När jag var barn bodde vår familj under många år alldeles
invid en järnvägsstation. Tågen kom och gick, och varje dag såg vi människor
som kom och sprang från alla håll för att hinna med tåget. Det var inte helt
ovanligt att vi såg människor som sprang i full fart mot stationen, för att
sedan plötsligt bara ge upp och tappa farten, när de insåg att de inte skulle
hinna med tåget hur fort de än sprang. Deras steg var ganska hopplösa efter den
insikten.
Jag påverkades mycket av de här synintrycken, och jag vet
att jag ofta hade mardrömmar om att jag sprang och sprang för att hinna med
tåget, men att jag ändå inte hann med.
Så minns jag en gång när min bror i tidiga tonåren hade
bråttom till tåget. Han skulle åka hem från skolan i storstan ut till förorten
där vi bodde. Han var sen och rusade i sista stund på tåget hem. Efter en stund
upptäckte han att tåget inte gick den vanliga vägen. I sin iver att hinna med,
hade han inte varit uppmärksam på vilket tåg han hade hoppat på, och nu befann
han sig på väg – inte hem – men bort.
Jag minns inte hur han kom hem till slut. Men jag minns att
min mor den kvällen hade ett samtal med honom om vikten av att i andlig
bemärkelse hoppa på rätt tåg. Om vi går på fel tåg kommer vi till fel
destination. Om vi vill komma till himlen och leva i evighet tillsammans med
Jesus måste vi kliva på rätt tåg redan här på jorden. Mors samtal med min bror
ledde till att han tog emot Jesus som sin frälsare, och någon dag senare fick
också jag göra det. Vi ville båda kliva på det rätta tåget som skulle leda oss rätt
här på jorden och slutligen till himlen.
Urban Ringbäck och Ida Kristina Moeller skriver i en sång:
Det går en väg mot framtiden
Det hörs en sång från himmelen
Där går ett folk från nöd och strid
Från lidande till evig frid
Det går ett folk oändligt stort
In i Guds stad, genom dess port
De fyller himlen med sin sång
De sjunger evigheten lång
Vi sjunger ära till Ditt namn
För frälsningen Du åt oss vann
Och hela himlen stämmer in
All makt och härlighet är Din
Jag tror att många människor kan ana att den här sångens ord
är sanna. Men några tänker att det inte är någon brådska att hoppa på tåget. Vi
hinner säkert, tänker man. Men vet du, några kommer att missa tåget. Några
kommer med bedrövelse att behöva inse att tåget har gått. Det är viktigt att vi
ser till att få vår sak klar med Gud innan det blir för sent, innan vi missar
tåget.
Andra är så ivriga att komma i väg i någon slags andlighet
att de inte bryr sig om vilket tåg de hoppar på, det vill säga vilken slags
andlighet man börjar hänge sig åt. Men Bibeln är tydlig:
Hos ingen annan finns
frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom
vilket vi blir frälsta. (Apg. 4:12)
Ingen av dessa båda grupper, varken de som kommer för sent
eller de som hoppar på fel tåg, kommer att nå fram till Guds stad. När Bibeln
ger oss en beskrivning av tillståndet i himlen läser vi om
” …en stor skara som ingen
kunde räkna, av alla folkslag och stammar och länder och språk. De stod inför
tronen och inför Lammet, klädda i vita kläder och med palmblad i händerna … de
… kommer ur den stora nöden, och de har tvättat sina kläder och gjort dem vita
i Lammets blod. Därför står de inför Guds tron och tjänar honom dag och
natt i hans tempel, och han som sitter på tronen skall slå upp sitt tabernakel över dem. De skall
aldrig mer hungra eller törsta, inte heller skall solen eller någon annan hetta
träffa dem. Ty Lammet som står mitt för tronen skall vara deras herde och
leda dem till livets vattenkällor, och Gud skall torka bort alla tårar från
deras ögon." (Upp. 7:9, 14–17)
Människorna i vita kläder runt tronen är en profetisk
beskrivning av alla frälsta människor som tagit emot Jesu förlåtelse och
frälsning, människor som böjt sig för honom och hans anspråk här på jorden
under det som Bibeln kallar nådens tid.
Det finns ett folk som bildligt talat hunnit med tåget, det
rätta tåget, ett folk som kommit ombord och är på väg mot en underbar framtid.
Och det finns ännu tid att hoppa på för alla som vill, men Bibeln är tydlig med
att det kommer att vara för sent en dag.
I
dag, om ni hör hans röst, så förhärda inte era hjärtan … (Hebr. 3:15)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar