Vart är vi på väg? - Del 6

Jag skrev för någon vecka sedan några förslag på vad som är Frälsningsarméns "själ" (=icke förhandlingsbart) och vad som är Frälsningsarméns "form" (yttre saker som kan förändras). Du kan läsa inlägget HÄR.

Jag fick en intressant kommentar av Erik som framhåller förbundstanken som en del av FA:s "själ". Erik skriver: "Vi ingår förbund som Frälsningssoldater och som Frälsningsofficerare och vikten av att hålla fast vid och förstå detta ser jag som klart avgörande för att Armén skall kunna överleva. I väst i allmänhet, och kanske tyvärr Sverige i synnerhet, finns en tendens att nedvärdera betydelsen av de förbund vi ingår i vår rörelse. Soldater invigs för lättsinnigt och lämnar lika lättsinnigt."

Erik avslutar inlägget med: "Så, mer än allt annat skulle jag säga att det viktigaste för Frälsningsarmén, det som aldrig någonsin får försvinna, är undervisningen och förståelsen om Förbundet. Den dagen Frälsningssoldater inser att det förbund de tecknar när de invigs är lika allvarligt och heligt som exempelvis äktenskapets förbund, då tror jag mycket av de problemen vi ser skulle vara lösta."

(Du kan läsa hans kommentar i sin helhet på samma ställe som mitt inlägg. Där finns även länkar till de övriga inläggen i serien "Vart är vi på väg?".)

Jag håller med Erik. Förbundstanken är viktig och unik i Frälsningsarmén. Då man blir soldat ger man långtgående löften som förpliktigar för resten av livet.

Där skiljer sig Frälsningsarmén från de flesta andra samfund. Då man blir soldat eller officer ingår man ett förbund med Gud. På många sätt liknar soldatskapet och officersskapet det förbund man ingår som munk eller nunna. Vem som helst kan inte bli medlem. Man genomgår först en slags prövoperiod (rekryt i Frälsningsarmén), och om man då anses kvalificerad att bli medlem tas man upp och i förbindelse till upptagningen som munk, nunna, soldat eller officer avger man bindande löften och ingår ett förbund.

Fler kommentarer i detta ämne välkomnas.

/PB