Förlorad eller räddad?

Det är inte så ofta man hör det predikas nu förtiden, men det borde väl egentligen vara den viktigaste frågan i hela livet. Bibeln är tydlig på den punkten. Det finns två utgångar av livet på jorden. Att gå förlorad eller att bli frälst, räddad.

I Första Korinthierbrevet 1:18 skriver Paulus "Talet om korset är en dårskap för dem som går förlorade, men för oss som räddas är det en Guds kraft." Det handlar om den dubbla utgången och var och en måste välja för sig själv.

Jag hörde en gång en person som inte är kristen säga: "Om ni kristna verkligen tror på va Bibeln säger borde ni väl vara lite ivrigare att få med oss på vägen."

Tror vi inte längre på Bibelns undervisning? Och om vi tror på den, varför är vi inte ivrigare att berätta det för dom som inte tagit emot Jesus.

Den som talar mest om den dubbla utgången i hela Bibeln är Jesus själv. I det som kallas "den Lilla Bibeln" talar Jesus om varför han måste dö på korset. Det är för att var och en som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv (Joh 3:16).

I bergspredikan säger Jesus att det finns två vägar. Inte tre. En väg leder till fördärvet och en väg leder till livet (Matt 7:13-14).

Jesus säger också att det är nu vi måste välja. En dag kommer det att vara försent. En dag är vägen till livet stängd. I berättelsen om de tio brudtärnorna berättar Jesus att det inte räcker att vara med i gemenskapen. Det räcker inte ens med att ha rätt lampa i händerna. Några kommer att bulta på porten förgäves. Det kommer en tid då det är försent att välja (Matt 25).

Om Jesus talar så mycket om det, hur kommer det sig att vi talar så litet om det?

Jag är rädd att det beror på att vi är så rädda att säga något som inte uppskattas av dem som lyssnar. Istället för att hjälpa människor att välja vägen till livet har vi ofta ambitionen att få alla att må bra. Vi försäkrar dem om att de är bra som de är. Men problemet är att det inte är sant. Vi är inte bra nog som vi är. Om vi vore bra som vi är hade Jesus inte behövd dö på korset. Men det var just för att i inte är bra som vi är som Jesus var tvungen att dö på korset för vår skull.

Mycket av dagens förkunnelse missar målet. Vi får människor att må så bra som möjligt på väg mot fördärvet!

Varje människa måste ta ställning till livets viktigaste fråga. Men hur ska de kunna ta ställning om ingen talar om vad Jesus säger om de två vägarna, eller om Guds kärlek till människorna som visar sig i att Jesus dog på korset för att var och en som tror på honom skall få evigt liv och inte gå förlorad.

Om Jesus älskade oss så mycket att han gav sitt liv för vår skull, kanske vi borde älska våra människor så mycket att vi berättar sanningen för dem.

/PB