Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Så blev det söndag efter en händelserik vecka. I tisdags hade vi samling för vår Hemgrupp hemma hos oss. Kåren i Västerås har ett antal "Hemgrupper" som fungerar som bibelsamtals- och bönegrupper. Vi är välsignade med väldigt givande samlingar då vi möts varannan vecka.
Klockan fem morgonen efter satte vi oss i bilen för att åka på begravning i Askim i Norge. Eiliv Herikstad, en kollega under många år, hade "befordrats till härligheten". Trots många irriterande avbrott för vägarbete lyckades vi komma fram till Askims kyrka precis då begravningshögtiden började. Kyrkan var fullsatt, jag gissar på mellan tvåhundra och trehundra personer. Efter Gudstjänsten var det kaffe och möjlighet till minnestal över Eiliv. Mötet med många norrmän inom Frälsningsarmén väckte mänga minnen. Många i ledningen för Frälsningsarmén i Norge idag, var våra elever på 1980-talet, och flera andra i samlingen var våra elever och kom fram och presenterade sig för Rut och mig. Bland andra begravningsentrepenören. (Bild 1 är från jordfästningen. Den lilla musikkåren från Askim, där Eiliv hade varit musikmästare, spelade både i kyrkan och ute vi gravplatsen. Naturligtvis var det mesta som sjöngs och spelades musik som Eiliv hade komponerat).
Jag återkommer strax till minnenna, men eftersom det bara är åtta mil från Askim ned till Strömstad, passade vi på att åka dit för att hälsa på barn, svärbarn och barnbarn som numera bor i Strömstad. Vi fick en fin kväll tillsammans och på morgonen fick vi köra flickorna till deras respektive skolor innan vi började hemresan.
Jag återkommer strax till minnenna, men eftersom det bara är åtta mil från Askim ned till Strömstad, passade vi på att åka dit för att hälsa på barn, svärbarn och barnbarn som numera bor i Strömstad. Vi fick en fin kväll tillsammans och på morgonen fick vi köra flickorna till deras respektive skolor innan vi började hemresan.
Vi hann hem till Västerås i tid för hornmusikövningen på torsdagskvällen och på fredagskvällen var det lovsångskväll på kåren.
Så till minnena. På åttiotalet var vi fyra frälsningsarméfamiljer som på många sätt satte sin prägel på skolan och kåren i Moss. De fyra familjerna hade barn i passande åldrar och vi var allesamman mycket aktiva på Frälsningsarmén i Moss och de flesta av oss arbeta också på folkhögskolan.
Här är de fyra familjerna:
Fred-Arne och Sylvia Ödegård (Äkta norrmän).
Fred-Arne var rektor på skolan sedan starten. Han har på många sätt varit en förebild för Rut och mig då det gäller ledarskap. Du ser Fred-Arne på bilden som nummer 2 från höger på andra raden med hornister.
Fred-Arne var rektor på skolan sedan starten. Han har på många sätt varit en förebild för Rut och mig då det gäller ledarskap. Du ser Fred-Arne på bilden som nummer 2 från höger på andra raden med hornister.
Gunnar och Agneta Kjellén från Jönköping (Båda två svenskar)
Gunnar var slöjdlärare på skolan och Agneta var dagmamma för våra två minsta pojkar. Du hittar Gunnar till höger på bilden med den stora basen.
Gunnar var slöjdlärare på skolan och Agneta var dagmamma för våra två minsta pojkar. Du hittar Gunnar till höger på bilden med den stora basen.
Eiliv och Gittan Herikstad (Eiliv är norrman och Gittan kommer från Motala)
Eiliv var musiklärare på skolan och var ledare både för körerna och musikkåren på skolan. På bilden är Eiliv den som står upp till höger på bilden och Gittan sitter ytterst till höger med den mindre basen.
Rut och Peter Baronowsky (Båda svenskar trots det exotiska efternamnet)
Rut var musiklärare tillsammans med Eiliv och spelade piano till skolkören (alla hundra elever), kammarkören och musikalerna. Och jag var bibellärare och spelade kornett (kornettisten närmast kameran på bilden).
Rut var musiklärare tillsammans med Eiliv och spelade piano till skolkören (alla hundra elever), kammarkören och musikalerna. Och jag var bibellärare och spelade kornett (kornettisten närmast kameran på bilden).
Vi var alltså fem som var de samma år efter år i skolmusikkåren och alla de övriga byttes ut varje år, eftersom skolan var ett-årig. Detsamma gällde musikkåren på kåren i Moss. Fem var de samma varje år och resten byttes ut. Samma förhållande gällde naturligtvis även för Sangbrigaden. De flesta kårer byter kårledare då och då. Frälsningsarmén i Moss bytte ut soldaterna varje år.
Nu kommer vi till den mer sorgliga delen. Då jag räknade upp de fyra familjerna var det inte i någon rangordning. Jag räknade helt enkelt upp dem i den ordning de blivit "befordrade till härligheten".
Fred-Arne dog plötsligt för några år sedan.
Gunnar dog plötsligt något år senare.
Gunnar dog plötsligt något år senare.
Eiliv dog i år efter en tids sjukdom.
Min "befordran" har inte inträffat ännu. Jag räknar med att det blir min tur nästa gång. Men helt säkert är det inte. Det kan mycket väl hända att Jesus har kommit för att hämta hem de sina på ett övernaturligt sätt innan vi hunnit dö:
"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun,
då ska Herren själv stiga ned från himlen.
Och först ska de som dött i Kristus Jesus uppstå.
Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.
Trösta varandra med dessa ord."
Min "befordran" har inte inträffat ännu. Jag räknar med att det blir min tur nästa gång. Men helt säkert är det inte. Det kan mycket väl hända att Jesus har kommit för att hämta hem de sina på ett övernaturligt sätt innan vi hunnit dö:
"Ty när en befallning ljuder, en ärkeängels röst och en Guds basun,
då ska Herren själv stiga ned från himlen.
Och först ska de som dött i Kristus Jesus uppstå.
Därefter ska vi som lever och är kvar ryckas upp bland moln tillsammans med dem för att möta Herren i rymden. Och så ska vi alltid vara hos Herren.
Trösta varandra med dessa ord."
Med önskan om en välsignad vecka på jorden. Om Herren dröjer.
Peter Baronowsky
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar