13 maj 2018

Tidig söndagsmorgon den 13 maj långt hemifrån

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Söndag igen. Vi har haft en fantastisk vecka med svärbarn och barnbarn. Barnet själv har varit på kurs och kom tillbaka sent fredag kväll för att föra familjen tillbaka hem till Norge.

Förra veckan startade söndagsrapporten med en fin bild av Rut och mig på varsin häftig motorcykel. Jag erkände direkt att det inte handlade om motorcykelsemester och att bilden var uppställd för fotografering utan startade motorer. Men vi hade i och för sig haft rätt att köra tung motorcykel enligt våra körkort. Vi tog körkort i en annan tidsålder. På den tiden var det vänstertrafik i Sverige och då man tog bilkörkort fick man automatiskt behörighet att köra tung motorcykel.

Det har under många år varit en källa till avvund från våra tre söner. De som kan köra motorcykel (efter många år på mopeder) fick inte köra motorcykel, medan vi som inte kan köra motorcykel fick lov att göra det.

Men det var säkert bra att vi inte försökte. Det hade kunnat sluta som det gjorde då Rut skulle lära sig att köra moped. Äldre syskon hade arbetat hårt för att få henne att starta mopeden. Man måste ha ett visst gaspådrag, samtidigt som man skulle släppa ut kopplingen samtidigt som man skulle hålla balansen. Efter mycket prövande kom mopeden och Rut slutligen iväg hemma i trädgården på sommarstället. Men, man hade glömt en viktig detalj! Rut hade inte fått instruktion om hur man sedan skulle stanna mopeden. Mopedturen stannade i och för sig av sig själv - med Rut och mopeden långt inne i i en stor rosenbuske.
Men den här veckan har jag varit ute på en motorcykeltur på riktigt. Bilden är inte arrangerad. Vi kör på riktigt. På utomhusköpcentret fick man korttidshyra en motorcykel (15 minuter). Det är i själva verket barnbarnet som kör. Jag tog bara tag i styret då vi höll på att köra ned några fredligt shoppande pensionärer, eller då vi, med största hastighet, var på väg in i en affär.

Ser det ut som om barnbarnet har roligt? Ja det hade hon. Men jag måste erkänna att farfar hade minst lika roligt, även om man med åren har lärt sig att maskera alltför starka känsloutbrott.


Men nu är det slut på ledigheten för den här gången. Nu är det arbetet som gäller. Man behöver ett arbete att vända tillbaka till för att vila upp sig efter all ledighet.

Hemmet går nu tillbaka från roligt på svenska till roligt på norska. Barnen packades in i bilen och sedan bar det av.

Den gångna veckan har det varit mycket aktivitet på rupeba-sidan. Speciellt tack till Fredrik för de dagliga rapporterna från ledarkonferensen i Örnsköldsvik.

Den kommande veckan går vi in i den avslutande perioden i läsningen av Gamla Testamentet på två år. Det som återstår är profetböckerna från Jesaja till Malaki. Om du inte redan följer med på vår dagliga bibelläsning kan du anmäla dig nu och läsa profeterna med oss under det kommande halvåret.
Du behöver bara skicka ett mail till info@rupeba.se och skriva UTMANINGEN, så får du varje morgon ett mail med en andakt från dagens kapitel ända fram till den 31 december.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Inga kommentarer: