Visar inlägg med etikett vigselrätt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett vigselrätt. Visa alla inlägg

20 mars 2009

En attack mot äktenskapet är en attack mot barnen

Äktenskapet är mellan en man och en kvinna, skriver Süleyman Wannes. Foto: Scanpix
Süleyman Wannes skriver i svt.se: "Äktenskap är "en i särskilda former ingången förbindelse mellan man och kvinna" (Nationalencyklopedin). Det begreppet ifrågasätts nu. Men i tusentals år har äktenskap och vigsel betytt samma sak.

Utgångspunkten för den kristna reflektionen är Bibelns ord om att en man ska lämna sin far och mor och hålla sig till sin hustru. Människan är skapad till Guds avbild som man och kvinna. Det manliga och det kvinnliga konstituerar tillsammans mänskligheten och gör den till en helhet - med möjlighet till medskapande.

Redan Augustinus sade att till äktenskapets specifika goda hör enhet, trohet och barn. Barn - som väl ingen förnekar hör till äktenskapets syfte - förutsätter nämligen för att bli till den enhet som manifesteras i att mannen och kvinnan blir till "ett kött". Detta kan bara ske i enlighet med könens komplementaritet, och är uppenbart något omöjligt i ett enkönat par.

Äktenskapet förutsätter därför ett sexuellt samliv mellan en man och en kvinna. Ett könsneutralt äktenskap är lika omöjligt som en fyrkantig cirkel, som Lars F Eklund uttryckt det (Kristdemokraten 24 juni 2004).

Ett av äktenskapets ursprungliga ändamål är omsorgen om barnen. Alla barn har rätt att bli omhändertagna av sina båda biologiska föräldrar, eftersom de är orsaken till - och ansvariga för - barnets tillblivelse."

Süleyman Wannes. Corepiskopos, Syrisk-ortodoxa kyrkan, Fellow vid Claphaminstitutet.

Läs hela artikeln på svt.se>>

22 jan. 2009

En kyrka som vänder kappan efter vinden

Det är torsdagsmorgon på hotellrummet i Jönköping och TV:n står på i bakgrunden. Nyheterna redovisar en undersökning som SVT låtit göra som visar att ca 70% av prästerna är positiva till att viga homosexuella par. Ca 20% av prästerna vill inte viga homosexuella par.

Många präster ville inte svara på frågan för att inte försvåra kommande anställningar inom kyrkan. Detta bekräftades i nyhetna av en kyrkoherde som talade om att det skulle vara svårt att vara präst i hans församling om man var negativ till att viga homosexulla par.

Som motivering till den positiva inställningen till att viga homosexuella par angav nyhetsreportaget att kyrkan var rädd att den annars skulle förlora medlemmar och att den skulla förlora sin plats i det moderna samhället.

Det är uppseendeväckande att representanterna för den lutherska kyrkan som bygger på "skriften allena", inte på något sätt hänvisar till Bibeln. Det hade varit trovärdigare om man sagt att alla tidigare generationer av kristna har tolkat Bibeln på fel sätt och att man nu har vi funnit den rätta tolkningen.

Men i stället för att hänvisa till det grundläggande dokumentet för kristen tro, sticker man upp fingret i luften för att känna vart vinden blåser.

Undersökningen visar också att prästerna i Stockholms stift är de som är mest positiva till att viga homosexuella par. En företrädare för prästerna i Stockholm som intervjuas i nyhetssändningen påpekar stolt att det är normalt att det är prästerna i Stockholms stift ligger före de andra och leder utvecklingen.

Jag blir beklämd då jag ser företrädare för en "idéburen" rörelse vara så villiga att överge idén för att i stället villigt låta sig föras fram på opinionsvindarna för att inte förlora medlemmar.

peppebaron
http://www.rupeba.se/

PS Ordet "kyrka" i rubriken avser inte Svenska Kyrkan. De strömningar som diskuteras i inlägget kan förekomma i många olika kyrkosamfund.

DN Dagen Dagen Dagen

10 okt. 2008

Kyrkan och vigselrätten

Foto: Noah Good

Vi har under veckan skrivit två gånger på rupeba.se om den pågåedne striden om förslagen till en ny äktenskapslagstiftning.

Den 7/10 hade vi ett inlägg som fokuserade på den språkliga striden mer än den innehållsmässiga:"Det verkar som om mycket av debatten handlar om ord och inte innehåll. Stridsfrågan ser ut att vara om man ska benämna det som är olika med samma namn eller inte och inte så mycket om det juridiska innehållet.
Ordet äktenskap har i det svenska språket och samhället hittills normalt varit beteckning på en relation mellan en man och en kvinna som lovar varandra livslång trohet. Nu ser det ut som om kraven är att även andra relationer ska få heta samma sak.
Blir inte det mycket samma sak som om kvinnor krävde att få heta män? Det kan ju upplevas som diskriminerande av någon att endast en utvald del av Sveriges befolkning ska få heta man. Ska några få heta man, så ska väl i rättvisans namn alla få heta man."

