Tusen Dagböcker sålda!

Ruts Andaktsbok Dagboken har översatts till både engelska och norska. Sammanlagt har mer än tusen exemplar av Dagboken blivit sålda.

En stor del av försäljning svarar Handels i Stockholm och FA Handel i Oslo för.

Har du missat att köpa boken eller vill du ge bort en present som vara i flera år, kan du göra det här:

Dagboken på svenska:

Handels Nätbutik HÄR...

Gospelcenter Nätbutik - HÄR..

Gospelcenter i butik: Tegnérgatan 39 i Stockholm

Dagboken på norska:

FA Handel nettbutikk - HÄR...

Dagboken på engelska:

Gå till THE SHOP - HÄR...

Vill du läsa om våra övriga böcker:

Gå till AFFÄREN - HÄR...

Tidig söndagsmorgon den 15 mars

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

På tal om utkikspunkt. Det har varit många olika utkikspunkter den senaste tiden. De allra flesta har haft havsutsikt. Det finns mycket vatten runt Norge. Här kommer några utkikspunkter från den senaste tiden:

Utsikt hemma på Jeløy

Utsikt genom balkongdørren på nattlogiet utanfør Måløy

Utsikt från officersbostaden i Vadsø

Utsikt från officersbostaden i Harstad

Utsikt från officersbostaden i Narvik

Men det har inte funnits så mycket tid den gångna veckan att sitta och titta på utsikter. Arbetsuppgifterna har varit många och dagarna få.

Under veckan har vi haft den tredje samlingen i vårt soldatkurs i Moss. Det har varit mellan 25 och 30 deltagare varje gång. Det är en kurs för de som varit soldater en längre tid, nya soldater, blivande soldater och de som bara vill veta mer om Frälsningsarmén. Då kursen är färdig i slutet av maj räknar vi med att ha soldatinvigning i Moss. Vi behöver fler soldater. Riktiga soldater. Blods- och Eldssoldater. Läs mer om soldatkursen HÄR...

Men vi behöver också fler officerare. Jag ber till Gud att vi ska få tjugo nya kadetter till den norska officersskolan i september i år. Det ser inte så hoppfullt ut så här långt, men jag fortsätter att be att de som Gud kallat ska svara ja. I dagsläget ser det ut som om vi ska få fler än 20 kadetter om vi räknar ihop tvåårskadetterna och ettårskadetterna. Men det var inte det jag bad om. Jag bad om tjugo nya ettårskadetter.

Men nu är det söndagsmorgon och snart börjar en ny vecka med nya utmaningar. En av utmaningarna för Rut och mig blir en bibelhelg i Sandnes nästa helg. Sandnes ligger alldeles söder om Stavanger.

En annan utmaning är att följa upp våra bibelläsningsplaner. De går under namnet UTMANINGEN. Det är många om följer de planerna nu. Du får gärna bli med du också..Läs mer om bibelläsningsplanerna HÄR...

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Aldrig alene III

Fra Jostein Nielsens blogg:

Jeg liker overskriften, og «III» er fordi det er tredje gang jeg bruker den her på bloggen*. Den første refleksjonen handlet om at jeg deler misjonsoppdraget med mange andre kristne. 

Refleksjon to handlet om at jeg aldri er alene når jeg vitner. Dagen vers er Jesu vitnesbyrd om at Far alltid er med ham: 

«Og han som har sendt meg, er med meg. Han har ikke overlatt meg til meg selv; for det jeg gjør, er alltid etter hans gode vilje.» 
Joh 8:29

Dette er et sterkt vitnesbyrd fra Jesus som menneske. Han visste at i det øyeblikket han gjorde noe som var imot hans Fars vilje, ville han bli overlatt til seg selv. Jeg har lett etter denne forståelsen av dommen i Jesu undervisning – og her er den. Både Esekiel og Paulus er inne på at Guds dom er å overlate «de ulydige» til seg selv**.

Likevel – det viktig jeg tar med meg inn i dagen er at jeg trenger heller aldri å være alene. Jeg er alltid i Kristus og har adgang like inn til Far. Johannes trodde dette. Jeg tror det, og det gjør meg uendelig godt!

Dagens ‘manna’: 

Jeg behøver aldri å være alene!

En kyrka som vänder kappan efter vinden

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i januari 2009.

Det är torsdagsmorgon på hotellrummet i Jönköping och TV:n står på i bakgrunden. Nyheterna redovisar en undersökning som SVT låtit göra som visar att ca 70% av prästerna är positiva till att viga homosexuella par. Ca 20% av prästerna vill inte viga homosexuella par.

Många präster ville inte svara på frågan för att inte försvåra kommande anställningar inom kyrkan. Detta bekräftades i nyheterna av en kyrkoherde som talade om att det skulle vara svårt att vara präst i hans församling om man var negativ till att viga homosexuella par.

Som motivering till den positiva inställningen till att viga homosexuella par angav nyhetsreportaget att kyrkan var rädd att den annars skulle förlora medlemmar och att den skulle förlora sin plats i det moderna samhället.

Läs mer HÄR...

Ulf går jag stannar

En stor nyhet är i helgen var att Ulf Ekman lämnar Livets Ord och blir katolik. Det har skrivits mycket om det och här kommer ytterligare kommentarer.

Som en av orsakerna till att Ulf Ekman blir katolik anger han kyrkans enhet. Jag har svårt att förstå Ulf Ekmans övergång från ett kristet sammanhang till ett annat skulle bidra till kristen enhet. Är inte risken större att det leder till motsatsen?

I sin förklaring ber Ulf Ekman ursäkt till alla dem som blivit sårade under åren på Livets Ord. Det är naturligtvis mycket bra och viktigt. Men hur många blir sårade då Ulf Ekman deklarerar att han inte längre tror på Livets Ord? Tänk på alla dem som blivit frälsta och satsat en stor del av sina liv på ett engagemang i Livets Ord. Vad händer med dem då den som fått dem att tro i en bestämd riktning deklarerar att han inte längre tror på det?

Men framför allt ser jag det som en personlig tragedi för Ulf Ekman. Att det enorma livsverk som Ulf Ekman skapat och levt för i så många år, inte längre är en relevant plattform för honom. Har allt han varit med att skapat under en så stor del av sitt liv varit steg i fel riktning?

Men jag ser det logiska i Ulf Ekmans dratiska steg. Om han inte anser att Livets Ord längre är en relevant plattform för att förverkliga sin kallelse är det helt rimligt att gå över till ett annat sammanhang.

För min personliga del stannar jag kvar i Frälsningsarmén. Jag tror på Frälsningsarmén. Jag tror att det är en relevant plattform för mig att fullgöra min kallelse på. Jag vill vara med och verka i linje med Guds grunduppdrag. Han älskar oss människor så mycket att han sände sin egen son "för att den som tror på honom inte skall gå förlorad utan ha evigt liv." (Joh 3:16).

Människor håller på att gå förlorade. Gud vill att de ska få evigt liv. Jag kan inte tänka mig en bättre plattform än Frälsningsarmén för att berätta detta för människorna.

Så, jag fortsätter nog i Frälsningsarmén....

/Peter Baronowsky

Tidig söndagsmorgon i Målöy den 9 mars

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet(Bilden: Utsikt från vårt nattlogi utanför Målöy)

Frälsningsarmén i Kirkenes

Förra veckans resa i Öst-Finnmark avslutades med två fina samlingar. I Vadsö på söndagskvällen och i Kirkenes på måndagskvällen. Vid båda tillfällena var det flera människor som sökte sig fram till böneplatsen vid botsbänken.

På kvällen efter mötet i Vadsö körde vi bil runt Varangerfjorden för att komma till Kirkenes på södra sidan av fjorden. Kirkenes är en liten stad med ca 10.000 invånare som ligger bara någon 

Fretex i Kirkenes

kilometer från den ryska gränsen och ett par mil från den finska gränsen. I Kirkenes ligger en stor Fretex-butik (=Myrorna) och en stor del av kunderna kommer över gränsen från Ryssland för att handla.

