Äktenskapet på frammarsch, ökning med 44,5 procent

Världen i dag skriver under rubriken "Äktenskapsboom i Sverige" om hur äktenskapet mellan en man och en kvinna har blivit allt populärare:
"Sverige upplever just nu en äkenskapsboom. Ökningen på bara ett år är sju procent, och hela 35 procent under perioden 2001-2007. Fortsätter det på samma sätt under hela år 2008 blir ökningen hela 44,5 procent sedan 2001.– Det visar att svenskarna tror på äktenskapet, vilket är något som riksdag och regering inte har förstått. Våra makthavare går inte i takt med opinionen, betonar Lukas Berggren på Bevara äktenskapet.
Samtidigt visar statistik från SCB att intresset för registrerade partnerskap är minimalt – och minskande. Under år 2007 registrerade endast 262 män och 388 kvinnor partnerskap, vilket totalt motsvarar 325 par – endast 6,5 promille i jämförelse med antalet äktenskap som ingicks under samma år och samtidigt en minskning med 5 par sedan året innan."

Vad är orsaken till denna ökning? Det handlar ju om en dramatisk ökning på 44,5 procent. Orsakerna kan säkert vara fler, med det är glädjande att fler och fler svenskar prioriterar trohet i kärnfamiljens ram. Även om vi vet att många äktenskap upplöses efter en tid, så finns det säkert ingen som ingår äktenskap som inte tänker sig en lång relation. I varje fall är det det vi lovar varandra, en livslång trohet.

En lång tid har äktenskapet ifrågasatts och många har valt en mindre förpliktigande samlevnadsform i samboskapet. Äktenskapet innehåller ju mer långtgående förpliktelser och löften.
Kan det vara ett tecken på en minskad egofixering då man överlåter sig själv i ett förbund till en annna människa. Marcus Birro uttrycket i en krönika i Expressen "Rör inte äktenskapet, egoister."

Samtidigt kommer det siffror på att ett ökande antal barn i Sverige lever tillsammans med både pappa och mamma. Dagen skriver att, enligt statistik från SCB, fler barn lever tillammans med båda föräldrarna."Under hela 2000-talet har antalet barn som upplever en separation minskat. 1999 var 54 600 barn med om att föräldrarna separerade. 2007 hade antalet minskat till 47 000."

De stora vinnarna är framför allt barnen. I stort sett alla barn vill växa upp tillsammans med sin mamma och pappa.

Vinnare är förstås även de äkta makarna som får uppleva det som Marcus Birro längtansfull beskriver i sin krönika:

"Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

För bara några år sedan var det en svensk partiledare som proklamerade: "Död åt familjen."
Det låter ungefär som när Nietzsche utreopade "Gud är död". Det visade sig att Gud överlevde Nietzsches förutsägelse. Det verkar också som om familjen mår bättre i dag än på många år.

peppebaron

Marcus Birro: "Rör inte familjen, egoister!"

Drevet mot kärnfamiljen är hårdare än någonsin, tycker Marcus Birro. Foto: Pressens Bild

Jag måste erkänna min okunnighet. För ett par dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Nu vet jag lite mer. Först läste jag om honom på Bengts blogg, sedan var det ett reportage i Dagen om Birros medverkan i Svenska Kyrkans stiftsfest, Gud08, och sedan läste jag hans krönika i Expressen.

I Expressen skriver Birro:
"Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge. Kvinnan ses som en idiot om hon blir förälskad. För minsta lilla bråk eller lågkonjunktur i ett förhållande är receptet: skilj dig. Det anser poeten och författaren Marcus Birro. Den nya, cyniska människan tar allt större plats. Det gigantiska egot sjunger sin lovsång. Tvåsamheten och familjen är en motståndskamp mot ytligheten och den nya tidens våldsamma egoism, skriver han....
Vi lever i en tid av sönderfall, i en tid när familjen och tvåsamheten attackeras...
Vi lever i en tid där individen sätter sig själv i centrum. Det är vi som räknas, men enbart var och en för sig...
Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge....
Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

Tack Birro för vad du skriver och tack Expressen att ni vågar ta in en så politiskt inkorrekt krönika. Tänk vilken folkstorm och mediedrev det skulle ha blivit om någon kristen företrädare från "Bevara äktenskapet", "Claphaminstitutet" eller någon kyrka hade skrivit samma sak. Jag är säker på att Expressen inte skulle ha publicerat det. Tack för att det "förbjudna" fick sägas.

Bengts blogg skriver:
"Marcus Birro gästade TV 4 på söndagmorgonen och berättade om sorgen efter att nu för andra gången ha förlorat ett barn innan graviditeten var fullgången. Birro gjorde ett starkt intryck på mig genom sin integritet och sitt mod. Tidigare missbruk som han rehabiliterat sig från samt den genomgångna sorgen har inte brutit ner honom utan gjort honom till en älskande och öppen människa som delar med sig av sin livserfarenhet. Sådana förebilder behöver vi.
Jag imponeras också över hans konstruktiva sätt att möta konflikter: I samband med förtalet från Katrin Zytomierska är han beredd att se bortom den personliga hämnden och problematisera den den hårda och kränkande jargongen som finns i program som Idol, likaså i samband med den oförståelse paret mött ifrån sjukvården i samband med missfallen."

Dagen skriver under rubriken "Poeten Marcus Birro blev utsedd till "profeten": Ni är rädda för allt":
"Svenska kyrkan har fått en ny profetcoach. Det är poeten Marcus Birro som utsågs till hedersprofet under stiftsfesten Gud 08, och han visade även prov på sin nya roll. - Ni är rädda för allt och håller upp ert trendkänsliga finger i luften, löd en av hans utsagor om Svenska kyrkan.- Det är höst. Det är höst i Svenska kyrkan och utträdena faller ner som höstlöv. Allt det vi byggt upp börjar knaka i fogarna. Det är höst och det är också förändringarnas tid. Det gäller också i Svenska kyrkan. Nu är tiden inne när vi måste falla på knä. Inte bara inför Gud, utan inför människor och be om deras tillit och förtroende. I den här tiden får vi kompisar som säger det vi inte vågar säga. Såna kompisar får Svenska kyrkan."

Som sagt, för några dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Men nu vet jag lite mer. Det finns behov av den profetiska rösten i dagens samhälle. Just nu kanske det är som viktigast att göra sin röst hörd för äktenskapets och familjens försvar. Om några månader kan det vara försent om Riksdagen antagit en ny äktenskapslag.

peppebaron
http://www.rupeba.se/