Vineyard och Frälsningsarmén

Dagen och Sändaren skriver om att Hans Sundberg tvingas lämna sin ledartjänst i Vineyard Norden. Skälet till att han slutar är att rörelsen inte är överens med Sundberg om hur ledarskapet ska fungera.

Detta har kommenterats av många bloggare och många har kommeterat bloggarnas blogginlägg.

Barnabasbloggen skriver i stort sett positivt om Vinyardrörelsen. Det han tycker är negativt är organisationsformen.
"En sak som jag dock tror är negativt för Vineyardrörelsen är den internationella organisationsformen som förefaller ganska hierarkisk. Vineyard är en enda internationell organisation där det finns några högsta ledare någonstans. De lokala församlingarna och de nationella organisationerna är inte oberoende och självstyrande. Det tror jag är ett hinder för en missionerande rörelse (samma problem finns t.ex. i Frälsningsarmén), och skiljer Vineyard från andra frikyrkor i Sverige. Nu verkar det ocskå som om det är den internationella organisationen som avsatt Hans Sundberg som ledare för Vineyard Norden. "

Vad jag reagerar på är Barnabasbloggens uttalande om att en hierarkisk organisation är ett hinder för en missionerande rörelse. Varför skulle det vara det? Är det inte en fördel att en organisation kan planera strategiska missionsinsatser och avdela resurser för missionerande i ett område som är öppet?

Barnabasbloggen skriver också att Frälsningsarmén har samma problem. Jag tror inte Frälsningsarmén har något problem med att buntas ihop med Vineyard. Den största Vineyardförsamlingen är till och med sambo med en av Frälsningsarméns församlingar i Stockholm. Eller rättare sagt inneboende. Vineyard hyr in sig och delar gudstjänstlokal med Vasakåren i Stockholm.

Men vad jag reagerar mot är att den hierarkiska, eller episkopala, samfundsorganisationen skulle vara ett problem för missionen. Det har aldrig i historien funnits så många frälsningssoldater som just nu. Den största tillväxten sker i "missionsländer".

Jag tror att systemet både med fristående församlingar och samfundsstyrda församlingar har sina fördelar och sina nackdelar. Ett problem med fristående församlingar är att de kan hamna var som helst, beroende på det lokala ledarskapet, som t.ex. i Knutby. I en hierakisk organisation hade ett oönksat ledarskap bytts ut för länge sedan.

Den ena organisationsformen är inte mer "biblisk" än den andra, men jag tror på principen om accountability (jag skulle önska att det fanns ett bra svenskt ord för det). Det vill säga att varje kristen och varje församling hade någon som man kunde vara ansvarig inför.

peppebaron

Söndagen den 31 maj

Söndagsmorgon igen. Inte vilken söndagsmorgon som helst. En riktig sommarmorgon. Dessutom är det pingstdagen. Dessutom är det mors dag.

Veckan som gick
Den gångna veckan har Rut och jag haft undervisning på officersskolan de flesta dagarna. Vi har undervisat i ledarskap och administration. Det är en förmån att få undervisa i den gruppen. En alldeles fanstastiskt fin grupp människor.

De stunder vi inte har undervisat har vi använt till att packa, sortera och avveckla Instituets verksamhet och lokaler.

Idag
Idag står det en hel del på programmet. Först har vi gudstjänst klockan fyra i vår hemförsamling, Frälsningsarmén Nacka. Klockan fem är vi utbjudna på fotboll av yngste sonen. Klockan sju är det "Fun night" på Söderkåren med Chicago Staff Band. Vi kommer inte att hinna med allt detta. Här gäller det att prioritera rätt.

Veckan som kommer
Mellan all packning och sortering ska jag vara på styrelsemöte med Claphaminstitutet på en kursgård utanför Uppsala tisdag och onsdag.

På torsdag ska Rut och jag åka till Jönköping för att medverka på kursavslutningen av en grundkurs i psykiatri som vi genomfört under vårterminen tillsammans med Hälsohögskolan i Jönköping.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Ateister startar tankesmedja på nätet

Tidningen Dagen berättar att den ateistiska organisationen Humanisterna startar en ny tankesmedja på nätet.

Namnet på den nya tankesmedjan blir Fritänkarna.se.

Men ateister* tror ju bestämt att Gud inte finns. Om man låser fast sig vid att Gud inte finns, då kan man ju inte tänka fritt. Då har man redan låst fast tanken i en bestämd riktning. Om man dessutom låser fast sig i en tanke som inte är sann, så finns det ju små möjligheter att fritänkeriet kan hamna rätt.

