ANDRA GUDAR – 5 Mos 12

Bibelläsning: Femte Moseboken 12
Läs bibeltexten här

”Ni skall bryta ner deras altaren, slå sönder deras stoder och bränna upp deras asherapålar i eld, hugga ner deras avgudabilder och utplåna deras namn från sådana platser”  (5 Mos 12:5 FB)

Herren varnar ständigt för att folket ska avfalla till att tillbe andra gudar då de flyttar in i det utlovade landet och möter nya kulturer och religioner. I det nya landet konfronteras Guds folk med ett mångkulturellt och mångreligiöst samhälle.

Herren varnar inte bara för att tillbe de nya religionerna, dessutom varnar Herren för att lägga oss till med deras seder och att dyrka Herren på samma sätt som de främmande religionerna.

Det finns en trend i vårt samhälle som går rakt emot Herrens varningar i 5 Mosebok. Kyrkan inbjuder till religionsdialog och man inbjuder till och med på en del platser till ett mångreligiöst ”Guds hus” där de olika religionerna får plats sida vid sida. Skolor, och till och med kyrkor, inför yoga och seder från andra religioner på schemat och i sin verksamhet.

Som kristen kan man inte kompromissa med vad Herren önskar.

- Mannakorn att tugga på under dagen: 

"Du skall inte ha andra gudar vid sidan av mig" (5 Mos 5:7)

__________________
Innehåll:
- Vers 1-28
Uppmaningar att noga följa Herrens föreskrifter
- Vers 29-32
Varning för avgudadyrkan

Kommentar:
Den generation israeliter som är på väg in i löfteslandet var ett nomadfolk, ett kringvandrande folk. De brukade inte marken till att så och skörda och de levde isolerade från andra folk. Men då de nu är på väg in i löfteslandet möter de ett nytt folk med andra religioner och seder.
   Religionen i det nya landet kretsade mycket runt fruktbarhetskulter för att få så rikliga skördar som möjligt. Ashera, som nämns i vers 5 var en babylonisk gudinna dyrkad som fruktbarhetsgudinna.
   Då nu israeliterna skulle bli bofasta och börja odla sin mark var det en stor frestelse att ta efter de seder som hörde ihop med fruktbarhetskulter eftersom de nu också skulle bli fokuserade på att få stora skördar.

Huvudbudskapet i kapitlet är: ta bort varje spår av de främmande religionerna så att ni inte frestas att avfalla från Herren och börja tillbe dessa "gudar" vid sidan av Herren.

Detta är ett återkommande tema genom hela Gamla Testamentet.

Till eftertanke:
I vår tid möter vi ofta synen att det finns många olika likvärdiga gudar och sanningar.
- Hur tycker du att vi som kristna ska förhålla oss till det växande antalet religioner som vi möter idag?

Vi möter också dyrkan av "religioner" där man inte tillber någon gud utan andra saker som skönhet, styrka, rikedom, makt.
- På vilka sätt kan vi se dyrkan av dessa "religioner" i vår kultur?
- Vilka är mina "avgudar"?

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 4 juni

 

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Förra söndagen talade Rut i Kiruna och idag är det min tur att tala på Söderkåren i Stockholm. Dagens gudstjänst är också vårterminens sista förkunnaruppdrag för Rut och mig. Vi har under våren fått kallelser att förkunna och undervisa på många olika platser och sammanhang. Det har varit bibelhelger, konferenser, bibelskola, kårsamlingar och gudstjänster. Förutom förkunnelse i vår hemkår i Västerås har vi talat i Trelleborg, Örnsköldsvik, Umeå, Uppsala, Vallbykyrkan i Västerås, Kiruna och så idag Söderkåren.

Framför oss ligger en lång skön sommar och till hösten väntar nya engagemang. Vi räknar med att börja hösten med en bibelhelg på Frälsningsarmén i Sogndal, en liten ort långt in i en av de stora fjordarna på Vestlandet i Norge, cirka 75 mil nordväst om Västerås. Sedan har vi ytterligare några engagemang bokade under det kommande läsåret.

Men det är inte så att vi är helt sysslolösa under sommaren. Vi uppdaterar vår sida varje dag på samma sätt som vi gjort varje dag som vi gjort sedan 2008 och vi fortsätter att dagligen skriva inlägg till "uppbyggelse, förmaning och tröst" (1 Kor 14:3).

Dagens besök på Söderkåren får mig att tänka tillbaka på väckelsen i Stockholm i mitten på 1970-talet. Ett starkt verktyg för den väckelsen var en ungdomskör på "sjuan", Söderkåren hette på den tiden Stockholms sjunde kår. Åke Pettersson var ledare för kören och kören fick heta "Det nya livet", och den var verkligen ett uttryck för sitt namn (Bild 2. Baksidan av LP-skiva med "Det nya livet). Vintern 1975 blev Rut och jag "drabbade" av Gud, ett gudsmöte som totalt förvandlade våra liv. Mitt genombrott inträffade helt oväntat efter ett vanligt söndagskvällsmöte på "sexan", Stockholms sjätte kår på Kungsholmen. Vi hade druckit kaffe efter mötet i "Lilla salen" och kårledaren, major Erik Lundkvist föreslog att vi alla skulle böja våra knän vid våra stolar och tacka Gud för dagen. Då vi gjorde det föll den Helige Ande över mig och några av de yngre musikanterna runt omkring och vi upplevde ett "Andens dop" som på många sätt liknade lärjungarnas upplevelse på den första pingstdagen. Rut och jag var 29 år och efter den dagen fick våra liv en totalt ny inriktning och vi lever fortfarande i det nya liv som tändes i oss då, även om det inträffade för 48 år sedan.

