Jes 49:13-16
Heb 13:5-8
Luk 13:6-9
Ps 121
"Jubla, himmel, och gläd dig, jord, brist ut i jubel, alla berg!
Ty Herren tröstar sitt folk, han förbarmar sig över de plågade.
Sion sade: ”Herren har övergett mig, Gud har glömt mig.” Glömmer en kvinna sitt lilla barn, bryr hon sig inte om den hon själv har fött? Och även om hon skulle glömma, glömmer jag aldrig dig. Nej, ditt namn är skrivet i mina händer." (Jes 49:13-16)Någon ser dig
Du är skriven i Guds händer. Ditt namn finns ständigt framför hans ögon.
I den Aronitiska välsignelsen ber vi med orden "Herren vände sitt ansikte till dig." Men det är egentligen för sent att be den bönen. Herrens ansikte är redan vänt till dig. Då du vänder ditt ansikte till honom kommer du att finna att hans ansikte redan är vänt till dig.
Den verbform som används här, "vände", kan i grundtexten peka på tre olika tempus: Det som varit, det som är och det som ska komma*.
Så är det. Gud har vänt sitt ansikte till dig i det förgångna. Också vid de tillfällen då du hade det svårt. Han har vänt sitt ansikte till dig just nu. I framtiden har han redan vänt sitt ansikte till dig. Du behöver inte oroa dig för det nya året. Hans ansikte är redan vänt till dig under 2013. Ha ett Välsignat Gott Nytt År!
*Språkkommentar från Wikipedia: Översättningen från hebreiska till svenska är problematisk med avseende på tempus. Verben ('välsigna', 'bevara', 'vända sitt ansikte') i den hebreiska texten rymmer i denna framställning dåtid, nutid och framtid i samma ord ('har välsignat/bevarat/vänt', 'välsignar nu', 'kommer att välsigna'), vilket med svenskans verb enbart går att uttrycka i ett av dessa tempus.(Översättningen i 1917 års översättning använder här konjunktivformen som i långa stycken motsvarar den hebreiska textens intention.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar