I Matteusevangeliets fjortonde kapitel berättas det om hur Jesus mättade fem tusen män, förutom kvinnor och barn.
Det hade varit ett långt möte. Man blir lätt hungrig om man har varit på ett långt möte. Lärjungarna började nog bli hungriga själva så de bad Jesus att skicka iväg folket så att de kunde köpa mat i byarna. Jesus svarade att folket inte alls behövde gå iväg till byarna. Lärjungarna kunde själva ge folket mat. Problemet var att lärjungarna inte ens hade mat så att det räckte till dem själva.
Då Jesus så säger ”Ge dem att äta, ni själva,”, verkar det som om han menade att lärjungarna hade resurser som de själva inte var medvetna om.
Lärjungarna hade två fiskar och fem bröd och de såg framför sig en hungrig folkskara bestående av tusentals människor. Eftersom det oftast är fler kvinnor än män som går på gudstjänster, så är det inte orimligt att tänkas sig att det var femton tusen människor samlade. Det är fler än man kan få in på Globen i Stockholm. Där var mycket folk och lite mat.
Då lärjungarna tvivlande lät blicken vandra mellan människohavet och de två fiskarna och de fem bröden visade Jesus dem på lösningen. ”Lämna dem till mig”, sa han.
Jesus tog de två fiskarna och de fem bröden och läste tackbönen. Sedan lämnade han tillbaka maten till lärjungarna, men det var fortfarande bara två fiskar och fem bröd.
Här tror jag lärjungarna behövde lite frimodighet för att påbörja mutdelningen. Hur gör man då man delar ut två fiskar och fem bröd till femton tusen människor. Hur kommer de 14.999 människorna att reagera som maten inte räcker till.
Men lärjungarna delade ut och delade ut och delade ut. Maten i deras händer ville bara inte ta slut. Undret skedde i lärjungarnas händer. Då de lydde vad Jesus hade sagt blev de bärare av Gud under.
Då alla var mätta och ingen längre orkade tänka på varken fiskar eller bröd samlade man ihop det som blev över. Tolv korgar fulla!
Hur tror du lärjungarna kände sig efter den händelsen? Jag tror att de var glädjerusiga och dunkade varandra i ryggen av glädjefylld förvåning och de återberättade säkert för varandra vad som hade skett gång på gång. De kanske till och med talade om hur dumma de varit som tvivlat på Jesu förmåga och att detta skulle de minsann aldrig glömma.
Och de glömde det inte heller förrän vid nästa möte. I nästa kapitel Matteus 15 är man på möte igen. Fyra tusen män, förutom kvinnor och barn. Samma sak hände igen. Lärjungarna och folket blev hungriga. Då Jesus påpekar problemet, svarar lärjungarna: ”Varifrån skall vi få så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?”. Jesus frågade hur mycket mat lärjungarna hade. Han bad för maten och gav den tillbaka till lärjungarna. Lärjungarna delade ut. Undret skedde i deras händer ännu en gång. Alla blev mätta och sju fulla korgar med mat blev över.
Jag tror att lärjungarna efter den händelsen skamset sa till varandra: ”Hur kunde vi vara så dumma så att vi tvivlade efter det vi hade varit med om med de fem tusen?”
Efter mötet skulle lärjungarna och Jesus fara över till andra sidan sjön. Plötsligt kommer lärjungarna på att de är hungriga och att de glömt att ta med sig bröd till sjöresan. Efter undret med de fem tusen och undret med de fyra tusen, sitter nu tolv män och grälar på varandra för att ingen kommit ihåg att ta med sig bröd till hemresan. Jesus blir irriterad på sina lärjungar och utbrister: ”Varför säger ni till varandra att ni inte har något bröd? Begriper ni fortfarande ingenting?”
Jesus hade vid flera tillfällen demonstrerat sin makt och låtit under ske genom lärjungarna. Men lärjungarna var helt fokuserade på vad de inte hade.
Gud har välsignat oss med all Andens välsignelse. Och ändå är vi så ofta fokuserade på det vi inte har. Jag tror att Gud frågar oss i dag: ”Varför säger ni att ni inte har?”
______________________________________________________________
Tänk om det faktiskt är så att du är rikare än du tror och att Anden som bor i dig vill manifestera sig på ett övernaturligt sätt också i ditt liv!
______________________________________________________________
Den största gåvan
Av alla de gåvor som Gud har gett oss är det en som är större än alla andra gåvor. Han gav oss sin son Jesus Kristus.
____________________________________________________________
Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte skall gå under utan ha evigt liv. (Joh 3:16)
____________________________________________________________
Gud har välsignat oss med all Andens välsignelse i himlen. Men det kostade honom hans liv. Jesus dog för att du skulle bli rik.
____________________________________________________________
Ni känner vår herre Jesu Kristi stora gåva: han som var rik blev fattig för er skull, för att ni skulle bli rika genom hans fattigdom. (2 Kor 8:9)
____________________________________________________________
Gud vill att du ska ta emot, använda och älska de stora gåvor Gud har gett dig. Men ännu viktigare än att älska Guds gåvor är att älska honom själv. Det finns bara ett bud som är större än alla andra bud och det är att du ska älska Herren av hela ditt hjärta, hela din själ och med hela ditt förstånd.
Då Paulus, i Efeserbrevets första kapitel, skriver om hur rika vi är, återkommer ständigt uttrycket ”i honom”. I honom har vi allt. Utan honom har vi ingenting.
Att vara kristen innebär att leva i spänningsfältet mellan ”utan mig kan ni ingenting göra” och ”allt förmår jag i honom som ger mig kraft”.
__________________________________________________________
Ty i honom har ni blivit rika på allt, ifråga om allt tal och alla insikt, eftersom vittnesbördet har fått stadigt fäste hos er. Därför saknar ni ingen nådegåva.
(1 Kor:1:6-7)
___________________________________________________________
___________________________________________________________
Och vi har inte fått världens ande utan Anden som kommer från Gud, för att vi skall veta vilka gåvor Gud har gett oss. (1 Kor:2:12)
____________________________________________________________
Den här serien har handlat om guds gåvor och hur vi kan använda dem. Det har huvudsakligen varit en teoretisk framställning. Men här slutar teorin. Nu börjar det på riktigt. Nu är det dags att gå ut i praktiken. Kasta inte bort din frimodighet, den ska rikligen belönas (Hebr 12:35).
Och kom ihåg: DU ÄR RIKARE ÄN DU TROR!
… OM DU BARA TROR DET
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar