UTMANINGEN 22 maj - 4 Mos 32

IRRA OMKRING I ÖKNEN

Bibelläsning: Fjärde Moseboken 32
Läs bibeltexten här

"Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon." (4 Mos 32:13 FB)

Israels barn hade vandrat fyrtio år i öknen. En hel generation fick leva sitt liv i öknen. Orsaken var att de inte trodde Guds ord. Gud hade sagt att han ville leda dem in i det utlovade landet, men folket trodde inte att det skulle fungera och återvände i stället till öknen. De trodde inte på Guds ord.

Gud lät dem få det de hade valt. Att irra omkring i öknen.

Också i dag finns det kristna och församlingar som "irrar omkring i öknen". De har inte satt tilltro till Guds löften om ett liv i överflöd. Istället lever de sina liv i en andlig öken utan slut. Både personligt och i församlingen. Gud låter dem få det de har valt.

Men Gud hade inte tänkt att hans folk skulle irra omkring i öknen. Hans löfte står fortfarande kvar: "Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Joh 10:10). Tror du det löftet? Törstar du efter liv i Jesus? Jesus säger: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37). Välkommen ut ur öknen. Välkommen hem.

- Mannakorn att tugga på under dagen: "Kom till mig och drick!" (Läs hela sammanhanget Joh 7:37-39)
___________________
Innehåll kapitel:
Fördelning av landet öster om Jordan.

Kommentar:
Israeliterna hade kommit fram till landet öster om Jordan. Det började bli dags att gå över Jordanfloden och börja inta landet som Gud hade lovat dem. Då kom Gads barn och Rubens barn till Moses och bad om att få landet öster om Jordan som sin arvedel. De sa "Ge oss detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan" (vers 5).

Detta väckte Moses och Guds vrede. Skulle samma sak hända igen att israeliterna kom fram till gränsen till löfteslandet, men inte vågade gå in?
Men Gads barn och Rubens barn bad om att få bygga befästningar för sina familjer och lämna dem öster om Jordan. Sedan skulle alla krigsdugliga män följa de övriga över Jordan och "inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel" (vers 18). 

Det blev också beslutet. Området öster om Jordan fördelades från söder till norr mellan Rubens barn, Gads barn och hälften av Manasses barn.

Till eftertanke:
Moses trodde först att Gad och Ruben bad att få stanna öster om Jordan för att slippa gå ut i strid mot alla folk väster om Jordan. De hade under en tid varit öster om Jordan och besegrat folken där och vant sig vid att bo där.  
- Kan du finna några exempel från Bibeln eller från din egen erfarenhet där Guds folk väljer att gå en "lättare väg"? Man gör nästan det som Herren sagt, men tjänar mer på en "egen lösning"?

I andakten ovan liknas löfteslandet vid de olika löften Gud har givit oss om frälsning, förlåtelse, den Helige Andes kraft, vägledning, beskydd och mycket mer.
- Utveckla den tanken vidare? Är vi ett folk som öppet tar emot Guds löften för oss själva och församlingen eller är vi mest benägna att bara fortsätta med verksamheten sådan den är?

IRRA OMKRING I ÖKNEN – 4 Mos 32

Bibelläsning: Fjärde Moseboken 32
Läs bibeltexten här

"Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon." (4 Mos 32:13 FB)

Israels barn hade vandrat fyrtio år i öknen. En hel generation fick leva sitt liv i öknen. Orsaken var att de inte trodde Guds ord. Gud hade sagt att han ville leda dem in i det utlovade landet, men folket trodde inte att det skulle fungera och återvände i stället till öknen. De trodde inte på Guds ord.

Gud lät dem få det de hade valt. Att irra omkring i öknen.

Också i dag finns det kristna och församlingar som "irrar omkring i öknen". De har inte satt tilltro till Guds löften om ett liv i överflöd. Istället lever de sina liv i en andlig öken utan slut. Både personligt och i församlingen. Gud låter dem få det de har valt.

Men Gud hade inte tänkt att hans folk skulle irra omkring i öknen. Hans löfte står fortfarande kvar: "Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Joh 10:10). Tror du det löftet? Törstar du efter liv i Jesus? Jesus säger: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37). Välkommen ut ur öknen. Välkommen hem.

- Mannakorn att tugga på under dagen:

"Kom till mig och drick!" (Läs hela sammanhanget Joh 7:37-39)

___________________
Innehåll kapitel:
Fördelning av landet öster om Jordan.

Kommentar:
Israeliterna hade kommit fram till landet öster om Jordan. Det började bli dags att gå över Jordanfloden och börja inta landet som Gud hade lovat dem. Då kom Gads barn och Rubens barn till Moses och bad om att få landet öster om Jordan som sin arvedel. De sa "Ge oss detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan" (vers 5).

Detta väckte Moses och Guds vrede. Skulle samma sak hända igen att israeliterna kom fram till gränsen till löfteslandet, men inte vågade gå in?
Men Gads barn och Rubens barn bad om att få bygga befästningar för sina familjer och lämna dem öster om Jordan. Sedan skulle alla krigsdugliga män följa de övriga över Jordan och "inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel" (vers 18). 

Det blev också beslutet. Området öster om Jordan fördelades från söder till norr mellan Rubens barn, Gads barn och hälften av Manasses barn.

Till eftertanke:
Moses trodde först att Gad och Ruben bad att få stanna öster om Jordan för att slippa gå ut i strid mot alla folk väster om Jordan. De hade under en tid varit öster om Jordan och besegrat folken där och vant sig vid att bo där.  
- Kan du finna några exempel från Bibeln eller från din egen erfarenhet där Guds folk väljer att gå en "lättare väg"? Man gör nästan det som Herren sagt, men tjänar mer på en "egen lösning"?

I andakten ovan liknas löfteslandet vid de olika löften Gud har givit oss om frälsning, förlåtelse, den Helige Andes kraft, vägledning, beskydd och mycket mer.
- Utveckla den tanken vidare? Är vi ett folk som öppet tar emot Guds löften för oss själva och församlingen eller är vi mest benägna att bara fortsätta med verksamheten sådan den är?

Kapitel 7 – Tiden i öknen

GAMLA TESTAMENTETS HISTORIA DEL 7 

 Från lovsång till klagosång

   Övergången över Röda Havet är en helt central händelse i Israels historia. Gud hade ingripit och delat havet så at israeliterna kunde gå genom havet på den torra botten (2 Mos 14).

Då de hade kommit över till den andra stranden kunde de se tillbaka in i Egypten, slaveriets land, och de blev då uppfyllda av tacksamhet och lovsång till Gud för att han hade räddat dem på ett sådant fantastiskt sätt. Israels lovsång är full av frälsningsglädje:

”HERREN är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.” (2 Mos 15:2)

   Men lovsången tog slut. Efter bara tre dagar började folket knot mot Gud och mot den ledare som Gud hade utsett (2 Mos 15:24).

 

Förbundet på Sinai

   Då folket hade kommit fram till berget Sinai ingick Gud ett förbund med israeliterna:

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund…” (2 Mos 19:5)

   Detta förbund är en förnyelse av förbundet med Abraham. Folket fick också som grund för förbundet en morallag som preciseras i den tio Guds bud (2 Mos 20).

   Förbundet byggde på att man höll Guds bud, men om buden bröts hade Gud också gett en väg tillbaka som bestod av förlåtelse och försoning. Denna väg tillbaka preciserades i en detaljerad ceremonilag som hade sin centrala plats i tabernaklet med sina ordningar för förlåtelse av synd, offer, försoning och rening.

Spejarna i Kannan – två sätt att se på verkligheten

   Då israeliterna närmade sig landet som Gud hade lovat dem, sände Moses ut tolv spejare för att utforska landet. Då de kom tillbaka hade alla tolv spejarna sett samma land, men kom med två helt olika rapporter.

   Tio spejare hade fäst sin uppmärksamhet på alla omöjligheter och rapporterade att det inte skulle vara möjligt att inte landet (4 Mos 13:13-33)

   De två andra spejarna, Josua och Kaleb, hade fäst sin uppmärksamhet på Guds löften och trodde att Gud vill ge dem seger trots alla omöjligheter (4 Mos 14:6-9).

   Folket valde att tro på de tio och resultatet blev att israeliterna fick genomlida fyrtio år i öknen. Hela den generationen som tågat ut från Egypten levde och dog i öknen utan att få uppleva all välsignelse som Gud hade lovat. Det var bara två, Josua och Kaleb som efter de fyrtio åren fick komma in i löftets land.

Till eftertanke:

John Wesley, och många tillsammans med honom, ser i berättelsen om ökenvandringen en förebild på det kristna livet.

   Uttåget ur Egypten är en förbild på frälsningen. Det befriar oss från slaveriet och för oss ut i frihet i öknen. Öknen är definitivt mycket bättre än fångenskapen och slaveriet i Egypten, men öknen var inte det förlovade övergödslandet som Gud hade lovat. Vi behöver gå över ännu ett vatten för att komma in i det Gud lovat. Röda Havet är i Wesleys bild frälsningens hav. Jordanfloden, som för folket in i överflödslandet är ”den andra välsignelsen” eller dopet i den Helige Ande.

- Tänk igenom bilden. Vad kännetecknar livet i
- slaveriet?     - öknen?    - överflödets land?

- Hur stämmer denna bild med din erfarenhet och tro?

