Tidig söndagsmorgon den 16 augusti

Veckorevy från min personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Denna gång i slutet av vår första semestervecka.

Nu är det söndagsmorgon och en dryg vecka sedan den stora Senior-festivalen på Storefjell. På måndag kommer en personlig tillbakablick på konferensen i form av ett Gästblogginlägg från Karin Eriksson, Uppsala. Missa inte det.

Semestertider innebär också att man får tid att göra sådant man vill göra, men som man normalt inte hinner med under pågående arbetsperioder. För min del innebär det i år en djupdykning i Första Tessalonikerbrevet. Jag har tidigare skrivit studiehäften om Apostlagärningarna, Efesierbrevet och Hebreerbrevet. Men det var länge sedan.

Nu har jag börjat med en serie om Första Tessalonikerbrevet. Det blir inte som en vanlig bibelkommentar som huvudsakligen uppehåller sig med frågorna: Vem skriver till vem och när och varför och i vilken situation? Det är inte så att jag tycker att dessa rågor är oviktiga, men här utgår jag från den information vi får i själva bibeltexten och hur vi kan tillämpa den på vår situation idag. Jag räknar med att bli färdig med serien under sommaren.

Här kommer ett, icke färdigt, utkast av det första kapitlet. Det ger en aning av hur det kan komma att se ut. Har du synpunkter är jag fortfarande påverkbar:

FÖRSTA THESSALONIKERBREVET – Kapitel 1

Tacksägelse (vers 2)

Paulus börjar brevet till Thessalonikerna med att försäkra dem om att han ständigt ber för dem. Bönen börjar med tacksägelse. Tacksägelse är säkert det allra bästa sättet att inleda sina böner.

Många gånger börjar vi våra böner med förbön för allt som bekymrar oss. Ibland kan det till och med vara så att vår bönestund gör oss sämre till mods än då vi började be, om vår bön fastnar i en detaljerad beskrivning av våra bekymmer. Vi kanske då umgås mer med våra bekymmer än med Gud.

Då vi ber för våra böneämnen fokuserar vi på det som vi inte har, men om vi börjar med tacksägelse fokuserar vi med tacksamhet för det vi har.

I Psalm 100 liknas tacksägelse med att gå in i porten till Gudsgemenskap: ”Gå in genom hans portar med tacksägelse” (Ps 100:4)

TILL EFTERTANKE

Vi ska göra våra önskningar kända för Gud. Men då vi gör våra önskningar kända är det vi själva och våra önskningar som är i centrum. I tacksägelse och lovprisning är det Gud som står i centrum.

Då Jesus undervisar sina lärjungar i hur man ska be, uppmanar han dem att ha en riktig balans i sin bön. ”Herrens bön” börjar och slutar med lovprisning där vi lyfter vår blick och bekänner Guds storhet och makt. Mellan början och slutet kommer våra önskningar och bönebegär om dagligt bröd, förlåtelse, vägledning och beskydd. Det är bra att låta bönen börja och sluta med Gud och inte med våra problem.

- Hur är det i ditt böneliv? Finns det plats för tillbedjan, tacksägelse och lovprisning? Ger du dig tid att bli stilla inför Gud och lyssna på honom?

Förkunnelse med ord och den Helige Andes kraft (vers 5)

Paulus hade grundat församlingen i Thessalonike och påminner thessalonikerna om hur han kom till dem med evangeliet. Evangeliet förmedlades inte bara med ord utan ”också med kraft och Helig Ande i fullt mått” (vers 5). Det är tydligt av texten att Ordet följdes av synbara resultat som var väl kända för thessalonikerna ”ni vet ju vad vi förmådde göra bland er” (vers 5).Paulus förlitade sig inte på att han skulle kunna formulera sina ord så att människor blev frälsta. Han visste att ord inte räcker till, utan att det behövs något mer än bara ord. Han såg inte på sig själv som någon god talare. Han beskriver sig själv som en ”klen talare” (2 Kor 11:6), men lät sig inte hindra av det för han visste att goda tal för med sig stora problem:

-För det första kan det bli så att vi litar på vår förmåga att uttrycka oss på ett bra sätt, i stället för att vara beroende av den Helige Ande.

-För det andra kan goda tal leda till att människor bygger sin tro på mänskliga argument och inte på den helige Andes kraft. Paulus skriver i ett annat av sina brev: ”Svag, rädd och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på mänsklig visdom utan på Guds kraft” (1 Kor 2:3-5 FB)

TILL EFTERTANKE

I den grekiska kulturen var vältalighet en av de mest upphöjda konsterna. Det handlade om att på bästa sätt övertyga sina åhörare om sanningshalten i det som sades.

Aristoteles hade formulerat tre nyckelord för att kunna övertyga de som lyssnade:

-          Etos som har med etik att göra. Man måste ge ett trovärdigt intryck och vara en trovärdig person. Om två personer säger samma sak kanske du tror på den ena men förkastar det den andra säger med utgångspunkt från den tillit du känner för de olika personerna

-          Patos. Det du säger måste sägas med patos, med inlevelse. Åhörarna måste uppleva att du är ett med budskapet och att budskapet är viktigt för dig. En förkunnare som säger väldigt bra saker, men på ett oengagerat sätt blir ofta inte hörd.

-          Logos har att göra med logik. Innehållet i det du säger måste vara logiskt uppbyggt och förståeligt för att det ska kunna tas emot.

Alla dessa saker är viktiga att tänka på för alla som vittnar och förkunnar. Men kanske är det detta som Paulus vänder sig mot i sina brev. Han går med en fruktan att det är hans egen förmåga som får människor att tro. En sådan tro kommer inte att hålla länge. Därför betonar han att det inte räcker vers 6-9)med att lita på mänsklig förmåga. Den Helige Andes övertygande kraft är en absolut nödvändighet för att våra vittnesbörd och vår förkunnelse ska kunna gå fram till andra människors längtande hjärtan.

-På vilket sätt kan vi vara med och bidra till att ordet inte bara blir ord, utan presenteras ”med kraft och helig Ande i fullt mått.”

Från att ha förebild till att bli förebild (vers 6-9)

Thessalonikerna hade tagit emot Ordet (vers 6). Paulus var den som förmedlat Ordet till dem och Paulus blev helt naturligt den som blev deras förebild på vad det innebär att vara kristen. Det står att de följde Paulus exempel. Nya kristna behöver bra förebilder. Efterhand som de lärde känna Jesus mer och mer blev det Jesus som blev den stora förebilden (vers 6).

Nästa steg i utvecklingen, då de hade blivit stadfästa i sin tro, var att de själva blev förebilder för andra som var i behov av goda förebilder för att i sin tur kunna växa sig starkare i sin tro (vers 7-9)..

Det är det naturliga i livet. Småsyskon lär sig av sina storasyskon och nya lärjungar lär sig av dem som vandrat med Herren en bit på väg.

TILL EFTERTANKE

-Hur skulle det se ut i församlingen om alla andra hade mig som förebild?
-På vilket sätt skulle jag behöva utvecklas i mitt lärjungaskap för att bli en förebild värd att följa?

Jesus ska komma tillbaka (vers 10)

Varje kapitel i Första Thessalonikerbrevet berör på något sätt Jesu andra tillkommelse. Det är huvudtemat i brevet. Ja, det är till och med ett huvudtema i hela Nya Testamentet. Budskapet i Gamla Testamentet var att Messias skulle komma. Och Messias kom. Huvudbudskapet i Nya Testamentet är att han ska komma tillbaka.

I det första kapitlets sista vers står det helt enkelt att Jesus ska komma från himlen och rädda oss från den kommande vreden. Vad är det för vrede som Jesus ska rädda oss från?

En trolig tolkning är att vreden är den sista stora nöden som kommer i förbindelse med Jesu andra tillkommelse. Den nöden går också under namnet ”Den stora vedermödan” och Jesus säger om den tiden: ”Ty det skall bli ett lidande vars like inte har funnits från världen början till denna dag” (Matt 24:21). Den vreden talas det också i en helt annan litterär form i Uppenbarelseboken där vredesskålarna töms över jorden (Upp 16).

Detta tema kommer jag att kommentera vidare i varje kommande kapitel av Första Thessalonikerbrevet. Kanhända kommer bilden av Jesu andra tillkommelse att klarna efterhand.

TILL EFTERTANKE

De sista orden lärjungarna fick höra i förbindelse med Kristi Himmelsfärd var ” Denne Jesus som har blivit upptagen från er till himlen skall komma tillbaka just så som ni har sett honom fara upp till himlen.” (Apg 1:11). Detta budskap fyllde lärjungarna med förväntan och hopp.

-Hur upplever du budskapet om att Jesus ska komma tillbaka? Fylls du av förväntan? Påverkar kunskapen om att Jesus ska komma tillbaka dig på något sätt? I så fall på vilket sätt?

____________________

Alla ni som orkat läsa så här långt vill jag bara önska en välsignad ny vecka

/Peter Baronowsky

Nu läser vi Galaterbrevet

Nu börjar vi läsa en ny bok i Bibeln, alla ni som följer bibelläsningsplanen för Nya Testamentet. Lite information om boken och hjälp till läsningen finner du HÄR.

Kan man göra kollektupptagningen lite mer underhållande?

Varför ska man ta upp offret på samma sätt söndag efter söndag? Kan det här vara värt att pröva i din församling på söndag?

Antingen eller

Kommentar till den dagliga bibelläsningen från 1 Samuelsboken 1:

"Men Samuel sade till alla israeliterna: "Om ni av hela ert hjärta vill vända om till HERREN, så skaffa bort ifrån er de främmande gudarna och astarterna och vänd era hjärtan till HERREN och tjäna endast honom, så skall han rädda er från filisteernas hand."  (1 Sam 7:3 FB)

"Hela Israels hus suckade efter Herren", står det i vers 2. Men det verkar som om det var halvhjärtat. De tillbad fortfarande Herren, men de tillbad också andra gudar. Deras tro och liv hade färgats av det som gällde i deras omvärld.

Nu var det dags att bestämma sig. Ska de tjäna Gud måste det vara helhjärtat. Det gick inte att blanda in element från andra religioner och tankesystem. Folket måste bestämma sig. Välsignelsen kommer bara då vi vänder om till Herren av hela vårt hjärta.

Samma sak gäller idag. Kyrkan måste bestämma sig. Det går inte att blanda ihop kristendomen med alla möjliga andra religioner och tillbedjansformer. Vi suckar ofta till Gud efter väckelse. Men kanske är det vår halvhjärtade överlåtelse som står i vägen för att väckelsen ska bryta fram.

Hur vågar du?

Kommentar till den dagliga bibelläsningen från Jeremia 26:

"Så säger HERREN: Ställ dig i förgården till HERRENS hus och tala till alla Juda städer, till dem som kommer för att tillbe i HERRENS hus. Tala till dem alla de ord som jag befaller dig att tala. Tag inte bort något från dem. Kanske skall de då höra och vända om var och en från sin onda väg." (Jer 26:2-3 FB)

Jeremia får befallning om att profetera om förhållandena i Jerusalem. Han får befallning att inte ta bort något som Herren har sagt. Jeremia profeterade dom, men också en möjlighet till omvändelse och välsignelse (vers 3).

Människorna blir ursinniga och utropar "Hur vågar du!" (vers 9). Jeremias profetia kostade honom nästan livet, men till slut blir han räddad.

Det är inte alltid bekvämt att tala Guds ord till en värld som inte vill veta av talet om synd. Det är inte alltid bekvämt att stå fast på Guds ord i etiska frågor då samhället runt omkring oss har en annan uppfattning. Vi kanske inte riskerar livet, men vi riskerar mycket annat.

Men profetröster som talar Guds ord behövs lika mycket idag som på Jeremia tid. Många  profetröster har tystnat eller tystats av andra. Vågar du tala ut vad Herren har sagt utan att hålla något tillbaka?

Gud är god - Hans ord är sant

Då jag, under 1980-talet var  bibellärare på Jelöy Folkehögskole i Norge, formulerade jag min teologi i två punkter: Gud är god - Hans ord är sant. Jag har senare använt det som en fast påminnelse på alla mina utgående jobb-mejl med tilläget alltid:
Gud är god - alltid
Hans ord är sant - alltid

Jag brukade säga till mina elever att dessa två punkter räckte mer än väl för mig, men att jag kanske behövde fler punkter då jag blivit äldre och visare.

Äldre har jag blivit. Visare är jag inte helt säker på. Men jag har hittills inte lagt till något till de två punkterna i "Peters teologi". Då jag talade över detta ämne under Senior-festivalen sa jag att jag snarare kunde tänka mig att ta bort den första punkten. Inte för att jag inte längre tror att Gud är god, utan snarare för att den täcks in mer än väl i den andra punkten om att Guds ord är sant.

Guds ord är sant. Utan Guds ord finns det ingen kristen tro. Vår tillit till Guds ord avgör vårt gudsförhållande och vår kristna tro.

Det sägs att William Booth på sin dödsbädd sa till sin son Bramwell Booth: "Det finns kraft i Guds löften - om vi bara tror dem".

Om William Booth verkligen ska ha sagt det eller inte är väl inte bevisat, men det är hur som helst en viktig sanning att ta fasta på. Kraften i Guds ord blir förlöst då vi tror det och handlar som om det var sant.

Man kan bara bli frälst om man tror på löftet i Guds ord och tar emot det i sitt liv. Jesus dog på korset för alla människor på jorden, men det hjälper inte mig om jag inte tror det och tar emot det i mitt liv.

Min tilltro till Guds ord avgör min andliga status. Om jag tvivlar på Guds ord kan jag inte vara säker på någonting då det gäller mitt kristna liv.

Om jag inte är helt säker på att Guds ord är sant, kan jag inte heller vara säker på att jag är frälst. För det enda plats i universum där jag kan få reda på att att frälsning är möjlig är genom att läsa Bibeln eller att någon berättar för mig vad Bibeln säger.

Om jag inte är helt säker på att Guds ord är sant, kan jag inte heller vara helt säker på att jag får ta emot förlåtelse. Den förlåtelse jag kan ta emot är helt beroende av min tilltro till sanningen i de löften om förlåtelse som finns i Bibeln.

Inte undra på att den angreppspunkt som djävulen använder för att få oss på fall är att få oss att tvivla på Guds ord. Redan i skapelsesberättelsen kommer han med sitt: "Har Gud verkligen sagt..?"

I våra dagar är det många som är talsmän för ormen i skapelseberättelsen. Det finns många som vill få oss att tvivla på sanningen av Guds ord. För om vi tvivlar på Guds Ord raseras grunden för vår tro.

Om vi ska bygga våra liv på en fast grund, ska vi bygga på Guds ord. Allt annat ska till slut förgå. Allt annat utom det som Gud har sagt.

Det finns kraft i Guds löften - om vi bara tror dem.

/PB

Är du arg på Gud?

David Wilkerson januari 1998

Jag tror inte det finns något farligare för en kristen än att bära omkring på bitterhet mot Gud. Ändå chockas jag av det ökande antalet troende jag möter som är irriterade på Herren. De kanske inte erkänner det men de hyser något slags agg mot Honom djupt inom sig. Varför? De tror inte att Han är intresserad av deras liv och problem! De är övertygade om att Han inte bryr sig eftersom Han inte svarade på den där speciella bönen och inte ingrep till deras förmån.

Jag fick nyligen ett brev från en ung man som var intern på ett fängelse i Södern. Fången var en gång en övertygad kristen, men nu var han arg på Gud. Han skrev:

"Jag befinner mig i ett helvete och jag tror att Gud kommer att lämna mig här! En gång ville jag följa Kristus av hela mitt hjärta. Men jag hade en synd som överväldigade mig. En sexuell synd. Jag försökte att omvända mig men det hjälpte aldrig. Jag läste min bibel, studerade och bad, till ingen nytta. Jag kontrollerades alltid av min synd. Nu sitter jag av ett långt fängelsestraff på grund av det. Jag har givit upp den andliga kampen. Det verkar inte värt ansträngningen att ens försöka. Gud befriade mig från alkohol och droger när jag var nyfrälst. Varför kunde han inte ta bort mina sexuella lustar också".

Varje sida av den unge mannens brev var fyllt av bitterhet mot Gud. Han hade tillåtit sin förbittring att växa så att den blev till flammande vrede.
_______________

Avsnittet ligger ute på nätet på svenska, men utan boktäverna å, ä och ö, vilket gör det nästan oläsligt. Jag har kompletterat texten med de bokstäver som fattas, men jag får inte publicera artikeln enligt copyrightbestämmelserna. Jag får däremot skicka ut den som e-post.

Vill du ha artikeln i din mejl-låda kan du skicka ett mejl till info@rupeba.se, och skriva "Wilkerson" som ärendemening. (Du som redan anmält dig behöver inte göra det igen).

Din e-postadress kommer jag bara att använda till utskick av artiklarna från David Wilkerson en gång i veckan.

/PB

Hebreerbrevet 3 – Att höra Jesus tala

A - Översikt över Hebreerbrevet 3
v.1-6 

-Se på Jesus

-Jesus större än Moses

v.7-19

-Hör hans röst

-Förhärda inte era hjärtan

-Uppmuntra varandra varje dag.

B – Kommentarer Hebr 3

Se på Jesus v.1-6
En huvudtanke i Hebreerbrevet är att Jesus är större, högre, bättre än allt han kan liknas med. Därför bör han också vara vår förebild i allt.

I kapitel ett och två jämförs Jesus med änglarna. I kapitel tre med Moses, i kapitel 4 med Josua och i kapitel 5 med Aron. Eftersom Hebreerbrevet ursprungligen är skrivet till judekristna var det viktigt att betona att Jesus var långt större än profeterna och ledarna i det Gamla Testamentet.

Hör hans röst v.7-19

Tre gånger i Hebreerbrevet möts vi av uppmaningen att inte förhärda våra hjärtan om vi hör hans röst (3:7; 3:15; 4:7). Då vi hör hans stämma har vi två val. Antingen tar vi emot det Gud säger och följer hans ledning, eller också väljer vi att inte följa hans ledning. Att vara olydiga mot Guds ledning är att förhärda sitt hjärta.

Jesus berättar om två män som byggde var sitt hus (Matt 7:24-27). En klok man som byggde sitt hus på berggrund och en dåre som byggde sitt hus på sand. Båda två hörde lika mycket. Skillnaden mellan dem var att den ene hörde och handlade på det han hörde, medan den andre hörde men gjorde ingenting med det hans hörde.

Att höra Jesus tala framställs i Nya Testamentet som något naturligt i en kristens liv.

I Uppenbarelseboken läser vi sju gånger i de tre första kapitlen: ”Du som har öron, hör vad Anden säger till församlingarna”. Anden talar och om vi inte hör hans röst missar Guds vägledning. ”Utan uppenbarelsen går folket vilse” (Ords 29:18 FB)

Jesus säger att det är möjligt för oss att höra hans stämma. Han säger att han är den gode herden och att hans får känner igen hans stämma (Joh 10:3-4). Hur kan fåren känna igen hans stämma bland alla röster som dagligen omger oss? Jo, det kan bara känna igen hans stämma om de har hört den förut. Genom lydnad tränar vi våra andliga öron. Olydnad förstör hörseln.

Förhärda inte era hjärta v.7-19

Denna varning återkommer tre gånger. Varje gång följer den på orden ”Om ni hör

hans röst.” Att förhärda sig är att göra sig hård och inte öppna sig för Guds tilltal. Denna förhärdelse får många negativa resultat:

1/ Att vi ”far vilse i hjärtat” v.10

2/ Att vi blir bedragna av synden v.13

3/ Olydnad v.18

4/ Vi utestänger oss från Guds välsignelser v.19

Denna utveckling börjar i vårt tankeliv. Vi ”far vilse i hjärtat”. Om vi inte avvisar dessa negativa tankar kommer de till slut att bedra oss så att vi också handlar felaktigt. I Jakobs brev liknas detta vid havandeskap. Då vi har burit begäret i oss tillräcklig länge kommer det till slut att föda fram synd (Jak 1:15).

Hebreerbrevets författare håller fram berättelsen om Israels folk i öknen som ett varnande exempel. I stället för att gå in i det utlovade landet, som Gud hade förberett för dem, lyssnade man till majoriteten av spanarna som talade in otro i folket och sa att det aldrig skulle gå. Resultatet blev att folket missade uppfyllelsen av Guds löften och fick fortsätta att leva i öknen.

Uppmuntra varandra varje dag v.13

Det finns tillräckligt många i dag som talar otro. Vi behöver människor som uppmuntrar folket att gå vidare och sätta tilltro till Guds löften, lyssna till hans röst och gå framåt i lydnad. Vi har inte bara ansvar för att inte själva bli förhärdade. Vi har också ansvar att tala tro och tillit till Gud och hans löften för att hjälpa andra att inte bli förhärdade.

C – Uppgifter för samtal och självstudier

V.1-6

1/ Varför är det viktigt att se på Jesus?

2/ Vad innebär det att se på Jesus? Hur gör man det?

3/ Vilka skillnader talas det om mellan Moses och Jesus?

v.7-19
4/ På vilka olika sätt kan vi ”höra hans röst”? Samtala om egna erfarenheter.

5/ Vad innebär det enligt Hebreerbrevet att bli förhärda?

6/ Vilka råd får vi för att inte bli förhärdade?

7/ Hur kan vi leva ut dessa råd i verkliga livet?

8/ Vad kan vi lära av Israels barn i öknen, då det gäller att komma in i Guds löften?

9/ vilka av Guds löften kan vi praktisera det på?

Vers för eftertanke och memorering:
”Om ni hör hans röst i dag, förhärda inte era hjärtan” (vers 7)