Bibelläsning: Fjärde Moseboken 20
Läs bibeltexten här
"Tag staven, och kalla samman menigheten, du
och din bror Aron, och tala till klippan inför deras ögon, och den skall ge
vatten. Så skaffar du fram vatten åt dem ur klippan och ger menigheten och dess
boskap att dricka....
... Sedan lyfte Mose upp sin hand och slog med sin
stav två gånger på klippan, och mycket vatten kom ut, så att menighet och
boskap fick dricka." (4 Mos 20:8+12)
Det var varmt i öknen och folket blev törstiga. Folket började klaga på Mose,
och Mose bad till Gud. Gud gav då Moses befallningen att tala till klippan. Då
skulle det komma vatten ur klippan.
Men Moses hade varit med förr. Förra gången hade Gud bett honom att slå på
klippan med staven (2 Mos 17:6) för att få vatten. Det hade fungerat bra då,
och i stället för att lyda Gud använder Moses sin egen erfarenhet för att lösa
problemet.
I vår relation med Gud är det viktigt att vi hör vad Gud säger och gör vad han
säger till oss. Vi måste vara beroende av Gud i allt vad vi gör.
Vi har så lätt att, i stället för att söka Gud, använda vår erfarenhet och
kunskap och på så sätt göra oss oberoende av Gud.
Det är inte fel med erfarenhet och kunskap. Det blir bara fel då den
erfarenheten får ersätta Guds ledning i våra liv.
Innehåll:- Vers 1
Mirjam dör
- Vers 2-13
Mose slår på klippan för att få vatten ur klippan, i stället för att lita på Herren och göra som han befallt.
- Vers 14-21
Edomiterna vägra att låta Israels folk gå genom sitt land.
- Vers 22-29
Arons död
Kommentar:
Som vanligt klagade folket på Moses då de blev törstiga. Gud gav då Moses instruktioner hur han skulle få vatten ur klippan. Då begick Moses det ödesdigra misstaget att göra det på sitt eget sätt. Detta resulterade att han inte skulle få leda folket in i löfteslandet (vers 12).
Moses ber edomiterna att få gå genom deras land som var en vanlig handelsväg. Moses kallar edomiterna "bröder" för edomiterna härstammar från Esau och israeliterna från Jakob.
Aron hade varit den förste översteprästen och inför Arons död överlämnas ämbetet att vara överstepräst till hans son Eleasar.
Till eftertanke:
Vi har så lätt att, i stället för att söka Gud, använda vår erfarenhet och kunskap och på så sätt göra oss oberoende av Gud.
- Finns det risk att vi har blivit så "duktiga" i församlingsarbetet så att vi kan göra det mesta utan att vara beroende av Gud?
- Inom vilka områden kan det hända?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar