Kommer Svenska Kyrkan att isoleras?

En het fråga i pressen nu är vad som blir konsekvenserna av Engelska Kyrkans brev till Svenska Kyrkan om vigslar av samkönade par.
Se tidigare inlägg på rupeba.se här>>

Här är ett utdrag av alla presskommentarer om Svenska Kyrkans relationer till övriga kyrkor:

Revideras den kristna undervisningen om äktenskapet kommer det att medföra ”omedelbara och negativa ekumeniska konsekvenser”, skriver två företrädare för den Engelska kyrkan i ett brev till ärkebiskopen Anders Wejryd.
Världen idag>>

Engelska kyrkan till attack mot svenska homovigslar
Homovigslar i svenska kyrkor väcker starka känslor – i England. ”Detta kommer att skada vår gemenskap”, skriver två engelska biskopar i ett brev till Sveriges ärkebiskop Anders Wejryd. Anglikanska kyrkans varning oroar svenska biskopar. ”Nu handlar det om mer än samkönade pars kyrkovigslar”, skriver Växjö stifts biskop Sven Thidevall i ett pressmeddelande.
Svenska Dagbladet>>

Engelsk oro över svensk äktenskapssyn
Svenska kyrkans förslag på att införa könsneutrala äktenskap går emot Bibelns lära. Om en kyrka i Borgågemenskapen ändrar sin syn på sexualitet och äktenskap kan relationerna mellan kyrkorna skadas, skriver två biskopar från Anglikanska kyrkan i ett brev till Anders Wejryd.
Kyrkans Tidning>>

"Vi kan vara på väg att bli isolerade"
Svenska kyrkans hantering av frågan om samkönade äktenskap kan äventyra samarbetet med andra kyrkor i Europa. Det menar Sven Thidevall, biskop i Växjö stift, med anledning av det omtalade brevet från Anglikanska kyrkan.
Kyrkans Tidning>>

Före detta ärkebiskop: Svenska kyrkan kan isoleras
Två tidigare ärkebiskopar bekymrade för de framtida relationerna med andra kyrkor
Dagen>>

Biskop uttalar sig före ärkebiskop
Sven Thidevall bekymrad för att Svenska kyrkan isoleras
Dagen>>

Särskilt patetiskt blir det när ärkebiskopen hänvisar till välsignelseakten över ingångna partnerskap som ett motiv för att bejaka samkönade äktenskap. För när kyrkomötet hösten 2005 beslöt att ta fram en välsignelseakt sades det klart och tydligt att detta var så långt Svenska kyrkan skulle gå. Äktenskapet skulle även i framtiden reserveras för förbindelser mellan man och kvinna. Men ibland går det fort att vända på kuttingen. Samma kyrkostyrelse som så sent som för 1,5 år sedan stod fast vid den hållningen har nu lagt fram ett förslag i diametralt motsatt riktning.Nu är risken akut att Borgågemenskapen spricker och att Svenska kyrkan blir allt mer isolerad internationellt sett. All heder åt Växjöbiskopen Sven Thidevall som tar bladet från munnen och varnar för detta i samma tongångar som två tidigare ärkebiskopar gjorde i torsdagens Dagen.
Dagens ledarblogg>>

Svenska kyrkan riskerar bli isolerad
Det är uppenbart att Svenska kyrkan inte har fullgjort sina skyldigheter enligt det avtal vi har med andra kyrkor i världen. Kyrkostyrelsen borde därför dra tillbaka sin skrivelse om äktenskapet. Annars riskerar Svenska kyrkan att alltmer isoleras och marginaliseras i förhållande till andra kyrkor, skriver Jan-Anders Ekelund och Berit Simonsson från Frimodig kyrka.
Svenska Dagbladet>>

Engelska kyrkans attack på Svenska kyrkan
Tycker inte Sveriges syn på homosexuella vigslar
Engelska kyrkan går till hårt angrepp mot Sveriges syn på homovigslar.
I ett brev skriver två biskopar till Sveriges ärkebiskop Anders Wejryd: "Det är problematiskt att svenska kyrkan välsignar homosexuella".
Aftonbladet>>

"Det Gud inte välsignar, kan inte kyrkan välsigna"

Dagen skriver om ett uttalande från Missionsprovinsens biskopar under rubriken: "Missionsprovinsen: Att vara människa är att vara man eller kvinna."
Utdrag ur artiekln:
"Homosexuella relationer skapar inga barn. Dessa relationer kan inte jämställas med äktenskap", skriver provinsens biskopar i ett brev till riksdagsledmöter och Svenska kyrkans präster.

Att människan är antingen man eller kvinna och att föreningen mellan dem kan avla barn, är en verklighet som inte går att förändra genom politiska beslut, skriver Missionsprovinsen i ett biskopsbrev. Att kämpa mot naturen är att förlora i det långa loppet, menar de. Det monogama äktenskapet i samhället är ett arv både från kristendomen, antiken och germansk kultur, säger biskoparna vidare.

"Det Gud inte välsignar, kan inte kyrkan välsigna. När Svenska kyrkans biskopar tillstyrker något som inte är enligt Guds vilja, har biskoparna upphört att vara Herrens tjänare", skriver de och föreslår att kyrkan då inte ska ha någon roll vid äktenskapets ingående. Enskilda kristna föreslås registrera sitt äktenskap vid en borgerlig ceremoni, för att sedan få kyrklig välsignelse."

En attack mot äktenskapet är en attack mot barnen

Äktenskapet är mellan en man och en kvinna, skriver Süleyman Wannes. Foto: Scanpix
Süleyman Wannes skriver i svt.se: "Äktenskap är "en i särskilda former ingången förbindelse mellan man och kvinna" (Nationalencyklopedin). Det begreppet ifrågasätts nu. Men i tusentals år har äktenskap och vigsel betytt samma sak.

Utgångspunkten för den kristna reflektionen är Bibelns ord om att en man ska lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru. Människan är skapad till Guds avbild som man och kvinna. Det manliga och det kvinnliga konstituerar tillsammans mänskligheten och gör den till en helhet - med möjlighet till medskapande.

Redan Augustinus sade att till äktenskapets specifika goda hör enhet, trohet och barn. Barn - som väl ingen förnekar hör till äktenskapets syfte - förutsätter nämligen för att bli till den enhet som manifesteras i att mannen och kvinnan blir till "ett kött". Detta kan bara ske i enlighet med könens komplementaritet, och är uppenbart något omöjligt i ett enkönat par.

Äktenskapet förutsätter därför ett sexuellt samliv mellan en man och en kvinna. Ett könsneutralt äktenskap är lika omöjligt som en fyrkantig cirkel, som Lars F Eklund uttryckt det (Kristdemokraten 24 juni 2004).

Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Alla barn har rätt att bli omhändertagna av sina båda biologiska föräldrar, eftersom de är orsaken till - och ansvariga för - barnets tillblivelse."

Süleyman Wannes. Corepiskopos, Syrisk-ortodoxa kyrkan, Fellow vid Claphaminstitutet.

Läs hela artikeln på svt.se>>

Ska staten bestämma hur kyrkorna ska tro?

En kommentar på vårt tidigare inlägg "Massiv uppvaktning av riksdagen om äktenskapet - vill du göra din röst hörd? ", skriver:
"Tro inte att det stannar vid vid äktenskapen. Detta är en massiv kampanj mot kristendomen, så som vi traditionellt känner den. Redan under nästa mandatperiod tror jag att samfund som inte accepterar homosexuella på lika villkor som andra att förbjudas och pastorer kommer att fängslas, alternativt kommer Mona med anhang att se mellan fingrarna medan autonoma vänsterrörelser som AFA köttar runt med basebollträn och molotovcocktails i kyrkbänkarna."

Bara någon dag senare redovisar Dagen resultatet av en rundfrågning bland våra riksdagsmän. Dagen skriver:
"Många i riksdagen vill ha vigningstvång» En stor andel av riksdagsledamöterna vill tvinga präster att viga homosexuella. Men riksdagspartiernas officiella hållning är att det ska vara frivilligt. Det framgår av Dagens ”långtidsenkät”. Hittills har 70 ledamöter svarat. På Dagen.se kan du se vilka som svarar – och när."

Resultatet av undersökningen är skrämmande. Trots att det officiella budskapet som ständigt upprepas handlar att det inte ska vara något tvång för någon kyrka eller präst/pastor att viga samkönade par, så visar undersökningen att många riksdagsmän anser att kyrkorna ska tvingas att förrätta samkönade vigslar. Det är uppenbart att det finns en dold agenda hos många riksdagsmän. Först genomföra en ny lagstiftning om samkönade äktenskap, och sedan tvångsåtgärder mot dem som inte anpassar sig.

Ska staten bestämma vad kyrkorna ska tro? Det finns, och har funnits, många länder där staten med maktemedel har försökt kontrollerad hur kyrkorna ska tro. Sverige borde inte vara ett av de länderna.

peppebaron

Äktenskapet på frammarsch, ökning med 44,5 procent

Världen i dag skriver under rubriken "Äktenskapsboom i Sverige" om hur äktenskapet mellan en man och en kvinna har blivit allt populärare:
"Sverige upplever just nu en äkenskapsboom. Ökningen på bara ett år är sju procent, och hela 35 procent under perioden 2001-2007. Fortsätter det på samma sätt under hela år 2008 blir ökningen hela 44,5 procent sedan 2001.– Det visar att svenskarna tror på äktenskapet, vilket är något som riksdag och regering inte har förstått. Våra makthavare går inte i takt med opinionen, betonar Lukas Berggren på Bevara äktenskapet.
Samtidigt visar statistik från SCB att intresset för registrerade partnerskap är minimalt – och minskande. Under år 2007 registrerade endast 262 män och 388 kvinnor partnerskap, vilket totalt motsvarar 325 par – endast 6,5 promille i jämförelse med antalet äktenskap som ingicks under samma år och samtidigt en minskning med 5 par sedan året innan."

Vad är orsaken till denna ökning? Det handlar ju om en dramatisk ökning på 44,5 procent. Orsakerna kan säkert vara fler, med det är glädjande att fler och fler svenskar prioriterar trohet i kärnfamiljens ram. Även om vi vet att många äktenskap upplöses efter en tid, så finns det säkert ingen som ingår äktenskap som inte tänker sig en lång relation. I varje fall är det det vi lovar varandra, en livslång trohet.

En lång tid har äktenskapet ifrågasatts och många har valt en mindre förpliktigande samlevnadsform i samboskapet. Äktenskapet innehåller ju mer långtgående förpliktelser och löften.
Kan det vara ett tecken på en minskad egofixering då man överlåter sig själv i ett förbund till en annna människa. Marcus Birro uttrycket i en krönika i Expressen "Rör inte äktenskapet, egoister."

Samtidigt kommer det siffror på att ett ökande antal barn i Sverige lever tillsammans med både pappa och mamma. Dagen skriver att, enligt statistik från SCB, fler barn lever tillammans med båda föräldrarna."Under hela 2000-talet har antalet barn som upplever en separation minskat. 1999 var 54 600 barn med om att föräldrarna separerade. 2007 hade antalet minskat till 47 000."

De stora vinnarna är framför allt barnen. I stort sett alla barn vill växa upp tillsammans med sin mamma och pappa.

Vinnare är förstås även de äkta makarna som får uppleva det som Marcus Birro längtansfull beskriver i sin krönika:

"Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

För bara några år sedan var det en svensk partiledare som proklamerade: "Död åt familjen."
Det låter ungefär som när Nietzsche utreopade "Gud är död". Det visade sig att Gud överlevde Nietzsches förutsägelse. Det verkar också som om familjen mår bättre i dag än på många år.

peppebaron

Marcus Birro: "Rör inte familjen, egoister!"

Drevet mot kärnfamiljen är hårdare än någonsin, tycker Marcus Birro. Foto: Pressens Bild

Jag måste erkänna min okunnighet. För ett par dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Nu vet jag lite mer. Först läste jag om honom på Bengts blogg, sedan var det ett reportage i Dagen om Birros medverkan i Svenska Kyrkans stiftsfest, Gud08, och sedan läste jag hans krönika i Expressen.

I Expressen skriver Birro:
"Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge. Kvinnan ses som en idiot om hon blir förälskad. För minsta lilla bråk eller lågkonjunktur i ett förhållande är receptet: skilj dig. Det anser poeten och författaren Marcus Birro. Den nya, cyniska människan tar allt större plats. Det gigantiska egot sjunger sin lovsång. Tvåsamheten och familjen är en motståndskamp mot ytligheten och den nya tidens våldsamma egoism, skriver han....
Vi lever i en tid av sönderfall, i en tid när familjen och tvåsamheten attackeras...
Vi lever i en tid där individen sätter sig själv i centrum. Det är vi som räknas, men enbart var och en för sig...
Det politiskt korrekta drevet mot kärnfamiljen är starkare än på länge....
Människor sitter mitt emot varandra med russinskrynkliga ansikten och i blicken tvärsöver köksbordet ryms ännu ömhet och åtrå efter alla år, ryms kärlek och längtan, trygghet och innerlighet. Det är det största som finns. Människor som älskar varandra trots alla lockelser längs vägen, trots alla hinder, alla egon, alla skrytbyggen, allt sönderfall. Att leva ihop med en annan människa är den ultimata formen av antiegoism. Det måste finnas plats och tid för kärleken, för troheten, för drömmen om en familj som en urkraft. Vi är många som drömmer hårt om en familj. Vi är över en halv miljon ofrivilligt barnlösa i Sverige. Är våra drömmar om en familj ingenting värda i den politiskt korrekta adelns agenda? Jag tror tjurskalligt envist på kärleken och på äktenskapet. Jag vägrar ge efter för den nya tidens vulgära cynism."

Tack Birro för vad du skriver och tack Expressen att ni vågar ta in en så politiskt inkorrekt krönika. Tänk vilken folkstorm och mediedrev det skulle ha blivit om någon kristen företrädare från "Bevara äktenskapet", "Claphaminstitutet" eller någon kyrka hade skrivit samma sak. Jag är säker på att Expressen inte skulle ha publicerat det. Tack för att det "förbjudna" fick sägas.

Bengts blogg skriver:
"Marcus Birro gästade TV 4 på söndagmorgonen och berättade om sorgen efter att nu för andra gången ha förlorat ett barn innan graviditeten var fullgången. Birro gjorde ett starkt intryck på mig genom sin integritet och sitt mod. Tidigare missbruk som han rehabiliterat sig från samt den genomgångna sorgen har inte brutit ner honom utan gjort honom till en älskande och öppen människa som delar med sig av sin livserfarenhet. Sådana förebilder behöver vi.
Jag imponeras också över hans konstruktiva sätt att möta konflikter: I samband med förtalet från Katrin Zytomierska är han beredd att se bortom den personliga hämnden och problematisera den den hårda och kränkande jargongen som finns i program som Idol, likaså i samband med den oförståelse paret mött ifrån sjukvården i samband med missfallen."

Dagen skriver under rubriken "Poeten Marcus Birro blev utsedd till "profeten": Ni är rädda för allt":
"Svenska kyrkan har fått en ny profetcoach. Det är poeten Marcus Birro som utsågs till hedersprofet under stiftsfesten Gud 08, och han visade även prov på sin nya roll. - Ni är rädda för allt och håller upp ert trendkänsliga finger i luften, löd en av hans utsagor om Svenska kyrkan.- Det är höst. Det är höst i Svenska kyrkan och utträdena faller ner som höstlöv. Allt det vi byggt upp börjar knaka i fogarna. Det är höst och det är också förändringarnas tid. Det gäller också i Svenska kyrkan. Nu är tiden inne när vi måste falla på knä. Inte bara inför Gud, utan inför människor och be om deras tillit och förtroende. I den här tiden får vi kompisar som säger det vi inte vågar säga. Såna kompisar får Svenska kyrkan."

Som sagt, för några dagar sedan visste jag inte vem Marcus Birro var. Men nu vet jag lite mer. Det finns behov av den profetiska rösten i dagens samhälle. Just nu kanske det är som viktigast att göra sin röst hörd för äktenskapets och familjens försvar. Om några månader kan det vara försent om Riksdagen antagit en ny äktenskapslag.

peppebaron
http://www.rupeba.se/

Hur kan ett helt folk plötsligt byta åsikt?

