Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
För att komma till Florö tar man ett propellerflygplan från Oslo. Jag gissar att jet-flyg inte kan landa på den korta landningsbanan i Florö.
Rut och jag besöker flitigt de olika delarna av Norge, men Florö var det längesedan vi besökte. Vi hjälptes åt att minnas tillbaka när det var. Jo, det var för cirka trettiofem år sedan. Vi arbetade på den tiden som lärare på Jelöy Folkhögskola.
Varje år satte vi upp en helaftons musikalföreställning som vi sedan turnerade med i olika delar i Norge under någon av de sista veckorna på läsåret. Vi turnerade i tre stora bussar, två med elever och lärare och en med kulisser, ljus- och ljudutrustning och kostymer. Ett av åren gisk turen till Florö. Vi höll föreställningen i en nybyggd konsertsal i Samfunnshuset. Nu då vi kom tillbaka till Florö ville vi gärna se salen som vi kom ihåg den från 35 år sedan. Och då vi såg den kände vi genast igen den. En stor sluttande sal.
Efter musikalen fortsatte färden med bussarna över fjällen till Bergen. Rut och jag avvek då från gruppen för att åka med "Hurtigrutten" från Florö till Bergen. Det var vår första erfarenhet av Hurtigrutten och den minns vi fortfarande.
Här kommer några bilder från Florö-besöket: Landningsbanan, översikt över Florö, Konsertsalen i Samfunnshuset:
Och så till en helt annan sak: Under veckan har det talats mycket om bokrean i Sverige och naturligtvis ska vi ha bokrea även på rupeba. Den börjar i morgon. Läs mer HÄR.
Peter Baronowsky