I berättelsen om de två vägarna berättar Jesus om att det finns två vägar. En smal väg som leder till livet och en bred väg som leder till fördärvet.
Den smala vägen verkar vara trång och besvärlig, medan den breda vägen är betydligt lättare att ta sig fram på.
Många kristna lever i den missupppfattningen att det skulle finnas tre vägar:
1/ En smal och besvärlig väg, fylld av självuppoffringar. Den är till för missionärer, pastorer, frälsningsofficerare och speciellt andliga kristna. Den vill vi inte gå!
2/ En bred och behaglig väg utan restriktioner. Problemet är att den leder till fördärvet. Den vill vi inte gå!
3/ Mitt emellan de två finns en kompromissens väg, för allmänt hyggligt kristenfolk där man kan få med sig det bästa från de två andra vägarna.
Problemet är att den vägen finns inte. Det finns bara två vägar. Många kanske invänder att man inte ska se livet i svart-vitt. Men i den här bilden som Jesus berättar är det verkligen svart-vitt som gäller.
Risken är att vi accepterar att vi alla ska leva i gråzonen och anpassa oss till den tid vi lever i. Till slut blir kanske den enda skillnaden mellan kristna och icke-kristna blir att de kristna samlas i kyrkan en gång i veckan för att sjunga kristna sånger, medan de som går på den breda vägen inte går i kyrkan på söndagarna.
(Bibelläsningsplanen 13/1)
Den andra missuppfattning skriver jag om i morgon.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar