute. Men Jesus drog sig ofta tillbaka från människorna för att vara ensam med sin far i himmelen.

Då Jesus kallar sin lärjungar gör han det av två skäl. För att de ska vara tillsammans med honom och för att han ska sända dem ut: "Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika" (Mark 3:14 FB)

Kallad till gemenskap
Jag kan ha fel, men jag tror att det som blir lidande bland kristna idag är att "gå in". Vi är så resultat- och aktivitetsinriktade så vi ofta inte hör Guds kallelse att gå in och bli stilla inför Honom, lyssna till Honom och låta Honom beröra oss. (Matt 23:37)

Vi tänker lätt att vi är kallade till att gå ut till de andra och det ska vi naturligtvis göra. Men vår förstahandskallelse är inte att gå ärenden åt Gud, utan att vara tillsammans med honom: "Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. " (1 Kor 1:9 FB). Vi är kallade till gemenskap med Jesus.

Pingstdagen
Då pingstdagen kom gick lärjungarna ut och predikade och 3.000 människor blev frälsta. Men innan de hade gått ut hade de först varit inne och blivit utrustade med kraft från den Helige Ande. Vad tror du hade hänt om de bara "gått ut", utan att först "gått in"? Det hade förmodligen inte blivit någonting alls.

Är det kanske därför som det så ofta inte "blir någoting alls" i vår verksamhet idag?

Peter Baronowsky