Söderkåren ligger på Hornsgatan i Stockholm och gudstjänsten börjar kl.11:00. Du kanske hinner dit om du finns i Stockholm.

Med önskan om en ny välsignad vecka,
Peter Baronowsky

DAGENS ANDAKT, den 4 juni

 

”Den som är i Kristus är en ny skapelse, det gamla är förbi, något nytt har kommit.” (2 Kor 5:17) 

Professorn, som var vår värd på det amerikanska universitetet, lärde oss vikten av att alltid ha en ”second plan” – en reservplan, ifall det man först hade tänkt, av någon orsak inte skulle fungera. När vi kom, som besökare från en norsk skola, hade han satt upp en bild av den norska kungen på väggen i sitt hem, för att hedra oss. När han förstod att vi var svenskar och inte norrmän, utropade han sitt ”I have a second plan”, tog ner den nyuppsatta kungabilden från väggen och rusade ut i garaget, för att plocka fram en bild av det svenska kungaparet i stället. Många sådana episoder fick oss att förstå att det var en livsprincip för honom att alltid ha en reservplan i bakfickan.

Professorn var inte så olik Gud i detta. Gud hade också en ”second plan” när han skapade världen. Han hade tänkt att det skulle bli så bra, att gemenskapen skulle vara fulländad mellan Skaparen och avbilden. Det blev inte som Gud hade tänkt, men redan i 1 Moseboken kan man läsa om Guds reservplan att ge människorna en ny chans, en möjlighet till återupprättad gemenskap med Gud själv genom Jesus Kristus.

Men Gud tänkte inte bara ut en reservplan för mänskligheten som grupp. Han tänkte också på varje människa som individ och erbjuder varje människa en ny start, en ny början, en reservplan när den gamla planen har grusats. Och Guds second plan är alltid bättre än det första.

BÖN

Jesus, tack för att du hade en reservplan i beredskap för mig när jag gick vilse i livet och allt blev fel. Tack för att du öppnade mina ögon så att jag fick se att det fanns en möjlighet för mig att få bli en ny skapelse i dig och att få lämna det gamla som blev fel bakom mig. Tack att din nåd är ny varje morgon!

OM! – 5 Mos 11

 

Bibelläsning: Femte Moseboken 11
Läs bibeltexten här

”Om ni nu lyssnar till de bud som jag idag ger er så att ni älskar Herren, er Gud, och tjänar honom av hela ert hjärta och av hela er själ, då skall jag ge regn åt ert land i rätt tid, höstregn och vårregn, och du skall få bärga in din säd, ditt vin och din olja” (5 Mos 11:13-14 FB)

Om ni nu lyssnar…
I Bibeln finner vi både ovillkorliga och villkorliga profetior.

De ovillkorliga kommer att hända oavsett allting annat. Att Jesus kommer tillbaka är en sådan ovillkorlig profetia. Han kommer att komma tillbaka. Det är bara så.

De villkorliga profetiorna uppfylls om något annat sker. Om vi nu lyssnar till vad Herren säger och lyder så kommer välsignelser att komma över oss. Och inte bara över oss.

Denna profetia är av största betydelse för våra liv och vår tjänst. Våra val och vår lydnad avgör utgången av våra liv, och för många andra människors liv.

Därför är det så viktigt att vi aldrig glömmer bort denna profetia. Vi uppmanas att ordna våra förhållanden så att vi ständigt påminns om dessa ord:
-lägg orden i ditt hjärta (vers 18)
-bind dem på din hand (vers 18)
-bind dem på din panna (vers 18)
-tala om dem var du går (vers 19)
-skriv dem på dörrposterna (vers 20)
-skriv dem på dina portar (vers20)

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Ordna ditt liv så att du aldrig glömmer Guds löften till dig.

Om du lyssnar…

_________________

Innehåll:
- Vers 1-25
Löfte om intagandet av landet: "Varje fotsbredd mark ni trampar på ska bli er." (vers 24)
- Vers 26-32
Välsignelse eller förbannelse

Kommentar:
Igen blir israeliterna påminda om att läsa, begrunda, minnas och leva efter Guds Ord. Avsnittet från 5 Mos 6:6-9 återges här nästan ordagrant. Det handlar om att omge sig med påminnelser om att inte glömma Guds Ord. Att ständigt förbli i Ordet.
   I Psalm 1 betecknas den man salig som "har sin glädje i Herrens undervisning och begrundar hans ord dag och natt" (Psalm 1:2).
   I Nya Testamentet definierar Jesus ett sant lärjungaskap utifrån vårt förhållande till Guds Ord: "Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni ska förstå sanningen, och sanningen ska göra er fria" (Joh 8:31-32).

Sedan förelägger Herren folket att välja mellan Välsignelse och Förbannelse. Även det valet har att göra med om vi lyssnar till Guds Ord eller inte:
"Välsignelse om ni lyssnar till Herren er Guds bud" (vers 27) eller
"Förbannelse om ni inte lyssnar till Herren er Guds bud, utan viker av ifrån den väg jag befaller er att gå" (vers 28).

Samma val ställer Jesus upp för oss idag. Det finns två val och det är vi som väljer: "Gå in genom den trånga porten. Ty den port är vid, och den väg är bred som leder till fördärvet, och det är många som går fram på den  Och den port är trång, och den väg är smal som leder till livet, och det är få som finner den" (Matt 7:13-14).

Till eftertanke:
För att vara en verklig lärjunge säger Jesus att vi måste förbli i Ordet. Då ska vi förstå sanningen och sanningen ska göra oss fria (Joh 8:31-32).
- Vad innebär det att förbli i Ordet?
- Vad gör jag för att förbli i Ordet?

Det är inte meningen att bibelläsningen ska vara en tung slavtjänst. Den salige mannen i den första psalmen hade sin glädje i Herrens undervisning och begrundade det dag och natt. Att läsa Guds ord är en möjlighet att lära känna Gud och hur Gud tänker. Att läsa Guds Ord är att förvänta att Gud ska tala personligen till mig.
- Hur är det med min bibelläsning? Är det något tungt eller lustfyllt?
- Vad kan jag göra för att göra bibelläsningen till ett återkommande, glädjefyllt möte med Gud?
- Hur får man lust att läsa Bibeln? Någon har sagt att "Lust av att läsa Bibeln får man av att läsa Bibeln". 

Låt oss be om den helige Andes gåvor och kraft

(Bildtext: Under pingsthelgen hölls konferensen Pingst 23, med bland annat Gå ut mission och ett 30-tal småländska församlingar som inbjudare. (Bild från mötet i Nyhemshallen.) Foto: Mikael Good)

- Olof Edsinger i Världen idag -

I Apostlagärningarnas tredje kapitel berättas om hur Petrus och Johannes är på väg till templet för att be. Vid den så kallade Sköna porten stöter de på en man som varit lam ända sedan födseln. Och så sker miraklet, där Petrus genom Andens ingivelse tar till orda: ”Silver och guld har jag inte, men vad jag har, det ger jag dig. I Jesu Kristi nasaréns namn: res dig och gå!” (Apg 3:6).

Petrus griper mannens hand, reser honom upp – och undret är ett faktum: ”Genast fick mannen styrka i fötter och vrister. Han hoppade upp och stod upprätt. Sedan började han gå och följde med dem in i templet där han gick runt och hoppade och prisade Gud” (v 7–8).

Berättelsen är både fantastisk och inspirerande, och samma typ av under sker också i vår egen tid. Tyvärr är de dock betydligt mindre vanliga på våra nordiska breddgrader än i kyrkorna i det globala syd. I stora delar av den västerländska kristenheten skulle man väl snarast kunna formulera om apostelns ord till: ”Silver och guld har vi. Men någon andlig kraft kan vi dessvärre inte erbjuda.”

Läs mer här: https://www.varldenidag.se/ledare/lat-oss-be-om-den-helige-andes-gavor-och-kraft/repwdl!5pcwyLkO8kzp4IEIRgpBlA/

Inför söndagen. Tema Gud - Fader, Son och Ande

FRÅN GAMLA TESTAMENTET
1 Mos 18:1-8

1 Herren uppenbarade sig för Abraham vid Mamres terebintlund, där han satt vid tältöppningen när dagen var som hetast. 2 Han såg upp, och se, tre män stod framför honom. När han fick syn på dem, skyndade han ut från tältöppningen för att möta dem. Han bugade sig till jorden 3 och sade: ”Herre, om jag har funnit nåd för dina ögon så gå inte förbi din tjänare. 4 Låt mig hämta lite vatten så att ni kan tvätta era fötter och vila er under trädet. 5 Jag ska också hämta lite bröd så att ni kan styrka er innan ni går vidare, när ni nu har vägen förbi er tjänare.” De sade: ”Ja, gör som du sagt.”

6 Abraham skyndade sig in i tältet till Sara och sade: ”Skynda dig, ta tre sea-mått fint mjöl! Knåda det och baka brödkakor.” 7 Själv sprang Abraham bort till boskapen och tog en späd och fin ungkalv och gav den åt sin tjänare, som skyndade sig att laga till den. 8 Sedan tog han gräddmjölk, sötmjölk och kalven han låtit laga till och satte fram det åt dem. Och han stod hos dem under trädet medan de åt.

FRÅN BREVLITTERATUREN
Apg 4:5-12

5 Nästa dag samlades Stora rådet i Jerusalem, både äldste och skriftlärda. 6 Översteprästen Hannas var där liksom Kaifas, Johannes och Alexander och alla som var av översteprästerlig släkt. 7 De lät föra fram apostlarna och började förhöra dem: "Genom vilken kraft eller i vilket namn har ni gjort detta?"

8 Då uppfylldes Petrus av den helige Ande och svarade dem: "Rådsherrar och äldste för vårt folk! 9 Om vi står till svars i dag för en välgärning mot en sjuk man och ska förklara hur han blev botad, 10 så ska ni alla och hela Israels folk veta att han står frisk framför er i kraft av Jesu Kristi nasaréns namn. Ni korsfäste honom, men Gud har uppväckt honom från de döda. 11 Jesus är stenen som ni byggnadsarbetare förkastade men som har blivit en hörnsten. 12 Hos ingen annan finns frälsningen, och under himlen finns inget annat namn som människor fått genom vilket vi blir frälsta."

FRÅN EVANGELIERNA
Joh 11:18-27

18 Betania låg nära Jerusalem, ungefär tre kilometer därifrån. 19 Många judar hade kommit ut till Marta och Maria för att trösta dem i sorgen över deras bror. 20 När Marta fick höra att Jesus hade kommit, gick hon ut och mötte honom. Men Maria stannade kvar hemma.

21 Marta sade till Jesus: "Herre, om du hade varit här skulle min bror inte ha dött. 22 Men också nu vet jag att Gud kommer att ge dig vad du än ber honom om." 23 Jesus sade: "Din bror ska uppstå." 24 Marta svarade: "Jag vet att han ska uppstå, vid uppståndelsen på den yttersta dagen." 25 Jesus sade: "Jag är uppståndelsen och livet. Den som tror på mig ska leva om han än dör, 26 och den som lever och tror på mig ska aldrig någonsin dö. Tror du detta?" 27 Hon svarade: "Ja, Herre. Jag tror att du är Messias, Guds Son, han som skulle komma till världen."

FRÅN PSALTAREN
Ps 113:1-6

1 Halleluja!

Prisa, ni Herrens tjänare,

prisa Herrens namn!

2 Välsignat är Herrens namn

från nu och till evig tid!

3 Från solens uppgång

till dess nedgång

prisas Herrens namn.

4 Herren är upphöjd över alla folk,

hans ära når över himlen.

5 Vem är som Herren vår Gud,

han som tronar så högt,

6 som ser ner så djupt –

vem i himlen och på jorden?

(Bibeltexterna är hämtade från Folkbibeln)

DAGENS ANDAKT, den 3 juni

 

”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (Ps 119:105) 

I början av mitt kristna liv längtade jag efter att komma in i Guds plan för mitt liv. Men jag hade någon slags föreställning om, att Gud skulle bryta in i min vardag, lyfta mig upp i luften, transportera mig någonstans och så släppa ner mig i det ideala tillståndet som kallades ”Guds vilja för mitt liv”. Jag fick snart lära mig att Gud inte handlar på det viset.

För det första börjar Guds vilja alltid just där vi befinner oss. För det andra är det vi själva som måste fatta alla de små och stora besluten som får oss att förbli i Guds vilja eller gå ur den. För det tredje är det vi själva som hela tiden steg för steg måste förflytta oss in i Guds plan. Du kanske känner starkt att Gud vill att du ska bli läkare eller snickare, journalist eller missionär, och att det är Guds ”stora” tanke med ditt liv. Lev då varje dag i det ljus som Guds ord ger dig. Var lydig i de impulser du får att söka in på en utbildning, att ta kontakt med nyckelpersoner eller kanske lära ett nytt språk. Den lilla portionen av Guds ord som du läser varje dag är en lykta, inte en strålkastare. Lyktan lyser bara upp ett litet stycke av vägen, så långt som du ska gå idag.

BÖN

Herre led mig i de steg som du vill att jag ska gå idag för att mer och mer komma in i den tanke du har för mitt liv.

VAD BEGÄR HERREN? – 5 Mos 10

 

Bibelläsning: 5 Mos 10
Läs bibeltexten här

”Vad begär Herren, din Gud, av dig annat än att du fruktar Herren, din Gud, att du vandrar på alla hans vägar, att du älskar honom och att du tjänar Herren, din Gud, av hela ditt hjärta och av hela din själ, så att du håller Herrens bud och hans stadgar”  (5 Mos 10:12-13 FB)

Vad är det egentligen Herren begär av oss? Här sammanfattas vad Gud önskar av oss i vår relation till honom:
-Gudsfruktan, att vi fruktar Gud
-Att vi vandrar på de vägar Gud leder oss
-Att vi älskar Herren av hela vårt hjärta och hela vår själ
-Att vi tjänar Herren av hela vårt hjärta och hela vår själ
-Att vi följer Guds ord

En konsekvens av detta är att det Gud bryr sig om är också något som vi ska bry oss om, det som Gud älskar är också något vi ska älska.

Senare i kapitlet talas det om Guds omsorg och kärlek till dem som har det svårt. Några grupper nämns: faderlösa, änkan och invandraren (vers 18). Och eftersom Gud bryr sig om och älskar dem som lider förväntar han sig att vi också ska bry oss om och älska dem.

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Gud vill att det som finns hos Gud också ska bli synligt i våra liv.

__________________

Innehåll:
- vers 1-11
 Moses går upp på berget och tillverkar två nya stentavlor i ställer för dem som tidigare krossat.
- vers 12-22
 Älska Herren och håll hans bud.

Kommentar:
Moses fortsätter att återberätta händelser från ökenvandringen.
Han berättar om de nya stentavlorna, om Arons död, om hur man avskilde leviterna, om vårt förhållande till Gud och om vår omsorg för dem som har det svårt.

Leviternas uppgift var att stå inför Herren, göra tjänst inför Herren och välsigna i hans namn. Deras tjänst var alltså riktad åt två håll. Tjänst inför Herren och tjänst för människor: "Varje morgon och kväll stod de och prisade och lovade Herren. De assisterade vid alla brännoffren" (1 Krön 23:29-30). Vi har den samma dubbla tjänst idag. 
1/ Vi är kallade att göra tjänst inför Gud i bön och tillbedjan. Vi är kallade att gå in i vår kammare, stänga dörren och be till vår Far i det fördolda (Matt 6:6)
2/ Vi är också kallade att gå ut ur vår kammare och göra människor till lärjungar (Matt 28:19). 

Tjänsten att välsigna i hans namn exemplifieras senare till tre utsatta grupper:
Den faderlöse, änkan och främlingen (vers 18). Israeliterna hade verkligen fått känna på hur det var att vara främlingar, invandrare i ett främmande land under fyrahundra år i Egypten. Senare i historien fick israeliterna uppleva att vara främlingar i Babylonien i 70 år och ännu senare att vara utspridda som främlingar ut över hela jorden i nästan 1.900 år (från år 70 e.Kr till 1948).

Till eftertanke:
Vad begär Gud av dig? Tänk igenom hur du förhåller dig till var och en av de saker som nämns i vers 12-13.
-Gudsfruktan, att du fruktar Gud
-Att du vandrar på de vägar Gud leder dig
-Att du älskar Herren av hela ditt hjärta och hela din själ
-Att du tjänar Herren av hela ditt hjärta och hela din själ
-Att du följer Guds ord

Hur fullgör du den dubbla tjänst som Gud kallar dig till?
- Tjänst inför Gud i vår bönekammare.
- Tjänst för människor i hans namn. Kallad att välsigna.

Majoritet av unga fransmän tror på Gud

(Bildtext: En majoritet av unga i Frankrike tror på Gud, men bara runt en tredjedel betecknar sig som kristna. Samtidigt ökar gruppen unga bland de som låter döpa sig. Bilden är från 1997 när unga pilgrimer väntar på att mässan under ungdomsmötet World Youth Day ska börja nära Eiffeltornet. (Foto: Francois Mori/AP)

- Inger Alestig i Dagen -

Bland unga i Frankrike tror en majoritet på Gud, men bara runt en tredjedel betecknar sig som kristna. Samtidigt rapporteras om att gruppen unga som låter döpa sig blir allt större.

Franska katolska tidningen La Croix rapporterar om en undersökning gjord av institutet Odoxa, ”Religions, croyance et espérance; l´ etat dess lieux” (2022). Här framkommer det att en majoritet av de unga mellan 18 och 24 år i landet har en tro på Gud (59 procent). Med ett lite större åldersspann, 25-34, säger 62 procent att de tror på Gud. Men bara runt 30 procent av unga under 25 år definierar sig som kristna.

Läs mer här: https://www.dagen.se/nyheter/2023/05/29/majoritet-av-unga-fransman-tror-pa-gud/

Kommer EFK:s regnbågslinje splittra samfundet? | Veckans nyheter

 

Vad sker bakom frimurarnas stängda dörrar? Kommer hbtq-frågan leda till att Evangeliska frikyrkan (EFK) splittras? Och kommer barn som dör automatiskt till himlen? Det är frågor som diskuteras i detta avsnitt av Veckans nyheter, där tittarfrågor är i fokus. Sven Almkvist ger även ett boktips.

Se programmet på YouTube (ca 15 minuter): https://youtu.be/AGxbGng3z2w

DAGENS ANDAKT, den 2 juni

 

”Om någon vill tjäna mig ska han följa mig och där jag är kommer också min tjänare att vara” (Joh 12:26)

Vi säger ibland att vi så gärna vill tjäna Gud, men vi vet inte hur vi ska göra. Jesus själv säger att det handlar om att följa honom. I versarna innan dagens bibelord (Joh 12:24-25) förutsade Jesus sin död. Han talade om sig själv som vetekornet som måste falla i jorden och dö för att ge liv åt många. Han undervisade också dem som lyssnade, om att de som vill ha evigt liv, måste lägga ner sitt liv i denna världen, på samma sätt som Jesus skulle göra.

Det finns ett kors att bära, vetekorn som ska sås, i de människors liv, som vill följa Jesus. Naturens lag gäller också på detta område. ”Det du sår får inte liv om det inte dör. Och när du sår är det inte den blivande växten du sår utan ett naket sädeskorn eller något annat frö. Men Gud ger det den gestalt han har bestämt, och varje frö får sin egen gestalt” (1 Kor.36-38).

Korset, det svåra som vi måste avstå ifrån kanske verkar betydelselöst, som ett naket sädeskorn; ingenting att ha. Det kan vara en vana som vi inte vill ge upp, det kan vara en relation som inte är bra för oss eller en ägodel som får oss att vända oss bort från Gud. Men om Gud har sagt att han vill att vi ska så det, avstå från det, att han vill att det ska ner i jorden för att dö, måste vi lyda, för då har han tänkt något stort med detta. Och det är bara den som följer hans exempel som verkligen tjänar honom.

BÖN

Jesus visa mig idag hur jag ska följa dig, för jag vill vara din tjänare. Om det finns något i mitt liv som jag måste avstå ifrån, något som måste dö, hjälp mig att handla omedelbart, så att jag kan få leva min dag i din närhet. 

PASSIONERAD FÖRBÖN – 5 Mos 9

 

Bibelläsning: Femte Moseboken 9
Läs bibeltexten här

"Och jag föll ner inför HERRENS ansikte, och låg så liksom förra gången, i fyrtio dagar och fyrtio nätter utan att äta eller dricka, för all den synds skull som ni hade begått genom att göra det som var ont i HERRENS ögon så att han blev vred. Ty jag fruktade för den vrede och förbittring mot er som HERREN blivit uppfylld av, så att han ville förgöra er. Men HERREN lyssnade till mig även den gången." (5 Mos 9:18 FB)

Folket hade avfallit från Gud och gjutit sig en guldkalv att dyrka i stället för att tillbe Gud. Men trots att Mose hatade vad folket hade gjort, var han ändå beredd att gå in i en passionerad förbön för folket under fyrtio dagar och fyrtio nätter (vers 25).

Vi lever också bland ett folk som avfallit från Herren och tillber andra gudar. Hur hanterar vi det? Ställer vi oss vid sidan och ser fördömande på hur folket beter sig medan de är på väg till fördärvet?

Eller gör vi som Moses? Går vi in i en passionerad förbön för vårt land, vårt folk, vår stad och våra grannar?

Jag tror att det behövs en hel del passionerad förbön för att människor ska bli räddade i vårt land idag.

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Passionerad förbön för Sverige!

__________________
Innehåll:
- Vers 1-6
Lita inte på din rättfärdighet
- Vers 7-29
Guldkalven och Moses förbön för folket

Kommentar:
Moses fortsätter att återberätta från Israels ökenvandring.

- Han varnar folket för att tro att det är på grund av deras egen rättfärdighet de lyckas erövra löfteslandet (vers 5-6). 

- Moses påminner folket om hur de under de fyrtio dagar han var uppe på berget avföll och började tillbe guldkalven (vers 7-22)

- Moses påminner också folket om deras olydnad då Herren sände dem att erövra landet som Herren hade gett dem (vers 23-24). Istället för att lyda Herren vände de tillbaka ut i öknen och drog på sig Herrens vrede. Deras fruktan för anakiterna (vers 2) var större än deras tillit till Gud löfte.

Då spejarna hade kommit tillbaka från löfteslandet rapporterade de flesta av spejarna att de hade sett jättarna, Anaks barn, och att de själva kände sig som gräshoppor i jämförelse med jättarna (4 Mos 13:34).

Kommentar från Handbok för livet:
Anakiterna, Anaks barn, var verkligen jättar. Några blev över tre meter långa. Goljat, som troligen tillhörde detta släkte, hade den längden (1 Sam 17:4-7). 

Kommentar från Studiebibeln:
Anakiterna var berömda högresta kämpar. Jättelika kananeiska krigare nämns i den berömda Anastasipapyren från 1200-talet f.Kr. (4 Mos 13:34).

Till eftertanke:
"Vi lever också bland ett folk som avfallit från Herren och tillber andra gudar".

- Hur hanterar vi det?
- Ställer vi oss vid sidan och ser fördömande på hur folket beter sig medan de är på väg till fördärvet?
- Eller gör vi som Moses? Går vi in i en passionerad förbön för vårt land, vårt folk, vår stad och våra grannar?
"Deras fruktan för anakiterna (vers 2) var större än deras tillit till Gud löfte".
- Hur är det med oss? Är vår fruktan för människor större än vår förtröstan på Gud.

Steg 9 – Samtal med Gud

Från bibelsamtalsprogrammet TIO STEG FRAMÅT 

________________________

Det viktigaste

Vad är det som är det viktigaste i det kristna livet?
-Är det att försöka vara så snäll som möjligt?
-Är det att regelbundet gå på gudstjänst?
-Är det att ge mycket pengar i kollekten?
-Är det att låta bli att svära, supa slåss osv?

Allt detta är säkert viktigt, men det är inte det viktigaste.

Jesus får en gång fråga om vad som är det viktigaste. Man frågar honom vad som är det största budet i lagen (Matt 23:36). Jesus svarar då att det första och största budet är att älska Herren av hela hjärtat, med hela själen och med hela förståndet.

Om vi älskar Herren av hela vårt hjärta, och vår nästa som oss själva, så kommer vi automatiskt att följa de övriga buden i Bibeln. Jesus säger att hela lagen och profeterna vilar på detta.

Så kristendomen vilar alltså inte på en massa lagar och regler och möten, utan hela kristendomen vilar på en relation till en bestämd person: Herren, Jesus Kristus.

Det viktigaste i ditt liv är att odla förhållandet till Jesus. Eftersom det är så viktigt är det värt att vara vaksam över hur det förhållandet utveckas. Jesus känner dig fullständigt med alla dina goda sidor, och de mindre goda. Men du måste också lägga energi på att lära känna Jesus bättre.

Man lär känna varandra genom att vara tillsammans, tala till varandra och lyssna till varandra. Någon har sagt att bönen är den kristnes andning och bibelläsning är maten vi äter. Tänk om vi vore lika ivriga att läsa Bibeln som vi är att äta!

Just de här två sakerna, bibelläsning och bön, är två viktiga saker i din gemenskap med Herren. Om du vill lära dig mer om detta, så finns det två enkla bibelstudier  i slutet av detta kapitel (Bilaga 2 – Bibelläsning och Bilaga 3 – Bön).

 

Du talar med Gud

Att tala med Gud brukar vi kalla för bön. Nästan alla människor talar med Gud. Det är inte alla som skulle erkänna det, och kanske är man inte ens medvetetn om det själv. Men i stunder av förtvivlan ropar de flesta automatiskt till Gud. Det är som om det på något sätt skulle vara inbyggt i oss att söka hjälp hos Gud då vi har det svårt.

Men det är inte bara då vi är förtvivlade som vi kan be. Det finns många olika sätt och situationer där vi kan be.

-MAN KAN BE OM NÅGOT; be om förlåtelse, be om något jag eller någon annan behöver, be om hjälp i olika situationer, be om kraft att möta frestelser och svårigheter.

-MAN KAN BE FÖR NÅGON; att be för någon brukar kallas för förbön; be för någon som har det svårt, be för någon som behöver bli frälst, be för någon man har svårt att tycka om (det är mycket svårare att tycka illa om någon man ber för).

-MAN KAN TACKA GUD FÖR NÅGOT/NÅGON;  En del människor har så att lägga märke till och fastna i allt det negativa som möter oss i livet. Ju mer man sedan går och tänker på allt negativt som finns, ju mer nedstämd och bitter blir man. Men om vi lyfter vår blick och ser oss om i vår tillvaro, så finner vi säkert att det finns mycket att tacka Gud för. Ju mer vi tackar Gud, ju mer upplever vi allt det goda och positiva som trots allt finns omkring oss. Det kommer att påverka våra liv!

Men samtal är inte bara att en person talar till en annan. Det finns en annan sida av samtalet:

Gud talar med dig!

Gud vill komMa i kontakt med dig. Han har något att säga dig.

-Gud vill att du ska lära känna honom så att du kan förstå mer av vem han egentligen är.

-Gud vill tala om för dig att han älskar dig och att han sände sin egen son att dö på ett kors, för att du skulle få förlåtelse och bli fri från din synd, skuld och fördömelse.

-Gud vill att du ska lära dig känna igen hans tilltal, så att ni kan ha gemenskap med varandra. Han vill vägleda dig i livet och ge dig tröst, förmaning och uppbyggelse.

Gud ser det som naturligt att hans barn ska lära sig känna igen hans röst: ”..fåren fäljer honom (herden), därför att de känner igen hans röst” (Joh 10:4)

Gud talar på många sätt:

-Genom naturen. Många människor vittnar om att de möter något av Guds väsen ute i naturen. Man kan få en upplevelse av Guds storhet och majestät i ett möte med naturen

-Genom Bibeln. Att läsa Bibeln är kanske det vanligaste och mest pålitliga sättet för oss att ta emot Guds tilltal.

-Genom andra människor. Guds tilltal kan ofta komma till oss genom andra människor: vittnesbörd, predikan, samtal osv.

-Genom omständigheterna. Ibland kan vi ta emot Guds signaler genom det som händer runt omkring oss. Gud kan tala genom vardagliga händelser som kanske först ser ut som tillfälligheter.

-Genom samvetet. Då vi har en önskan att leva nära Gud, övar vi upp en speciell känslighet i vårt inre för vad som är rätt eller fel och för vad som är Guds vilja.

 

Hur ska jag göra?

Det är viktigt att avskilja tid att umgås med Herren. Det bästa är om det får ske regelbundet. Då du läser Bibeln bör du göra det systematiskt och regelbundet. Det finns ett förslag till en bibelläsningsplan i slutet av kapitlet (Bilaga 4 – Bibelläsningsplan).

Då det gäller den personliga andakten bör du finna den tid på dagen som passar dig bäst. En tid när du kan få vara ostörd och kan koncentrera dig på det du gör. I slutet av detta kapitel finns också ett förslag på hur du kan lägga upp din personliga andaktsstund (Bilaga 5 – Den personliga andakten)

Om du tycker detta är viktigt och om du vill bestämma dig för att investera i ditt förhållande till Herren, så kan du göra följande bekännelse till din egen: ”Jag vill avskilja tid till mitt personliga andaktsliv. Genom bön, bibelläsning och eftertanke vill jag lära känna Herren bättre. Jag tror att Gud vill tala med mig genom den Helige Ande som visar mig hur jag ska leva.”

DAGENS ANDAKT, den 1 juni

 

”Jesus svarade dem: ’Stunden har kommit då Människosonen skall förhärligas. Sannerligen, jag säger er: om vetekornet inte faller i jorden och dör förblir det ett ensamt korn. Men om det dör ger det rik skörd… ” (Joh 12:23-24) 

I dagens bibelord förutsäger Jesus sin död. Han liknar sin död med den död som ett vetekorn måste genomgå, för att kunna ge skörd. Han ställer sin egen ”en-samhet” mot den rika skörden – de många. Ett vetekorn sås – många veteax blir resultatet om vetekornet dör. På samma sätt skulle Jesus dö ensam, men hans liv skulle uppstå i många – i hans nya kropp församlingen, som Bibeln talar om som ”Kristi kropp”. I 1 Korintierbrevet 12:27 talar Paulus till de kristna i Korint och han säger: ”Ni utgör Kristi kropp och är var för sig delar av den”.

Den rika skörden, resultatet av Jesu död är du och jag och alla andra kristna ut över hela jorden. Vi är inte Kristus, men vi är av samma art som honom. Vi kan inte ensamma göra det som han gjorde, vi är bara en liten del. Men tillsammans utgör vi, församlingen, hans nya kropp på jorden.

BÖN

Tack Jesus för att du var villig att bli som ett naket vetekorn som faller i jorden och dör, för att det skulle kunna växa upp en skörd, ett folk, en församling – Kristi kropp, där jag får vara en del. Hjälp mig idag, att utföra min uppgift i kroppen i samverkan med alla de andra som också har fått nytt liv genom din död.

PLOCKA MANNA – 5 Mos 8

Bibelläsning: Femte Moseboken 8
Läs bibeltexten här

"...han gav dig manna att äta, en mat som varken du eller dina fäder kände till, för att han skulle lära dig förstå att människan lever inte bara av bröd, utan av allt som utgår från HERRENS mun."  (5 Mos 8:3 FB)

Herren gav folket manna under ökenvandringen. En portion för varje dag för att folket skulle kunna överleva.

Men vi lever inte bara av mat, säger bibelordet. Vi lever att allt som utgår från Herrens mun. Vi lever av orden som Gud uttalar. En portion för varje dag för att vi ska överleva som kristna.

Även om det var Gud som försåg folket med manna, fick folket själva gå ut och hitta det och samla in det. På samma sätt är det med vår bibelläsning. Vi får gå till ordet i vår dagliga bibelläsning och ta emot vårt dagliga manna. Ett ord att gå vidare med under dagen och meditera över. Ett ord att överleva av. Ja, ett ord att leva av. Det kan vara en uppmaning, en vägledning, en uppmuntran eller något annat som går ut från Herrens mun personligen till dig.

- Mannakorn att tugga på under dagen:

Giv oss idag vårt dagliga bröd...

_________________
Innehåll:
Återblick och framtidsvarning:
- Under ökenvandringen ville Gud lära folket att de inte levde bara av bröd, utan av alla ord som utgår ur Herrens mun (vers 3).
- Då de kommer in i det nya landet och får äta sig mätta ska de prisa Gud och akta sig för att glömma Herren som har gett dem landet (vers 10-11)
- De ska inte tro att det är på grund av egen kraft och förmåga som de fått all denna rikedom (vers 17)

Kommentar:
Den första delen av kapitlet är en återblick på Herrens välgärningar under ökenvandringen. Herren gav dem mat där det inte fanns någon mat (vers 3) och kläderna blev inte utslitna under fyrtio år (vers 4). Men ökenvandringen var också en läroprocess för att lära sig lyssna och följa Guds ord. Versen om att människan inte bara lever av bröd utan också av Guds ord (vers 4) citeras också senare av Jesus (Matt 4:4)

Ännu en gång påminner Herren om det fantastiska land de är på väg in till (vers 7-10). Där kan vi läsa: "Du ska äta och bli mätt, och du ska prisa Herren din Gud för det goda land han har gett dig" (vers 10). Man brukar hänvisa till denna vers som en utgångspunkt till att vi ber bordsbön. Är det någon mening med att rabbla upp några inlärda ord till Gud varje gång vi ska äta? Även om det bara är en inlärd rutin har den en viktig funktion:
1/ Vi behöver återkommande tillfällen varje dag där vi påminns om Guds närvaro.
2/ Om vi ber den bönen i tro på Gud kan Guds välsignelse över maten förhindra att maten vi äter skadar oss.
3/ Då vi får oväntat besök och ber bönen i tro kan maten räcka även till de tillkommande gästerna. Läs berättelsen om de två fiskarna och de fem bröden som blev nog mat till fem tusen män förutom kvinnor och barn (Matt 14:13-21). Då Jesus bröt bröden och gav dem till lärjungarna "såg han upp mot himlen och tackade Gud (Matt 14:19)

I den andra delen av kapitlet varnar Herren israeliterna för att inte bli högmodiga för alla välsignelser av rikedom och överflöd de tar emot i löfteslandet (vers 11-20). Det kunde vara lätt att inbilla sig att allt överflöd var deras egen förtjänst.

Till eftertanke:
Det kan ofta vara lättare att glömma bort din stilla stund med Herren och hans ord än att glömma bort att äta mat. Att sluta äta leder förr eller senare till döden. Att inte läsa Bibeln och be till Gud leder till ett långsamt andligt döende.
- Var befinner du dig i den processen?

Brukar du "plocka manna", ett bibelord att gå och "tugga" på under dagen?
- Om du inte gör det, när kommer du att börja med det?

- Tycker du att din bordsbön bara är några meningslösa ord som ska sägas innan du äter? Fyll dina ord med mening och kom ihåg att du talar till en Gud som älskar dig.