Tidig söndagsmorgon den 1 juli

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

Den gångna veckan har vi använt en del tid att packa upp kartonger ifrån garaget. Då vi flyttade till Lettland för nio år sedan magasinerade vi allt vi hade. 

Då vi återvände till Sverige tre och ett halvt år senare flyttade vi in i ett hus på Sundsgården utanför Stockholm. Då vi några månader senare flyttade till Norge tog vi med våra möbler och det mesta av våra ägodelar. Men allt fick vi inte med oss. Vi lämnade ett garage fullt med flyttkartonger och andra saker på Sundsgården.

Då vi fyra år senare kom tillbaka hem till Sverige, flyttade vi in i ett hus med ett stort garage. Det fylldes snart till bredden med allt vi hade med oss från Norge och som inte fick plats inne i huset. Efter några månader hämtade vi också hem allt som vi tidigare lämnat på Sundsgården. 

Redan då vi flyttade in i huset försökte vi tala om för vår bil att vi inte hade något garage. Vi hade ett förråd. Jag är inte helt säker på att bilen helt tyckte att det var en bra lösning. Förrådet såg verkligen ut som ett garage utifrån.

Då det senare blev vinter och kallt kunde jag nästan höra bilen säga mellan frusna läppar "Alla andra bilar på gatan får ju köra in i garaget". Nu då det är sommar och varmt ser bilen ganska nöjd ut med att stå ute. Det gör ju alla andra bilar på gatan.

Vem vet, kanske kan vi någon gång i framtiden uppgradera vårt förråd till ett garage igen. 

Men då vi packar upp gamla kartonger är det många minnen som väcks till liv. Bland annat hittade jag min gamla "predikobok" i en liten pärm i A6-format. Den är från tiden 1975/76 då våra liv blev totalt förvandlade i loppet av några dagar.

Både Rut och jag är uppvuxna med föräldrar som var frälsningsofficerare. Vi var båda musikledare på Stockholms 6:e kår på Kungsholmen. Men vi var med utan att riktigt vara med. Då jag ser tillbaka på den tiden brukar jag kategorisera mig som "kulturell salvationist". Vi gjorde allt som hörde till "frälsningsarmékulturen" utan att ha en egen levande relation till Jesus (Dessutom gjorde vi mycket som inte tillhörde "frälsningsarmékulturen").

Vi var på den tiden redan socialt väletablerade. Vi hade ett hus i Sollentuna, vårt första barn var fött och vi hade båda bra arbeten som vi trivdes med.

Men så blev vi drabbade av Gud. Vintern 1975 fick vi uppleva dopet i den Helige ande och allt blev förändrat. Då jag skriver allt, menar jag allt!!

Vi fick en omättlig hunger att läsa Bibeln. Vi läste Bibeln överallt hela tiden. Vi ville leva hela vår liv för Jesus.

Det första som hände var att vi öppnade vårt hem för en bönesamling varje fredag. Vem som helst fick komma. Där blev flera människor frälsta och många blev förnyade.

Det var där jag började predika och fyllde min lilla predikobok med handskrivna anteckningar. Mycket handlade om den Helige andes verk, om nådegåvor och om Andens frukt.

Så här kunde det se ut. Det är från februari 1976 och är bibelstudium nummer 3 i serien Andens gåvor. Jag talade om tre slag av tro:
1/ Naturlig tro. Den tro som Gud tilldelat var och en (Rom 12:3).
Det är en tro som gör det möjligt att bli frälst. Då vi lever med Jesus är det naturligt att den naturliga tron tillväxer (2 Tess 1:3).
Vi får använda den tro vi har som en sköld mot den ondes angrepp (Ef 6:16)
2/ Trohet/trofasthet (Gal 5:22). En del av andens frukt.
Trofasthet/trohet mot Jesus, församlingen och omgivningen i stort.
Vår trofasthet tillväxer i helgelseprocessen. Frukten växer långsamt (Joh 15:2)
3/ Trons gåva (Mark 11:22-23) = Guds tro. Att i ett bestämt ögonblick bli av med alla tvivel om en bestämd sak. Som i berättelsen från Fagerporten Apg 3.

