Harold Hill, Nya Zeeland.
Ett bidrag till "Thought Matters Conference 2012". Hämtad från fsaof.blogspot.com.
Detta är ett inte hela artikeln utan bara utdrag. Hela artikeln på engelska hittar du HÄR.
På svenska hittar du del 1 HÄR, och del 2 HÄR.
William
Booth skrev 1902 (utdrag):
Många
officerare försöker driva Frälsningsarmén utan frälsning – de försöker tillämpa
den mest underbara religiösa organisationen som världen skådat med mycket lite
religion. De hamnar i ett arbetssätt som är strikt formellt och de fortsätter
att utföra arbetet utan några resultat eller med mycket små resultat därför att
livet och glöden, elden och passionen har falnat eller i alla fall nästa falnat.
1904
beskriver Booth ännu en vision, en vision om en ny officers orden. Han skrev
(jag sammanfattar även detta):
Jag tänkte…
och såg en ny slags officerare som plötsligt blir synliga…
.. de såg
ut att manifestera extrema uttryck för ärlighet, självförnekelse, och
de var fullständigt fokuserade. De var kompromisslösa och våghalsiga… de välkomnade
umbäranden… de accepterade svårigheter… de mötte opposition och motgångar med
saktmod, tålamod och kärlek…
… de hade
frivilligt tagit till sig de gamla löftena om ett liv I celibat, fattigdom och
lydnad… löfte… som bara band upp dem för några år, med möjlighet till förnyelse
för ytterligare en period, eller att med hedern i behåll återvända till vanligt
officersskap.
… de bar en
ny slags uniform… och de var tydligt
stolta over vad unifomen representerade…
.. de
vägrade att ta emot pengar eller gåvor.. de hade lovat att inte ha några egna
ägodelar… förutom de kläder de bar.
… de
vandrade omkring… till fots… och talade till människorna på gatan… varhelst de
hade tillfälle att att göra det, om döden, domen, evigheten, anger, Kristus och
frälsning…
… jag såg
deras antal… en mycket liten grupp i början som gradvis utökades till en stor
grupp. De välutbildade och framgångsrika, blev tilltalade av deras enkla
Kristusliv, och utökade deras skara då de kom från universiteten,
finansinstitutionerna och från andra förnäma platser.
Booth beskrev
officerarna som han hade förväntat de matt vara 25 år tidigare – och insåg
klart att de inte var det längre. Han erkände inte att hans trupper nu hade
blivit alltför tyngda av att samla in pengar, att rapportera statistik och att
hantera de redan frälsta, allt detta var sådant som följde med
institutionaliseringen av hans vision, men han visste att han nu behövde en ny
orden. Om han hade varit femtio år yngre hade han startat den själv.
Men det
gjorde han inte, och hans gamla orden Har nu blivit hundra år äldre. Här talar
jag förstås utifrån ett väst-perspektiv där Australasia är en del.
Den
nuvarande tillväxten i Frälsningsarmén sker huvudsakligen i
utvecklingsländerna och påminner om växten inom armén under de första åren, men
det är en helt annan historia. Vad som bekymrar mig är nedgången i västvärlden.
Så hur
kunde allt detta hända? Ganska naturligt och mänskligt. Orsakerna är lika
mycket sociologi som andligt.
Vad händer
nu? Kan visionen bli återfunnen?
Gerald
Arbuckle skulle svara att den inte bara kan bli återfunnen. Den måste bli det!
Han drar en skiljelinje mellan ”förnyelse”, som bara är ett lappande på det
existerande, och ”återfinna”, som handlar om en djup, radikal
förändring av den nuvarande situationen. Han definierar ”återfinnande” som en
process där man återvänder till den grundläggande erfarenheten i organisationen
eller gruppen för att återupptäcka och åter-äga visionen och den drivande
energin som pionjärerna hade.
Det finns
ett stort behov av en sådan återupptäckt i tider då samhället går in i en ny
period av förändring och kaos. Uppdraget som var ett svar på utmaningarna i en
tidigare period kan nu ha fastnat i en form som skapades för att verka i en
situation som inte längre existerar.
Arbuckle
skriver att ”då människor upplever sin kraftlöshet, återvänder de till de
heliga ögonblicken då gruppen grundades.
Där kan de
ställa de grundläggande frågorna om sitt ursprung, vad som är väsentligt I den
grundläggande visionen, vad som måste behållas, och vad vi kan lämna bakom oss”.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar