Rustad med kraft

  Steg sex i serien Tio steg i det kristna livet

Läs mer om de tio stegen HÄR.

 

Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg mot tro

Rustad med kraft

Då Jesus skulle lämna sina lärjungar och återvända till Fadern i himmelen säger han till dem:  ”Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:49)

Jesus var medveten om att hans lärjungar behövde en speciell utrustning av kraft för att kunna övervinna som kristna.

På samma sätt behöver vi idag fyllas med och utrustas med Guds kraft, för att kunna stå emot frestelse, leva ett rikt kristenliv och för att kunna leva i tjänst för Gud och vara till hjälp för andra människor.

I Bibeln finner vi flera olika uttryckssätt för att beskriva denna kraftutrustning:

”…men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5)

” Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen” (Apg 1:8)

” Och de uppfylldes alla av den helige Ande” (Apg 2:4 om händelsen på pingstdagen)

Tömmas och fyllas

Att bli rustad med kraft, bli fylld med den helige Ande, innebär både att tömmas på något och att bli fylld av något. Både att bli av med något och att få något:

- Det innebär ett reningsbad. Att be om rening och förlåtelse för all synd och orenhet (se steg 5).

- Det innebär att befrias från sin självcentrering och låta Jesus vara centrum.

- Det innebär att tömmas på tillit till sig själv och fyllas av tillit till Gud.

- Det innebär att ge ifrån sig hat, bitterhet och avundsjuka mot andra människor och låta sig fyllas av Guds kärlek och omsorg till dem.

- Det innebär att sluta vara beroende av min egen bristande kraft och uthållighet och bli fylld av Guds kraft genom den helige Ande.

Född av Anden och fylld av Anden

En gång då Jesus var på vandring från Jerusalem till Galileen, stannade han vid en brunn i Samarien och samtalade med en kvinna. Eftersom hon just höll på att hämta upp vatten, använde Jesus vattnet som en bild på det nya livet, frälsningen. Han säger: ”Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." (Joh 4:14)

Detta är vad som sker i pånyttfödelsen. Jesus placerar själva källan, utflödet av liv, i oss. Vi har blivit födda av Anden. Att bli född av Anden är att bli frälst, att bli pånyttfödd, att bli ett Guds barn. Den helige Ande flyttar in i oss, föder oss på nytt och vi blir en boning, ett tempel, för den helige Ande. Anden bor sedan i oss med sin fullhet. (Steg 3)

Alla kristna har alltså tagit emot den helige Ande och är ständigt bärare av det gudomliga livet.

Vid ett senare tillfälle i Jesu liv står Jesus i Templet och undervisar om det som kommer att ske på pingstdagen. Han säger: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!  Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Joh 7:37-38)

Här talas det inte längre om att livet skulle födas in i oss, utan att källan som vi redan tagit emot, ska frigöras och fritt få strömma fram från vårt inre.

Att bli uppfylld med den helige Ande, rustad med kraft, sker då denna källa av liv i vårt inre blir förlöst och frigjord och kan strömma fram med ny kraft, glädje och kärlek. Då jag på detta sätt överlåter mig helt i Guds händer är det Guds egen kraft som får ta över i mitt liv.

Detta är att bli fylld av Anden, döpt med den helige Ande.

Den gamle kyrkofadern Augustinus (300-talet e.Kr.) lär ha förklarat detta med att jag får den Helige Ande då jag blir frälst, men då jag blir andedöpt får den helige Ande mig.

”Låt er uppfyllas av Ande” (Ef 5:18)

På samma sätt som Jesus var angelägen om att hans lärjungar skulle bli döpta med den Helige Ande, så uppmanar oss Bibeln idag att låta oss uppfyllas av Ande.

- Det är möjligt, och efter Guds vilja, att alla ska bli födda av den helige Ande och att alla ska bli fyllda av den helige Ande.

- Gud vill att vi ska vara bärare av hans liv och att vi ska låta hans kraft förlösas i våra liv.

- Gud vill att vi ska uppleva både påskens och pingstens under.

Vad har Gud lovat?

Att detta är en möjlighet för alla kristna

·         ”Jag utgjuter min Ande över alla människor” (Apg 2:17)

Gud vill ge detta till var och en som uppriktigt ber honom

·         ”Om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader ge helig Ande från himmelen till dem som ber honom” (Luk 11:13)

Hur kan jag ta emot det?

Guds löfte om att bli fylld med den helige Ande tar man emot på samma sätt som löftet om frälsningen (se steg 3), genom att ta ett steg i tro.

Gud vill ge den helige Ande till den som ber. Om det är ditt hjärtas längtan att Gud ska fylla den med sin Ande och du vill överlåta dig år honom, får du be Gud om det. Då kommer Gud att göra det.

Om du tror att Guds löfte är sant får du sedan tacka Gud för att han har fyllt dig med den helige Ande. På samma sätt som med frälsningen är detta inte först och främst en känsloupplevelse. Det är en andlig verklighet.

- Man blir inte frälst för att man känner sig frälst – man blir frälst för att Gud lovar det.

- Man blir inte fylld med den helige Ande för att man känner det så – man blir det för att Gud lovar det.

Någon har formulerat hur man tar emot Guds gåva på följande sätt:

”Du behöver bara falla ner på dina knän och be om det, och sedan resa dig och tro att du har fått det, och sedan gå ut och leva som om du tagit emot det, bara för att upptäcka att det verkligen tillhör dig.” (Chick Yuill ”Vi behöver helgon” FA-press förlag sid.97)

”Är någon törstig, så kom till mig och drick”, säger Jesus i Joh 7:37. Är du törstig? Har du en längtan att överlåta dig till Gud? Har du en längtan att Guds kraft ska få fylla dig helt och fullt?

Då kan du be Gud om det och göra denna bekännelse till din egen:
”Jag har tagit emot förlåtelse och rening (steg 5), och låter nu Jesus fylla mig med den helige Andes kraft. Jag låter också Jesus vara Herre i mitt liv, så att det är hans kraft som gör mig stark och inte min egen.”

Förlåtelse

Steg fem i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

Bilden: Från den norska publiceringen av Tio steg till tro

Synden
Ordet ”synd” i bibeln är översatt från ett grekiskt ord som egentligen betyder ”att missa målet”. Synd är alltså helt enkelt att missa målet med livet. Vad är det då som är målet med livet?

-Målet i livet är framför allt att leva i harmoni med Gud (Steg 1 handlade just om detta: att finna vila för den längtan som bor i varje människa)

-Men målet är också att leva i harmoni med andra människor, med resten av skapelsen och i harmoni med sig själv (=frid).

Att inte tro på Jesus beskrivs också som synd i Bibeln (Joh 16:9). Det är naturligt, för om vi inte tror på honom kan vi ju inte heller leva i harmoni med honom.

Allt som vi gör i livet som stör den här harmonin med Gud är alltså synd. Det kan vara ”stora” saker som alla människor kan se, och det kan vara ”små” saker som ingen annan än vi själva märker.

Det är inte bara några få människor som syndar, alla människor syndar. I Romarbrevet 3:23-25 står det:  ”Alla har syndat och gått miste om härligheten från Gud, och utan att ha förtjänat det blir de rättfärdiga av hans nåd, eftersom han har friköpt dem genom Kristus Jesus. Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.”

Fördömelse och skuld
Synd får många konsekvenser. Det förstör mitt förhållande till Gud. Det inverkar också väldigt ofta på mitt förhållande till andra människor genom att jag skadar dem genom min synd. Det påverkar också mig själv genom att jag får dåligt samvete, känner skuld och fördömelse som ett resultat av min synd. Denna skuld och känsla av fördömelse kan ibland vara så stark att den totalt förtrycker mitt liv.

Det dåliga samvetet, skulden och fördömelsen är inte bara något negativt. Det är en signal till mig själv att något borde göras. Och det finns botemedel.

Syndborttagningsmedlet

I bibelcitat ovan från Romarbrevet presenterar Gud sitt syndborttagningsmedel:  ”Gud har låtit hans blod bli ett försoningsoffer för dem som tror.”

Lögnerna och undanflykterna kan inte mer än tillfälligt lindra skulden och fördömelsen. Men genom att ge sitt blod för vår skuld, tar Jesus på sig straffet för vår synd. Guds syndborttagningsmedel, Jesu blod, lindrar inte bara skulden, den tar bort den!

Förlåtelse

Tänk dig att någon som du älskar har gjort bort sig och dragit på sig en stor skuld. Om du älskar den personen riktigt mycket kan det hända att du går in och betalar skulden för honom eller henne.

Men även efter det att du betalat skulden kan det finnas kvar en känsla av besvikelse över att din gode vän kunde göra så illa mot sig själv och mot dig. Och fastän skulden är betald hänger irritationen och besvikelsen kvar. Så är det inte med Gud. Han tar inte bara bort skulden, han förlåter oss.

Det finns en enorm, frigörande kraft i förlåtelsen:

-Förlåtelse har makt att hela relationer mellan människor.

-Förlåtelse har makt att hela en människa invärtes som går och bär på skuld och nederlag.

De flesta människor har säkert upplevt förlåtelsens kraft någon gång. Då man lever med en ouppklarad relation med någon en längre tid kan man bli alldeles lamslagen och inte finna glädje i någonting. Och så – en dag – räcker en av parterna ut sin hand till försoning och förlåtelse. Ljuset bryter igenom, vi blir på nytt helade och kan börja leva igen.

Första Johannesbrevet 1:7-9

I 1 Joh 1:7-9 kan vi läsa: ”Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, då har vi gemenskap med varandra, och blodet från Jesus, hans son, renar oss från all synd. Om vi säger att vi är utan synd bedrar vi oss själva, och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss synderna och renar oss från all orättfärdighet.”

Dessa verser sammanfattar innehållet i steg 5:

-Vandra i ljuset – obegränsad gemenskap; sanningen; i ljuset kan man inte dölja något.

-Syndborttagningsmedlet – Jesu offerdöd för vår skuld; Jesu blod

-Effekten av lögner och undanflykter – Självbedrägeri; vi bedrar oss själva

-Resultat av att bekänna vår synd – Gud renar oss=tar bort vår skuld; Gud              förlåter=återupprättad gemenskap; komma in i ljuset.

Avlösningen

Då vi på detta sätt uppenbarar och bekänner vår synd, renar och förlåter Gud oss från all orättfärdighet. Det är inte säkert att du får en känsla av att vara förlåten, men Gud har lovat oss något mycket mer än bara en känsla av att vara förlåten: Han har lovat verklig förlåtelse!

Ta emot den! Låt reningen och förlåtelsen sjunka ned djupt inne i dig själv!

Kanske vill du nu gå igenom din självrannsakan från steg 4 och be om helande och förlåtelse för det du skrivit ned.

Du kan börja med att ta steget genom att göra denna bekännelse till din egen:

”Jag bekänner min synd inför Gud, och för varje synd jag bekänner tar jag emot rening och förlåtelse”

Tidig söndagsmorgon den 1 oktober

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Dessutom ny månad och ny bibelläsningsplan. Du finner alltid månadens bibelläsningsplan i vänsterspalten på www.rupeba.se. I vår bibelläsningsplan kan man läsa Nya Testamentet och Psaltaren på ett år, Gamla Testamentet på två år, eller, om man läser alla spalterna Hela Bibeln på ett år.

Det är en fantastisk möjlighet att varje dag får börja dagen med att läsa Bibeln och be till Gud. Jag är helt överväldigad av att det är så många som följer med i vår pågående läsning av Gamla Testamentet på två år. Jag har en lång lista på människor som varje morgon får ett mejl ifrån mig med en kommentar till dagens kapitel. Vi har just nu börjat med läsningen av Första Kungaboken. Vill du också vara med? Du behöver bara skicka ett mejl till info@rupeba.se och skriva UTMANINGEN, så skriver jag upp dig på utsändningslistan.

Under den gångna veckan läste jag på den dagliga bibelläsningen från Nya Testamentet uppmaningen att träna sig i gudsfruktan: "Träna dig i stället i gudsfruktan.  Fysisk träning är nyttig på sitt sätt, men gudsfruktan är nyttig på allt sätt, för den har löfte om liv, både för den här tiden och den kommande. Detta är ett ord att lita på och värt att tas emot av alla." (1 Tim 4:7-9). Du kan läsa inlägget HÄR.

Hur tränar man sig i gudsfruktan? Vi översköljs av information om fysisk träning. Det växer upp träningslokaler där vi kan få hjälp av en PT (personlig tränare) med vår fysiska träning. Men hur tränar vi gudsfruktan?

Den regelbundna bibelläsningen är viktig. Där får vi höra Gud tala.

Vår bön blir ofta bara att vi talar om vad vi tycker att Gud bör göra den dagen. Men vad är det är viktigast? Att vi talar om för Gud vad vi tycker han bör göra, eller att han får tala om för oss vad han tycker att vi ska göra? 

Men det kan vara bra att skaffa sig en PT också då det gäller bibelläsningen. Kom överens med någon att ni kan vara varandras PT. Ta kontakt med varandra varje dag och berätta för varandra vad som speciellt talade till dig i dagens bibelläsning. 

Ha en välsignad vecka och glöm inte bort att träningen i gudsfruktan.
Peter Baronowsky

Självkännedom

Steg fyra i serien Tio steg i det kristna livet
Läs mer om de tio stegen HÄR.

 

Bilden: Från den norska publiceringen av Tio steg mot tro

Grunden

   Då man bygger ett hus är det viktigt att man lägger en riktig grund. Om grunden inte är tillräckligt stabil, hjälper det inte hur fint resten av huset är. Grunden behöver inte bara vara stadig nog för huset, den måste också vara lagd på rätt sätt, så att den kan stå emot fukt. Annars kommer huset snart att förstöras inifrån genom mögel- och fuktskador.

   Om det är så viktigt med grunden då man ska bygga ett hus, är det minst lika viktigt hurdan grunden ser ut då jag ska bygga mitt liv.

   Den här serien handlar om hur man bygger upp sitt liv. För att det ska gå att bygga vidare måste vi först se till att grunden vi har lagt tål att bygga vidare på.

   Om du personligen har tagit de tre första stegen i den här serien så är du nu en kristen. Du har fått ta emot en person i ditt liv som är större och starkare än du själv och som aldrig kommer att svika dig: Jesus.

   Men till en god grund hör också att ha en realistisk bild av sig själv. Det finns många människor som byggt upp sitt liv på en lögn, på undanflykter eller på osunda relationer.

Lögn

   Då man bygger sitt liv på en lögn, måste man snart följa upp lögnen med nya lögner för att skydda den första lögnen. Till slut blir hela livet ett nätverk av lögner och vi blir mer och mer fyllda av oro för att någon ska avslöja alla våra lögner. Det kan bara sluta på ett sätt. Förr eller senare faller huset ihop.

Undanflykter

   Att bygga sitt liv på undanflykter kan kanske kännas lite behagligare än att bygga huset på lögner. För om vi upprepar våra undanflykter tillräckligt ofta kan vi lätt börja tro att det är sanningen.

   Även om det känns behagligt att komma med undanflykter som t.ex. ”Det var inte mitt fel” – ”Det beror på den och den…” – ”Det kan inte jag rå för…”, så är alla dessa undanflykter ett hinder för mig att börja bygga mitt liv på sanningen.

Osunda relationer

   Det finns kanske människor i mitt liv som jag tycker har skadat mig och som är orsak till min situation idag. Det kanske känns svårt att förlåta en sådan människa.

   Det kanske också finns människor som jag borde gå och be om förlåtelse. Brist på förlåtelse kan vara som ett gift i en människas liv. Det kan förtära en människa inifrån.

   Att inte förlåta en annan människa kan göra mig så bitter att hela min personlighet förändras. Jag kan till och med få psykiska och fysiska sjukdomar av brist på förlåtelse.

   Det är viktigt att rensa ut all gammal oförlåtelse då man ska börja bygga ett nytt liv, så man inte fastnar i det gamla livsmönstret.

”Sanningen ska göra er fria” – Joh 8:32

   Den enda grunden som håller att bygga livet på är sanningen.

Ibland kan man kanske uppleva sanningen om sig själv som ett hot. Men då beror det på att det finns saker i mitt liv som inte tål ljuset och som inte borde vara där.

   Men sanningen fungerar normalt som en befrielse. Även om sanningen är negativ kan det ändå vara en befrielse att den kommer fram. Då behöver jag inte längre vara rädd att bli avslöjad. Då har jag börjat bygga mitt liv på det som är äkta, det som är sant.

Våga se dig i spegeln!

   För att kunna bygga vidare på sin personlighet är det viktigt att man startar med en sann bild av sig själv. Man måste vara ärlig mot sig själv och se sig själv i spegeln såsom man verkligen är.

   En del människor har en mycket negativ bild av sig själva. De finner bara fel i sitt handlande och i sin personlighet. Då man upplever sin situation på detta sätt är det lätt att man går och bär på en skuld som är långt större än ”sanningen”.

   Andra människor har en alltför positiv självuppfattning. De har svårt att finna något som är fel alls i sitt liv och i sin personlighet. Allt man gör är rätt och om det överhuvudtaget finns något som är fel så beror det alltid på andra.

   Sedan finns det också människor som pendlar mellan dessa ståndpunkter. Ena stunden är man störst och bäst i världen och näst stund är man inte värd någonting.

Sanningen om mig själv

   Det finns något fint i varje människa. Också i mig. Det finns något som är sant och äkta i min personlighet och som Gud har skapat till ”sin avbild”.

   Jag måste våga se och göra något åt det som inte borde få finnas i mitt liv, för att det som är fint ska kunna komma fram. Det är först då jag vågat se sanningen och släppt fram det som är äkta och sant, som jag kan få balans och vila i mitt inre. Då behöver jag inte längre vara rädd att bli avslöjad, för då finns det inte längre något att avslöja.

Personlig självrannsakan

   Det fjärde steget, liksom de andra stegen, markerar börja på en ny livsstil. Det kan börja med att du gör en personlig självrannsakan som kan hjälpa dig att lära dig själv bättre, och att kunna se saker som kan vara till hinder för din fortsatta utveckling.

   Självrannsakan kan hjälpa dig att:

-uppenbara det som sårat och skadat dig, så att du kan ta emot helande i ditt liv

-kunna sända ut förlåtelse till de personer som gjort dig illa, så att du själv kan bli fri

-känna igen och avslöja tankar och reaktioner som är till skada för dig och andra, så att du kan vara på din vakt

   Du kan börja med att göra denna bekännelse till din egen: ”Jag vill låta den Helige Ande upplysa mitt inre, så jag kan lära känna mig själv och det som skadat mig i mitt liv. Genom det kan jag ta emot helande och befrielse samt få kraft till att bättre möta framtiden”

Ta fram papper och penna, be den Helige Ande leda dig och skriv ned svaren på följande frågor:

1/Vilka är mina goda sidor? Skriv en lista och börja med de mest framträdande.