På tal om att vara fri känner jag en som sa:
"Om ni förblir i mitt ord, är ni verkligen mina lärjungar, och ni skall förstå sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Joh 8:31-32 FB).

Eller som det står i portalen till Uppsla Universitet:
"Att tänka fritt är stort. Att tänka rätt är större"

peppebaron

*Wikipedia.se definierar ateist på följande sätt:
Ateism (grekiska α, icke och θεος, gud) är positionen att det inte finns någon högre makt. Begreppet är omdiskuterat och spänner från begreppsbestämningen avsaknad av tro (på någon eller några gudar eller högre makter) till definitionen en tro (på att det inte finns någon eller några gudar eller högre makter).

Veckans länk vecka 23-24

Veckans länk vecka 23-24 på www.rupeba.se är Björn O. Hansens blogg. Björn är pator och bibellärare och presenteerar sinblogg så här:

En blogg viet bibelske temaer og viktige samfunnsspørsmål. Guds ord er evig,u foranderlig, guddommelig inspirert, autoritativt. Bloggeieren bekjenner seg til den nikenske og apostoliske trosbekjennelsen og Lausannepakten.

Pingstens budskap - "Du ska få kraft"

"Men när den helige Ande kommer över er, skall ni få kraft" (Jesus till lärjungarna i Apg 1:8 FB)

Reklamen arbetar ofta med före-efter-bilder. Före-bilden visar hur eländigt dit liv är innan du skaffar det reklamen handlar om och efter-bilden visar hur underbart dit liv blir efter det att du börjat använda varan.

Tänk på pingstdagen som den beskrivs i Apostlagärningarna.

-Före: Livrädda lärjungar som låser in sig av fruktan för folket
-Efter: Lärjungarna glömmer plötsligt bort hur rädda de är och går ut i folkmängden och vittnar så att tretusen människor blir frälsta.

-Före: Lärjungarna hade gjort så gott de kunde. De hade lämnat allt och följt Jesus. Det hade slutat med totalt fiasko. Alla övergav de Jesus i Getsemane och Petrus förnekade att han nånsin träffat Jesus.
-Efter: De slutade att vara begränsade till att göra så gott de kunde. De började plötsligt att göra saker som den inte kunde, t.ex. tala främmande språk. De slutade göra så gott de kunde och började göra så gott som Gud kunde - genom dem.

-Före: Teologisk förvirring. De förstod inte vad det var som hände runt omkring dem.
-Efter: De bara visste att de hade fått ta emot sanningen och att budskapet om Jesus kunde förvandla människor och hela världen.

-Före: Lärjungarna var fokuserade på sitt eget bästa. Vem som var störst och bäst.
-Efter: Då de förstod att Jesus var Herre och att det var han som är störst och bäst var de beredda att offra sina liv för den sanningen.

Slutsats: Det måste ha hänt något på pingstdagen!

Det som hände på pingstdagen vill Gud att det ska få hända även i ditt liv. "Det skall ske i de sista dagarna, säger Gud, att jag utgjuter min ande över alla människor"(Apg 2:17)

Villkoret: Då Jesus profeterar om pingsten som skulle komma i Joh 7 säger han: "Är någon törstig, så kom till mig och drick". Då du bli törstig har Jesus det du behöver.
"Jag skall låta den som törstar dricka fritt ur källan med livets vatten". (Upp 21:6)

Det finns gott hopp för svaga, ofullkomliga lärjungar. Både då och nu.

-"Är någon törstig, så kom till mig och drick" (Jesus)

"Mannakorn" från Markusevangeliet

Nu är kortkommentarerna färdiga för Markusevangeliet: Här hittar du kommentarerna från Markusevengeliet.

Hitills finns "mammakorn" från följande böcker färdiga:
Markusevangeliet
Johannesevangeliet

Apostlagärningarna
Galaterbrevet
Efesierbrevet
Filipperbrevet
Kolosserbrevet
Första Timoteosbrevet
Andra Timoteosbrevet
Filemon
Första Petrusbrevet
Andra Petrusbrevet
Första Johannesbrevet

Se översikten här>>

Ett falskt evangelium

Ulf Ekman skriver i Världen idag:
När nu Sverige blivit först i världen med att få en lesbisk biskop så finns det anledning att ställa en rad allvarliga frågor. Hur kunde detta ske? Kanske borde vi ännu hellre ställa frågan: Vad har vi gjort för fel? Det är ingen tvekan att genom detta biskopsval har Sverige gått över ännu en tröskel i avfällighet. Mer och mer liknar situationen Israel på Jeremias tid. Visst finns det andra och mycket mer hoppingivande saker som sker i Sverige.

Risken är ändå att både liberalteologer och aningslösa, postmodernt inspirerade karismatiker inte bryr sig om att se allvaret i situationen, utan ropar ”Allt står väl till, allt står väl till.” Då måste vi svara som Jeremia. ”Dock, allt står icke väl till.” Hur hamnade vi här? Under det senaste seklet har sakta men säkert Gudsbilden, synen på Bibeln, synen på Jesu person och verk, synen på korsets nödvändighet och behovet av omvändelse och syndernas förlåtelse, synen på frälsningen, synen på evigheten och den dubbla utgången (att människan kan komma till himlen eller helvetet efter döden), synen på den helige Ande, synen på kyrkan, synen på etik och moral och synen på skillnaden mellan den kristna tron och andra religioner, starkt förändrats.

I vissa fall har förändringen blivit så stor att vi dels kan tala om synkretism, religionsblandning, och dels helt enkelt en annan religion som kidnappat de kristna termerna och fyllt dem med ett annat innehåll.

Läs hela inlägget i Världen idag>>

Läs också om uteslutningen av präster i USA i Dagen och på Björn O Hansens blogg.

Tro och gärningar

Jag skrev tidigare i veckan ett inlägg med rubriken Vem är det egentligen som är kristen?

Jag fick en del kommentare på inlägget på "Blod och Eld"-sajten. En kommentar skriver:

".......och då ska han löna var och en efter hans gärningar.
Just precis, det står inte att vi ska bli bedömda efter vilken teologi vi håller oss med.Gärningarna och inställningen till våra medmänniskor är nog ganska avgörande."

Här kommer min kommentar av kommentaren:
Kommentaren betonar att Gud ska löna oss efter våra gärningar och det är naturligtvis oerhört viktigt hur vi lever våra liv.

Men, vi blir inte frälsta av våra egna gärningar. Rövaren på korset blev inte inbjuden till himmelriket på grund av sina gärningar.

Det är tur för oss att det inte är våra gärningar som frälser oss. Då skulle bara de perfekta kvalificera. Vi andra som med jämna mellanrum misslyckas med att vara dem vi tycker vi borde vara skulle då få stå utanför och se på.

Vi blir frälsta av bara nåd. Tack vare vad Jesus gjorde för oss och inte på grund av våra gärningar.

Vi blir frälsta av är tro (teologi). Men man blir inte frälst av att tro på vad som helst. Man blir bara frälst genom tron på Jesus och att bekänna honom som Herre i sitt liv.

Men visst är gärningarna viktiga. Om jag skulle försöka sammanfatta Nya Testamentets budskap skulle jag förenklat kunna säga:
"Vi blir frälsta av nåd genom tron på Jesus. Men tron som inte uttrycker sig i gärningar är en död tro."

peppebaron

Sökare eller finnare

(Bild från Petra Medes hemsida)

Dagen skriver om att Petra Mede skriver bok om sitt sökande efter meningen med livet. Det är ju bra och Jesus säger ju att den som söker skall finna.

Men det finns en tendens idag att inte söka för att finna, utan bara söka för att söka. Den postmoderna människan har svårt att slå sig till ro med en sanning. det måste finnas andra sanningar än den jag funnit, och sökandet blir en livsstil.

Ibland låter det som om det finaste man kan vara är att vara sökare. Om man är framgångsrik i sitt sökande och finner något och tror sig veta något, så betraktas man ofta som arrogant och överlägsen. -”Varför skulle du veta något, som inte vi vet om?” eller -”Varför menar du att din sanning skulle vara sannare än min?”

Förre ärkebiskopen K.G. Hammar betecknade sig själv som sökare, snarare än troende. Han tyckte att det var en ödmjuk inställning till livet. Men det var väl meningen att ärkebiskopen skulle vara ledare och inte sökare. För om en blind leder en blind…

Jag tror att Bibeln har ett helt annat ideal än att vara sökare. ”Den som söker, han finner”. Det är inte meningen att vi ska vara vilsna hela livet. Vi ska söka för att finna, inte för att förbli sökare. Bibelns ideal är inte att vara sökare. Bibelns ideal är snarare att vi ska tro. Tro riktigt mycket, på gränsen till veta. Bibeln säger bl.a. i 1 Joh 5:13 ”Detta har jag skrivit till er…..för att ni skal VETA att ni har evigt liv”

Jesus dog inte på korset för att vi skulle vara sökare. Han dog inte för att vi skulle vara vilsna. Han dog för att vi skulle kunna finna vägen till Jesus.

peppebaron

GT's profetiske forbilder for pinsen, del 1

Bjørn O.Hansen skriver i sin blogg noen artikler om GT´s forbilder for pinsen:
Den første pinsen, er ikke pinsen som vi leser om i Apostlenes gjerninger kapitel 2! Den første pinse skjedde på Sinai-fjellet da Moses mottok Loven. I følge 2.Mosebok 19 skjedde dette på den sjette dagen i måneden Sivan, hvilket er selve pinsedagen. Moses gav Loven videre til det jødiske folk tre måneder etter utgangen fra Egypt. I følge tradisjonen sto alle jødiske generasjoner omkring Sinai-fjellet og bekreftet mottagelsen av De 10 bud med ordene Na'ase ve'Nishma: "Alt det Herren har talt, vil vi gjøre etter og lyde." (2.Mos 24,7)
På Sinai var Guds manifesterte nærvær og herlighet - Shekinah. Vi leser om dette blant annet i 2.Mos 24:
"Så gikk Moses opp på fjellet, og en sky dekket fjellet. Herrens herlighet (shekinah) hvilte over Sinaifjellet, og skyen dekket det i seks dager. På den sjuende dagen kalte Han på Moses midt ut av skyen. Da Herrens herlighet viste seg, var det i Israels barns øyne som en fortærende ild der på toppen av fjellet." (v.15-17)
Den pinsedagen vi leser om i Apostlenes gjerninger inntreffer på et annet berg, Sion. Også her faller Herrens herlighet:
"Da pinsedagen var kommet, var de alle samlet på samme sted med samstemt sinn. Og plutselig kom det en lyd fra Himmelen, som av en stormende, mektig vind, og den fylte hele huset der de satt. Så viste det seg delte tunger for dem, som av ild, og de satte seg på hver enkelt av dem. Og de ble alle fylt med Den Hellige Ånd og begynte å tale i andre tunger, alt etter som Ånden ga dem å tale." (Apgj 2,1-4)
Ser du de klare parallellene?
Ilden var der på Sinai, ilden er der på Sion. Den gruppe av troende, som senere kom til å bli kalt Menigheten, ble ikledd kraft gjennom en dåp i ild på pinsefestens dag. Dette skjedde på Sion - Guds hellige fjell.

(fortsettes)

Kyrkan som anpassats till postmodernismen

Det postmoderna tänkandet har svårt att anpasssa sig till färdigformulerade trossatser. Postmodernismen kan inte tänka sig att det finns vissa sanningar som är större än andra. Bara det "känns rätt" för mig så är det rätt för dig.

Gud, i det postmoderna tänkandet är alltid en Gud som i alla frågor tycker som jag. "Min Gud är inte så´n", säger man. Och om Gud inte tycker som jag, då kvalificerar han inte längre att vara min Gud. Då hittar jag hellre på en annan som har samma uppfattningar som jag.

Delar av kyrkan har alltid varit villig att överge sin tro om man ser något som man tycker låter mer attraktivt. Det är väl i det ljuset man får tolka den danska undersökningen som säger:
"Fler tror på återfödelse än på Jesu uppståndelse
17 procent av medlemmarna i den danska folkekirken tror på reinkarnation - 15 procent tror att Jesus uppstod efter döden" (Dagen)

Teologen Lars Johansson citeras i Dagen och säger:
"Det är ett ständigt pågående individuellt experiment där man testar nya alternativ.
------
-Det finns ett slags folkreligiositet i Skandinavien som ungefär ser ut så här: "Jag tror på Gud, dygd och odödlighet". Om man sköter sig och är en bra människa, så förtjänar man odödlighet. Gud är mer fatalistisk, en slags ödesgud. Den Gud som kämpar mot det onda finns inte alls med. I stället hör man ofta: "Det var väl ändå meningen...".
------
- En kyrka som bara är marknadsinriktad riskerar att förlora sin identitet, medan en kyrka som gör som den alltid har gjort, riskerar att förlora sin relevans. Det finns grader i det här."

Jag tror att det är kyrkans stora utmaning i vår tid:
-Att stå fast på det som är kyrkans övertygelse. Även i frågor där det blåser motvind.
-Att kunna kommunicera den kristna tron så att det blir relevant och försåeligt för den postmoderna människan.

Må Gud ge oss sådana kyrkor och församlingar

peppebaron

Brunne biskop i Stockholm

"Svenska kyrkan har fått världens först lesbiska biskop", skriver Ulf Ekman i sin blogg. Läs mer om hur Ekman och andra kommenterar biskopsvalet.

Från Ulf Ekmans blogg
"Sverige, och Svenska kyrkan, har nu fått världens första lesbiska biskop. Hon vann över Hans Ulfvebrand med 413 röster mot 365. Hos HBT-folket står glädjen högt i tak. Man har fått en kvinna för sin sak. För den kristna tron är det däremot annorlunda. Det är ingen tvekan om att detta är djupt tragiskt för Svenska kyrkan och ytterligare ett stort avsteg från den apostoliska tron.

Det är märkligt att läsa Brunnes uttalanden till gaynyhetssajten QX där hon i mycket luddiga termer inkluderar allt och alla i den kristna livet, ingen och inget får exkluderas, och blandar ihop begreppen mellan skapelse och frälsning rejält. Att Gud älskar alla, hela sin skapelse, betyder inte automatiskt att alla inkluderas i frälsningen i Kristus. Kan något gott komma ur denna utnämning? Definitivt! Många kommer att få upp ögonen för hur illa ställt det verkligen är, inte bara i Stockholms stift utan i Svenska kyrkan i stort.

Säkerligen kommer många lekmän, som har en en äkta känsla för vad den genuina tron egentligen är och går ut på, att reagera. En del säkert starkt och offentligt, andra i tyst sorg. Ur all denna förvirring, avfällighet och förvärdsligande kommer säkerligen ett motdrag från himlen, en äkta och djupgående samvetsväckelse, en reningseld över oss alla, en ny nöd för människors eviga väl och en större längtan efter äkta väckelse i hela vårt land."

Eva Brunne blir ny biskop i Stockholm stift - Dagen

Eva Brunne vann biskopsval i Stockholm - Kyrkans tidning

Eva Brunne vann biskopsvalet i Stockholms stift - Dagens Nyheter

”Vi kan alla profetera”

(Ulf Ekmans vårseminarium lockade över 3000 personer. Foto: Monica Lindqvist/Livets Ord)

Världen idag rapporterar från Uppsala
Ulf Ekmans seminarium lyfte fram betydelsen av profetiska tilltal
Över 3 000 personer från 37 länder deltog under Ulf Ekmans seminarium förra veckan. Undervisningen tolkades till 8 språk.

– Även om Sverige andligt sett ser ut som en sumpmark, har det kommit profetiska ord. Vad har vi gjort med dem? sade han och utmanade åhörarna att hålla fast vid dessa tilltal så att de kan gå i fullbordan.Profetians ande förmedlar Guds ord. Det är ett svärd som skiljer ut det som är falskt, det är mat som styrker dig, eller ljus – för att ge vägledning.

Med dessa ord inledde Ulf Ekman sitt seminarium i torsdags, som i år handlade om profetians ande.– Vi behöver veta vilket profetiskt tilltal det handlar om och varför det kommer, för att inte bli förvirrade, betonade han och varnade för att egna köttsliga ambitioner kan koppla med det profetiska ordet.

– Församlingen i Laodicea behövde smörja sina ögon med salva för att förstå. När vi ser samma sak allihop, blir vi en profetisk församling, förklarade Ulf Ekman.

Läs hela inlägget>>

UK: More prison space for Christians

Mats Tunehag writes in his blog:
The government had better start building more prison space — for Christians and moral conservatives generally,” says an editorial in recent edition of the Church of England Newspaper (founded 1828).

Why? A couple of reasons: The Labour government wants to make it illegal to express opinions on homosexual lifestyle. Secondly, the same government wants to force – by law – Churches and religious organizations to employ people who engage in homosexual practices.
Andrea Williams, Director of Christian Concern for our Nation commented: “This is a new attempt to impose the State’s secularist agenda on the Church and gag Christians from teaching and living out what the Bible says about sexual ethics.”

This is yet another secular intolerance against the church – in the name of tolerance. Sigh!
The Church of England Newspaper comments: “So Christians, and of course Muslims and others who just disagree, are being told to shut up and get into their closet — the gays are not tolerant of dissent and have got the state to crack-down.”

Recent cases illustrate the intolerant trend against Christians: Kwabena Peat, a Christian teacher spoke out against homosexual propaganda on a school training day and found himself suspended. David Booker, working at a homeless charity was also suspended after answering questions from a colleague about his views on homosexuality.

Mellanösternnyheter

Mellanösternnyheter från Israels vänner
Aktuella nyheter om mellanöstern - Utgåva Nr 1 2009

» Libyen och Iran i Människorättsrådet
» Israel hjälper Egypten
» Obama till Israel
» Vapensmugglingen fortsätter
» Mirakelräddning i Haifa
» Hamas är moraliskt korrupt

Sammanblandning av kristendom och politik ger inte rättvisa åt någondera.

Bengt Malmgren skriver i sin blogg och vänsterkristna och högerkristna:
"Älska din nästa som dig själv" (Matt 22:39), kärleksbudskapet är grundläggande för den kristna tron. De som kallar sig kristen vänster lyckas ofta inte ens säga detta på ett klart sätt när de sammanblandar kristendom och vänsterpolitik, något som inte gör rättvisa åt vare sig kristendomen eller vänsterpolitiken.

De vänsterkristna beskriver sig själva som de goda som står för förlåtelse, upprättelse, frihet, jämlikhet, solidaritet, som om inte det vore något som alla kristna, ja alla människor av god vilja står för, man målar upp ett högerspöke som tydligen anses stå i opposition till dessa värden. "Den kristna högern exkluderar och gör skillnad mellan människor", säger man.
Vilka den kristna högern är säger man inte bestämt, men tydligen är jag själv inkluderad eftersom Kristdemokraterna och Claphaminstitutet tidigare pekas ut, det senare har jag själv varit med och grundat. Läser man de artiklar som producerats hittills av Claphaminstitutet, så tycker jag inte det ger associationer åt högerhållet precis, det har handlat om ämnen som yttrandefrihet och föreningsfrihet, kampen mot trafficing, ateismen som illusion eller hur ett ansvarigt sexuellt beteende är ett verksamt skydd mot HIV som ett komplement till kondomanvändning och vaccinering.

Även som katolik verkar jag fösas in i högerfållan enligt Peter Weiderud, för i en intervju i Dagen för en tid sedan mejslade han ut mera vad som menas med den kristna högern:
"Dels kan man se högerns syn på moralfrågor, det blir abort, homosexualitet och andra privatmoraliska frågor. Där har vänstern en bredare syn. Dels finns synen på sanning. Det finns de som kopplar samman religion och politik och utgår från att man har funnit sanningen och på det sättet skapar en fundamentalism."

Vänsterns "bredare syn" tolkar jag som att man accepterar eller närmar sig den kulturradikala ny-etiken enligt vilken abort är en mänsklig rättighet utan några etiska invändningar eftersom fostret anses vara en del av moderns kropp, likaså självfallet att man är emot äktenskapet som ett förbund emllan man och kvinna. Att vara mot abort och för det heterosexuella äktenskapet placerar tydligen mig med majoriteten av världens katoliker och övriga kristna under högerspökets kappa. Vad man menar med fundamentalism är något mindre klart. Om man avser en bokstavlig bibeltro och att försöka skapa en teokratisk stat på samma sätt som i vissa muslimska länder är jag med, men sådana kristna är ytterst sällsynta i Sverige, i USA sägs det finnas en kristen extrem-höger som jag kritiserat i ett tidigare inlägg, men vissa påstår att det är mycket liten grupp även där. Men om man med fundamentalism menar att ta den kristna tron som förmedlats av Kyrkan på allvar och att ansvarsfullt försöka leva utifrån sin tro i samhället på samma sätt som de första kristna, då inser jag att jag i gott sällskap med påven och många engagerade kristna ur alla samfund åker in under högerspöket även i detta avseende.

Läs hela inlägget här>>

Läs också debatten i Världen idag>>

Är vi rädda för att vara ”till anstöt”?

Signaturen Stridsman skriver på Communityn Blod och Eld:
Mottot “Blod och Eld “ är givet oss av Gud . Detta är vapen som Herren har utrustat oss med i den andliga striden, för Guds rikes utbredande mitt ibland oss och det är Guds kallelse till oss frälsningssoldater.

Jag har lagt märke till att det råder en del okunskap i denna fråga. Det verkar som om det finns en rädsla att tala och att sjunga om Jesu blod. Det ser ut som att man inte vill stöta sig med ”världen” genom att nämna Jesu Blod. Är vi rädda för att vara ”till anstöt”? Jag har stött på kommentaren ”kan man inte byta ut den här texten där man sjunger om blodet” eller ”varför skall man sjunga om blodet det låter så hemskt”.

