Jag har en annan uppfattning. Jag tror predikan är det viktigaste i gudstjänsten. Det är predikan som skapar tro: "Alltså kommer tron av predikan och predikan i kraft av Kristi ord" (Rom 10:17). Om predikan nedprioriteras blir resultatet liten tro.
Jag hade häromveckan ett inlägg om folkvandringar i Norge. Man räknar med att ca 150.000 personer vallfärdar till de kristna konferenserna i Norge under sommaren. Jag kan lova dig att det inte finns många tio-minuters-predikningar på de konferenserna. Om predikanten predikar kortare än 30 minuter blir folk besvikna. De har investerat en del av sin semester för att få god undervisning och stärka sin tro.
Min poäng är inte att predikan ska vara så lång som möjligt. Det handlar inte bara om tid. En del predikningar är alldeles för långa om de är tio minuter. Andra predikningar är alldeles för korta om de är trettio minuter. Innehållet är naturligtvis det viktigaste.
Men det är trots allt så att man hinner säga mer på trettio minuter än på tio. Jag tror att Guds folk är i behov av mer tro. Därför tror jag på predikan.
/PB
3 kommentarer:
Jag instämmer i att predikan ofta är viktigt, men jag tror vi tänker fel om vi säger att "...predikan är det viktigaste i gudstjänsten". Jag skulle, med grund i Frälsningsarméns (Wesleyanska) teologi, säga att det är det som händer _efter_ predikan som är det viktigaste. Det vill säga inbjudan/eftermötet - mötet med Gud vid botbänken. Studerar man William Booth och den tidiga Armén ser man att det uppmanades att hålla predikningarna korta, och hellre ha ett par korta anföranden ("Gospel shots") under mötet, varvat med vittnesbörd och sång istället för en lång predikan. William Booth lär inte ens ha tyckt om ordet "sermon" utan konsekvent använt ord som "message" (General Erik Wickberg skriver i hans bok med samlade predikningar att det inte var förrens under General Orsborn som det blev "rumsrent" att använda ord som "sermon"!). Ett gammalt råd som fanns i Order och Reglementen var också att inbjudan skulle vara lika lång som predikan. Så predikar du i 30 minuter, bör inbjudan pågå lika länge. Och även rest estetiskt se vi ju denna ståndpunkt i våra lokaler. I synnerhet blir det tydligt om vi ser det ur ett större perspektiv: I Katolska/Ortodoxa kyrkor står liturgin i centrum, vilket speglar sig i byggnaderna. I den Luterska traditionen kom predikan att stå i centrum, vilket syns i de Luterska kyrkorna där talarstolen är i tydligt centrum (medan det i ortodoxa/katolska som regel inte ens finns en talarstol). Men i Frälsningsarmén är mötet med Gud, det efter predikan, det viktiga, och därför är botbänken i centrum (även om det i nybyggda lokaler ofta finns en tendens att "fösa undan" botbänken).
Så - Ja. Predikan är ofta viktig, MEN, den är bara ett medel, precis som sång, draman, musikstycken och allt annat som leder fram till det som händer efteråt; Mötet med Gud vid botbänken.
Hej Erik och tack för din kommentar.
Jag håller med om vad du skriver då det gäller frälsningsförkunnelse.
Det jag skriver om handlar mer om förkunnelse för de redan frälsta, de som åker på sommarkonferenser och sånt.
För dem är säkert undervisningen viktig, eftermötet likaså, men ändå viktigare är väl det som händer efter mötet, hur vi lever våra liv.
mvh PB
Skicka en kommentar