2/Vilka är mina dåliga sidor? Skriv en list och börja med de mest framträdande.

3/Skriv ned saker i det förflutna som du vill bekänna och be om förlåtelse för.

4/Vad är det för saker som har gjort ont och skadat mig i mitt liv? Är jag villig att förlåta de människor som skadat mig?

Om du har tillgång till en själavårdare eller någon annan som du har förtroende för kan det vara till hjälp att gå igenom dina svar med den personen och be tillsammans.

Tiggeri eller inte tiggeri, det är frågan

Frågan om tiggeri ska vara tillåtet eller inte blossar upp med jämna mellanrum. Förra veckan hade vi ett par läsvärda inlägg på rupeba.se om tiggeriets vara eller inte vara:
- Leif Öberg och Larisa Lacatus skrev på Nyheter24.se. Läs HÄR.
- Olof Edsinger skrev i Världen idag. Läs HÄR.

Hur ska jag som enskild individ göra då jag möter någon som sitter utanför ICA med en kopp och tigger pengar?

Å ena sidan är det solklart. Jag ska som kristen naturligtvis hjälpa den människa som behöver hjälp.
Men är det just den människan som råkar sitta där jag går just den dagen som behöver mest hjälp?
Jag kan ju inte veta vart pengarna ska gå. Kommer de att skickas till någon i hemlandet som behöver hjälp, eller är det den som sitter där som behöver hjälp?

Norsk TV hade för en tid sedan ett uppmärksammat reportage från Norges näst största stad, Bergen. Man gjorde där en kartläggning av alla som tiggde i Bergen och det visade sig att så gott som alla var anknutna till ett kriminellt nätverk som pengarna gick till. De som satt och tiggde var helt enkelt offer för en variant av människohandel. Om jag lägger pengar i en sådan bössa bidrar jag alltså till att stödja kriminell verksamhet som utnyttjar utsatta människor.

Men även om det är den hjälpbehövande som själv sitter där jag går förbi, hur kan jag veta om det är just den personen som behöver mest hjälp? Hur mycket ska jag ge? Ska jag ge en liten slant till alla jag passerar eller ska jag ge lite mer rejält i några få bössor?

För länge sedan berättade en redan då gammal frälsningsofficer för mig att han aldrig gav några pengar till dem som redan på den tiden gick omkring och tiggde på tunnelbanan. Istället hade han små kort med hänvisning till Frälsningsarméns Sociala Center. Han menade att då blev det någon ordning på fördelandet av pengar efter behov.

Jag tänker nog på ungefär samma sätt som den gamle frälsningsofficeren. Jag ger pengar till Frälsningsarmén som sedan har erfarenhet och kunskap att fördela pengarna på bästa sätt.

Men det löser naturligtvis inte alla problem. Den som sitter och tigger pengar till sin sjuka mamma i hemlandet kan knappast gå till någon hjälporganisation i Stockholm och be dem skicka pengar till mamma.

Att tigga i Sverige innebär säkert stora umbäranden och uppoffringar.
   För det första är man kanske avskild från den man arbetar för att försörja. En sjuk mamma, små barn eller vad det kan vara.
   För det andra kostar det pengar att resa till Sverige och sedan tillbaka. Jag är medveten att dessa människor inte reser SAS business Class till Arlanda, men det är någon som tar betalt för deras transport till Sverige.
   För det tredje kostar det pengar att bo i Stockholm. Jag är medveten att de inte bor på Grand Hotel,
men någonstans måste de bo och det är någon som tar betalt för att de ska bo där.

Man kan ju fundera på hur många dagar man måste tigga för att få ihop till resan och boendet. Och det är ju först därefter som tiggandet genererar ett överskott att skicka hem. Dessutom kostar det en del att skicka pengar från ett land till ett annat.

Det skulle naturligtvis vara mycket bättre om de svenska hjälporganisationerna öppnade kontor i berörda länder och att de behövande kunde ta emot pengar på hemmaplan. Då skulle de slippa skiljas från barn och föräldrar och slippa förnedringen att sitta utanför ICA och tigga pengar.

Men det tar nog tid innan något sådant kan bli verklighet. Så under tiden gör jag som den gamle frälsningsofficeren. Jag ger mina pengar till Frälsningsarmén och hänvisar folk dit.

/PB

Tidig söndagsmorgon på semester den 24 september

Veckorevy från min helt personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen och dessutom semester. Det ger tid att skriva.
Jag har tidigare berättat att jag håller på att skriva "Psalmboken" som är del 3 i serien GT-boken. Den kommer att ges ut som en andaktsbok över de 150 psalmerna i bibeln. Den beräknas bli färdig lagom till jul, om det är någon som behöver ett julklappstips.

Under den kommande våren räknar jag med att börja skriva en bok som jag länge längtat att skriva. Jag har dessutom under en längre tid  uppmanats av andra att skriva den boken. Den kommer att heta ANKOMSTBOKEN - Jesus ska komma tillbaka.

Jag har ofta frågat mig själv varför vi talar så lite om det som Bibeln talar så mycket om. Det finns nog inget ämne som behandlas så mycket i Nya Testamentet som den sista tiden och Jesu återkomst. 
Jesus håller ett av sina längsta tal i det ämnet
Paulus har det som huvudtema i flera av sina brev
Petrus har det som huvudtema i ett av sina brev
Johannes skriver Uppenbarelseboken som handlar om den sista tiden och Jesu återkomst
Jakob skriver m det
Judas skriver om det
Alla som är med att skriva Nya Testamentet skriver om det, så frågan kvarstår: Varför talar vi så lite om det som Bibeln talar så mycket om?

Ett svar är förmodligen att det har spekulerats så mycket om Jesu återkomst. Många har pekat ut en dag då Jesus skulle komma tillbaka och sedan visar det sig att inte stämma. Det resulterar i att många människor drar slutsatsen att man inte kan veta något om den sista tiden och bryr sig inte om ämnet längre.

Kan man tala om Jesu återkomst utan spekulationer? Ja, det kan man verkligen göra. Jesus spekulerade inte, inte heller Paulus och de andra. 

Min utgångspunkt i Ankomstboken kommer att vara att skriva om Jesu återkomst utan spekulationer. 

Under vårterminen kommer jag säkert att ge några glimtar från boken efterhand som jag skriver den.

