Tidig söndagsmorgon i Narvik den 23 februari

Så var det söndag igen. Den här gången vaknar vi upp i Narvik, 136 mil norr om Jelöy där vi bor.

Hamnen i Narvik

Det är alltid intressant att resa i uniform. Då vi satte oss i flyget på väg nordöver hamnade vi vid sidan av en ung dam. Då hon såg våra uniformer frågade hon om vi var militärer. Det visade sig att den unga damen kom från södra Polen och då vi förklarade vad Frälsningsarmén är förklarade den unga damen att Frälsningsarmén inte fanns i Polen. Vi förklarade från vår sida att det visst finns Frälsningsarmén i Polen även om den inte är så stor.

Den unga damen föklarade från sin sida att hon visst visste vad Frälsningsarmén var för något. Det hade hon sett i amerikanska filmer.

Det visade att den unga damen studerade kinesiska i Taiwan och Rut fick ett intressant samtal med den unga damen. Bland annat fick den unga damen veta att våra tidigare officersskolelärare i Lettland nu arbetade för Frälsningsarmén i Taiwan och om den unga damen såg några Frälsningssoldater i Taiwan kunde hon bara gå fram och hälsa från Rut och Peter.

Så kom vi fram. Vi började i torsdags med kvällsmöte i Harstad. Vi hade blivit ombedda att ha "Livet i Anden" som tema och vi ber och tror att flera av mötesbesökarna fick en ny törst efter livet med Jesus. Mötet var välbesökt och många sökte sig fram till botbänken för förbön.

Jag sa under mötet bland annat att kristenlivet utan den Helige Andes kraft är som att ro i en roddbåt. Det enda som får båten att röra sig är vår egen kraft. Livet i den Helige Andes kraft blir väldigt annorlunda. Det är som att segla med en segelbåt. Där är vi beroende av någon annans kraft. Det är den Helige Andes kraft som är kraftkällan.

Från NRK:s hemsida

I fredags körde vi sedan vidare till Narvik. Vid femtiden på kvällen satt jag helt fredligt och skrev på min laptop då allting plöstsligt blev mörkt. Jag trodde först att det var mitt fel. Jag hade ju bara någon timme tidigare satt på lite mer värme på det rummet vi skulle sova i. Men det visade sig att hela Narvik var mörkt. Då vi på våra mobiltelefoner (som går på batteri) kunde få in nyheterna förstod vi att det inte bara var Narvik som drabbats utan stora delar av Nordnorge. Och det berodde inte på att jag satt på lite mer värme i vårt sovrum.

Vi visste inte om vi kunde ha något möte kvällsmöte på fredagskvällen, men  strax efter sex satte vi oss i bilen och körde 

Frälsningsarmén i Narvik

mot kåren. Det var spöklikt att köra genom en stad där det enda ljuset var bilarnas strålkastare. Halvvägs till kåren kom strömmen tillbaka, och möte blev det.


På lördagen hade vi bibelstudier och idag ska vi ha avslutningsmötet på förmiddagen.

Efter mötet idag kör tillbaka till flygplatsen Evenes som ligger mellan städerna Narvik och Harstad. Och då vi sent ikväll kommer hem till Jelöy så är det snart dags för en ny vecka. Jag ber att det ska bli en välsignad vecka för dig.

Peter Baronowsky