Äktenskapsfrågan ännu inte avgjord>>
Hägglund: Vi måste hitta en lag som alla är nöjda med>>
Elisabeth Sandlund: Nu krävs en folklig opinion >>

Förändringen har gått fort. På bara några tiotals har ett helt folk bytt åsikt. Det normala i alla tidigare generationer har varit att en familj består av en mamma, en pappa och i många fall även barn. Även om det ofta har varit ensamstående föräldrar, så har familjens grund varit att det har funnits en mamma och en pappa som tillsammans har fått barn som sedan har fått växa upp i familjen. Det har varit helt självklart och naturligt och grunden för vårt samhällsbygge.

Förra veckan i partiledardebatten var det sju partiledare samlade. Sex av dem ser det som självklart att det som varit det naturliga i tidigare generationer är helt förkastligt i dag. Med stor indignation kastar de sig över den sjunde partiledaren och kan inte förstå hur någon kan ha mage att säga emot det som nu blivit självklart: Att det är lika naturligt att en familj kan bestå av två pappor och barn eller två mammor och barn. (De sjunde partiledaren försökte förläget försvara sitt partis position även om han personligen kanske har samma åsikt som de sex övriga partiledarna).

Det kan vara svårt att förstå vilka krafter som ligger bakom en sådan radikal omsvängning i en fråga som alltid betraktats som självklar.

Bengts blogg skriver under rubliken "Argument saknas för könsneutralt äktenskap".

Det finns också många andra intressanta inlägg i frågan som alltför sällan hörs i samhällsdebatten.
Svenska Evangeliska Alliansen (SEA) skriver i sitt upprop: "Bevara äktenskapet mellan man och kvinna"
På SEA:s hemsida finns även remissvaren från flera kristna samfnd på förslaget om könsneutrala äktenskap
- Remissvar från EFS
- Remissvar från Pingst
- Remissvar från Katolska kyrkan
- Remissvar från Frälsningsarmén

Claphaminstitutet skriver på sin hemsida: "Bevara äktenskapet för största möjliga lycka"
Utvecklingen går fort nu. Om en kort tid kan oppositionens motion antas av Riksdagen. Efter det får kyrkorna ta ställning till om de verkigen vill ha kvar vigselrätten. Men fram till dess beslutet är taget är det viktigt att de som har en annan uppfattning talar om det.

peppebaron

Kyrkan och vigselrätten

Foto: Noah Good

Vi har under veckan skrivit två gånger på rupeba.se om den pågåedne striden om förslagen till en ny äktenskapslagstiftning.

Den 7/10 hade vi ett inlägg som fokuserade på den språkliga striden mer än den innehållsmässiga:"Det verkar som om mycket av debatten handlar om ord och inte innehåll. Stridsfrågan ser ut att vara om man ska benämna det som är olika med samma namn eller inte och inte så mycket om det juridiska innehållet.
Ordet äktenskap har i det svenska språket och samhället hittills normalt varit beteckning på en relation mellan en man och en kvinna som lovar varandra livslång trohet. Nu ser det ut som om kraven är att även andra relationer ska få heta samma sak.
Blir inte det mycket samma sak som om kvinnor krävde att få heta män? Det kan ju upplevas som diskriminerande av någon att endast en utvald del av Sveriges befolkning ska få heta man. Ska några få heta man, så ska väl i rättvisans namn alla få heta man."

