Dömd till framgång

Jag lyssnade härom kvällen på ett dokumentärprogram som sändes i P4 förra året. Det var en intervju/reportage om Åke Green och hans predikan i pingstförsamlingen Borgholm för några år sedan.

Det var en oväntat vänlig ton i reportaget. Reportern tog sig tid att lyssna på Åke Green och vi fick lära känna honom lite närmare än den bild vi fått i de normalt så fördömande omdömena som vi fått genom massmedia så här långt.

Det började med en förvånad Åke Green som inte förstod varför kyrkoledarna inte vågade tala om vad som stod om homosexualitet i Bibeln. Till slut kom han fram till att om ledarna var tysta måste han själv göra det. Han annonserade och inbjöd massmedia till gudstjänsten då han skulle tala om ämnet, men de dök inte upp. Då sände han sitt manuskript till lokalpressen och då tog det fart. Åke Green blev polisanmäld och dömdes till fängelse av tingsrätten. Ärendet överklagades sedan ända upp i Högsta Domstolen. Där friades Åke Green, inte därför att var oskyldig, utan för att man visste att Europadomstolen skulle fria honom.

Efter det har Åke Green blivit en världskändis och blivit inbjuden att tala i många länder över hela världen. I många länder, men inte i Sverige.

Det som gjort mest ont i Åke Green var då ´hans egna` tog avstånd från honom. Pingstledaren Sten-Gunnar Hedin  och av föreståndaren i Filadelfia Stockholm Niklas Piensoho tog avstånd från honom. Jag minns att jag själv blev upprörd, speciellt av Piensohos uttalande att han aldrig ville träffa Åke Green. Jag skrev då en skarpt inlägg mot Piensohos uttalande.

Det gick så långt att Åke Green till och med blev utesluten ur IOGT-NTO. Jag trodde det nästan var omöjligt att bli det. Det är nästan som att bli utesluten ut Konsum. Jag skrev också en del insändare om det. Det verkade som om alla tävlade om vem som skulle fördöma Åke Green skarpast. Och ändå sa väl Åke Green i stort sett det som står i Bibeln om homosexualitet.

Du kan höra programmet HÄR.

/PB