IRRA OMKRING I ÖKNEN – 4 Mos 32

Bibelläsning: Fjärde Moseboken 32
Läs bibeltexten här

"Så upptändes HERRENS vrede mot Israel, och han lät dem irra omkring i öknen i fyrtio år, till dess att hela det släkte var borta som hade gjort det som var ont i HERRENS ögon." (4 Mos 32:13 FB)

Israels barn hade vandrat fyrtio år i öknen. En hel generation fick leva sitt liv i öknen. Orsaken var att de inte trodde Guds ord. Gud hade sagt att han ville leda dem in i det utlovade landet, men folket trodde inte att det skulle fungera och återvände i stället till öknen. De trodde inte på Guds ord.

Gud lät dem få det de hade valt. Att irra omkring i öknen.

Också i dag finns det kristna och församlingar som "irrar omkring i öknen". De har inte satt tilltro till Guds löften om ett liv i överflöd. Istället lever de sina liv i en andlig öken utan slut. Både personligt och i församlingen. Gud låter dem få det de har valt.

Men Gud hade inte tänkt att hans folk skulle irra omkring i öknen. Hans löfte står fortfarande kvar: "Jag har kommit för att de skall ha liv, ja, liv i överflöd" (Joh 10:10). Tror du det löftet? Törstar du efter liv i Jesus? Jesus säger: "Om någon törstar, så kom till mig och drick!" (Joh 7:37). Välkommen ut ur öknen. Välkommen hem.

- Mannakorn att tugga på under dagen:

"Kom till mig och drick!" (Läs hela sammanhanget Joh 7:37-39)

___________________
Innehåll kapitel:
Fördelning av landet öster om Jordan.

Kommentar:
Israeliterna hade kommit fram till landet öster om Jordan. Det började bli dags att gå över Jordanfloden och börja inta landet som Gud hade lovat dem. Då kom Gads barn och Rubens barn till Moses och bad om att få landet öster om Jordan som sin arvedel. De sa "Ge oss detta land till dina tjänare som besittning. Låt oss slippa gå över Jordan" (vers 5).

Detta väckte Moses och Guds vrede. Skulle samma sak hända igen att israeliterna kom fram till gränsen till löfteslandet, men inte vågade gå in?
Men Gads barn och Rubens barn bad om att få bygga befästningar för sina familjer och lämna dem öster om Jordan. Sedan skulle alla krigsdugliga män följa de övriga över Jordan och "inte återvända hem förrän Israels barn har fått var och en sin arvedel" (vers 18). 

Det blev också beslutet. Området öster om Jordan fördelades från söder till norr mellan Rubens barn, Gads barn och hälften av Manasses barn.

Till eftertanke:
Moses trodde först att Gad och Ruben bad att få stanna öster om Jordan för att slippa gå ut i strid mot alla folk väster om Jordan. De hade under en tid varit öster om Jordan och besegrat folken där och vant sig vid att bo där.  
- Kan du finna några exempel från Bibeln eller från din egen erfarenhet där Guds folk väljer att gå en "lättare väg"? Man gör nästan det som Herren sagt, men tjänar mer på en "egen lösning"?

I andakten ovan liknas löfteslandet vid de olika löften Gud har givit oss om frälsning, förlåtelse, den Helige Andes kraft, vägledning, beskydd och mycket mer.
- Utveckla den tanken vidare? Är vi ett folk som öppet tar emot Guds löften för oss själva och församlingen eller är vi mest benägna att bara fortsätta med verksamheten sådan den är?