Vi lever i en föränderlig värld. Och fort går det. Det som nyss var sant är inte lika sant längre. Åsikter och värderingar som den kristna kyrkan burit med sig genom århundraden ifrågasätts.
Sanningsbegreppet upplöses. Tron på att det finns en sanning överges. I stället finns det många olika parallella sanningar som anses vara lika sanna. Plötsligt blir sanningsbegreppet subjektivt. Det som är sant för mig är det som gäller.
Det leder till synkretism. Var och en tar in värderingar på samma sätt som man handlar i snabbköpet. Man går själv och plockar ihop sin egen religion allt eftersom man tycker att det borde vara.
Det leder vidare till avgudadyrkan. Var och en plockar ihop sin egen gud som man tycker att gud borde vara. Och har han inte de värderingar som jag tycker han borde ha, så överger jag den guden.
De senaste femtio åren har det pågått en åsiktsförskjutning. Vad som är politiskt korrekt har förändrats. Och kraven höjs på att alla ska förändra mening och bekänna sig till det som för dagen är den rätta uppfattningen.
För inte så länge sedan, innan järnridån föll, reste många svenska kvinnor till Polen för att utföra aborter. I den totalitära sovjetstaten var det tillåtet med aborter. Då Polen blev fritt och fick bestämma själva blev man mer restriktiv till aborter. Idag anser många att Polen tog ett felaktigt beslut, då folket fick bestämma själva, och röster höjs för att polska kvinnor ska få komma till Sverige och utföra aborter på Sveriges bekostnad.
Tydligast kan man kanske se åsiktsförskjutningen i privatmoraliska frågor och allra tydligast i synen på homosexualitet.
Tidigare var det normalt att se på homosexualitet som något onormalt. Idag kan det vara straffbelagt att uttrycka sig på det sättet.
Hur går det för den kristna kyrkan i denna tid av åsiktsförändring? Vad händer med kyrkans värderingar och teologiska ställningstaganden då opinionen svänger?
Jag tycker man kan se framför allt tre olika förhållningssätt bland de kristna kyrkorna:
1/ Kyrkan byter ståndpunkt och följer med i opinionsvindarna. Några kyrkor har till exempel accepterat samkönade äktenskap och bistår med välsignelseakter eller vigsel av samkönade. Då man gör det uttrycker man att alla tidigare generationer av den kristna kyrkan har haft fel och att man nu har kommit fram till det som är rätt. Denna åsiktsförändring sker normalt inte på grund av nya teologiska insikter eller teologisk reflektion, utan som en anpassning till det som är politiskt korrekt.
2/ Kyrkan behåller sin uppfattning, men talar helst inte om det. Av fruktan att bli hånad, förföljd, eller kanske att förlora sponsorer, så håller kyrkan låg profil och talar inte om vad den egentligen anser. Det kan till exempel tas ta sig uttryck i att man inte längre redovisar sina etiska ställningstaganden offentligt utan bara internt.
3/ Kyrkan behåller sin uppfattning och fortsätter att försvara det man anser vara sant. Även om det innebär att kyrkan blir marginaliserad, hånad och förföljd. Kyrkan fortsätter envist att proklamera sin tro väl medveten om att det kortsiktigt skulle vara fördelaktigare att överge den eller dölja den.
Vilken av dessa kyrkor vill du tillhöra? Jag vet vilken jag vill tillhöra.
/PB
