Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet
Förra veckans "söndagsmorgon" skrevs innan söndagsmorgonen hade börjat. På söndagen hade vi avslutningsmötet på bibelhelgen i Trelleborg. Under mötet välkomnades två nya medlemmar på kåren (Bild 1). Dessutom annonserades det att de kommer att hälsa ännu en ny medlem välkommen till kåren nästa söndag.
I tisdags spelade Frälsningsarmén musikkår under Valborgsmässofirandet i Bäckby. Musikkåren bidrog med en halvtimmes musikprogram. Mitt under den delen kom ett häftigt regn, men vi lyckades genomföra vårt program trots regnet (Bild 2). Firandet avslutades med en konsert med Per-Erik Halling kl.21:00 i Bäckbykyrkan.
Den här helgen är vi inbjudna till konfirmationsfest på Jeløy i Moss. Det är en plats där vi har bott tretton år av vårt liv och det är Hans och Liv Bentes yngste son Theodor som ska konfirmeras och vi sover över hos Daniel (mellansonen) och Jessica med sina tre fotbollsspelare: Linnea, Maja och Charlie. Dom bor i Strömstad, en kort bilresa söder om Jelöy.
Rut och jag har en lång historia av vänskap med Hans och Liv Bente under många år. Det började nog då Hans var juniorsoldat på Frälsningsarméns 6:e kår i Stockholm. Rut var då ledare för juniorsoldaterna.
Efter några år flyttade Rut och jag med familj till Moss i Norge och Frelsesarmeens folkhögskole på Jelöy (Bild 3). Efter ytterligare några år sökte Hans in på folkhögskolan som elev på bibellinjen som jag var ansvarig för.
På den tiden var det ordning och reda på Folkhögskolan. Eleverna skulle vara inne på sina internat klockan tio på kvällen och varje kväll var det någon lärare som gick runt och kollade att alla var inne på sitt internat.
En kväll gick Rut och jag kvällsrundan tillsammans och upptäckte att Hans stod och talade med en ung dam under en av gatlyktorna. Då vi kom närmare såg vi att den unga damen var dottern till föreståndaren på kurscentret som var granne med folkhögskolan. Frågan var då om vi skulle skriva upp Hans för att han var ute för sent på kvällen. Men vi kunde ju inte skriva upp kurscenterföreståndarens dotter. Hon var ju inte elev på skolan. Hon hette förresten Liv Bente. Ingen blev uppskriven och om vi gjorde fel är det säkert både preskriberat och förlåtet.
Några år senare gifte sig Hans och Liv Bente. Rut och jag flyttade hem till Sverige och startade FASI (Frälsningsarméns Sociala Institut). Då vi lämnade Sverige, något tiotal år tidigare hade vi haft en bönegupp hemma hos oss som var öppen för alla. Då vi flyttade hem till Sverige tog vi upp den traditionen och inbjöd till en bönegrupp på vårt kurscenter i Nacka.
Ytterligare några år senare flyttade Hans och Liv Bente till Nacka. Hans startade en Bibelgrupp och Liv Bente började med Babysång. Vi hade våra gudstjänster på söndagseftermiddagarna och därefter hade vi innebandy i en gymnastiksal. Det började mer och mer likna en kår och vi kallade oss för FA-gemenskapen i Nacka.
Hösten 1999 startade Frälsningsarméns kår i Nacka. Vi skulle ha haft en ledargrupp med sex personer, men det blev snart Hans och Liv Bente samt Rut och jag som fick ansvaret för kåren (Bild 3). Vi arbetade alla fyra på heltid och ansvarade samtidigt för kåren. Där hade vi verkligen ett gemensamt projekt som vi la ner mycket tid på.
Då Rut och jag en hel del år senare fick i uppdrag att bli ledare för Frälsningsarmén i Lettland stängdes kåren. Samtidigt blev vi officerare i Frälsningsarmén. Hans och Liv Bente hade tidigare flyttat till Sundsgården där Hans blev föreståndare.
Efter ytterligare några år flyttade Hans och Liv Bente till Norge. Hans blev så småningom rektor för Jelöy folkhögskola och Liv Bente blev föreståndare för "Gatehospitalet" i Oslo (ett fantastiskt projekt som ger sjukvård för gatans folk). Vår "mellanson" Daniel var samtidigt idrottslärare på folkhögskolan (Bild 4).
Och nu (lördag) är vi samlade för Theodors konfirmation (Bild 5). Det känns som om det inte var många år sedan Rut höll honom i sin famn och ledde barnvälsignelsen. Hon talade om att Theodors namn betyder "Guds gåva". Det var en fantastisk dag. Vi fick träffa elever från olika årgångar då vi var lärare på folkhögskolan, många kollegor från Frälsningsarmén i Norge och vänner både från Sverige och Norge.
Men nu är det söndagsmorgon och snart dags att börja återfärden hem till Västerås.
Med önskan om en välsignad ny vecka
Peter Baronowsky
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar