Hur mycket kostar det?

Apostlagärningarna del 9 av 12

Efter Pingstdagen
Den första pingstdagen tog slut för lärjungarna. Gud hade mött dem på ett fantastiskt sätt. De hade varit som berusade då den Helige Ande kom över dem. Tre tusen människor blev frälsta.

Men dagen tog slut. Efter pingstdagen kom annandag pingst, tredjedag pingst, fjärdedag pingst och sedan en lång rad vanliga dagar.

Men verkningarna av pingstdagen upphörde inte då pingstdagen tog slut. Pingstdagen var inte en stark känslostorm som blossade upp, för att sedan långsamt svalna. Det nya livet i lärjungarna rann fram som strömmar av levande vatten överallt där lärjungarna gick fram. Med oemotståndlig kraft fyllde de hela Jerusalem med sin undervisning. Det var som om en osynlig kraft bar dem fram i, genom och över allt motstånd.

Jesus hade gett lärjungarna ett löfte och ett uppdrag: "Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen..." (Apg 1:8 FB).

Lärjungarna hade fått kraften. Ingenting såg ut att kunna hindra dem att med all kraft fullgöra sitt uppdrag.

Det kostar allt
Inte så lång tid tidigare hade Jesus talat till sina lärjungar om vad det innebär att följa Jesus och vara en Jesu lärjunge.

Han hade sagt: "På samma sätt kan ingen av er vara min lärjunge, om han inte avstår från allt han äger." (Luk 14:33 FB). "Om någon vill följa mig, skall han förneka sig själv och ta sitt kors på sig och följa mig."(Matt 16:24 FB).

Detta kan låta väldigt hårt, och vi kan i dag höra förkunnelse som går ut på att Jesus egentligen inte menade det han sa, men att han i stället menade något helt annat än det han sa. Men de första lärjungarna trodde att Jesus menade precis det ha sagt då han talade om lärjungaskap.

Att bli kristen innebar för dem inte att få en ny fritidssysselsättning, något de kunde ägna sig åt då de hade tid och lust. Att bli kristen innebar för dem en total förvandling. Ett liv där Jesus var Herre. Ett liv där de satsade allt de hade och var i ett trosprojekt: Jesus är uppstånden och han lever i dag!

Två exempel på detta är Stefanos och Filippos. De hade valts att, tillsammans med fem andra att ansvara för den dagliga matutdelningen. Man kan tycka att det var en liten och obetydlig tjänst i församlingen. Men oavsett ställning och uppgift verkade Guds kraft i dem på ett övernaturligt sätt.

Stefanos (Apg 6:8-7:60)
Stefanos gjorde stora tecken och under bland folket. Genom anklagelsen från falska vittnen släpades han inför Rådet. Där höll han en lång utläggning om Israels historia som han avslutade med att anklaga Rådet för att ha dödat Jesus. Resultatet blev att Stefanos blev den förste kristne martyren då han stenades till döds.

Genom allt detta uppträder Stefanos utan något tecken på fruktan. Han hade givit upp allt och följt Jesus. Han hade givit upp ägodelar, tid, ja till och med sin egen kropp till Jesus. Han var fri. Han var osårbar. Han hade redan givit upp allt. Rådet kunde inte ta ifrån honom något. Det Stefanos en gång hade haft, var redan överlåtit till Jesus. Till och med hans eget liv.

I sina sista ord visar Stefanos att han var mer orolig för hur det skulle gå för dem som dödade honom än för sig själv: "Sedan föll han på knä och bad med hög röst: "Herre, ställ dem inte till svars för denna synd." Med de orden insomnade han." (Apg 7:60 FB)

Filippos (Apg 8:4-40)
Den andra av dessa två matutdelare, Filippos, undkom den kraftiga förföljelse som utbröt samma dag som Stefanos blev dödad, och lyckades fly norrut.

Men i stället för att gömma sig och hålla tyst om Jesus, fortsatte Filippos att förkunna var han än kom. I huvudstaden i Samarien gjorde Filippos under och tecken och förkunnade. En stor väckelse bröt ut i Samarien. Filippos blev sedan kallad till en öde väg i öknen där han fick leda en etiopisk man till att ta emot Jesus.

Det sista vi läser om Filippos i avsnittet var att han förkunnade evangeliet i alla städer han reste igenom (Apg 8:40)

Våra dagars kristna har mycket att lära av Stefanos och Filippos om vad det innebär att vara en lärjunge och följa Jesus. Att vara kristen kan aldrig bli en sidouppgift vid sidan av det "vanliga" livet. Att vara kristen var och är att ge sig själv till Jesus och följa honom i lydnad.

Frågor för samtal och självstudium

1. Jämför Stefanos och Filippos med det som idag kan betraktas som ett ”normalt” kristenliv i en svensk frikyrkoförsamling.

                      a) På vilka sätt skiljer sig deras liv från det som är ”normalt” idag?

                      b) Vilka likheter kan du se?

2. Vad tror du är orsaken till att Stefanos och Filippos var beredda att offra allt för sin bekännelse av Jesus?

3. Hur tror du att du själv skulle ha agerat om du varit i Stefanos ställe?

4. Hur tror du att du själv skulle agerat om du just undkommit den stora förföljelsen i Jerusalem? Jämför med hur Filippos handlade.

5. Vad ligger i Jesu ord att vi måste förneka oss själva och ta vårt kors på oss om vi vill följa Jesus?

                      a) Vad innebär det att förneka sig själv?

                      b) Vad innebär det att ta sitt kors på sig?

                      c) Vad innebär det för dig att följa Jesus?

6. Samtala om det kapitel deltagarna läst i Apostlagärningarna till dagens samling (Kapitel 8). Var det något speciell som ”talade” till dig eller något som väckte frågor?

7. Be deltagarna läsa kapitel 9  i Apostlagärningarna till nästa samling

Satan är ute efter att ödelägga din tro!

Ett budskap till dem vars tro prövas

David Wilkerson, Juni 2010

"Så kasten nu icke bort eder frimodighet, som ju har med sig stor lön" (Hebreerbrevet 10:35). Om du är en kristen är du i ett våldsamt krig. Faktum är att du är i en strid på liv och död för din tro. Satan har bestämt sig för att ödelägga och krossa alla Guds utvaldas tro. Och ju starkare tro du har, desto större kommer hans attack att vara mot den.
   Du förstår, orubblig tro på Herren gör helvetet rasande. Inget utgör ett större hot mot Satans kungadöme än en kristen som står fast i tron. Varför? Det är genom tro och trons lösgjorda kraft som Satans kungadöme underkuvas. Genom tro föds rättfärdighet och släcks demoniska eldar. Guds löften vinns och lejonens munnar stängs.
   Genom tro undkommer Guds trofasta svärdseggen. Ur svaghet görs de starka. De blir modiga i strid och driver djävulens armé på flykten. De uthärdar hån, slag, stening. Om de sitter i fängelse sjunger de. Tron håller helt enkelt dem vid liv som äger den!
   Paulus varnade Timoteus att i tider av prövningar skulle några kasta bort sin tro: "Detta hava nu visserligen somliga skjutit å sido, men de hava därigenom lidit skeppsbrott i tron" (1 Timoteus 1:19). Han tillade att Satan skulle försöka "förvända så tron hos somliga" (2 Timoteus 2:18). Därför förmanade Paulus Timoteus att föra en beslutsam kamp, "rustad med tro och med ett gott samvete" (1 Timoteus 1:19).
   Aposteln Petrus kom under en våldsam attack mot sin tro. Hans förtröstan på Jesus gjorde helvetet så rasande att Satan begärde tillstånd att sålla honom för att se om han skulle stå. "Simon, Simon! Se, Satan har begärt att få eder i sitt våld, för att kunna sålla eder såsom vete; men jag har bett för dig, att din tro icke må bliva om intet. Och när du en gång har omvänt dig, så styrk dina bröder" (Lukas 22:31-32).
   Några som läser detta budskap är i sina livs stormar....

Läs mer HÄR.

Tidens tecken med Anders Wigholm - Del 9 av 11

Anders Wigholm var en av Frälsningsarméns kunnigaste bibellärare. Han hade ett specialintresse för den sista tiden före Jesu tillkommelse och tidens tecken i förbindelse med det.

1979-80 spelade Anders Wigholm in en serie om tidens tecken. Elva bibelstudier på 45-60 minuter.

Vi lägger här ut bibelstudierna som ljudfiler så att många fler kan få ta del av Anders Wigholms undervisning. Ta dig tid att lyssna. Det är verkligen högintressanta bibelstudier.

Del 9 av 11 - Lyssna HÄR.

Del 9 talar bland annat 3 syften med de kommande domarna:
1 - Gud vill väckelse. 144.000 judar. Världsmissionärer
2 - Dom
3 - Israel ska få se vem som är deras Messias

Ett budskap till de förtorkade benen

En profetia riktad till Frälsningsarmén i västvärlden - Av Andrew Bale

 (Publicerad i JAC online på engelska HÄR. Översättning till svenska: Rut Baronowsky)

 Hesekiel 36 & 37 – En hälsning till de förtorkade benen:

Följande budskap kom till mig under bön för några månader sedan och det har legat och surrat i mitt huvud tills i kväll, då jag beslutade att sätta det på pränt och publicera det på internet.  

