Det är inte alltid vår inre kompass pekar i
en tydlig riktning. Istället för att säga ja säger vi nja och istället
för att vila i tro blir det en evig karusell av å ena sidan och å andra
sidan.
Fjärde söndagen i advent 2016
- Lotta Ingerholt
Vi pratar ibland om en inre kompass, en slags magkänsla, stundtals så överväldigande stark att det inte finns minsta utrymme för tvivel.
Men det är inte alltid kompassen pekar i en tydlig riktning. Ibland är det som om den där kompassnålen bara snurrar runt och runt och istället för att säga ja säger vi nja och istället för att vila i tro blir det en evig karusell av å ena sidan och å andra sidan.
Vis av erfarenhet och med andra ord än mina skriver Paulus om oviljan att binda sig, att svara svävande och lite lagom inlindat så att man egentligen inte sagt varken ja eller nej. Han skriver om att vända kappan efter vinden och om lusten att hålla alla dörrar öppna.
Det är något som tar emot med att bestämma sig definitivt, underskriften på köpekontraktet, att välja gymnasieprogram, att lova i nöd och lust och att säga upp sig från ett jobb.
Tänk om det inte blir bra. Tänk om jag säger ja till något som visar sig bli ett nja. Ja, tänk om. Och i det ögonblicket är det så lätt att ta på sig åkbandet igen, det där som ger oss fri tillgång till å ena sidan och å andra sidankarusellen....
Läs mer HÄR.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar