 |
| Foto: Markus Gårder (DN) |
"Herregud, vilka unkna klichéer...
I Stadsteaterns uppsättning ”Bibeln” finns inget av denna intimitet, detta uppbrott mot en gammal ordning, detta samtal. Bibelns stora befrielse-epos om slavarna som lämnar Egypten för Friheten och som inspirerat generationer av förtryckta folk och främst bland dem USA:s svarta, blir på Stadsteaterns scen till en fruktansvärt skrämmande och blodig resa under en nyckfull och allsmäktig sektledare, ledd av en lagisk och blodtörstig Gud. Och så vidare. Så kan man förstås läsa Bibeln, men det är en moralistisk och platt läsning som mycket påminner om den som Humanisterna kommer dragandes med i sin fundamentalistiska och grunda religionskritik.
Om Stadsteatern i sin stora satsning på att introducera Bibeln för en modern publik finner det meningsfullt att presentera Gud/Förste ärkeängeln som en skrämmande, oberäknelig, svart skata med underlig fasettstämma – en hopplös uppgift för den underbara och rutinerade skådespelerskan Gunilla Röör – så kan man ha invändningar om hur meningsfullt detta är för en publik som kan antas knappt ha kännedom om vår civilisations grundtext och i en tid när religionen spelar en allt starkare roll i vår värld och behovet av insikt och samtal om religion och gudsbild är mer pressande än det kanske någonsin varit i modern tid." Läs mer HÄR
Läs också Johan Hiltons recension:
Helig skrift på högvarv blir utan liv
”Bibeln” på Stockholms stadsteater är en vandring från skapelsen till korsfästelsen på tre timmar. Ingen och alla står i centrum, tycker en besviken Johan Hilton. Läs mer HÄR
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar