Ära av människor eller ära av Gud (vers 4-6)
Ta emot Guds ord (vers 13)
Hindrad av Satan (vers 18)
Jesus ska komma tillbaka (vers 19)
Mod att predika (vers 2)
Paulus skriver att Gud gav dem mod att predika, och det
behövdes verkligen mod att predika på den tiden. Det var starkt motstånd
förenat med livsfara att predika evangeliet.
Hur är det idag? Behöver vi mod att predika? Ja, i vissa
delar av världen är det ännu idag förenat med livsfara att förkunna Jesus. Men
även om vi inte riskerar vårt liv i Sverige då vi vittnar och förkunnar om
Jesus, tror jag ändå att det krävs mod att predika sanningen idag. Det är
varken vanligt eller populärt idag med förkunnelse om synd och om den dubbla
utgången av livet. Det är vanligare att förkunnelsen handlar om att du är bra
nog som du är.
Problemet med den förkunnelsen är att den är falsk. Du är
inte bra nog som du är. Om du hade varit bra nog som du är hade inte Jesus
behövd dö på korset. Han dog på korset för att jag helt enkelt inte är bra nog
som jag är. Det är sant att du får komma till Gud precis som du är, men han
älskar dig för mycket för att låta dig förbli den du var. Han vill ge dig ett
nytt liv.
Profeterna i Gamla Testamentet blev inte populära av sin
förkunnelse. Jesus blev inte populär då han förkunnade att de som inte tror på
honom är på väg mot fördärvet (Matt 7:13), och att de som inte tror på honom är
på väg mot undergången (Joh 3:16), och det gäller att bestämma sig för att en
dag kommer det att vara för sent (Matt 25:12-13) och de som inte är beredda
kommer att mötas av en stängd dörr. Nej Jesus blev inte populär av sin
förkunnelse. Han dödades på ett kors.
TILL EFTERTANKE
-Hur upplever du att det är att vittna om Jesus?
-Gud älskade människorna så mycket att han gav din enfödde
son för att alla som tror på honom skulle slippa att hamna på fel plats i
evigheten. Älskar du människorna så mycket att du har mod att berätta sanningen
för dem?
-Hur kan vi vittna om den dubbla utgången av livet och att
våra val här i livet avgör vårt eviga väl?
-Hur kan vi vittna så att det är möjligt att ta emot det vi
säger.
Paulus skriver att han inte förkunnar för att vara människor
till lags – utan Gud (vers 4), och att han inte strävar efter att bli ärade av
människor (vers 6).
TILL EFTERTANKE
Visst är det gott då andra människor talar väl om oss. Det
talas mycket i våra dagar om vårt behov av bekräftelse. Det kan till och med gå
så långt att vårt välbefinnande är beroende av hur mycket bekräftelse jag får
den dagen.
Vi måste fråga oss vad det är som driver oss i livet. Lever
jag mitt kristna liv för att få bekräftelse av de andra? Vittnar jag för att
bli bekräftad av de andra? Eller gör jag det för att ära Gud? Vad är
drivkraften i mitt liv?
I det förra kapitlet talades det om att predika Guds ord i
den Helige Andes kraft. Men det hjälper inte om Odet förkunnas med kraft om det
inte finns en mottagare som tar emot budskapet.
Thessalonikerna lyssnade till
budskapet (vers 6), men de gjorde mer än lyssnade de tog emot budskapet som
Guds ord. Det står till och med att gudsorden de tog emot visade sin kraft hos
de troende.
Erik Bernspång skriver i sin kommentar till Första
Thessalonikerbrevet:
”Varför är så många kyrkbänkar
tomma idag? Är det inte därför att det i så många predikstolar talas
människoord? Bara Guds ord mättar människohjärtats hunger.
Vad predikar vi? Socialt patos?
Moral och humanism? Sådant kan aldrig ersätta Guds ord.”
Och så citerar Bernspång Fjellstedts förklaring hundra år
tidigare:
”En av de största orsakerna till
otron, avfallet och ogudaktigheten i Kristi kyrka nu är just det, att mycket
mer människoord än Guds ord predikas. Och att även Guds ord, då det predikas,,
icke mottages som Guds ord, utan såsom människoord, så att många tror, att de
har rättighet att utgallra och förkasta allt, som icke behagar dem.”
Guds ord måste både sås ut och tas emot i den Helige Ande.
Då kan det visa sin kraft.
William Booth lär ha sagt till sin son Bramwell, då han låg
på dödsbädden: ”Det finns kraft i Guds löften……. Om vi bara tror dem.” Det är
då vi tar emot Guds löften och handlar som de är sanna, som Guds kraft kan
frigöras.
Hebreerbrevets författare talar om två grupper av människor
som hör samma budskap. För den ena gruppen blev budskapet livsförvandlande, och
för den andra gruppen till ingen nytta. Tänk vilket slöseri med tiden att gå
och lyssna till långa predikningar till ingen nytta:
”Också vi har fått del av det
glada budskapet alldeles som de en gång. För dem som då hörde ordet var det
till ingen nytta, eftersom de inte tog emot det i tro.” (Heb 4:2)
TILL EFTERTANKE
Jesus berättar en liknelse om hur samma såkorn (gudsord) sås
in i olika mottagare. Tänk igenom de olika mottagarna och funderar på hur du
själv och andra tar emot Ordet.
Fundera också på vad det kan ha för olika orsaker att vi som
mottagare kan ta emot Ordet så olika.
Paulus upplever Satan som en verklig person som på olika
sätt försöker hindra att evangeliet om Jesus sprids vidare.
TILL EFTERTANKE
Hur är det i vår kår/församling. Upplever vi också att Satan
gör vad han kan för att hindra oss evangelisationsiver? Eller är vi så ofarliga
att han låter oss hålla på med vår verksamhet utan att störa oss?
På samma sätt som alla andra kapitel i Första
Thessalonikerbrevet avslutas det andra kapitlet med en påminnelse om att Jesus
ska komma tillbaka.
TILL EFTERTANKE
Jesu återkomst är det ämne som det talas mest om i hela Nya
Testamentet. Jesus talar väldigt mycket om det och några av Jesu längsta tal
handlar om just detta. I brevlitteraturen finns detta perspektiv med i nästan
alla brev och i fler av breven är detta huvudämnet. Johannes Uppenbarelse har
den sista tiden och Jesu återkomst som huvudtema.
-Om detta nu är ett så viktigt ämne i Nya Testamentet,
varför talar vi så sällan om det? Varför hör vi så lite förkunnelse om Jesu
andra tillkommelse? Borde inte det som är viktigt i Bibeln också vara viktigt i
våra vittnesbörd, vår förkunnelse och vår undervisning?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar