Söndagsmorgon igen. Och den här söndagsmorgonen vaknar vi upp i ..... november!
Fredrikstens fästning i Halden |
Men antingen hade norrmännen glömt allt detta, eller kanske till och med förlåtit det, för Rut och jag blev mottagna med öppna armar, som om ingenting hade hänt.
Det kanske är så att vi svenskar övergivit konfrontationstaktiken. Numera smyger vi in svenskar lite här och där utan att norrmännen märker något. Se bara hur det går i Moss. Rut och jag finns ju där. Vår son Daniel med sin svenska fru bor ju där. Gunnar och Agneta bor ju där med de flesta av sina barn med familjer. En av Gunnar och Agnetas barn är kadett på officersskolan, och en annan av kadetterna är ju nästan-svensk, dotter till Turid och Henrik Bååth. På samma gata som vi bor dessutom Hans och Liv-Bente med majoriteten av sina barn födda i Sverige. Vi tar norrmännen gata för gata, men säg inget till dem.
Men tillbaka till avslutningsmötet av bibelhelgen. Fullt hus. Den förenade musikkåren spelade.
Army-Gospel från Tistedal sjöng och Rut predikade.
Förenade hornmusikkåren och Army-Gospel från Tistedal |
"DAGBOKEN - Små tankar för märkvärdiga dagar" har man kunnat köpa på Handels under ett par år.
En mindre glädjande nyhet under veckan var att Sveriges regering erkände Palestina som en suverän stat. Jag har svårt att förstå att man ska erkänna som suverän stat en landremsa som aldrig varit en stat och som styrs av en terrororganisation som inte erkänner Israels rätt att existera. Jag är rädd att Sveriges erkännande av Palestina i stället kommer att trappa upp konflikten. Jag är medveten om att det finns andra stater som erkänt Palestina, men de flesta av dem är stater som det inte är speciellt smickrande att buntas ihop med.
Ja, det här blev en blandning av humor och allvar, glädjande nyheter och mindre glädjande nyheter. Men det är kanske så det är i livet.
Ha en välsignad ny novembervecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar