Uppenbarelseboken i adventstid. DET DOLDA MANNAT – Upp 2

 

Bibelläsning: Uppenbarelseboken 2
"Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge av det dolda mannat." (Upp 2:17 FB)

Under Israels barns ökenvandring försåg Herren dem med en portion manna varje dag för att kunna överleva. Men de måste själva gå ut och plocka mannat för dagen.

Så är det också med Guds ord. Gud vill ge oss vårt dagliga ord att leva på. Men vi måste själva gå ut och plocka det.

Då du läser din dagliga bibelläsning, fråga Gud vad som är ditt manna för dagen. Det finns där någonstans i det kapitel du läser. Du kanske måste läsa kapitlet flera gånger innan du upptäcker det som är ditt personliga manna för just den dagen.

Den Helige Ande vill att du ska höra vad han säger. Ett ord till uppmuntran, ett ord till vägledning, ett ord till tillrättavisning eller ett ord till tröst. Ett löfte att ta till dig eller en bön att be. Han vill ge dig av det dolda mannat.

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Tala Herre, din tjänare hör.

ÖVERSIKT - KOMMENTAR - TILL EFTERTANKE

Översikt:

Kapitlet innehåller de fyra första breven till församlingarna i Mindre Asien.
v.1-7 Brevet till Efesos
v.8-11 Brevet till Smyrna.12-17 Brevet till Pergamon
v.18-29 Brevet till Tyatira

Kommentar

De flesta av de sju breven till församlingarna följer den här mallen:
- Något positivt om församlingen
- Något som inte är bra i församlingen
- Råd till församlingen

Gemensamt för breven är att de avslutas med orden "Den som har öron hör vad Andens säger till församlingen". 
   Vem är det som kan höra vad Anden säger? Här handlar det inte om våra yttre öron utan om de "öron" vi har i vår ande. Jesus säger att alla som är Hans kan känna igen Hans stämma (Joh 10:27)

Till eftertanke:
1/ Gå igenom vart och ett av de fyra breven i detta kapitel och skriv ned för varje församling:
- Vad som är positivt
- Vad som är negativt
- Vilket råd församlingen får

2/ Då du läser igenom budskapen till dessa församlingar, kan du känna då igen något i beskrivningarna?

- i en församling du tillhör eller känner till?
- i ditt eget liv?

/PB 

Dagens andakt den 2 december

 

”Han visar barmhärtighet mot våra fäder och står fast vid sitt heliga förbund, den ed han svor vår fader Abraham: att rycka oss ur våra fienders hand och låta oss tjäna honom utan fruktan… i alla våra dagar. ” (Luk 1:73-74)

Herren har svurit en ed, han har slutit ett evigt förbund med Abraham, trons fader. Ett förbund och en ed är ett löfte, fast starkare. Löftet gäller oss som tror, eftersom löftet gavs till Abraham, trons fader. Och det Gud lovar oss är för det första att han ska rycka oss ur våra fienders hand. För det andra lovar han oss att vi ska få tjäna honom utan fruktan.

När vi litar på Gud i vår tjänst, när vi drivs av och är uppfyllda av hans kärlek, finns det inte plats för fruktan. ”Rädsla finns inte i kärleken, utan den fullkomliga kärleken fördriver rädslan” (1 Joh 4:18). Och när vi lutar oss emot löftet att han ska ”rycka oss ur våra fienders hand” kan vi vara trygga.

BÖN

Tack, Herre för dina löften står fast.

                  Tag mig då Herre, upp till ditt barn            
     Lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
                         Glad i din kärlek, offrande mig.                       

                                                       (Ps 45, Svenska psalmboken)

UTMANINGEN 2 dec - Amos 7

 

GÅ!

Bibelläsning: Amos 7

Läs bibeltexten här

"Men HERREN tog mig från hjorden och HERREN sade till mig: Gå och profetera för mitt folk Israel." (Amos 7:15 FB)

Amos var boskapsherde till yrket (vers 14). Men Herren tog honom ifrån sitt vanliga arbete och kallade honom att gå och profetera för folket.

Många har upplevt det på liknande sätt. De har varit busschaufförer, folkskollärare, banktjänstemän, affärsbiträden. Så har Gud kallat dem till en annan uppgift i Guds rike. En del blev kallade till missionärer, en del till pastorer och en del till frälsningsofficerare.

Men Gud kallar oss inte alltid från det yrke vi håller på med. Men han kallar oss alltid till tjänst. Antingen vi lämnar vårt vanliga yrke eller stannar kvar är vi alla kallade att "lämna" det som vi håller på med och gå in i en gudomlig tjänst för att vara med att förvandla den värld vi lever i.

Vad är det du behöver lämna nu? Vad är det för tjänst som Gud kallar dig in i nu? 

==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad är min kallelse för idag? Vad är min kallelse för livet?
____________________
Innehåll kapitel 7:
Gräshopporna, elden och sänklodet (vers 1-9)
Amos och prästen i Betel (vers 10-17)

Kommentar:
Amos får se tre syner om Israel:

Vers 1-3
I den första synen ser Amos gräshoppor som äter upp allt som växer så att det inte finns något kvar att äta. Amos ber för folket och Gud skonar folket.

Vers 4-6
I den andra synen ser han en eld som håller på att förtära landet. Amos ber för landet och Gud skonar landet.

Vers 7-9
I den tredje synen ser Amos en mur. Herren står på muren med ett lod i sin hand (ett snöre med en tyngd i ena änden för att mäta om muren är rak). Herren säger att han inte ska skona Israel denna gång. Herren ska resa sig mot Jerobeam  med svärdet (Jerobeam=kungen i Israel)

Vers 10-17
Prästen i Betel sänder bud till kungen och klagar på Amos återkommande negativa profetior. Kungen förbjuder Amos att profetera mer i Israel och sänder honom söderut till Juda.
Amos profeterar då till kungen om hur Israel ska erövras och kungen själv ska dö i fångenskap i ett orent land.

Till eftertanke:
Amos var en boskapsherde (vers 14) och Gud kallade honom till att profetera fast han inte var profet. I Nya Testamentet beskrivs de kristna som delar i samma kropp, Kristi kropp. Alla delar har en uppgift.
- Vilken uppgift har Herren gett till dig? Har du börjat att tjäna i den uppgiften?

När teologi blev 68-ideologi. Etableringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet 1967-1982

Antijudiska, antisionistiska och antisemitiska stämningar, föreställningsvärldar och uttryck är ett levande problem i den svenska samtiden. I februari år 2021 redovisade Malmö stad och stadens Judiska församling en undersökning om situationen för judiska elever i Malmö. Den verklighet som speglas i rapporten ”Skolgårdsrasism, konspirationsteorier och utanförskap. En rapport om den judiska minoriteten i Malmös förskolor, skolor, gymnasier och vuxenutbildning” är skakande: ”Jude” har blivit ett skällsord som förknippas med smuts, girighet, makt och hämndlystnad. Skämt om Förintelsen eller om att Hitler hade rätt och inte gjorde ett tillräckligt bra jobb, hör till vardagen för judiska barn och unga i den svenska skolan och retoriken är givetvis inte begränsad till Malmö.
I rapporten synliggörs hur skolbarn, elever och skolpersonal lever i – och med – ett antisemitiskt ”bakgrundsbrus”.

I Brå-rapporten Antisemitiska hatbrott från 2019 konkluderas att hatbrotten aktiveras av hatet mot staten Israel. Forskning som undersöker och frilägger de föreställningsvärldar och kontexter som ger upphov till och sprider antisemitiska idéer är därför inte enbart en viktig vetenskaplig uppgift, utan således även avgörande för samhällsutvecklingen.

De svenska trossamfundens roll i spridningen av en Israelfientlig bild har hittills inte utforskats sammanhållet och systematiskt. I föreliggande rapport från Claphaminstitutet kartlägger och analyserar docenten och idéhistorikern Johan Sundeen etableringen, spridningen och konsolideringen av en Israelfientlig opinion inom svensk kristenhet under perioden 1967 till 1982.

Läs hela rapporten här: https://claphaminstitutet.se/wp-content/uploads/2021/06/Clap-rap5-digital.pdf