Bibelskolan Gamla Testamentet del 7 - TIDEN I ÖKNEN

Kapitel 7 - Ökentiden

 Under linjen=i Landet  - Över linjen=utanför Landet

U - Urhistorien               

P - Patriarktiden            
E - Tiden i Egypten                                                                  

Ö - Ökentiden

D+K - Domartiden+Kungatiden

N + S - Det delade riket: Nordriket Israel och Sydriket Juda
B - Den babyloniska fångenskapen
P+G+R - Israel ockuperat av Perserna, Grekerna och Romarna
-------------------------------------------------------------------------

 

Översikt över Ökentiden

- Israels lovsång   2 Mos 15
- Vatten ur klippan   2 Mos 17:1-7
- Sinai. De tio buden   2 Mos 20:1-17
- Tabernaklet   2 Mos 25-40
- Guld kalven   2 Mos 32
- Spejarna i Kanaan   4 Mos 13-14
- Kopparormen   4 Mos 21, 4-9
- Josua blir Mose efterträdare   4 Mos 27:12-23
- Hör, Israel!   5 Mos 6:4
- Det goda landet   5 Mos 8
- Moses dör   5 Mos 34
- Över Jordan   Jos 3
- Jeriko intas   Jos 6

Från lovsång till klagosång

   Övergången över Röda Havet är en helt central händelse i Israels historia. Gud hade ingripit och delat havet så at israeliterna kunde gå genom havet på den torra botten (2 Mos 14).

Då de hade kommit över till den andra stranden kunde de se tillbaka in i Egypten, slaveriets land, och de blev då uppfyllda av tacksamhet och lovsång till Gud för att han hade räddat dem på ett sådant fantastiskt sätt. Israels lovsång är full av frälsningsglädje:

”HERREN är min starkhet och min lovsång,
han blev min frälsning. Han är min Gud, jag vill prisa honom,
min faders Gud, jag vill upphöja honom.” (2 Mos 15:2)

   Men lovsången tog slut. Efter bara tre dagar började folket knot mot Gud och mot den ledare som Gud hade utsett (2 Mos 15:24).

Förbundet på Sinai

   Då folket hade kommit fram till berget Sinai ingick Gud ett förbund med israeliterna:

”Om ni nu hör min röst och håller mitt förbund…” (2 Mos 19:5)

   Detta förbund är en förnyelse av förbundet med Abraham. Folket fick också som grund för förbundet en morallag som preciseras i den tio Guds bud (2 Mos 20).

   Förbundet byggde på att man höll Guds bud, men om buden bröts hade Gud också gett en väg tillbaka som bestod av förlåtelse och försoning. Denna väg tillbaka preciserades i en detaljerad ceremonilag som hade sin centrala plats i tabernaklet med sina ordningar för förlåtelse av synd, offer, försoning och rening.

Spejarna i Kannan – två sätt att se på verkligheten

   Då israeliterna närmade sig landet som Gud hade lovat dem, sände Moses ut tolv spejare för att utforska landet. Då de kom tillbaka hade alla tolv spejarna sett samma land, men kom med två helt olika rapporter.

   Tio spejare hade fäst sin uppmärksamhet på alla omöjligheter och rapporterade att det inte skulle vara möjligt att inte landet (4 Mos 13:13-33)

   De två andra spejarna, Josua och Kaleb, hade fäst sin uppmärksamhet på Guds löften och trodde att Gud vill ge dem seger trots alla omöjligheter (4 Mos 14:6-9).

   Folket valde att tro på de tio och resultatet blev att israeliterna fick genomlida fyrtio år i öknen. Hela den generationen som tågat ut från Egypten levde och dog i öknen utan att få uppleva all välsignelse som Gud hade lovat. Det var bara två, Josua och Kaleb som efter de fyrtio åren fick komma in i löftets land.

Frågor för självstudium, samtal och fördjupning

John Wesley, och många tillsammans med honom, ser i berättelsen om ökenvandringen en förebild på det kristna livet.

   Uttåget ur Egypten är en förebild på frälsningen. Det befriar oss från slaveriet och för oss ut i frihet i öknen. Öknen är definitivt mycket bättre än fångenskapen och slaveriet i Egypten, men öknen var inte det förlovade överflödslandet som Gud hade lovat. Vi behöver gå över ännu ett vatten för att komma in i det Gud lovat. Röda Havet är i Wesleys bild frälsningens hav. Jordanfloden, som för folket in i överflödslandet är ”den andra välsignelsen” eller dopet i den Helige Ande.

- Tänk igenom bilden. Vad kännetecknar livet i
- slaveriet?     - öknen?    - överflödets land?

- Hur stämmer denna bild med din erfarenhet och tro?