Den 8/10 hade vi ett inlägg med rubriken "Kyrkorna på väg att lämna ifrån sig vigselrätten":
"Det verkar som om allt fler kyrkliga ledare förespråkar att kyrkorna ska avsäga sig vigselrätten. Under remissbehandlingen av lagförslaget om könsneutrala äktenskap var alla kyrkor eniga att äktenskapet skulle reserveras för förbundet mellan en man och en kvinna.
Då det nu trots allt ser ut som om det kommer att bli en ny lag som bejakar könsneutrala äktenskap verkar det som om kyrkorna inte vill komma i den situationen att lagstiftarna ska reglera hur kyrkorna ska hantera sin vigselrätt. "

Dagen skriver nu (9/10) om att "Flera samfund är redo att avsäga sig vigselrätten": Göran Zettergren, missionsföreståndare för Svenska Missionskyrkan säger: "Vår syn är klar när det gäller äktenskap. Och har staten en annan syn så ska vi inte utföra statens handlingar." Anders Bengtsson missionsföreståndare för Svenska Alliansmissionen säger att: "Svenska alliansmissionen har ännu inte tagit ställning kring hur man förhåller sig till ett eventuellt avskaffande.-Vi väntar och ser vad det blir för lagförslag, så får vi se sen, säger. Det som är avgörande för mig är om det blir något tvång med i det hela. Ålägger staten oss som kyrka regler för vigselrätten, så tycker jag att vi omedelbart bör avsäga oss den. Men detta vet vi ju inte än."

I en annan artikel rapporterar Dagen från en EFK-konferens där frågan diskuterades: "Evangeliska Frikyrkan diskuterade förhållandet till staten." Där citeras Tuve Skånberg: "Det finns en skapelseordning som vi som kyrka bör följa och stå för. Om vi blir nedröstade av samhället så får vi anpassa oss till det, även om det inte är idealet. Men vi ska stå för sanningen."

I sin ledare skriver Dagen: "Äktenskap mer än juridik. Civilrättslig ordning kring samlevnad vinner gehör i både kyrkorna och från politiskt liberalt håll."

Inom katolska kyrkan, där man ser äktenskapet som et sakrament, blir det ju ändå orimligare att tänka sig att den politiska makten ska diktera innehållet i kyrkans sakrament. Den katolske bloggaren Bengts Blogg skriver:
Erwin Bishofberger SJ, katolsk präst och professor emeritus i medicinsk etik vid Karolinska institutet skriver i sista numret av Katolskt Magasin (nr 10 2008) om äktenskapet som sakrament: Enligt katolsk teologi och kyrkans tradition är äktenskapet ett sakrament. Det är ett synligt tecken genom vilket Jesus Kristus meddelar Guds nåd. Detta sakrament ingår i den kristna trons kärna: När två människor väljer att dela livet med varandra och genom sin kärleksfulla förening kan skapa nytt liv, så aktualiserar det Inkarnationen, Guds människoblivande. Inkarnationen är ett synligt uttryck i skapelsen och historien av Guds eget väsen, Guds treeniga liv uppenbarat genom Jesus Kristus. Den gudomliga gnistan tänds i makarnas intima relation och deras delaktighet i Guds skaparkraft. Det innebär att makarnas av nåden burna samverkan med Gud genom sina barn bidrar till det gudomliga människoblivandets kontinuitet. Bishofbergers skriver:
"Det säger sig självt att en statlig utredning måste ha problem med att äktenskapet betraktas som ett synligt tecken på Guds helande närvaro. Utifrån en sekulär människosyn är det inte lätt att fatta att äktenskapet skulle vara en av de främsta manifestationerna för Inkarnationen....Den Katolska kyrkan varken vill eller kan tvinga sin syn och sin övertygelse på statlig lagstiftning. Men hon kan på goda grunder inbjuda till eftertanke även om hennes budskap genljuder som en ropandes röst i öknen."

Resonnemangen väcker många frågor:
1/Ska kyrkan ägna sig åt myndighetsutövning åt en sekulär stat?
2/Ska staten genom politiska beslut bestämma innehållet i kyrkans tro och liv?
3/Vore det inte bättre om staten får bestämma sina gränser och kyrkan fick bestämma sina?
4/Ska den rätta betydelsen av svenska ord bestämmas av Riksdagen? (Som är på väg att genom lagstiftning ändra innehållet i begreppet äktenskap)
5/Vore det inte renhårigare av kyrkan att avsäga sig sin vigselrätt före eventuella beslut av Riksdagen?
6/Är det överhuvudtaget möjligt att kyrkorna i Sverige skulle kunna bli överens om hur man ska hantera vigselrätten?

peppebaron

Läs också Markus Wallgrens blogg>>

SvD>>
DN>>