Detta var för 42 år sedan. Nu är det idag som gäller. Jag brinner fortfarande för att stimulera Guds folk att läsa Guds ord. Ett nytt projekt börjar idag, en-om-dan. De närmaste 52 dagarna läser vi en vers om dagen från de två första kapitlen i Första Petrus brev. En vers om dagen kan alla klara, även om det är sommar och sol. Jag lägger ut en andakt från dagens vers varje dag på rupebas hemsida och facebooksida. Det börjar idag och håller på till någon gång runt skolstart i augusti. Häng med från början!

Idag är det söndag. Min lillasyster fyller 65 år, Sverige vann över Mexico i VM, solen skiner, Gud är god och hans ord är sant.

Ha en välsignad sommar!
Peter Baronowsky

En-om-dan den första juli

Vem är jag? (1 Petr 1:1a)

”Från Petrus, Jesu Kristi apostel…” (1 Petr 1:1a)

Petrus kallar sig apostel. En apostel är en som bryter ny mark i Guds rike. Petrus visste vem han var.

Vissheten om vem jag är frigör energi och kraft samt hjälper mig att inte kasta bort tid på sådant som inte är min uppgift.

Vem är du?
-Är du en apostel som går före och bryter ny mark?
-Är du en herdemänniska som har lätt att bry dig om och visa omsorg om andra?
-Är du en evangelist som älskar att berätta om Jesus för människor du möter?
-Är du en profetmänniska som lyssnar in Guds tilltal?
-Är du en lärare som kan förklara Guds ors så människor kan växa?

Eller är din huvuduppgift att be, eller att hjälpa till med praktiska saker, eller att administrera…?

Fråga Gud, och kanske någon annan människa som du har förtroende för, vad som skulle vara din uppgift och identitet.

Dagens manna: Vem är jag?

Inför söndagen - Apostladagen - SÄND MIG

- Från kyrkoaretstexter.se -
Hes 1:26-2:3, 8-10, 1 Tim 1:12-17, Luk 5:1-11, Ps 40:6-12

Söndagens tema påminner oss om vad det innebär att följa Jesus och att vara hans lärjunge. Ordet apostel kommer från grekiskans ”apostolos” och betyder egentligen bara budbärare.

I texten från Lukas 5 kallar Jesus Simon (som senare också får namnet Petrus) att lämna sitt fiskaryrke och bli en människofiskare.

Simon, Jakob och Johannes följde Jesus redan sen tidigare, se Joh 1:28. Nu tog de ett steg till och lämnade sina arbeten för att gå in i heltidstjänst för Jesus. Den extra stora fångsten visar på Jesu omsorg för lärjungarnas familjer, de lider inte nöd och får tid på sig att anställa nya fiskare.

Jesu lärjungar tog uppdraget i Matt 28:19 att ”Gå därför ut och gör lärjungar av alla folk” på allvar. Läser man kyrkohistorien kan man se att redan vid det första hundraårsskiftet i vår tidräkning (100 e.Kr.) var stora delar av världen evangeliserad. Även om det finns berättelser och sägner som inte är trovärdiga, så kan man med ganska stor säkerhet ändå säga att områden som ligger så långt från Jerusalem som England, Spanien, Mauritius, Etiopien, Kina och Finland ser alla ut att ha haft besök av en eller flera av Jesu tolv apostlar!

Läs mer HÄR.

Passion för Gud bör vara drivkraften

- Sven Nilsson i Hemmets Vän -
Paulus vittnar i 2 Korinthierbrevet 5:11–14 att det är hans gudsfruktan och kärleken till Gud som får honom att vinna männi­skor till priset av sitt eget liv som insats: ”Kristi kärlek lämnar mig inget val, ty jag har förstått att om en har dött för alla, då har alla dött. Och han har dött för alla, för att de som lever inte mer skall leva för sin egen skull utan för honom som dog och uppväcktes för dem"
.
Endast en ny passion för Gud kan förlösa en evangelisationsväckelse i Sverige som kännetecknas av glädje, frimodighet och kraft. Att vara engagerad för ”saken” räcker inte. Humanistisk medkänsla är gott och väl men kan göra anspråk på dig på fel sätt – endast Jesus själv är vägen till Fadern, sanningen som frigör och det eviga livet. Det är honom vi är kallade att vittna om. Men det är den Helige, Hjälparen som gör oss till vittnen.