Frälsningarméns territorier i västvärlden har genom sitt uppförande och sina handlingar smutsat ner sitt eget uppdrag, det uppdrag som jag gav när jag reste upp armén för att frälsa världen. Att ni har vänt er bort från den misjon jag gett er har gjort mig vred och det har fått mig att splittra/söndra deras evangeliska ansträngningar och hålla tillbaka väckelsen.  (Hes 36:17-18)

En gang var det de förlorade och de marginaliserade som var ert folk och att vinna själar var otroligt enkelt. Trots förföljelse, svårigheter och stora personliga uppoffringar gick min armé ut för att vinna dem som var längst borta från mitt rike.  De förlorade har hånat mitt namn och nedvärderat mig på grund av er dubbelmoral, era kompromisser och ert hyckleri.

Så för mitt namns skull – inte för ditt – skal jag återupprätta dig. Ännu en gång skall namnet Frälsningsaren och helgelse bli synonymer. Jag skall göra detta för min egen skull, för mitt heliga namns skull, det namn som ni har förnedrat. Ännu en gång skall de i samhällets utkanter, de oälskade och de utan vänner få veta at jag är Gud – Jag skall bevisa detta genom dig (även om du inte är värdig din kallelse). Jag har utvalt dig och ännu en gång skall ditt namn bli förknippat med mitt. (36:22-23)  

Jag skall avskilja dig ännu en gang och du skall stå fram i mängden och jag ska leda dig tillbaka till ditt ursprungliga uppdrag.  Jag skall döpa dig i eld, jag skall rena dig på djupet tills varje fläck är borta. Jag skall förstöra dina avgudar. Allt det som du tror ska göra dig respektabel och värdig ska jag krossa. Jag skall återupprätta din passion för de förlorade; jag skall ge dig ett nytt hjärta. Jag skall ta bort ditt kalla otroshjärta och ge dig ett hjärta som längtar efter att lyda mig. Du skall vända åter till din ursprungliga kallelse, ännu en gång skall du använda dig av gatuevangelisation, slum- och rännstensbrigader, attacker på pubar,  samt bönemattor, för att attackera det rike som styrs av mina fiender och du skall vinna själar så som Den Kristna Missionen en gång gjorde. Du skall fyllas av pionjärernas entusiasm för en militant evangelisation. Ni skall vara mina soldater och jag skall vara er general (36:24-29) 

Det är tid att skörda, öppna dörrarna till era kårlokaler och kom med jubel för att bärga era kärvar. Du skall inte längra vara ringaktad och föraktad, du skall inte längre bli avfärdad som historisk kuriosa, du kommer att vinna de förlorade och var dag skall jag föröka dig. Du skall gå ut på gatorna och väckelsen skall regna över dig, du skall plaska i väckelsens pölar som barnen leker i regnet. Och ju mer jag välsignar dig desto mer kommer du att ångra dig. Ju mer jag använder dig desto mer kommer du att skämmas. Om det att jag höll tillbaka mina välsignelser fick dig på dina knän i botfärdighet skall min nya pingst ge dig det ljus du behöver för att kunna se din synd i all dess groteska prakt. Du kommer att vara segerrik men på grund av denna nya ödmjukhet kommer du att låta all ära gå till mig.  (36:30-32)

Ännu en gång skall dina kårer bli så många att du inte längre kommer att ha några namn för dem! Du kommer helt enkelt att bara lägga till ett nummer efter stadens namn, precis som du gjorde i begynnelsen. Storstäderna skall vara ditt arbetsfält och ödemarken och bakgårdarna skall bli din vingård.  Dessa mörka avkrokar skall bli som ett nytt Edens lustgård. Mitt rike skall komma till städerna och missbrukarna och de förtryckta som jag skall sätta ut i frihet genom dig skall göra min vilja! Jag har talat och jag skall göra det! Tvätta gatorna, flytta undan de utbrända uttrycksmedlen  och bered väg för Herren. (36:33-36)

Jag skall än en gång lyssna till salvationisternas böner. Jag skall ta ur mina öronproppar och låta min uppmärksamhet vara fäst på dem. Jag skall föröka deras led och de skall inse att jag är Gud. (36:37-38)

Frälsningsarmé kan du leva, kan jag lita på dig ännu en gang med en kallelse som denna? Du er så torr, se, gå fram och tillbaka bland stolarna  i din lokaler, och mingla med dina musiker och soldater, se hur torra ni är – kan ni få liv igen? Förkunna, profetera, överlåt er i mitt namn till att stå upp och slåss igen. Jag skall låta ande komma in i er, och ni skall komma till liv. Jag skall fästa senor vid er och låta kött växa ut på er och övertäcka er med hud. Jag skall låta ande komma in i er, och ni skall komma till liv. Då skall ni inse att jag är Herren. (37:1-6)

Då, när ni är redo skall jag sända den andra pingsten, den som ni alltid sjunger om – jag skall andas på er och ni skall känna mitt liv i era kroppar och ni skall resa er ännu en gång – en stor armé! (37:7-10)

Ingen ytterligare pessimism, ingen hopplöshet, inga fler negativa reflektioner, det finns ett arbete som skall utföras, det finns slag som skall utkämpas, det finns orättfärdighet som skall korrigeras, det finns själar som skall vinnas. Jag skall öppna gravarna till de sedan länge döda pionjärerna och nya Railtons, Tuckers, Cadmans, Evas och Kates skall ta upp sina kors. Förkunna och profetera och säg till era soldater: ”Detta är var Herren den högste säger: O min Frälsningsarmé jag skall återupprätta dig och så skall du, mitt folk, inse att jag är Herren. Jag skall placera min ande i er och ni skall leva, och jag skall ta er tillbaka till den plats där vi möttes första gången och så skall du inse att jag Herren har talat, och jag har utfört det, säger Herren. (37:1-14)

Må Gud återlösa, välsigna, avskilja och använda armén! 

Tidig söndagsmorgon på Jelöy den 29 maj

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Så var det söndag igen. Den här söndagsmorgonen vaknar vi, för omväxlings skull, hemma i våra egna sängar på Jelöy, i Moss, Norge.

Veckan började med att vi undervisade på en kurs för blivande pensionärer och kursdeltagarna var frälsningsofficerare och andra anställda som var på väg att gå i pension de närmaste åren. Kursen innehöll en hel del praktisk information om vad som händer då man går i pension, hur mycket pension man får och mycket annat.

Vår uppgift var att ha ett pass om pensionärslivet utmaningar och möjligheter. Jag vet inte varför vi blev tillfrågade om det. Vi har ju misslyckats två gånger att gå i pension. Så vår enda kunskap om pesnionärslivet är ju egentligen om hur man misslyckas gå i pension.

På kursen berättade jag om hur det var då vi gick i pension, för det gjorde vi faktiskt en gång. Vi hade gjort ett försök tidigare, men det slutade med att vi blev ledare för Frälsningsarmén i Lettland i tre och ett halvt år. Men efter den tiden gick vi i pension "på riktigt". Kommendören kom över till Lettland och avtackade oss offentligt och gav oss ett pensionsdiplom (eller vad det heter).

Sedan flyttade vi hem till Sverige. Vi fick hyra ett hus på Sundsgården, utanför Stockholm, och började packa upp alla våra möbler och andra ägodelar som varit magasinerade under tiden i Lettland.

Under tiden på Sundsgården fick vi, bland alla annan reklam, en kurskatalog från medborgarskolan. En av kurserna såg intressant ut speciellt för oss pensionärer. Den handlade om Duvmatning och jag tänkte att det är ju det pensionärer gör hela dagarna. Kursen kostade 750 kronor och man fick själv hålla med bröd till övningarna. (Se kursbeskrivningen om du är intresserad).

Jag förstod ju efterhand att annonsen var ett skämt. Men innan jag kommit igång med duvmatning, bara några månader efter hemkonsten till Sverige, ringde telefonen. Det var ledarna för Frälsningsarmén i Norge som ringde och frågade om vi kunde tänka oss att flytta till Norge för att hjälpa till där i två år. Det ville vi gärna så vi började packa ihop våra ägodelar och förbereda oss för flytten till Norge. Jag gick dessutom ned till stranden på Sundsgården och frågade duvorna om de kunde vänta på mig ett par år för jag skulle åka till Norge. Duvorna sa inte så mycket, men de nickade lite och såg allmänt OK ut, så jag tolkade det som en form för godkännande.

Detta och en hel del mer berättade jag för de blivande pensionärerna och öste ur vår stora erfarenhet som pensionärer som varade flera månader.

Vi reste alltså till Norge de utlovade två åren. Nu är vi på väg att avsluta det tredje året, och det blir nog ett fjärde år i Norge. Jag brukar säga till Rut att efter det har Herren nog ett nytt spännande projekt för oss under tioårsperioden mellan 70 och 80 år. Men jag är fortfarande osäker på vad vi ska göra efter vi har fyllt 80 år. Men, den som lever får se, brukar man ju säga.

Men nu är vi, som sagt, hemma på Jelöy i Moss och idag ska är vi ansvariga för en Bibeldag på vår "hemkår". Det blir förmiddagsgudstjänst, mat och bibelstudium. Efter mötena på Frälsningsarmén i Moss går vi hem och packar för att tidigt på måndagsmorgonen resa upp till den nordöstligaste delen av Norge, inte så långt från Murmansk i Ryssland. Där ska vi ha tre undervisningsdagar för ungdomarna i Polarteamet som nu har varit däruppe ett år för att blåsa liv i den tynande kristna närvaron i den delen av landet. Men det kan jag förmodligen berätta mer om nästa söndag.

Till dess önskar jag dig en välsignad vecka.
Peter Baronowsky