Den 8/10 hade vi ett inlägg med rubriken "Kyrkorna på väg att lämna ifrån sig vigselrätten":
"Det verkar som om allt fler kyrkliga ledare förespråkar att kyrkorna ska avsäga sig vigselrätten. Under remissbehandlingen av lagförslaget om könsneutrala äktenskap var alla kyrkor eniga att äktenskapet skulle reserveras för förbundet mellan en man och en kvinna.
Då det nu trots allt ser ut som om det kommer att bli en ny lag som bejakar könsneutrala äktenskap verkar det som om kyrkorna inte vill komma i den situationen att lagstiftarna ska reglera hur kyrkorna ska hantera sin vigselrätt. "


Dagen skriver nu (9/10) om att "Flera samfund är redo att avsäga sig vigselrätten": Göran Zettergren, missionsföreståndare för Svenska Missionskyrkan säger: "Vår syn är klar när det gäller äktenskap. Och har staten en annan syn så ska vi inte utföra statens handlingar." Anders Bengtsson missionsföreståndare för Svenska Alliansmissionen säger att: "Svenska alliansmissionen har ännu inte tagit ställning kring hur man förhåller sig till ett eventuellt avskaffande.-Vi väntar och ser vad det blir för lagförslag, så får vi se sen, säger. Det som är avgörande för mig är om det blir något tvång med i det hela. Ålägger staten oss som kyrka regler för vigselrätten, så tycker jag att vi omedelbart bör avsäga oss den. Men detta vet vi ju inte än."

I en annan artikel rapporterar Dagen från en EFK-konferens där frågan diskuterades: "Evangeliska Frikyrkan diskuterade förhållandet till staten." Där citeras Tuve Skånberg: "Det finns en skapelseordning som vi som kyrka bör följa och stå för. Om vi blir nedröstade av samhället så får vi anpassa oss till det, även om det inte är idealet. Men vi ska stå för sanningen."

I sin ledare skriver Dagen: "Äktenskap mer än juridik. Civilrättslig ordning kring samlevnad vinner gehör i både kyrkorna och från politiskt liberalt håll."

Inom katolska kyrkan, där man ser äktenskapet som et sakrament, blir det ju ändå orimligare att tänka sig att den politiska makten ska diktera innehållet i kyrkans sakrament. Den katolske bloggaren Bengts Blogg skriver:
Erwin Bishofberger SJ, katolsk präst och professor emeritus i medicinsk etik vid Karolinska institutet skriver i sista numret av Katolskt Magasin (nr 10 2008) om äktenskapet som sakrament: Enligt katolsk teologi och kyrkans tradition är äktenskapet ett sakrament. Det är ett synligt tecken genom vilket Jesus Kristus meddelar Guds nåd. Detta sakrament ingår i den kristna trons kärna: När två människor väljer att dela livet med varandra och genom sin kärleksfulla förening kan skapa nytt liv, så aktualiserar det Inkarnationen, Guds människoblivande. Inkarnationen är ett synligt uttryck i skapelsen och historien av Guds eget väsen, Guds treeniga liv uppenbarat genom Jesus Kristus. Den gudomliga gnistan tänds i makarnas intima relation och deras delaktighet i Guds skaparkraft. Det innebär att makarnas av nåden burna samverkan med Gud genom sina barn bidrar till det gudomliga människoblivandets kontinuitet. Bishofbergers skriver:
"Det säger sig självt att en statlig utredning måste ha problem med att äktenskapet betraktas som ett synligt tecken på Guds helande närvaro. Utifrån en sekulär människosyn är det inte lätt att fatta att äktenskapet skulle vara en av de främsta manifestationerna för Inkarnationen....Den Katolska kyrkan varken vill eller kan tvinga sin syn och sin övertygelse på statlig lagstiftning. Men hon kan på goda grunder inbjuda till eftertanke även om hennes budskap genljuder som en ropandes röst i öknen."


Resonnemangen väcker många frågor:
1/Ska kyrkan ägna sig åt myndighetsutövning åt en sekulär stat?
2/Ska staten genom politiska beslut bestämma innehållet i kyrkans tro och liv?
3/Vore det inte bättre om staten får bestämma sina gränser och kyrkan fick bestämma sina?
4/Ska den rätta betydelsen av svenska ord bestämmas av Riksdagen? (Som är på väg att genom lagstiftning ändra innehållet i begreppet äktenskap)
5/Vore det inte renhårigare av kyrkan att avsäga sig sin vigselrätt före eventuella beslut av Riksdagen?
6/Är det överhuvudtaget möjligt att kyrkorna i Sverige skulle kunna bli överens om hur man ska hantera vigselrätten?

peppebaron