Ett par hade två bråkiga söner, 8 och 10 år. De hamnade alltid i trubbel och föräldrarna visste att om något hände på stan, så fick deras söner alltid skulden. Pojkarnas mamma fick höra att en präst i stan var bra på att disciplinera bråkiga barn, så hon frågade om han ville prata med pojkarna. Prästen tackade ja och bad att få träffa dem en i taget. Så, mamman skickade först iväg hennes 8-årige son.
Prästen, som var storväxt och hade en mullrande kraftig röst, satte ner den unga pojken och frågade strängt, ”Var är Gud?”
Pojken tappade hakan, men gav inget svar, utan bara satt där med en gapande mun.
Prästen upprepade frågan, ”Var är Gud?”
Pojken gav inget svar, utan satt där med gapande mun och nu med ögon stora som golfbollar.
Prästen höjde då rösten och viftade med pekfingret mot pojken och vrålade, ”Var är Gud!?”
Pojken skrek till och rusade ut från rummet. Vettskrämd sprang direkt hem och kastade sig i sängen och smällde igen dörren bakom sig.
När den äldre brodern, som fann honom gömd under täcket, och frågade, ”Vad hände?”
Den lilla pojken kippade efter andan och sa, ”Nu ligger vi riktigt RISIGT till! Gud är borta, och dom tror vi har gjort det!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar