JAG TROR INTE PÅ ALLT JAG LÄSER

Du har väl hört om mannen som blev stoppad av polisen för att han hade kört förbi en stoppskylt. Polisen frågade om han inte hade sett skylten, och mannen svarade.

-        ”Jo, men jag tror inte på allt jag läser”

Det är bra att ha ett kritiskt förhållningssätt. Vi ska verkligen inte tro på allt vi läser. Men det finns faktiskt också saker som vi ska tro på!

Det finns en tendens i våra dagar att ge efter för sådant som är fel och börja kalla det för rätt, bara för att ”alla gör det”. Detta är en skrämmande utveckling.

I nyhetssändningarna den 20 februari i år meddelades att en rad partier i Sveriges riksdag nu vill att frågan om ett tredje juridiskt kön ska utredas, och man kritiserar starkt regeringen för att de inte omedelbart skrider till verket. Detta är i sig värt en egen krönika där vi kan diskutera varför vi i så fall bara ska utreda om det ska få finnas ytterligare ett kön utöver man och kvinna, varför inte två eller tre ytterligare kön?

Men det var inte detta jag reagerade starkast på i nyhetsinslaget. Det som fick mig att verkligen fundera, var när Centerpartiets familjerättspolitiska talesperson Martina Johansson säger:

-        ”… Samhället och lagstiftningen behöver hänga med så som människor lever.”

Jag som alltid trott att Sveriges rikes lagstiftning är till för att tala om vad som är rätt och vad som är fel!

Vad blir konsekvensen om lagstiftningen ska rätta sig efter hur människor lever och inte tvärt om? Människor stjäl, alltså ändrar vi lagstiftningen så att det blir rätt att stjäla. Människor begår bedrägerier mot varandra, alltså ändrar vi lagstiftningen så att det blir rätt att bedra.

Tyvärr finns det många områden där starka samhällsföreträdare argumenterar för ett sådant synsätt.

Men det finns faktiskt något som är rätt och något som är fel och de flesta länders juridiska institutioner anstränger sig till det yttersta för att i lagstiftningen slå fast vad som är vad.

Och det finns saker som vi ska tro på! Till exempel trafikregler och andra lagar och bestämmelser, som finns i vårt samhälle för att vi ska kunna leva tillsammans så friktionsfritt som möjligt.

Och vi ska tro på bruksanvisningar. Om jag inte tror på det jag läser i bruksanvisningen till min bil, och häller diesel i en bensinbil, går det galet ganska fort. Då är det ingen bra idé att hävda att jag är en person som inte tror på allt jag läser.

Bibeln är som en bruksanvisning, som vill visa hur vi som människor fungerar bäst. Och Bibeln anger vissa regler och lagar som är avsedda att hjälpa oss som människor att navigera i våra olika relationer. Men jag är rädd att många läser Bibeln med ett så kritiskt förhållningssätt att de går miste om hela grejen.

Om jag vill leva som kristen måste jag förstå att jag inte kan välja och vraka mellan vad jag vill följa och vad jag inte vill följa i Bibelns budskap. Det är med Bibelns som med Svea rikes lag, vi som medborgare kan inte välja eller välja bort vilka delar av helheten som vi vill följa. Lagen är till för att följas, inte att skrivas om efter hur människorna lever.

I den 119:e psalmen står det många viktiga verser. Till exempel ”Summan av ditt Ord är Sanning” (Ps. 119:160). Vi kan alltså inte plocka ut delar av Bibeln och hävda att vi har funnit sanningen med stort S. Bibeln måste ses i sin helhet och som kristen måste jag acceptera att även om jag inte förstår allt så måste jag förhålla mig till helheten och följa dess budskap.

Det står också att ”Ditt ord är mina fötters lykta” (Ps 119:105). Bibeln är som en lykta. Jag får inte insikt i hela sanningen vid ett hastigt möte med dess budskap. Bibeln lyser upp ett litet stycke i taget. Men när jag följer lyktans sken kommer jag djupare i Bibelns sanningar för varje steg jag tar.

Nej, vi ska inte tro på allt vi läser. Men den som är klok läser och tror på det som kan rädda deras eget liv och andras – i denna tiden och för evigt.

DAGENS ANDAKT, den 3 april

 

”Du skall kungöra mig livets väg. Inför ditt ansikte är glädje till fyllest” (Ps 16:11)

Det finns en plan, en väg som Gud har stakat ut för varje människa som uppriktigt vill tro på Jesus och följa hans väg. ”Om någon vill göra min vilja, ska han förstå…” (Joh 7:17). När vi verkligen söker efter Guds ledning i våra liv lovar Gud att visa oss den rätta vägen och det är bara där som den verkliga glädjen finns.

I den 32:a psalmen lovar Gud att han vill ”lära dig och undervisa dig om den väg du ska vandra, (han) vill ge dig råd och låta (sitt) öga vaka över dig”. Men så förmanar han oss vidare och säger att vi inte ska vara som häst eller åsnor som är utan förstånd så att man måste styra dem med hårda metoder, med töm och med betsel. Gud vill att vi ska leva så nära honom att vi känner hans lätta puff, den lågmälda anvisningen om vart vägen går.

 BÖN

Herre, jag vill leva i glädjen inför ditt ansikte idag. Hjälp mig att lyssna efter och känna igen din kärleksfulla röst, när du pekar ut den delsträcka av livets väg som du vill att jag ska gå idag. 

DEN SKYLDIGE GÅR FRI – Lukas 23

 

Bibelläsning: Lukasevangeliet 23
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=23&verse=1

Pilatus beslöt då att de skulle få vad de begärde. Han frigav den som de ville ha fri, mannen som var fängslad för upplopp och mord, men Jesus utlämnade han, så att de fick som de ville. (Luk 23:24-25 FB)

Den skyldige går fri och den oskyldige får betala priset. Det är det Jesu död på korset handlar om. "Syndens lön är döden", men Jesus tog vår plats så att alla vi syndare blir befriade då vi vänder oss till Gud och tar emot frälsning och förlåtelse.

Dagligen får vi be Gud om förlåtelse för våra synder och ta emot förlåtelsen. Dagligen blir vi då renade och befriade från all vår synd och kan gå vidare, rena och fria.

Man kan kanske tycka att det är orättvist, och det är det. Men Jesu förlåtelse handlar inte om rättvisa, den handlar om kärlek.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: 
Av bara nåd!

Översikt - Kommentar - Till eftertanke 

Den oskyldige döms till döden
Gång på gång förklaras Jesus oskyldig:
- Pilatus säger till översteprästerna: "Jag finner inget brottsligt hos den mannen"
(vers 4)
- Pilatus till översteprästerna och rådsmedlemmarna efter att Jesus hade blivit förhörd av Herodes: "Jag har...inte funnit honom skyldig till det som ni anklagar honom för" (vers 14)
- Herodes har inte funnit honom skyldig (vers 15)
- Pilatus ville frige Jesus (vers 20) och säger igen "Jag har inte funnit honom skyldig till något som förtjänar döden" (vers 22).
- En av brottslingarna som korsfästes samtidigt med Jesus säger om Jesus: "Vi får vad vi förtjänat. Men han har inte gjort något ont" (vers 41)

Till eftertanke:
Trots alla som förklarade Jesus oskyldig fanns det en folkmassa som skrek "Korsfäst! Korsfäst honom!" (vers 21).
Hur kom det sig att Pilatus sände en oskyldig person till döden?
Hur kom det sig att folket demonstrerade ett sådant hat mot Jesus?

Nåd istället för rättvisa
Jesu död på korset handlar om nåd istället för rättvisa:
- Jesu död innebar att en mördare, Barabbas, blev fri (vers 18)
- En brottsling som efter egen utsago får ett rättvist straff (vers 41), får följa med Jesus in i paradiset (vers 43)
- Jesus ber om förlåtelse för dem som hatar honom, hånar honom, misshandlar honom och dödar honom (vers 34)
Till eftertanke:
Vad innebär det för mig att jag får bli frälst av bara nåd?

Jesus dör
I förbindelse med Jesu död blev det solförmörkelse och förlåten i templet brast mitt itu.
Det ser ut som att avgörande händelser med Guds son Jesus, ackompanjeras av övernaturliga manifestationer i naturen.
Till eftertanke:
- Vilka tecken fanns i förbindelse med Jesu födelse?
- Finns det fler tecken i förbindelse med Jesu död som vi kan läsa om i andra evangelier?
- Vilka tecken ska synas i förbindelse med att Jesus kommer tillbaka till jorden?

DAGENS ANDAKT, den 2 april

 

”Han må göra med mig som det behagar Honom” (2 Sam 15:26b)

David var på flykt undan sin egen son som hade gjort uppror och ville ta kungamakten från honom. När han flydde med allt sitt husfolk hade han också med sig Guds förbundsark. David ville leva nära Herren. Men så inser han det opraktiska i att släpa med sig den stora förbundsarken när han var på flykt, och han beslutar sig för att skicka tillbaka den till staden han just lämnat. Han säger ”Om jag finner nåd för Herrens ögon skall han föra mig tillbaka så att jag åter får se honom och hans boning. Men om han säger: Jag finner inte behag i dig – se, här är jag, han må göra med mig vad han finner för gott.” Här är det som om David lägger hela sitt liv i Guds hand. Han kommer in en livsstil som svarar ”Som du vill, Herre” (Whatever Lord!) på alla händelser som möter honom.

Det är ett underbart tillstånd att leva i. Jag ser bilden av det lilla valnötsskalet, som flyter på vattnet och följer med i vågornas dramatiska rörelser. Ena stunden far det lilla nötskalet ner i en djup vågdal och nästa sekund far det upp på en vågkam. Så vill jag se mitt liv inneslutet i Guds hand som i ett nötskal. Där kan jag vara trygg antingen det bär ner i vågdalen eller upp på de höga höjderna. 

BÖN

Herre, Du som har det stora perspektivet, som ser helheten, låt mig få leva mitt liv omsluten av din trygga hand. Gör med mig det som du finner för gott idag. Jag ber bara om att du ska bevara mig i din hand, antingen det blir en dag på höjden eller i djupet.

 

GUDS TIMING – Lukas 22

 

Bibelläsning: Lukasevangeliet 22
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=22&verse=1

"När stunden var inne, lade han sig till bords, och apostlarna tillsammans med honom" (Luk 22:14 FB)

"När stunden var inne". Gud har alltid en speciell timing i allt Han gör. Att leva som kristen är inte att leva efter en färdigskriven manual. Det handlar om att följa Jesus, att lyssna till Honom.

Det spelar ingen roll hur rätta våra handlingar är om de utförs vid fel tidpunkt. Gud vill att vi ska leva nära Honom. I ständigt beroende av Hans vägledning.

Gud skickar inte iväg oss på uppdrag. Han går före och säger till dig: "Följ mig".

-Följer du med?

==>  Mannakorn att tugga på under dagen:
Följ mig! Vad innebär det för mig idag?

 

Översikt - Kommentar - Till eftertanke

Judas förråder Jesus - Vers 1-6 och 47-53
Då påsken närmade sig "for Satan in i Judas" (vers 3)
Till eftertanke:
- Skedde detta plötsligt eller var detta ett resultat av att Judas umgåtts med tanken på att förråda Jesus en längre tid?
   Det finns profetior i det Gamla Testamentet om att Jesus skulle förrådas och säljas för trettio silverpenningar. Var Judas förutbestämd att förråda Jesus? Eller var det så att Gud på förhand hade sett det val Judas skulle göra?
Till eftertanke:
- Var detta något Judas var tvungen att göra eller något han valde?

Den sista måltiden - Vers 14-38
Detta var en stund Jesus hade längtat efter. Den sista måltiden tillsammans med sina lärjungar.
Jesus talar med lärjungarna om vad som snart kommer att hända. Han talar om at han ska bli förrådd och om sitt förestående lidande och sin död. Jesus säger säkert detta med sorg över att en av hans lärjungar kommer att förråda honom, och med bävan inför det han ska gå igenom.
Men det verkar som om lärjungarna inte alls var mottagliga för det Jesus talade om. Lärjungarna var upptagna av ett helt annat samtalsämne: De diskuterade vem av dem som kunde anses vara störst (vers 24).
   Då Jesus delar med sig av den fruktan och sorg som fanns inom honom, tänker lärjungarna bara på sig själva och sin egen position!
Till dessa självupptagna lärjungar säger Jesus "Jag överlämnar riket till er" (vers 29).
Till eftertanke:
- Hur är det med oss idag? Är vi också mer angelägna om oss själva och vår position än om Gud och hans rike?
- Hur kan Jesus överlämna riket till dessa lärjungar som bara tänker på sig själva? Vem överlämnar han riket till idag?

Jesus i Getsemane och inför Stora Rådet - Vers 39-71
Två uttryck från texten som kan vara värda att tänka över:
   Efter måltiden gick Jesus "som vanligt" ut till Oljeberget (vers 39).
Till eftertanke:
- Vi ser det på många ställen i Nya Testamentet. Jesus hade en vana att dra sig undan för att be. Han gick till Oljeberget "som vanligt". Finns det en plats eller en tid där du har som vana att dra dig undan för att tala med din Far i himlen?
   Vid översteprästens hus kan vi läsa att Petrus följde efter Jesus på avstånd (vers 54)
Till eftertanke:
- Vad skulle det betyda idag att följa Jesus "på avstånd"? Tror du att det är vanligt att människor idag följer Jesus "på avstånd"? Hur är det med mig?

Del 13 – Översikt och funktion av andliga nådegåvor

 

Som han vill

Många kristna har ett passivt förhållningssätt till de andliga nådegåvorna och säger att om Gud vill ge mig någon gåva så gör han säkert det utan att jag behöver bry mig så mycket om det.

Bibeln rekommenderar inte ett passivt förhållningssätt till de andliga gåvorna. I stället får vi uppmaningen:
________________________________________________________

Sträva efter kärleken, men sök också vinna de andliga gåvorna. 
(1 Kor 14:1)
_______________________________________________________________________

Då Bibeln talar om de andliga gåvorna står det att Anden fördelar gåvorna som han vill (1 Kor 12:11).

Det är förmodligen vanligare att tala i tungor bland pingstvänner än bland lutheraner. Betyder det att Gud vill att pingstvänner ska tala i tungor oftare än lutheraner? Jag tror inte det. Jag tror inte att Gud frågar om du är pingstvän, lutheran eller frälsningssoldat. Uttrycket ”som han vill” handlar nog mer om att gåvorna skall vara till nytta.

Om det är så att pingstvänner talar i tungor i högre utsträckning än lutheraner, beror det nog mer på att det har undervisats mer om tungotal inom pingströrelsen än inom den lutherska kyrkan. Pingstvänner har då blivit mer förberedda och mottagliga för den gåvan. Tron kommer ju av att höra förkunnelsen, och vår tro växer inom de som vi hör förkunnelse. Så vi skulle kunna säga att vi alla är offer för den förkunnelse vi har blivit utsatta för.

Därför ser det ofta ut som om en person har en av nådegåvorna. Om jag har blivit använd av Gud till att bära fram ett profetiskt budskap eller att be om helande, så får jag en större tro och beredskap att bli använd av Gud inom just det området. Då behöver det inte vara så att jag har gåvan, utan snarare att den Helige Ande har mig och kan förmedla gåvan till den som har behovet.

I första korintierbrevet tolv presenteras nio olika gåvor, eller manifestationer av den Helige Ande. Tre av gåvorna skulle vi kunna kalla för urskillningsgåvor eller uppenbarelsegåvor. De gåvorna låter oss förstå saker som vi normalt inte kan förstå med vårt mänskliga intellekt. De tre gåvorna är gåvan att meddela vishet, gåvan att meddela kunskap och gåvan att skilja mellan andar.

 

Gåvan att meddela vishet

Du sitter i ett samtal med en person som har ett stort problem. Du ser ingen lösning, men medan ni samtalar får du en ingivelse att säga något som löser upp hela situationen. Du kanske blir lika förvånad själv som den du samtalar med och du frågar dig själv: ”Var fick jag det ifrån?”

Det kan säkert ha varit den Helige Ande som i samtalet gav dig vishet som översteg din normala kapacitet.

En del människor har en stor naturlig visdom. Men detta är inte gåvan att tala visdomens ord. Gåvan att meddela visdom är då Gud gör något genom oss som vi inte kan producera i egen kraft.

Gåvan att meddela vishet demonstreras tydligt i Jesu liv. Folket som hörde på Jesus häpnade och frågade: ”Varifrån har han fått sin vishet?”

Vid flera tillfällen ställs Jesus inför frågor där det egentligen inte finns något rätt svar. Genom att tala med övernaturlig vishet står motståndarna ofta svarslösa mot Jesus.

Vid ett tillfälle tillfrågas Jesus om det är rätt att betala skatt till kejsaren i Rom (Luk 20:21-26). Om Jesus svarar ja ställer han sig på ockupationsmaktens sida och svarar han nej så uppmanar han människorna att bryta lagen. Jesus frågar i stället vems bild det är på myntet som hålls fram. Då de svarar att det är kejsarens bild svarar Jesus: ”Ge då kejsaren det som tillhör kejsaren och Gud det som tillhör Gud.” (Luk 20:25)

Vid ett annat tillfälle kommer de skriftlärda och fariséerna till Jesus med en kvinna som gripits på bar gärning när hon begick äktenskapsbrott. Lagen föreskrev att kvinnan skulle stenas för sitt brott. Jesus ville förstås inte säga att man inte behöver bry sig om lagen. Han ville inte heller att kvinnan skulle stenas till döds. Då man frågar Jesus till råds svarar han: ”Den av er som är fri från synd skall kasta första stenen” (Joh 8:7)

När de hörde Jesu svar gick de därifrån, den ene efter den andre och Jesus blev ensam kvar med kvinnan. Samtalet avslutas med att Jesus säger till kvinnan: ”Inte heller jag dömer dig. Gå nu och synda inte mer” (Joh 8:11)

Normalt är du hänvisad till din egen vishet, antingen den är stor eller liten. Men i speciella ögonblick kan vi få uppleva att Anden manifesterar sig genom att vi får förmedla en gåva att tala visdomens ord i en speciell situation.

Gåvan att meddela kunskap

Några människor har en mycket stor kunskap. Andra lite mindre. Men detta har ingenting med kunskapens gåva att göra. Vår naturliga kunskap har vi i de flesta fall fått arbeta ihop till själva genom studier. Kunskapens nådegåva är emellertid då vi i ett speciellt ögonblick genom den Helige Ande får kunskap om något som vi inte läst om eller hört om.

Gåvan manifesteras tydligt hos Jesus då han möter den samariska kvinnan i Johannesevangeliet kapitel fyra. Berättelsen slutar med att många samarier kom till tro.

Det som öppnade för deras omvändelse var att Jesus upplyser kvinnan om ting som han absolut inte kunde ha någon kunskap om på ett naturligt sätt. Jesus berättar för kvinnan om sitt privatliv, hur många män hon haft och om sin nuvarande situation. Det var ingen kunskap Jesus hade fått genom skvallret på torget eller genom att läsa tidningen. Det var gåvan att meddela kunskap, en kunskap som vi inte kan ta oss själva. Den blir oss given.

Samma gåva kan vi också se i apostlagärningarna då Petrus utbrister: ”Ananias, hur har Satan kunnat fylla ditt hjärta, så att du försöker lura den Helige Ande” (Apg 5:3). Petrus hade fått kunskap om något som han egentligen inte visste något om.

Ibland kan vi också få uppleva att vi bara vet något som vi egentligen inte vet. Då det händer måste vi be om vishet så att vi använder denna kunskap på ett kärleksfullt sätt.

Kunskapens nådegåva kan också ta sig uttryck i att vi får kunskap i Guds ord: ”Och framförallt skall ni tänka på att man aldrig kan tyda en profetia i skriften på egen hand” (2 Petr 1:20)

Andra Petrusbrevet säger att vi inte kan förstå skriften på egen hand. Vi kan läsa orden i Bibeln och förstå vad som står, men det är bara då den Helige Ande öppnar våra ögon som vi verkligen kan ta till oss det som står skrivet i skriften.

En person kan studera teologi och ha en stor mänsklig kunskap om allt som står i Bibeln utan att förstå Bibelns huvudbudskap om en personlig frälsning. En annan person kanske bara har förstått några få bibelverser, men har öppnat sitt hjärta för Jesus och kommer att leva i evighet genom det.

Jesus hade en övernaturlig kunskap i Guds ord. En kunskap som han inte studerat sig till. Och då Jesus undervisade i templet utbrast judarna förvånat: ”Hur kan han som inte har studerat vara så lärd?” (Joh 7:15)

Då Jesus undervisade från skrifterna var det en undervisning som var levande och inspirerad av den Helige Ande. Då lärjungarna hade gått Emmausvägen tillsamman med Jesus utan att veta att det var han konstaterade de: ”Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?” (Luk 24:32)

I versen före står det att lärjungarnas ögon öppnades. Detta är en vanlig erfarenhet för bibelläsare. Du läser din bibel. Det kan vara ett bibelavsnitt som du läst hundra gånger förut. Men plötsligt sker det! Du ser något som du inte har sett förut! Du tar emot en gåva. Ett kunskapens ord.

Vi borde alltid närma oss Bibeln med bönen från Psaltaren: ”Öppna mina ögon, låt mig skåda det underbara i din lag” (Ps 119:18)

 

Gåvan att skilja mellan andar

Gåvan att skilja mellan andar var ständigt verksam i Jesu liv. I det första kapitlet i Markusevangeliet kan vi läsa om flera tillfällen där Jesus konfronteras med onda andar.

Då Jesus undervisar i synagogan så att alla överväldigades av hans undervisning dyker det upp en man med en oren ande som Jesus befaller att lämna mannen (Mark 1:21-28).

Senare i samma kapitel kom man till Jesus med alla sjuka och besatta, och Jesus drev ut demonerna (Mark 1:32-34)

Bara några verser senare står det att Jesus gick och predikade i synagogorna i hela Galileen och drev ut demonerna (Mark 1:39).

Samma gåva manifesteras även i de första lärjungarnas liv. Paulus konfronterar en spådomsande hos en slavflicka, och tilltalar anden med orden: ”Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att fara ut ur henne”  (Apg 16:18)

Det är viktigt att lägga märke till att det i dessa exempel inte är människorna som Jesus går emot, utan det onda som håller människorna i fångenskap.

Denna urskiljningens nådegåva används också vid bedömning av profetiskt tal. Vårt förhållningssätt till profetior är inte att vi oförbehållsamt skall tro på varje profetia. I stället uppmanar oss Bibeln att pröva profetiskt tal. Samma princip gäller här. Det är inte personen som bär fram profetian som skall prövas, utan ”vad som sägs.”

Nästa grupp av nådegåvor skulle vi kunna kalla kraftgärningsgåvor. Det är Trons nådegåva, gåvan att bota och gåvan att göra under.

 

Fortsättning följer nästa tisdag...

DAGENS ANDAKT, den 1 april

 

”Låt min muns tal behaga dig, och mitt hjärtas tankar, Herre du min klippa och min förlossare” (Ps 19:14)

För många år sedan arbetade vi med personliga ”mission statements”, ett slags deklaration om vem vi ville vara, hur vi uppfattade att vårt livsuppdrag såg ut och hur vi trodde att Gud ville att vi skulle leva.

Mitt ”mission statement”, som kom till någon gång 1988, efter mycket bön och reflektion, gäller fortfarande efter de tjugo år som gått sedan dess, och har varit till hjälp i många situationer när jag varit tvungen att prioritera mellan viktiga uppdrag och göra betydelsefulla val. Det lyder:

-      Jag har beslutat att följa Jesus. Jag har beslutat att lita på honom, mer än på mitt förstånd (Whatever Lord!)

-      Jag vill vara en resurs i Guds rike till hjälp och upprättelse för människor i min omgivning

-      Jag vill använda de gåvor han gett mig, av kreativitet, lyhördhet och entusiasm, i tjänsten för Honom, när och som han vill

BÖN

Herre, jag ber att det jag säger och det jag tänker idag ska behaga dig. Hjälp mig att hålla fast vid mitt beslut att följa dig och lita mer på dig än på mitt eget förstånd. Hjälp mig att vara en resurs i ditt rike, där jag lever mitt liv idag och använda de gåvor Du gett mig, när - och som Du vill. 

LYFT ERA HUVUDEN – Lukas 21

 

Bibelläsning: Lukasevangeliet 21
Läs bibeltexten här:
https://folkbibeln.it/?book=luk&chapter=21&verse=1

"Men när detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning." (Luk 21:28 FB)

Här undervisar Jesus om de hemska saker som ska ske vid tidens slut. Jesu uppmaning är att vi inte ska fastna i allt det hemska, utan vi ska lyfta vår blick och ta emot vår förlossning.

Detta råd kan vi ta med oss i många livssituationer. Vi har så lätt att fastna med våra tankar i alla bekymmer och alla saker som skapar oro. Vi kan hamna i ett oändligt ältande av problemen dag och natt.

Vilken befrielse det då kan vara att lyfta sin blick och se på Jesus och tillbe honom. Vår förlossning ligger i inte i att älta problemen. Vår förlossning ligger i att lyfta vår blick till Honom.

==> Mannakorn att tugga på under dagen:
Lyft din blick och fokusera på Herren
och hans möjligheter.

 

Översikt - Kommentar - Till eftertanke

Kommande tecken - Vers 5-19
Då Jesus talar om Jerusalems förstörelse, frågar lärjungarna vilka tecken som kommer att föregå detta:
- Falska Messiasfigurer
- Folk ska resa sig mot folk
- Rike mot rike
- Naturkatastrofer
- Globala epidemier
- Förföljelse av kristna
Men i allt detta ska Herren bistå sitt folk:
- Gud själv ska lägga orden i munnen på sitt folk
- Inte ett hår på deras huvud ska gå förlorat

Jesus talar om vad som ska hända med Jerusalem – Vers 20-24
Templet och hela Jerusalem kommer att bli ödelagt och invånarna kommer att föras "bort till alla hednafolk", ända tills hedningarnas tider är förbi.
- Templet förstördes år 70 efter Kristus av romarna som slog ned ett av många av judarnas uppror. Hundratusentals judar dog i förbindelse med erövringen av Jerusalem. Du kan läsa mer om det HÄR.
- I förbindelse med att detta uppror slogs ned, fördrevs en stor del av judarna från landet Israel. År 135 e.Kr. inträffade ytterligare ett uppror i Jerusalem. Även detta slogs brutalt ned av romarna och det blev förbudet för judar att bo i Jerusalem och Israel. Judarna har sedan dess levt utspridda över hela välden ända fram till 1900-talet då staten Israel på nytt upprättades.

Människosonen kommer tillbaka! - Vers 25-38
Jesus talar om hur situationen kommer att vara på jorden vid den tid han ska komma tillbaka:
- Kosmiska tecken i skyn
- Människorna ska gripas av ångest och stå rådlösa
- Människor ska ge upp andan av skräck
- Himlens krafter ska skakas
Jesus ger också råd till sina efterföljare:
- "När allt detta börjar ske, så räta på er och lyft upp era huvuden, ty då närmar sig er förlossning" (vers 28)
- Vaka och be om kraft (vers 35)
- Drick er inte fulla (vers 34)
- Bli inte tyngda av det dagliga livets omsorger så att ni inte är beredda (vers 34)
- Jesu ord kommer att bestå, även om himmelen och jorden förgår (vers 33)

Till eftertanke:
I detta kapitel ser det ut som Jesus talar om händelser i två olika tidsperspektiv.
- Dels Jerusalems förstörelse och judarnas förskingring ut över hela jorden. Detta hände i den tidsålder Jesus levde i.
- Dels talar Jesus om händelserna i förbindelse med sin återkomst till jorden. Detta har ännu inte hänt vid skrivandet av denna kommentar.
Är det två olika berättelser om två olika tidsperspektiv? Eller är det en profetia med två olika uppfyllelsenivåer? Kan det vara så att de svåra vedermödor Jesus talar om gäller båda tidsperspektiven? Vad tänker du om detta?