Kårledaren arbetar också med ett projekt där man ska öppna en "Spatex-butik" (=Fretex på ryska) i Murmansk med butiken i Kirkenes som förebild. Det handlar inte bara om en butik, utan i lika hög grad att erbjuda arbetsplatser för att få människor som står utanför arbetsmarknaden att få jobb.

Moss-Målöy 64 mil

Vi kom hem till Jelöy sent på tisdagseftermiddagen. På torsdagseftermiddagen hade vi ett sammanträde i Oslo och efter sammanträdet började vi vår färd norrut med bil mot Målöy, 64 mil och drygt åtta timmars bilkörning hemifrån. Nordre division hade inbjudit till Bibelhelg för kårerna i den södra delen av divisionen. 

Under bilfärden till Målöy passerade vi många höga berg och djupa dalar. Bilder blir aldrig så fina som verkligheten, men här kommer i alla fall en bild från en av de många platser vi passerade. Staden 
heter Lom. Efter Lom körde vi över Strynfjället, en av många fjällövergångar i Norge som stängs med kort varsel om det blir dåligt väder.

Bibelhelgen hade samlat deltagare från många platser: Trondheim, Florö, Kristiansund, Ålesund, Volda, Åndalsnes, Florö och fler därtill.

Här är det divisionschefen Thore Paulsen som inleder helgen i talarstolen prydd med en afrikansk Frälsningsarmé-kjol (Det är alltså talarstolen och inte divisionschefen som är prydd i kjol).

Under lördagen hade Rut och jag bibelstudier. Rut hade också fått i uppdrag att bilda en sångkör som övade under lördagen för att sjunga i söndagens avslutningsgudstjänst. 

Nu är det söndagsmorgon och vi ska åka in till Målöy från kursgården där vi har bibelhelgen, för att fira söndagsgudstjänst tillsammans med kåren i Målöy. Efter middagen är det bilresa tillbaka till Jelöy.

Ha en välsignad vecka
/Peter Baronowsky

Nesten er aldri nok

Fra Jostein Nielsens blogg

Det er en god del områder hvor «nesten» er et ord som ikke kan brukes til å beskrive en situasjon eller en tilstand. Så vidt jeg vet går det ikke an å være nesten gravid, nesten gift, nesten kristen, jeg har ikke nesten vært på musikalen «Guys and Dolls» selv om jeg har billetter i kommodeskuffen osv I de nevnte eksemplene er det enten noe man er eller har gjort, hvis ikke man er det, eller ikke har gjort det – så er «nesten» ubrukelig som beskrivende ord.

Da kong Agrippa sa til Paulus: «Det er like før du får overtalt meg til å bli en kristen» (Apg26:28) var han ikke nesten kristen, og det innså han selv også, men jeg tenker likevel at han nesten var det, og det blir helt feil.

Da jødene diskuterte Jesu kryptiske uttalelse var de ikke helt på villspor, ja, jeg vil si at de nesten hadde fattet hva det dreide seg om, men selv om de var nær, var de likevel langt unna. Det er et av paradoksene som går igjen i Johannes. Jødene var egentlig så nær at de burde ha grepet det, men de gjorde det ikke, og da holder ikke nesten:

Jødene sa da: «Han vil vel ikke ta sitt eget liv, siden han sier: Dit jeg går, kan dere ikke komme?»
Joh 8:22

De skjønte at det hadde noen med livet etter dette å gjøre, og de antok at da Jesus sa «Dit jeg går» så hadde han initiativet selv. Samtidig var det absurd for dem at han skulle ta sitt eget liv. De skjønte ikke at det for Jesus handlet om et frivillig offer, noe som heller ikke var mulig for disiplene hans å begripe. Det er derfor religiøsitet er så farlig. Den er i nærheten av sannheten, men den er ikke sannheten. Det er bare en sannhet. Og det var den sannheten som sto foran jødene på Tempelplassen for snart 2000 år siden. De var fysisk nær, de var så nær den åndelige sannheten at de kunne ha grepet den. Men å være nær er bare «nesten» og det er aldri nok.

Dagens ‘manna’:

Jeg vil aldri nøye meg med «nesten»

 Jostein Nielsens blogg finner du HÄR...

Den andra missuppfattningen

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i januari 2009.

I går skrev jag utifrån Matteus 7 om Två vägar, två hus och två missuppfattningar.

Inlägget i går handlade om missuppfattningen om de två vägarna. I dag handlar det det om missuppfattningen om de två husen.

Jesus berättar i Matteus 7 om två män som bygger varsitt hus. Den ene kallas för en vis man och den andre för dåre. Den vise mannen byggde sitt hus på en klippa och den andra byggde sitt hus på sand. Sedan kom vinden och stormarna. Det blåste lika mycket på bägge husen. Att bygga sitt hus på klippan innebär inte att vi slipper stormar.

Läs mer HÄR...

Två vägar, två hus och två missuppfattningar

Under den här vinjetten lägger vi med jämna eller ojämna mellanrum in äldre inlägg i repris. Inlägg som har publicerats tidigare på rupeba.se och som är väl värda att sägas ännu en gång. Detta inlägg publicerades i januari 2009.

Bibelläsningsplanen på rupeba.se uppehåller sig nu i Bergspredikan. I Matteus evangelium kapitel sju talas det om två vägar och två hus.

I berättelsen om de två vägarna berättar Jesus om att det finns två vägar. En smal väg som leder till livet och en bred väg som leder till fördärvet.
Den smala vägen verkar vara trång och besvärlig, medan den breda vägen är betydligt lättare att ta sig fram på.

Läs mer HÄR...

Tidig söndagsmorgon i Vadsö den 2 mars

Söndagsmorgon igen. Och denna gång vaknar vi upp i Vadsö i nordöstra Norge. Vadsö ligger långt österut i Norge. Vi är faktiskt längre österut än Sankt Petersburg.

I torsdagskväll hade vi den andra samlingen i vårt soldatkurs i Moss kår. Cirka trettio personer samlades för att studera Guds ord och Frälsningsarméns troslära. Det är en väldigt inspirerande grupp att möta. Den här gången stannade vi inför den första trosartikeln som handlar om att Guds ord är det enda sanna rättesnöret för kristen tro och lära.

Efter torsdagssamlingen bar det iväg till Vadsö. Om vi hade kört bil från Moss och tagit genvägen genom Sverige och Finland hade det varit 210 mil att köra. Nu flög och vi lyfte och landade fyra gånger för att komma fram. Först Oslo-Kirkenes, sedan Kirkenes-Vardö, sedan Vardö-Båtsfjord och slutligen Båtsfjord-Vadsö. Vadsö är centralorten i området med cirka 6000 ivånare.

Utsikt från officersbostaden i Vadsö

På fredagskvällen hade vi möte i Vadsö. Det var en riktigt gammaldags "Festkväll" som jag minns dem från åttiotalet då vi bodde i Moss sist. Man kan säga att det är ett vanligt möte, men någonstans i mitten avbryts mötet med kaffeservering och försäljning av lotter till kvällens lotteri. Sedan dukas kaffet bort och mötet fortsätter med sång och predikan.

På lördagsförmiddagen var det möte i Vardö sju mil öster om Vadsö. Vardö är den enda plats i Norden som bara har tre årstider. Det blir aldrig sommar i Vardö. Temperaturen når aldrig upp till den nivå för att det meteorologiskt ska kunna betecknas som sommar. Det är bara höst, vinter och vår. På Vardö som är en ö finns det bara ett träd. Det packas in varje vinter för att det ska kunna överleva till nästa vår.Vardö har ungefär 2000 invånare.

Frälsningsarmén i Vardö

På Vardö finns en Frälsningsarmékår som fortfarande lever. Sist vi besökte Vardö var 1999 och då hade man fortfarande egna officerare på ön. Idag ansvarar kårledarna i Kirkenes för både Vardö och Vadsö. Deras närmaste kollegor som kårledare finns 90 mil från Kirkenes där de bor.

På vägen till Vardö berättade kårledaren att i "gamle dager" var det tolv officerare stationerade på Vardö. Då hade man barnhem och ålderdomshem, slumsystrar och kårofficerare. Många soldater var det också. Men det var då det.

Efter mötet gjorde vi, tillsammans med kårledaren, hembesök hos två av kårens äldre medlemmar. Hemma hos Sara, 85 år gammal, som just kommit hem från sjukhuset efter att amputerat ett ben, passade vi att fråga hur Sara kom i kontakt med Frälsningsarmén och blivit frälst. Sara berättade att hon kom från en same-by där Frälsnignsarmén var okänd. Då hon en gång fick en present fann hon under presentpapperet att man använt Stridsopet som emballage. Hon glömde bort presenten och började läsa på emballaget om Frälsningsarmén. Då hon senare kom till Vardö blev hon frälst där. Ja, man kan tydligen sprida Stridsropet på olika sätt.

Ikväll ska vi ha möte i Vadsö igen och sedan köra ned till Kirkenes under kvällen. I morgon, måndag har vi bibelstudium i Kirkenes och sedan får vi flyga hem igen. Efter två dagar hemma ska vi resa norrut igen. Denna gång med bil. Vi kommer att ha en bibelhelg i Målöy för Nordre divisjon, men det återkommer jag till till nästa söndagsmorgon med "Tidig söndagsmorgon i Målöy".

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka
/Peter Baronowsky

Innhold

Fra Jostein Nielsens blogg

Jeg har alltid vært opptatt av forkynnelse og talere.
Hva er det som gjør en tale til en ”god” tale?

Det er flere elementer som må være på plass. De fire viktigste er at taleren må ha noe å si – talen må ha et innhold. Deretter handler det om framføring og det tredje elementet er ”karisma”. Karisma må ikke bare knyttes til kristen forkynnelse - det finnes karismatiske forkynnere som ikke bekjenner kristen tro, men de tror så sterkt på det de har å formidle at det gir dem en utstråling, en karisma. Det gjør at budskapet lettere trenger gjennom til dem som lytter. Det fjerde elementet er kontekstualisering.

Jesus hadde alle disse elementene i sin forkynnelse, og innholdet da han igjen talte til folket var krystallklart:

    «Jeg er verdens lys. Den som følger meg, skal ikke vandre i mørket, men ha livets lys.»
    Joh 8:12

Folket som lyttet, kjente loven og profetene - og Jesus kjente den sammenhengen (konteksten). Jesajas profeti om folket i mørket som ser et stort lys (Jes 9:2) dukket sikkert umiddelbart opp i tankene hos tilhørerne. Å høre Jesu tale må ha gitt en blandet følelse: Er jeg i mørket, er jeg i dødskyggens land? Samtidig var det sikkert spennende at det stod et menneske foran dem og påberopte seg å være lyset og giveren av livets lys. Noen ble grepet andre ble forarget. Slik er det med god og riktig forkynnelse. Den må utfordre.

Dagens ’manna’:

    En tale uten innhold er bortkastet tid

Se Jostein Nielsens blogg HÄR...

Lördagsgodis

Journalgrodor. Ibland går det lite för fort då man skriver in anteckningar i läkarjournalen:

-Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.
-Halsen som patienten hade besvär med är nu borta.
-Gift med en 7 veckor gammal son
-För två veckor sedan var det sex procents överbeläggning på sjukhuset, att jämföra med önskvärda 90-95 procent.
-Födelsevikt 3500 kg
-Får hjälp av något fruntimmer som han känner ibland.