Vad har hänt den gångna vecka i övrigt? Jo diskussionen om att förbjuda tiggeri har blossat upp igen. På rupeba.se har vi haft ett par läsvärda inlägg under veckan:
- Leif Öberg och Larisa Lacatus skrev på Nyheter24.se. Läs HÄR.
- Olof Edsinger skrev i Världen idag. Läs HÄR.

I morgon räknar jag att återkomma med mina egna reflektioner i frågan.

Ha en välsignad kommande vecka
Peter Baronowsky

Djupare in i Guds närvaro – En sann och äkta gemenskap

- Olof Edsinger -
 

Kristen tro handlar i grunden om en relation – en personlig relation till universums Skapare och Herre. En konsekvens av detta är att fördjupning i vår kristna tro inte kan reduceras bara till att lära oss saker om Gud. Framför allt handlar det om att gå in i en sann och äkta gemenskap. Att på djupet lära känna den helige Guden.

Den här sanningen går som en röd tråd genom hela Bibeln. Mose, som är en av Gamla testamentets största troshjältar, umgicks med Gud ”ansikte mot ansikte, som när en man talar med en annan” (2 Mos 33:11). Något liknande kan sägas om Moses efterträdare Josua, som i sin ungdom tycks ha hållit till i tabernaklet så mycket som han bara kunde (2 Mos 33:11).

Läs mer HÄR.

Överlåtelse

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN

Steg 3:  Överlåtelse

Steget

I steg 1 har vi insett vår maktlöshet och vågat släppa fram den längtan som bor i oss.

I steg 2 har vi börjat rikta denna längtan i en bestämd riktning – mot Gud.

Men varken steg ett eller steg två kommer att kunna hjälpa oss vidare i vårt liv om vi inte är beredda att ta steget och överlåta oss till Jesus.

Att överlåta sig till någon annan kan vara en skrämmande tanke. Att överlåta sig innebär att man ger sig till någon och öppnar sitt liv för den personen.

Det är möjligt att du är sårad på den punkten. Kanske har du öppnat ditt liv för någon person som senare har gjort dig djupt besviken och utnyttjat dig. Men det är ändå viktigt att du vågar ta det där steget för att komma vidare i livet. 

Att överlåta sig till Jesus innebär att du ger dig, kapitulerar för Jesus. Men det betyder inte bara att du ger upp något, det betyder också att du tar emot något. Då du öppnar ditt liv för Jesus och ger ditt liv till honom, ger han också sitt liv till dig. Guds Ande flyttar in i dig. Det är det som kallas att bli född på nytt, frälst.

Kraften i Guds löften blir förlöst då vi handlar som om löftet var sant

Gud vill att alla människor ska bli frälsta. Då Jesus dog på korset gjorde han det möjligt för alla människor att ta emot frälsningen. Men trots att Gud vill det och har gjort det möjligt, hjälper det inte mig det minsta förrän jag gör det till mitt. Kraften i Guds löften blir inte förlöst för mig förrän jag handlar som om det är sant för mig. 

Bibeln är full av berättelser om situationer där Gud har förberett en befrielse eller välsignelse, och ber folket att gå in i den nya verkligheten. Men människorna tvekar och går miste om det som Gud erbjuder. Inte förrän man tar ett steg och går in i det Gud lovar blir kraften i Guds löfte frigjord och befrielsen/välsignelsen är ett faktum.

Du måste själv öppna dig och ta emot det som Gud har lovat för att det ska bli verklighet för dig.

Det kan finnas många invändningar som väcks i ditt inre inför att överlåta dig till Gud. Det kanske är många saker du inte förstår. Men man kan aldrig förstå sig in i Guds rike. Förståelsen är något som ofta kommer senare. Jesus säger: ”Om någon vill göra hans vilja, ska han förstå” (Joh 17:7)

Vad har Gud lovat?

Gud har lovat att denna nya födelse, frälsningen, är till för alla som vill ta emot den. Både för dem som ser ut att lyckas bra och för dem som misslyckas gång på gång och kanske känner att de inte är värdiga att ta emot frälsningen. Guds ord säger: ”Men åt dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn” (Joh 1:12), och ”Var och en som åkallar Guds ord ska bli frälst” (Apg 2:21).

Hur kan jag ta emot det?

Då man har beslutat sig för att ta emot Jesus i sitt liv och överlåta sig till honom kan det hända att man inte riktigt vet hur man ska göra för att ta steget.

I Romarbrevet 10:9 får vi en bruksanvisning för att ta steget: ”Ty om du med din mun bekänner Jesus vara Herre i ditt hjärta och tror att Gud har uppväckt honom från de döda, då blir du frälst.”

Det är alltså något man måste tro i sitt inre och något man måste bekänna med sin mun. Frälsningen måste vara grundad på två ställen i dig. I ditt inre och i en yttre bekännelse.

Fråga: Hur kan man veta att man har tillräckligt med tro i sitt hjärta för att bli frälst?
Svar: Då man har en inre vilja att bli frälst är hjärtats tro mogen att ta steget.

Fråga: Vad är det man ska tro?
Svar: Att Gud har uppväckt Jesus från de döda. Det vill säga att Jesus är levande idag.

Fråga: Vad är det man ska bekänna?
Svar: Att Jesus är Herre. Det vill säga att det är han som har makten och bestämmer i ditt liv.

Om du tror att Jesus lever och om du bekänner honom som Herre, är du frälst enligt denna vers.

Du kan också uttrycka din bekännelse på följande sätt och om du gör denna bekännelse till din egen, kan du också bli ett Guds barn: ”Jag överlåter mig själv medvetet till Jesus Kristus. Jag bekänner Jesus som Herre och tror att Gud har uppväckt honom från de döda. Jag tackar Gud för att han har frälst mig.”

Tidig söndagsmorgon långt borta hemifrån den 17 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Vi har tagit semester. Hur gör man egentligen för att ansöka om semester då man är pensionär? Är det bara att åka iväg???

Ja, så gjorde vi i alla fall. Det har inte blivit så mycket ledigt i sommar med flytt och allt, så nu packade vi bilen och åkte söderut till lite varmare klimat.

För att komma till varmare klimat måste man köra många dagar och genom flera länder. Vi kom ganska snart till Nordtyskland. I Hamburg mötte vi stormen som svenska väderlekstjänsten varnat för. Då vi passerade Hamburg så stormade det!! Vi hörde på de tyska nyheterna att tre människor omkommit i stormen i Hamburg.

Efterhand tog stormen slut och vi kom in i lugnare väder in i nya länder, med nya förhållanden. På en så pass lång resa behöver man med jämna mellanrum stanna för att uträtta sina behov. Vid ett toalettbesök kunde fru Baronowsky ta ett kort på denna instruktion om hur man använder en vattentoalett.

Man ska alltså inte sitta med fötterna på toalettstolen. Man ska inte heller sitta vid sidan av toalettstolen. Man ska helt enkelt sätta sig på toalettstolen som man sätter sig på en vanlig stol.

Då jag såg bilden tänkte jag att vi har allt kommit långt i Sverige. Vi släpper in vem som helst på våra offentliga toaletter utan att ge någon som helst instruktion om vad man ska göra då man låst toalettdörren bakom sig.

Så tänkte jag ända till jag själv skulle gå in på en toalett i Frankrike. Där fanns en toalettstol, men ingen toalettring att sätta sig på. Omedelbart ångrade jag att jag inte memorerat Ruts bild om vad man skulle göra då man skulle uträtta sina behov på en fransk toalett. Jag kom något sånär ihåg vad man inte skulle göra. Inte fötterna på toalettstolen... inte sitta på golvet. Ja det är bra att veta hur man inte ska göra, men hur ska man göra är lite svårare. Ska man sätta sig på bara porslinet utan att bry sig om vad som hänt där tidigare?

Men plötsligt kom jag ihåg hur det var förr i tiden på franska toaletter. Jag har ju bott i Frankrike för länge sedan. På den tiden, och på många ställen även idag, fanns det inte ens toalettstol att sitta på. Det var två plattor att ställa fötterna på och ibland et handtag på väggen för att ge stöd då man ska sätta sig på huk i luften för att uträtta sina behov. (Observera att toaletten på bilden är en rengjord toalett. Det är dom normalt inte på rastställena utefter vägarna. Varken på den tiden eller nuförtiden). Och jag sände en tacksamhetens tanke till att utvecklingen har gått framåt. Till och med på franska toaletter.

Men vi har inte bara suttit på toaletten under "semestern". vi har även suttit i bilen och sett Europa rusa förbi.

Vi passerade Paris i rusningstrafik och för första gången besökte vi Andorra uppe i Pyreneerna och fick resa genom snöklädda områden med många skidliftar i alla möjliga riktningar. 

Jag berättade i förra "Söndagsrapporten" om pågående och kommande bokskrivande. Under vårterminen planerar jag att skriva en speciell bok som jag lovade att berätta om denna söndagen. Det får nog vänta till nästa söndag. Den här söndagsrapporten har redan blivit lång, och kanske lite väl personlig.

Men då det gäller skrivandet kan jag i all hast meddela att vi har lovat att skriva trettio andakter till en andaktsbok på norska för ungdomar. Och den ska vara färdig om några veckor, så det är bäst att vi börjar skriva på den nu, även om vi är på så kallad semester.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

"Vad ska jag göra med min längtan?"

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN

Steg 2:  Tro

Bilden:Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt

Vad ska jag göra med min längtan?

Det första steget handlade om att erkänna sin längtan och sin maktlöshet.  Då man vågar erkänna sin maktlöshet och att man inte klarar sig i egen kraft, kan man kanske känna sig tom och utlämnad.
Människor har i alla tider försökt att fylla detta tomrum med någon form av innehåll: att göra karriär, alkoholmissbruk, dagdrömmeri eller att hoppas att saker och ting ska bli bra av sig själv.

Men dessa ting är inte till någon varaktigt hjälp. De hindrar mig bara från att kunna ta emot verklig hjälp och de håller min befrielse på avstånd. Det hjälper inte att hoppas på hjälp om det man sätter sitt hopp till inte är trovärdigt eller har möjlighet att hjälpa.

Varifrån ska min hjälp komma?
Då man erkänner sin längta och sin maktlöshet är det viktigt att man vänder sin tro och sitt hopp till något/någon som vill och kan hjälpa.

De allra flesta människor på jorden tror på något. En högre makt eller kraft. Men att bara tro på en diffus makt som man själv har skapat i sin fantasi och sina förhoppningar är inte till stor hjälp då det verkligen gäller.

Hundratals miljoner människor på den här planeten har lärt känna en personlig Gud som både vill och kan hjälpa oss i vår situation då vi vågar vända oss till honom.

Vem är Gud?
Gud presenterar sig på många olika sätt för att vi ska lära känna honom:
·    I naturen och skapelsen
·    I sitt ord (Bibeln)
·    Genom händelser och personer i vår vardag
·    Genom vårt inre

Men framför allt har han visat oss vem han är genom sin son Jesus Kristus:
Han vill…:
”Det är hans vilja, att alla människor ska bli frälsta och lära känna sanningen” (1 Tim 2:4)
…och han kan:
”Men åt alla dem som tog emot honom gav han rätten att bli Guds barn, åt alla dem som tror på hans namn” (Joh 1:12)

Gud vill ha gemenskap med dig. Inte därför att du är snäll, duktig, vacker eller intelligent, utan helt enkelt därför att han älskar dig:
”Men Kristus bevisar sin kärlek till oss genom att Kristus dog för oss medan vi ännu var syndare” (Rom 5:8)
”Så älskade Gud världen att han gav den sin ende son, för att de som tror på honom inte ska gå under utan ha evigt liv.” (Joh 3:16)

Då Gud ser på dig gör han det inte med fördömelse. Han pekar inte ständigt på dina misslyckanden. Han vill ge dig en ny start.

Då Jesus berättar liknelsen om den förlorade sonen (Luk 15), så är Fadern en bild på hur Gud är. Då den förlorade sonen kommer hem igen efter att ha övergivit sin familj och förslösat hela sitt arv, blir han inte mött med ett: ”Vad var det jag sa?” I stället möts han av en öppen välkomnade famn och bjuds in i gemenskapen.

Då Jesus presenterar sig själv (Luk 4:18), säger han att han har kommit:
·    Med ett glädjebud till de fattiga
·    Med befrielse för de fångna
·    Med syn för de blinda
·    För att ge de förtryckta frihet

-Upplever du att ditt liv är fattigt och meningslöst?
Då finns det ett glädjebud till dig från Gud?
-Upplever du att du sitter fast i vanor som du inte kan bryta dig loss från?
Då säger Jesus att han har kommit med befrielse för dig.
-Upplever du att allt är mörkt i ditt liv och att du inte ser något hopp eller någon ljusning?
Då säger Jesus att han har kommit för att ge dig ny syn på dig själv och på framtiden.
-Upplever du att du är förtryckt i ditt inre?
Att din personlighet är förtryckt på grund av hur ditt liv har varit eller på grund av andra människors inställning till dig? Då har Jesus kommit för att föra dig ut i en ny frihet.
Hur ska jag kunna klara av att tro?

Det finns säkert många människor som tycker att de inte klara av att tro, även om de skulle försöka. Och de kanske frågar sig: ”Hur mycket tro måste jag ha för att bli godkänd av Gud?”

Men tro är inte en prestation. Tro är en gåva från Gud. Gud kräver inte en viss nivå av tro som du måste prestera för att bli accepterad. Eftersom tron är en gåva från Gud är det han som ger dig tron.
Men du måste vilja tro. Du måste ge Gud villigheten att tro. Du måste våga rikta din vilja mot Gud för att kunna ta emot hjälp från honom.

”Varifrån ska min hjälp komma?” frågar psalmförfattaren i Psalm 121. Och han finner själv svaret: ”Min hjälp kommer från Herren, som har skapat himmel och jord.”

Vill du också vända dig mot Gud och söka hjälp från honom, kan du göra denna bekännelse till din egen:
”Jag tror att Gud, som han visar sig i Jesus Kristus, kan hjälpa mig till en total förändring i mitt liv. -Denna förmåga att tro är en gåva från Gud.” 
______________________
Läs mer om Tio Steg Framåt HÄR.

Längtan efter balans och helhet

TIO STEG I DEN KRISTNA VANDRINGEN
Steg 1: Maktlöshet - Längtan efter balans och helhet - Din innersta längtan
 

Bilden: Från den norska publiceringen av Tio Steg Framåt

Det finns något längst in i varje människa som längtar. Det är en längtan efter balans och helhet, en längtan att komma i kontakt med Gud.

Denna längtan är något som är inbyggt i alla människor i alla tider och i alla civilisationer. Om man inte har lärt känna Gud, driver denna längtan människor att skapa sig en ”Gud” i form av en sten, ett träd eller vad som helst.

Alla människor är inte beredda att erkänna att denna längtan finns i deras inre. Det kan till och med vara så att man inte upptäckt denna längtan själv.

Man kan fylla sitt liv med så många aktiviteter och jagande efter saker att man kan hålla denna längtan på avstånd. Men förr eller senare når denna längtan ifatt oss, för den är en del av oss själva, och vi kan inte springa ifrån oss själva även om vi skulle vilja det ibland.

Många människor är rädda att släppa fram denna längtan. Man kan vara rädd för stillheten och tystnaden för att man inte vågar låta den inre människan hinna ifatt sig. Man kan fylla dagen med ljud skratt och intensiv samvaro med andra, men då det är kväll och vi släcker sänglampan hinner våra egna tankar ifatt oss och ropar efter helhet, balans och inre frid.

Till och med människor som ser ut att lyckas bra här i livet går och bär på samma längtan. De jagar genom livet för att uppfylla alla sina mål och de lyckas. De får det efterlängtade jobbet, får råd att köpa drömvillan och köper bilen som överglänser det mesta. Men förr eller senare hinner längtan ifatt dem. De sitter där med allt de har strävat efter och alla sina uppfyllda drömmar och frågar: ”Var det verkligen det här som var meningen med livet?”

De människor som inte lyckas så bra i livet upptäcker kanske tidigare i livet att det finns något i dem som ropar efter en djupare mening med livet än bara att överleva.

Att inse och erkänna sitt behov av hjälp

Petrus var fiskare. Han hade varit ute och fiskat hela natten (Du kan läsa om det i Lukas evangelium kapitel 5). Fastän Petrus hade arbetat hela natten hade han inte fått någon fångst. Ändå var Petrus professionell fiskare. Var det något han kunde i livet så var det att fiska. Då han hade åkt ut på fisketuren hade han säkert haft förväntningar på ett lyckat resultat, han hade säkert trott att det skulle gå bra och att han skulle komma hem med en rik fångst så att han kunde försörja sin familj.

Men ingenting blev som Petrus och hans vänner hade hoppats den här natten. Trots alla ansträngningar i mörkret och kylan återvänder de på morgonen utan en enda fisk. Ett totalt misslyckande! Trötta, nedslagna, missmodiga och misslyckade kommer de in till stranden på morgonen.

Då står Jesus där på stranden! Han talar till dem och ber dem lägga ut näten en gång till på ett annat ställe. Petrus påpekar att han faktiskt har försökt hela natten, men eftersom Jesus ber dem skall de försöka en sista gång. Plötsligt förändras hela situationen. De får så mycket fisk att näten är nära att brista. De får vinka åt sina kamrater att komma och hjälpa till.

Efter denna dag blev ingenting i Petrus liv sig likt. Han började ett nytt liv. Han lämnade näten och började följa Jesus.

Det fanns något positivt i den maktlöshet och hopplöshet som Petrus upplevde då han försökt hela natten och misslyckats. Han var mottaglig för Guds erbjudande. Om han hade kommit hem med en stor fångst hade han kanske inte ens lagt märke till att Jesus stod där på stranden. Men nu, efter alla misslyckade försök var han mottaglig för att ta emot hjälp från Gud.

Det finns något positivt med att inse och erkänna sitt misslyckande och sin maktlöshet. Det positiva är att vi då kan bli mottagliga för en förändring. Bara den människa som har erkänt sitt behov och sin längtan kan vara mottaglig för hjälp.

Att inse och erkänna sin verkliga situation kan i själva verket vara det första steget mot en förändring i livet. Det första steget in i en ny verklighet, en ny livssituation.

Undanflykter

Många gånger kan det vara frestande att, i stället för att erkänna sitt behov eller sitt misslyckande, skylla på andra människor eller på andra omständigheter för att situationen är som den är. Man kanske säger:

-”Jag har haft dåliga uppväxtförhållanden…”

-”Det är inte mitt fel! Att situationen är som den är beror på dåliga kamrater, myndigheter och en rad olyckliga omständigheter som jag inte kan rå för”

Även om det kan vara behagligt att gömma sig bakom ursäkter så hjälper det mig inte i min situation. Det bara håller min befrielse på avstånd.

En förutsättning för att kunna ta emot verklig hjälp är att man inser att man behöver hjälp. En förutsättning för att ta emot hjälp från Gud är att man ser och erkänner sin situation, sitt behov och sin maktlöshet.

Jesus kallar de människor ”saliga” som vi normalt skulle kalla det motsatta av saliga: de fattiga, de sörjande, de hungrande, det törstande osv.

Deras ”salighet” ligger i att de har ett klart behov som de har sett och kan erkänna. Detta är den första förutsättningen för att ta emot befrielse och förlossning från Gud.

Den som inte hungrar eller törstar efter en förändring, eller den som aldrig erkänner att något är fel håller sin befrielse på långt avstånd.

Denna inre oro, längtan eller törst är alltså inte bara något negativt. Att erkänna den är det första steget ut mot friheten.

Det finns ett botemedel mot misslyckande och skuld: förlåtelse! Men mot undanflykter och förnekande finns det inget botemedel.

Då vi vågar kapitulera och låta vår inre längtan komma ifatt oss – DÅ FINNS DET HOPP!

Om du känner att du är beredd att ta detta steg, kan du göra följande bekännelse till din egen:

”Jag erkänner att det finns en längtan i mig efter att få uppleva balans och mening i mitt liv och att jag inte i egen kraft kan klara det.
-Denna inre oro och känsla av maktlöshet är början på Guds verk i mitt liv”
________________
På norska: Läs HÄR.

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 10 september

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

(Bilden från Wikipedia) Så var det söndagsmorgon efter en vecka med uppackande av flyttkartonger och goda försök att komma i ordning i den nya bostaden.

Ett Stockholmsbesök har vi också hunnit med under veckan med ett sammanträde på Frälsningsarméns högkvarter och en tur till Sundsgården där vi fortfarande har en hel del saker som vi lämnade kvar inför flytten till Norge för fyra år sedan.

I helgen har vi besök av äldste sonen med två av sina barn. Hans tredje barn som studerar på Högskolan i Eskilstuna kommer hit idag. Den yngste sonen med två barn kom även han hem till oss under lördagen, så vi har en fantastisk underbar och intensiv helg. Dessutom fick vi under lördagen besök av två gamla vänner från Västerås. Ja de är verkligen både gamla och vänner. I alla fall är den ena både gammal och vän. Den andra är bara vän.

På tal om äldste sonens två söner är det tusentals människor som sett dem på bild. De är omslagspojkar på en inte helt okänd andaktsbok. Men den bilden är några år gammal. Idag är den yngste och minste av de två pojkarna på bilden, ett muskelberg på 1,92 meter. Så det har hänt en del under åren.

På tal om böcker så räknar jag med att få lite mer tid för bokskrivande den närmaste tiden. Jag har en väldigt lång lista med namn som får ett mejl av mig varje morgon under 2017 och 2018. Vi läser tillsammans Gamla Testamentet på två år, ett kapitel om dagen. Miniandakterna från den bibelläsningen publicerar jag efter hand. De två första delarna av GT-boken är färdiga och jag räknar med att det blir totalt sex delar (A5-pärmar) då vi har blivit färdiga. Du kan läsa mer om GT-boken HÄR.

Vill du också vara med i vår bibelläsning? Du behöver bara skicka ett mejl till info@rupeba.se och skriva UTMANINGEN, så blir du med på utsändningslistan från och med dagen efter jag fått ditt mejl.

Psaltaren i Bibeln ingår inte i vår bibelläsningsplan för GT. Psaltaren ingår i stället i vår bibelläsningsplan "Nya Testamentet och Psaltaren på ett år". Men jag kommer ända att ge ut Psaltaren som en separat bok i serien GT-boken. Det blir GT-boken del 3. Jag räknar med att få den tryckt i slutet av november. Den kommer att heta "Psalmboken" och innehåller en miniandakt från var och en av de 150 psalmerna i Bibeln. Det blir en utmärkt julklapp som du kan köpa till någon som du vill ge något till som inte bara varar under julhelgen, utan följer med in i nästa år. Så nu får du ett bekymmer mindre att tänka på under julen. Den kommer att kosta 160 kronor och du kan beställa den redan nu om du vill.

Under vårterminen planerar jag att skriva en bok som många har efterfrågat och som jag längtat länge efter att få tid att skriva. Men den berättar jag mer om nästa söndag.

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Aktuell boklista på rupeba

Läs mer om böckerna HÄR.

Tidig söndagsmorgon i Sverige

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här veckan har det handlat mycket om att packa upp flyttkartonger. Bland annat har vi packat upp böcker och placerat dem i bokstavsordning i hyllorna.

Böcker är för tunga för de stora flyttkartongerna. I stället packar vi böcker i banankartonger. Sista veckan i Norge la jag en del tid på att åka runt i livsmedelsaffärerna i Moss för att tigga tomma banankartonger på Kiwi, Rema1000 och Coop. 

Efterhand som banankartongerna packades upp åkte jag bort till återvinningsstationen, bröt sönder banankartongerna och pressade in dem i den smala öppningen på de gröna containerna.

Vet du hur många banankartonger det går in i en liten Volvo V60? Det vet jag! Jag vet däremot inte hur många gånger jag fyllde bilen med banankartonger.

Jo, det gick in 17 kartonger i bilen!!

Jag kan tänka mig att grannarna undrade. Dom höjde säkert på ögonbrynen då dom såg mig bära ut den ena tomma banankartongen efter den andra, och döm undrade säkert vad det var för konstiga människor som äter så mycket bananer. Tänk att dom kan äta innehållet i 17 banankartonger på en enda dag!?

I torsdags gjorde vi vår sista dag av vår anställning i Norge. Vår första dag som "pensionärer" startade vi en Bibelhelg på Frälsningsarmén i Södertälje. Första samlingen var på fredagskvällen. På lördagen hade vi bibelstudier och idag söndag har vi avslutningsmötet för helgen. Vi börjar klockan 11. Välkommen om du finns i närheten.

Skillnaden mellan att arbeta och att vara pensionär verkar inte vara så stor. Men vi kommer i varje fall inte att ha bibelhelger varje helg. Vi tänker nog ta ledigt då och då emellanåt. Men nu stundar en ny vecka och jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky

Ibland blir det inte som man tänkt...

Ska man säga något positivt om detta filmklipp, så är det att pastorn trots allt höll fast på Bibeln till slutet. Det är många som inte gör det idag.