Dags för årets traditionsenliga skolavslutningsdebatt

Jacob Rudolfsson skriver i Svenska Evangeliska Alliansens nyhetsbrev:

"De traditionsenliga skolavslutningarna har de senaste åren föregåtts av en lika traditionsenlig debatt. Den om vårterminens avslutning ska ske i kyrkan eller inte. Det är uppenbarligen ett välbelagt faktum bland vissa debattörer, skolpolitiker och rektorer att i fall där avslutningen sker i en kyrka under ledning av en präst, sker det en kränkande exkludering av andra trosinriktningars medlemmar. Något empiriskt underlag för ett sådant påstående har däremot inte framkommit.

Förra året uttryckte eleverna, även de muslimska barnen, på Nya Lundenskolan i Göteborg, som höll sin avslutning i Örgryte nya kyrka, sig så här i SR Ekot:

"– Det är inga problem tycker jag. De håller inga kristna tal, säger Alaa.
– Om de inte har en större lokal så tycker jag att det är helt okej, säger Fadoma.
– Jag tycker att kyrkan är jättevacker, så jag har inget emot det, säger Pari."

Statsvetaren Andreas Johansson Heinö är inne på samma spår på sin blogg, som även citerades i SvD:

"När Ekot lyfter frågan idag ramas den in som "mer aktuell ju fler barn med andra trosuppfattningar som har börjat skolan". Men var finns evidensen för detta? Från olika håll antyds att detta skulle vara en svensk tradition som av stora grupper invandrare skulle upplevas som något exkluderande eller negativt.

Totalt har Skolinspektionen behandlat ungefär tio ärenden där enskilda föräldrar har riktat kritik mot en skola. Det är svårt att se att vi här har något jätteproblem. Det är betydligt mer allvarligt om Skolinspektionen och skolpolitiker vägleds av en grumlig föreställning att barn med muslimska föräldrar skulle bli kränkta av en skolavslutning i en kristen kyrka."

Fler och fler debattörer har nu börjat ifrågasätta "problemet" med att hålla skolavslutningarna i kyrkan. Så här skriver Expressens Malin Siwe: 

"Lika befängt som det är att stoppa avslutningar i traditionsrika avslutningar i kyrkor av omsorg om muslimer (som muslimer inte bett om), lika stolligt vore det att lämna gympa­salen för kyrkan.
Det är kontinuiteten som är poängen i vår föränderliga värld.
För övrigt godkänner skolinspektionen psalmsång, som om det vore mindre kristet att tacka för den store gudens gåvor när det finns en melodi att hänga orden på.
Så låt hädanefter var skola fira med lust och fägring stor. Utan pekpinnar från Skoinspektionen."

I SvD skriver Gustaf Almkvist på ledarplats:

"I dag innebär det ett självklart försvar av grundhållningen att staten ska vara sekulär, det vill säga inte favorisera en viss trosuppfattning eller motivera beslut med religiösa argument. Skolans morgonbön är därför borta, liksom statskyrkan. Men en lite mer pragmatisk hållning medför också att traditionella delar av vår kultur, som julspel och skolavslutningar, bör vara naturliga inslag så länge folk uppskattar dem.

Framför allt betyder det att exakt samma regel inte behöver gälla på varenda skola. Sekulärfundamentalism är faktiskt något lika osunt som andra besattheter."
Civil- och bostadsminister Stefan Attefall, med ansvar för frågor om trossamfund, påpekade i en debattartikel att "[n]ågon form av religiös beröringsskräck verkar ha drabbat det offentliga Sverige. En kyrka, en psalmsång och en "Fader Vår" verkar få i övrigt sansade beslutsfattare att gå i taket".

Vi kan inte blunda för kristendomens enorma kulturella påverkan på Sverige under nästan 1000 år. Förra året fördes en liknande diskussion om religionens roll i skolan som då också pekade på en historielöshet.

Skolverket försökte då förändra kursplanen i religionsämnet genom att stryka viktiga formuleringar om kristendomens betydelse och särställning. I samband med detta uppmanade vi på SEA våra medlemmar att höra av sig till myndigheten. Över 700 brev och mail strömmade in till Skolverket i protest mot de planerade förändringarna. Det slutade med att skolminister Jan Björklund påpekade att kristendomen naturligtvis skall ha en särställning i religionsämnet. 
Enligt läroplanen hämtar skolan sina värderingar i ”kristen etik och västerländsk humanism”. God kunskap och förtrogenhet med den egna traditionen skapar en trygghet i mötet med det främmande.
Ibland krävs en titt i backspegeln för att kunna ta sig framåt.

Till sist en stilla tanke om proportioner: I turerna kring årets skolavslutningar har Skolinspektionen hänvisat till läroplanens ord om att barnen inte ska bli "ensidigt påverkade", som ett argument mot att hålla avslutningarna i kyrkan. Huruvida stor påverkan det blir med de knappa två tillfällen om året som det förekommer psalmsång i många svenska skolor (jul respektive sommaravslutning), framkommer inte. I jämförelse med RFSU-monopolet i sexualundervisningen, är en försiktig avslutningsbön nog inget att oroa sig för."