Lev med de här tankarna inför Gud nu när du får tid för dig själv. Var uppmärksam på de tillfällen Gud ger i mötet med nya och gamla vänner att berätta om vad Jesus betyder för dig och hur stor Gud är i sin kärlek till alla människor. Du möter kanske någon som – fattas Gud.

Läs mer HÄR.

Ingen kan förneka att ett foster är en liten människa i utveckling

- Claphaminstitutets hemsida -
Den 25 maj röstade det irländska folket om landets abortlagstiftning. Ja-sidan vann med 66 procent. Den tidigare lagstiftningen innebar att abortingrepp enbart var tillåtet vid fara för kvinnans liv.

Bakgrunden till den tidigare lagstiftningens skydd för fostret från befruktningsögonblicket, är människovärdesprincipen, som innebär att varje människa har ett inneboende värde enbart på grund av att hon är människa, och fostret anses vara ett barn, tillhörande människosläktet, under utveckling.

I Sverige, med en av de mest liberala abortlagstiftningarna i världen, anses Irlands tidigare lagstiftning vara ”omodern” och ”kvinnofientlig” men argumenten blir ofta ologiska och osakliga.

Ett av argumenten för att upphäva Irlands nuvarande lagstiftning, och som framhölls i en ledartext i DN, är att ett outvecklat foster inte kan jämställas med en redan existerande, tänkande och kännande människa. Här behöver vi stanna upp och reda upp i resonemanget.

Givetvis är ett foster och en vuxen människa inte jämställda avseende utvecklingsgrad eller förmåga till att tänka och känna, på samma sätt som ett spädbarn och en vuxen människa inte heller är det. Men ingen kan förneka att ett foster är en liten människa, i utveckling.

Motståndare till fostrets rätt till liv hävdar att foster bara är en ”potentiell människa” eller ett ”potentiellt liv” eftersom fostret inte utvecklats fullt ut. Foster är en människa i utveckling och en människas värde får inte förväxlas med hennes egenskaper. Får en människa ett högre värde ju mer hon utvecklas och ju fler förmågor hon besitter?

Detta är en obehaglig tankegång som fler än en gång i historien har omsatts i en lika elitistisk som blodig praktik. 

Läs mer HÄR.

Rustad med kraft

Steg sex i serien Tio steg i det kristna livet

Läs mer om de tio stegen HÄR.

Steg 6 på norska kan du läsa HÄR.

Då Jesus skulle lämna sina lärjungar och återvända till Fadern i himmelen säger han till dem:  ”Och se, jag skall sända er vad min Fader har lovat. Men ni skall stanna här i staden, tills ni har blivit beklädda med kraft från höjden." (Luk 24:49)

Jesus var medveten om att hans lärjungar behövde en speciell utrustning av kraft för att kunna övervinna som kristna.

På samma sätt behöver vi idag fyllas med och utrustas med Guds kraft, för att kunna stå emot frestelse, leva ett rikt kristenliv och för att kunna leva i tjänst för Gud och vara till hjälp för andra människor.

I Bibeln finner vi flera olika uttryckssätt för att beskriva denna kraftutrustning:

”…men ni skall om några dagar bli döpta i den helige Ande." (Apg 1:5)

” Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft och bli mina vittnen” (Apg 1:8)

” Och de uppfylldes alla av den helige Ande” (Apg 2:4 om händelsen på pingstdagen)

Tömmas och fyllas

Att bli rustad med kraft, bli fylld med den helige Ande, innebär både att tömmas på något och att bli fylld av något. Både att bli av med något och att få något:

-   - Det innebär ett reningsbad. Att be om rening och förlåtelse för all synd och orenhet (se steg 5).

-   - Det innebär att befrias från sin självcentrering och låta Jesus vara centrum.

-   - Det innebär att tömmas på tillit till sig själv och fyllas av tillit till Gud.

-   - Det innebär att ge ifrån sig hat, bitterhet och avundsjuka mot andra människor och låta sig fyllas av Guds kärlek och omsorg till dem.

-   - Det innebär att sluta vara beroende av min egen bristande kraft och uthållighet och bli fylld av Guds kraft genom den helige Ande.

Född av Anden och fylld av Anden

En gång då Jesus var på vandring från Jerusalem till Galileen, stannade han vid en brunn i Samarien och samtalade med en kvinna. Eftersom hon just höll på att hämta upp vatten, använde Jesus vattnet som en bild på det nya livet, frälsningen. Han säger: ”Det vatten jag ger skall i honom bli en källa, som flödar fram och ger evigt liv." (Joh 4:14)

Detta är vad som sker i pånyttfödelsen. Jesus placerar själva källan, utflödet av liv, i oss. Vi har blivit födda av Anden. Att bli född av Anden är att bli frälst, att bli pånyttfödd, att bli ett Guds barn. Den helige Ande flyttar in i oss, föder oss på nytt och vi blir en boning, ett tempel, för den helige Ande. Anden bor sedan i oss med sin fullhet. (Steg 3)

Alla kristna har alltså tagit emot den helige Ande och är ständigt bärare av det gudomliga livet.

Vid ett senare tillfälle i Jesu liv står Jesus i Templet och undervisar om det som kommer att ske på pingstdagen. Han säger: ”Om någon törstar, så kom till mig och drick!  Den som tror på mig, ur hans innersta skall strömmar av levande vatten flyta fram, som Skriften säger." (Joh 7:37-38)

Här talas det inte längre om att livet skulle födas in i oss, utan att källan som vi redan tagit emot, ska frigöras och fritt få strömma fram från vårt inre.

Att bli uppfylld med den helige Ande, rustad med kraft, sker då denna källa av liv i vårt inre blir förlöst och frigjord och kan strömma fram med ny kraft, glädje och kärlek. Då jag på detta sätt överlåter mig helt i Guds händer är det Guds egen kraft som får ta över i mitt liv.

Detta är att bli fylld av Anden, döpt med den helige Ande.

Den gamle kyrkofadern Augustinus (300-talet e.Kr.) lär ha förklarat detta med att jag får den Helige Ande då jag blir frälst, men då jag blir andedöpt får den helige Ande mig.

”Låt er uppfyllas av Ande” (Ef 5:18)

På samma sätt som Jesus var angelägen om att hans lärjungar skulle bli döpta med den Helige Ande, så uppmanar oss Bibeln idag att låta oss uppfyllas av Ande.

-   Det är möjligt, och efter Guds vilja, att alla ska bli födda av den helige Ande och att alla ska bli fyllda av den helige Ande.

-   Gud vill att vi ska vara bärare av hans liv och att vi ska låta hans kraft förlösas i våra liv.

-   Gud vill att vi ska uppleva både påskens och pingstens under.

Vad har Gud lovat?

Att detta är en möjlighet för alla kristna

·         ”Jag utgjuter min Ande över alla människor” (Apg 2:17)

Gud vill ge detta till var och en som uppriktigt ber honom

·         ”Om nu ni som är onda förstår att ge era barn goda gåvor, hur mycket mer skall då inte er Fader ge helig Ande från himmelen till dem som ber honom” (Luk 11:13)

Hur kan jag ta emot det?

Guds löfte om att bli fylld med den helige Ande tar man emot på samma sätt som löftet om frälsningen (se steg 3), genom att ta ett steg i tro.

Gud vill ge den helige Ande till den som ber. Om det är ditt hjärtas längtan att Gud ska fylla den med sin Ande och du vill överlåta dig år honom, får du be Gud om det. Då kommer Gud att göra det.

Om du tror att Guds löfte är sant får du sedan tacka Gud för att han har fyllt dig med den helige Ande. På samma sätt som med frälsningen är detta inte först och främst en känsloupplevelse. Det är en andlig verklighet.

-   Man blir inte frälst för att man känner sig frälst – man blir frälst för att Gud lovar det.

-   Man blir inte fylld med den helige Ande för att man känner det så – man blir det för att Gud lovar det.

Någon har formulerat hur man tar emot Guds gåva på följande sätt:

”Du behöver bara falla ner på dina knän och be om det, och sedan resa dig och tro att du har fått det, och sedan gå ut och leva som om du tagit emot det, bara för att upptäcka att det verkligen tillhör dig.” (Chick Yuill ”Vi behöver helgon” FA-press förlag sid.97)

”Är någon törstig, så kom till mig och drick”, säger Jesus i Joh 7:37. Är du törstig? Har du en längtan att överlåta dig till Gud? Har du en längtan att Guds kraft ska få fylla dig helt och fullt?

Då kan du be Gud om det och göra denna bekännelse till din egen:
”Jag har tagit emot förlåtelse och rening (steg 5), och låter nu Jesus fylla mig med den helige Andes kraft. Jag låter också Jesus vara Herre i mitt liv, så att det är hans kraft som gör mig stark och inte min egen.”

TIPS FÖR SOMMARLÄSNINGEN!

Längtar du efter att läsa en bok som verkligen fängslar och berör? Läs Sebastian Staksets bok "Bara ljuset kan besegra mörkret".

Du kan beställa den på Nya Musik i Jönköping HÄR. Du får till och med mängdrabatt om du beställer fler än tre exemplar. Du känner säkert någon som skulle ha behov av att läsa en sådan bok.

Så här presenteras boken:
"Mörkret hade makten. Hat, självförakt, tomma vodkaflaskor, vapen, fängelse­straff, självmordsförsök, kokainpåsar och ett inre fyllt av ångest utgjorde några av bevisen.

Det otippade hände och Sebastian Stakset – gangsterrapparen som glorifierat en destruktiv och kriminell livsstil och varit en ikon för skaror av unga människor över hela landet – blev frälst. Men demonerna som styrt honom under många mörka år ville inte släppa herraväldet. Helvetet bröt loss.

Den här boken skildrar den intensiva kamp som rasade under flera år. Det var en våldsam sammandrabbning mellan liv och död, mörker och ljus som var nära att sluta i självmord, en överdos eller i en demolerad bil på E4:an. Dagen då alla band klipptes till mörkret i det gamla livet klev Sebastian Stakset in i ljuset – som en fri man.

Stakset skildrar sitt liv – från barndomen till idag – med vidöppna ögon och en skoningslös ärlighet. Han som tidigare var en våldsman, fylld av hat, talar idag om förlåtelse och får se skaror av människor förvandlas av Guds kärlek och ljus. Förutom ”vanligt folk” är det alltifrån droghandlare, narkotikamissbrukare till tonåringar på institutioner och interner på fängelser som tar emot ljuset och kärleken som finns hos Jesus. Flera av dessa delar med sig av sina dramatiska vittnesmål i denna bok.

Bara ljuset kan besegra mörkret. Det är Sebastian Staksets omvälvande resa ett otvivelaktigt bevis på."

Enomdan

Nu kanske du tror att detta är reklam för vitamintabletterna enomdan. Men det är det inte. Det handlar om något helt annat.
Men det finns likheter. Vitamintabletterna enomdan bygger på att man ska tugga på en tablett om dagen för att få sitt dagsbehov tillfredsställt. Men här talar jag om den dagliga bibelläsningen. Man bör absolut ta en om dagen av bibelläsningen. Välja ut en passande tuggtablett om dagen och sedan gå och tugga på den. Det är precis som Israels barn plockade manna under ökenvandringen. En speciell portion dimensionerad för varje dag.
 

Jag har gjort i ordning en förpackning tuggtabletter för den dagliga bibelläsningen. Du får den gratis. Det är en tuggtablett för varje dag.

Man kan läsa Bibeln på många olika sätt. Man kan sträckläsa, men man kan också tugga sakta på en enda vers om dagen. Det kan vara bra att tugga på en liten bit om dagen. Mat som tuggas väl har kroppen lättare att ta emot.

Nu kommer vi att tugga på en vers om dagen från Första Petrusbrevet kapitel 1 och 2. Vi börjar den första juli och blir färdiga någon gång vid skolstart i augusti.

Du får en ny tuggtablett serverad varje dag. Men tugga får du göra själv.

Jag lägger ut dagens tuggtablett både på rupebas hemsida och facebooksida.

/PB

Utan kryptonit är vi kristna oövervinneliga

- Sven Almkvist skriver i Världen idag om John beveres bok Krossa Kryptonit -
Profetrösterna är sällsynta och vi är många som längtar efter mer av genuina under och tecken, kraftgärningar som likt de första kristna i Apostlagärningarna bekräftar Guds rikes närvaro.
 

Varför denna svaghet? Ja, varför ser jag inte mer frukt i mitt eget liv? Kryptonit, skriver Bevere. Synd. Precis som Stålmannen egentligen är oövervinnelig i kampen mot de onda krafterna i den fiktiva staden Metropolis, är vi kristna utrustade med den helige Andes kraft att övervinna allt motstånd i en fallen värld. Guds löften i Bibeln om den troendes auktoritet – det vill säga löftena om att vi förmår allt ”i honom som ger oss kraft”, att vi med trons bön kan kasta berg i havet och att vi kan trampa på ormar och skorpioner – är ju minst sagt oerhörda. I teorin tror vi ju på alla dessa löften men i praktiken konstaterar vi alltför ofta att den där styrkan att förmå allt inte riktigt vill manifestera sig, att bergen står kvar och betten från ormarna och skorpionerna visst kan skada. Men varför denna svaghet? Kryptonit, skriver Bevere. Synd.

Synden ”… snärjer oss så hårt” skriver Hebreerbrevets författare (12:1). John Bevere menar att vi tar alldeles för lätt på synden både i våra egna liv och församlingens liv.

En förkunnelse som ständigt poängterar Guds nåd och Guds kärlek men som aldrig utmanar till omvändelse riskerar att gå miste om en viktig aspekt av det kristna livet. Människor räcker upp sina händer när frälsningserbjudandet går ut, vilket är underbart, men man får inte höra vikten av att också vända sig bort från den skadliga kryptoniten.

Läs mer HÄR.

Andlig klarsyn i en förvirrad tid – del 4: Att pröva profetior

- Olof Edsingers blogg -
Det är omöjligt att tala om andlig urskiljning utan att samtidigt säga några ord om det profetiska. Eller som det ofta brukar uttryckas: kallelsen att pröva profetior. I Skriften möter vi detta fenomen i både Gamla och Nya testamentet, och det finns både likheter och skillnader dem emellan.

I Femte Moseboken ges en ganska rak och enkel beskrivning av hur det profetiska ska prövas: En profet som uppmanar till avgudadyrkan och/eller vars profetior inte går i uppfyllelse är att betrakta som falsk, medan den som talar sant om såväl Gud som framtiden är äkta (se 5 Mos 13:1–5; 18:21–22). I Nya testamentet har det profetiska en delvis annan funktion, och fungerar även på en annan ”nivå” än Gamla testamentets profeter. Inte minst viktigt är förstås att Nya testamentet talar om hela gudsfolket som fyllda av den helige Ande, och därmed också som potentiella profeter (se Apg 2:17–18; 1 Kor 14:1, 5, 24–25). Helt följdriktigt inbjuder apostlarna församlingen som helhet att pröva det profetiska (se 1 Kor 14:29). Som Paulus skriver till de troende i Thessaloniki: ”Släck inte Anden. Förakta inte profetior, men pröva allt, behåll det goda, och håll er borta från allt slags ont” (1 Thess 5:19–22).

Hur ska då detta prövande gå till? På denna fråga finns det flera olika svar. Men det överlägset viktigaste kriteriet är ändå att det stämmer med Guds ord. Gud Ande säger aldrig emot sig själv, och såväl profetian som förkunnelsen i allmänhet behöver därför vara i samklang med de heliga Skrifterna. Jag återkommer till detta om en stund.

Läs mer HÄR.

Frälsningsarméns läger räddar semestern för ensamma mammor

- Dagen -
Varje år ordnar Frälsningsarmén sommarläger för ensamstående mammor med barn.
– En gång skrev ett barn ett brev med ”Tack” i ett hjärta och kastade brevet upp i himlen så att Gud skulle få det, berättar Helena Andersson, som arrangerar lägren.
Fjorton ensamstående mammor och deras barn får vid två tillfällen under våren och sommaren åka på läger med sina barn tack vare Frälsningsarméns kår 393 i Stockholm. Lägren är kostnadsfria för familjerna.

Barnen får bada, åka båt och pyssla tillsammans, och mammorna får varje dag en stunds egentid då de kan umgås med de andra mammorna eller göra det som de helst vill.

– Jag sitter och tittar på bilder från förra året just nu, och jag blir fylld av glädje och kärlek när jag ser bilderna, berättar Helena Andersson, som är ansvarig för det sociala arbetet på kår 393.

– Många av dessa mammor lever i en mycket stressad situation och de kämpar hela tiden. På våra läger får de maten serverad, de får träffa andra mammor och de får kvalitetstid tillsammans med sina barn.

Lägren hålls i vacker, havsnära natur och man bor på en herrgård. Med under veckorna finns fyra ledare från Frälsningsarmén, och dessutom ungdomar från församlingen som är med som barnaktiverare.

Läs mer HÄR.

Kapad regnbåge

- Berit Simonsson i Världen idag -
Regnbågen är Herrens säger Guds ord. Ingen annan, varken enskild eller rörelse, kan därför räkna den som "sin".

Herren räddade mänskligheten genom åtta personer som alla andra skrattade åt. I denna räddningsaktion använde han fyra par, och varje par i Arken bestod av en man och en kvinna. Detsamma gällde också för djuren som räddades i Arken, hankön och honkön, ett par av varje.

Efter räddningen i Arken, då vattnet sjunkit undan och regnbågen syntes i skyn, fick de fyra paren höra Herrens löfte och ta emot uppdraget från honom; "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden" (1 Mos 9:1). Det var exakt samma ord som gavs till Adam och Eva i skapelsens början: "Var fruktsamma, föröka er och uppfyll jorden" (1 Mos 1:28). Regnbågen är alltså sammankopplad, dels med uppdraget till man och kvinna att få barn och föröka sig, men också med Herrens löfte att inte någon mer syndaflod ska komma.

Regnbågen är fortfarande uteslutande Herrens egen. Den berättar om hans nåd och trofasthet trots människors synd och trolöshet. Regnbågen finns i Bibelns första bok och den återkommer i Bibelns sista bok.Den symboliserar aldrig människors mångfald i något avseende, utan den är Guds egen regnbåge som berättar om Herrens nåd mot syndare. I Uppenbarelseboken återkommer regnbågen, då som ett tecken på Herrens helighet och makt och hans oavbrutet trofasta avsikt att vilja frälsa människor undan syndens makt att bedraga (Upp 4:3, 10:1). Och en gång ska vi få se regnbågen som omger vår Frälsare på hans härlighets tron.


Läs mer HÄR.

Generalorder till kårledarna

"Led soldaterna framåt till erhållande af Den Helige Andes dop.... Därförutan äro soldaterna maktlösa i kriget"

Efter hemkomsten från Riga i måndags använde vi några timmar att packa upp några av flyttkartongerna som fortfarande står ouppackade i garaget. 

En av böckerna som jag återupptäckte var William Booths Order och reglementen för fältofficerare som publicerades på svenska 1904. Fältofficerare är de som tjänstgör på Frälsningsarméns kårer.

I förordet med rubriken Generalorder skriver William Booth att han förväntar att varje officer med Guds hjälp ska utföra de syften som boken förfäktar.

Del 3 avdelning 7 har rubriken Dopet med Den Helige Ande:
"F.O. (=Fältofficeraren) bör leda sina soldater framåt till erhållandet af Den Helige Andes dop, han måste få dem fyllda med blod och eld. Andens uppdrag är att fylla själen med brinnande nit för världen frälsning. Kristi verk måste fullbordas. Han har lämnat denna uppgift åt sitt folk; den kan fullföljas och föras framåt till seger endast genom hans egen andes verksamhet i hans folks hjärtan och genom deras lif. Den helige Ande utlofvades för detta ändamål. Detta är hvad Guds folk därför har rättighet att vänta, och därförutan äro soldaterna maktlösa i kriget." 

Till detta kan jag bara säga Amen (som betyder "låt det ske")

/PB

Tidig söndagsmorgon i Västerås den 24 juni

Veckorevy från min högst personliga utkikspunkt på livet

I början av veckan kom vi tillbaka hem efter vår sista period i Lettland för den här terminen.

Vistelsen i Lettland väcker minnen från den tiden då Riga var vår hemstad. Då vi nu gick genom Vermanisparken i centrala Riga såg vi med tacksamhet tillbaka på våra friluftsmöten på den stora scenen i parken. Det var inte utan möda vi lyckades få tillstånd att ha våra friluftsmöten. Det krävdes en hel del besök hos olika myndigheter innan det till slut gick igenom.

Vi mobiliserade våra krafter från de två kårerna i Riga. Riga Staff Songsters sjöng, Andres och Irina sjöng och fick det att gunga i hela parken, kadetterna och Riga 2 hade evangeliska teaterstycken, Rut och Isabel spelade fyrhändigt piano och mycket mer. Här kommer några glimtar (Beklagar kameraföringen, men detta är mer än sex år sedan och jag var ung och oerfaren på den tiden. Men videosnuttarna ger ändå en känsla av stämningen i parken):

  

 Halleluja in the park with Konovalovs

                                             Rut och Isabel spelar fyrhändigt

Nu vankas det snart lite semester. Sverige förlorade visserligen mot Tyskland igår, men det fantastiska sommarvädret ser ut att återvända och Gud är god.

Bilden är från vår kvällspromenad i går kväll och Jesus sa: "Lyft blicken och se hur fälten har vitnat till skörd" (Joh 4:35).

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky 

Från depression till glädje

- Inblick -

Hon kämpade med tvivel kring om Jesus älskade henne eller ens fanns. När Amanda Nordin var 17 år hade hon kommit till en punkt då hon ville veta om det hon hört hela sitt liv verkligen var sant. Då fick hon möta Guds kärlek vilket förvandlade hennes liv. – Gud sköljde bort all bitterhet, allt tvivel, all hopplöshet och oförlåtelse som jag hade på insidan. Hans kärlek förvandlade mig för alltid. Jag fick nytt hopp, ny glädje och mening, säger Amanda.

Hon har gått i kyrkan hela sitt liv och såg sig själv som kristen. Amanda Nordin berättar att hon alltid haft en längtan efter att leva ett liv nära Jesus och att få möta honom på riktigt. 

– Jag försökte vara en perfekt kristen. Trodde man behövde prestera och förtjäna Guds kärlek för att komma närmare honom. Både när det gällde mitt liv och min relation med Gud kände jag mycket hopplöshet, berättar Amanda för Inblick.

Till slut tröttnade Amanda på att känna sig otillräcklig och på att hennes längtan efter Gud inte ledde till mer. Hon bar på mycket tvivel kring om Jesus var på riktigt och om han verkligen såg och kände henne. 

Sommaren 2012 var hon på en konferens och sade då till Gud: ”Jag orkar inte mer. Om du är på riktigt vill jag veta det. Jag vill att du möter mig. Annars kommer jag bli ateist.”
Läs mer HÄR.