Del 11 – Översikt och funktion av tjänstegåvorna

 

Tjänstegåvor är då Gud använder det som vi är och det som vi kan och välsignar det så vi kan ge det vidare i tjänst för församlingen och andra människor.

Efesierbrevets fjärde kapitel beskriver fem grundläggande tjänstegåvor som Gud har insatt i församlingen, Kristi kropp, för att Kristi kropp skall byggas upp.

_________________________________________________

Så gjorde han några till apostlar, andra till profeter, till förkunnare eller till herdar och lärare. De skall göra de heliga mer fullkomliga och därigenom göra sin tjänst och bygga upp Kristi kropp, tills vi alla kommer fram till enheten i tron och i kunskapen om Guds son, blir fullvuxna och når en mognad som svarar mot Kristi fullhet.
(Ef 4:11-13)

_____________________________________________________

Vi skulle kunna se på dem fem tjänstegåvorna som fem olika människotyper som Gud använder för olika ändamål. På samma sätt som det finns olika slags delar i den mänskliga kroppen, som är avsedda att användas på olika sätt, är det också med Kristi kropp på jorden.

Apostel

Jesus var en apostel. Apostel betyder att vara utsänd.

Apostlamänniskan är en person med initiativkraft, visioner, handlingskraft och förmåga att få andra med sig. Hon eller han är en person som ser behov och möjligheter och har kraft och mod att dra igång verksamheter och projekt.

Det kan många gånger vara svårt för församlingen att förhålla sig till en sådan personlighet. Apostlamänniskan drar igång en verksamhet och då de andra i församlingen äntligen har accepterat det nya och börjat arbeta med det nya projektet, då finns apostlamänniskan inte längre där. Han eller hon är redan på väg in i nästa projekt eller vision, medan församlingen frågande undrar vart han/hon tog vägen och om det inte var meningen att han/hon skulle stanna och ta ansvar för det han/hon startat.

Många blir irriterade på apostlamänniskan som aldrig är nöjd, som alltid skall tänka nytt och aldrig slår sig till ro med det som redan finns.

Vi kan tydligt se apostlafunktionen i Paulus liv. Han kommer till en plats. Finns det ingen församling på den platsen så startar han en. Sedan åker han vidare.

Då Paulus kommer till en plats där det redan finns en församling, stärker han den och organiserar den, och insätter äldste så att den skall kunna fungera bättre.

Apostlamänniskor har ofta svårt med att slå sig till ro. De blir aldrig nöjda med hur det står till i församlingen. Det finns alltid mer som borde göras. Och det som görs skulle alltid kunna göras bättre. Apostlamänniskor lever i en form av helig otillfredsställdhet och lever ständigt med tankar på utveckling.

William Booth, Frälsningsarméns grundläggare, var en tydlig apostlamänniska. Han såg nöden och behoven i slumområdena i Östra London. Han kände en kallelse från Gud att göra något åt situationen i slummen. Han hade inga pengar, han var arbetslös och hade bräcklig hälsa. Han hade fru och flera barn att försörja. Men han hade sett Guds kallelse i nöden och han måste bara göra något.

Ur misären och slummen reste han upp en armé av tidigare prostituerade och alkoholister som i sin tur gick ut och förändrade världen. Frälsningsarmén spreds på bara några år över hela världen.

Jag tror inte att Gud hade kunnat använda vem som helst till att göra det som William Booth gjorde. Till det behövdes en speciell människa som hade kraft att få andra med sig och att driva igenom alla de projekt som i snabb takt dök upp i William Booths huvud. Jag tror inte att Gud hade kunna använda vem som helst till att starta Frälsningsarmén. Till detta behövdes en alldeles speciell personlighet – en apostlamänniska.

I alla församlingar behöver apostlafunktionen vara levande. Om den saknas finns det risk för att församlingen inte förnyas, utan bara håller på med att göra vad den alltid har gjort.

 

Profeten

Profeten är språkröret, den som lyssnar in det Gud säger och förmedlar det. Jesus var en profet. Han sa ingenting som han inte tog emot från fadern.

Profetmänniskans funktion kan beskrivas med orden från profeten Habackuk: ”Jag skall ställa mig på vakt, gå till min post och spana. Jag vill se vad han skall säga till mig.” (Hab 2:1)

Paulus skriver att alla har möjlighet att profetera (1 Kor 14:31), den ene efter den andre. Men alla är inte profeter. Det är nämligen skillnad på den andliga nådegåvan att bära fram en profetia och att ha en profettjänst. Profetera kan alla kristna göra. För profetmänniskan däremot är profetian inte bara något han/hon gör, utan profetmänniskan är profet hela tiden. Det är en del av hans/hennes natur.

Profetmännislan är en lyssnande människa. Profeten är ofta en känslig person som kan känna vad som finns under ytan. Om alla i församlingen tycker att det går bra och att allt är väl, kan profeten ofta uppleva att allt inte är väl under ytan. Det kan finnas synd i församlingen som smärtar Gud, eller det kan finnas människor som lider och är sargade medan de andra tror att allt är väl.

Profeten är ofta den som ser förhållandena genom Guds ögon. Det kan ofta vara förknippat med sorg och smärta att se det som Gud ser. Då man älskar någon är det smärtsamt att se att den man älskar lever på ett sätt som är destruktivt både för sig själv och för omgivningen. Det kan vara smärtsamt att se att det i församlingen finns baktaleri, maktbegär och otukt.

Gud har något att säga till församlingen. Ofta har han ett speciellt budskap till varje församling och ett budskap som är gemensamt för alla jordens kristna.

I Uppenbarelsebokens kapitel 2 och 3 kan vi läsa sju olika specifika budskap till sju olika församlingar. Alla sju budskapen avslutas med orden:
”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna”
(Upp 3:13)

Alla kristna kan höra Gud tala, men profeten har en förmåga att på ett särskilt sätt lyssna in Gud och förmedla rätt budskap till rätt tid till rätt församling.

Om profetfunktionen inte fungerar och denna lyhördhet för Gud därför inte finns tydlig i församlingen, blir hela verksamheten byggd på ett mänskligt plan. Man tänker själv ut vad som är rätt att göra till var tid och försöker göra så gott man kan.

Men Gud vill att hans församling skall lyssna på hans röst till förmaning, uppbyggelse och tröst.

(Nästa tisdag fortsätter vi presentationen av tjänstegåvorna)