Vi måste inse att det är viktigt att tala om Jesu blod, sjunga om Jesu blod och be i kraft av Jesus blod. Varför ? Jo, genom att göra det så påtalar vi till den andliga världen att vi vet och har kunskap om den kraft som finns i Jesus blod och att vi har kunskap om vem vi är i Jesus Kristus. Den kunskapen gör att vi frimodigt kan träda fram inför Guds tron i tillbedjan och lovsång. Det kan vi göra på grund av att Gud ser på oss som syndfria genom Jesu offergärning på korset. Genom att påminna djävulen om att vi har denna kunskap, så vet djävulen att vi vet att han (djävulen) har förlorat sitt vapen mot oss, alltså döden och separationen från Gud.Då kan vi frimodigt stå fram inför Gud, tvättade i Lammets blod och uppleva nåden. Med kraften från den Helige Ande kan vi gå ut och tjäna människor och berätta att Jesus har all makt i himmelen och på jorden. Detta är något mycket mer än ett ”religiöst språk”, det är en realitet för oss kristna.

Varför tar jag upp denna fråga? Har inte detta alltid varit en självklarhet så länge FA har funnits till? Ja det har det, men jag tror det är viktigt att ta upp dessa frågor så att vi inte döljer sanningen, och trasslar in oss i ändlösa resonemang och går vilse. Jag upplever att det ena efter det andra av sanningarna i ordet ifrågasätts från många håll, i media och div. uttalanden osv.Vi beger oss in på en farlig väg om vi tappar bort sanningen i ordet eller om vi skäms för denna sanning.

Resultatet blir att när vi sätts på prov, så har vi inte rotfäste utan blir offer för alla kastvindar som blåser genom världen och till slut kan vi mista tron. Det vill säga att vi blir ett lätt byte för djävulen.

Vi får inte låta oss bli avväpnade i den andliga kampen, kampen att visa på Guds kärlek till alla människor och den öppna vägen till Gud genom Jesus Kristus.Sedan skall vi undervisa om ordet och lära andra om att bli Jesu lärjungar.

Kom ihåg ”att det är inte mot varelser av kött och blod vi har att kämpa, utan mot härskarna, mot makterna, mot herrarna över denna mörkrets värld, mot ondskans andekrafter i himlarymderna. Ta därför på er Guds rustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen och stå upprätt efter att ha fullgjort allt. ” (Ef 6:12-13 )

”Så kan vi då, mina bröder, tack vare Jesu blod frimodigt gå in i helgedomen på den nya och levande väg genom förhänget – hans kropp – som han har invigt åt oss. Vi har en stor överstepräst som är satt att råda över Guds hus. Låt oss därför träda fram inför Gud med uppriktigt hjärta och i full trosvisshet, med ett hjärta som renats och inte vet av någon synd och med en kropp som badats i klart vatten. Låt oss orubbligt fortsätta att bekänna vårt hopp, ty han som gav oss löftena är trofast. Låt oss ge akt på varandra och sporra varandra till kärlek och goda gärningar och låt oss inte försumma våra sammankomster, som några brukar göra, utan uppmuntra varandra, och detta så mycket mer som ni ser att dagen närmar sig. ”(Heb 10:19-25)

Låt oss inte vara rädda för att ”stöta oss” med världen utan låt oss utmana den och vara en vinnande armé och stå fasta i ordet. Det budskap som vi har är ett glädjebudskap till befrielse för många.

Stidsman

Kursändring i Vita huset.

Ulf Ekman skriver i sin blogg om USA:s ändrade inställning till Israel efter det att Obama tog över i Vita Huset.
Attityden emot Israel har definitivt svängt rejält sedan Obama blev president i USA och Netanyahu blev premiärminister i Israel. Enligt SvD ringde Obama ett av sina första utlandssamtal till palestiniernas president Abbas, inte till Israel. Den förste som besökte honom var Jordaniens kung Abdullah medan Netanyahu har fått vänta i månader på att komma på besök. På sin första utlandsresa besökte han Turkiet, inte Israel. Obama har också inlett försonligare samtal med Iran som bryter emot internationella bestämmelser angående sitt kärnvapenprogram och öppet hotar att förinta Israel.

USA har alltid, oberoende av vem som suttit i Vita Huset, haft en grundläggande starkt Israelvänlig politik. Frågan är om detta nu kommer att förändras. Det är inte svårt att se hur Bibeln talar om, i ex. profeten Sakarja. kapitel 12 och 14, att Israel så småningom kommer att mer och mer isoleras och hatas av den omgivande världen. Under många år har det kommit profetiska ord om att USA, under påverkan av Arabvärlden och genom sin oljetörst skulle skifta solidaritet och av strategiska och ekonomiska skäl steg för steg överge Israel. England gjorde likadant.

Det råder knappast någon tvekan om att freden i Mellanöstern är mycket bräcklig och kall och att de omgivande arabnationerna med sina ca 150 miljoner muslimer knappast vill att Israel skall existera. Det har man aldrig velat. Det är bara de politiska realiteterna som tvingat Egypten och Jordanien att sluta fred med sin fiende. Syrien har fortfarande krigstillstånd gentemot Israel och ser gärna att Hizbollah och Hamas attackerar på alla sätt. Iran stöder dessa öppet och förbannar nästan dagligen Israels existens och lovar att förgöra landet.

Läs hela inlägget>>

Beslut om samgående mellan tre samfund

Jag har tidigare skrivit om det planerade samgåendet mellan Svenska Missionskyrkan, Baptistsamfundet och Metodistkyrkan: Vart är ekumeniken på väg?
Nu är beslutet tagit i de olika samfunden om att fortsätta på vägen mot ett samgående.

Sändaren skriver:
"Tre tydliga ja till avsiktsförklaringen. Samfundsledarna önskemål uppfylldes när samfundens årskonferenser samtliga beslöt att anta avsiktsförklaringen om att bilda ett nytt gemensamt kyrkosamfund.
- Jag känner som om jag varit med om något heligt. - Det känns väldigt bra. Det är en tydlig bekräftelse att det är rätt. - Jag är djupt rörd.
Det blev svaren när Sändaren bad Karin Wiborn, missionsföreståndare i Baptistsamfundet, Anders Svensson, ekumenisk talesman i metodistkyrkan och Göran Zettergren, missionsföreståndare i Missionskyrkan, att spontant kommentera det faktum att samtliga tre årskonferenser gav grönt ljus till avsiktsförklaringen, och att det skedde med en stor majoritet. Att avsiktsförklaringen skulle få ett ja från Baptistsamfundet och Missionskyrkan var många tämligen övertygade om. Ovissare var det hur det skulle gå i Malmö där metodisterna träffades för sin årskonferens. Sändarens undersökning för ett par veckor sedan visade en stor tveksamhet bland Metodistförsamlingarna om avsiktsförklaringens syfte att bilda en ny kyrka, och från framträdande metodistpastorer har öppen kritik mot förslaget riktats."

Kyrkans tidning skriver:
Det blev tre klara ja till att bilda ett nytt kyrkosamfund. Det står klart sedan Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige vid lunchtid i dag lördag antagit avsiktsförklaringen vid sina respektive årskonferenser.
Jubel. Kjell-Arne Ottoson, Birgitta Carlsson, Börje Wennberg, Aina Stenberg, och Elisabeth Lindgren är jublande glada över beslutet som Missionskyrkan fattat.Foto: Richard Holmberg
Missionskyrkan var först ut att i Immanuelskyrkan i Stockholm rösta i den viktiga frågan. Det blev ett rungande ja bland ombuden. Lika högt ljöd ja-ropen i Norrmalmskyrkan i Stockholm när Baptistsamfundet en knapp timma senare fattade samma beslut. Samtidigt avslutades då en sluten omröstning i Wesleykyrkan på Limhamn. Den visade att Metodistkyrkans ombud med 77 procents majoritet svarat ja.

Dagen skriver:
Tre tydliga ja. Det blev utslaget när Svenska Missionskyrkan, Svenska Baptistsamfundet och Metodistkyrkan i Sverige på lördagen beslutade att anta den avsiktsförklaring som ska leda till att ett nytt, gemensamt kyrkosamfund bildas.
I Wesleykyrkan i Limhamn utanför Malmö röstade cirka 75 procent av Metodistkyrkans ombud på årskonferensen ja till avsiktsförklaringen.
- Det är ett tydligt ja som visar att vi har arbetat med frågan seriöst. Vi är tacksamma för det som varit och vill nu ta nya grepp för att förverkliga ett nytt gemensamt kyrkosamfund, säger Anders Svensson, ekumeniskt ansvarig i Metodistkyrkan, till Dagen.se.Också på Baptistsamfundets årskonferens i Norrmalmskyrkan i Stockholm blev gensvaret positivt från de 280 ombuden på lördagen.

Läs också i Dagen>>

Chicago Staff Band i Stockholm

Måndagen den 1 juni ger Chicago Staff Band en konsert på Templet i Stockholm. Se annonssidan>>

Söndagen den 24 maj

Ännu en söndagsmorgon. Herrens dag, vilodagen, då vi får vila från det vardagliga och ta tid tillsammans med Gud.

Veckan som gick
Större delen av veckan var jag i Litauen på en konferens för Mission support. Deltagarna kom från länder i Europa som mottar finansiellt stöd från Frälsningsarmén i andra länder.

Frälsningsarméns arbete i Litauen leds av det tyska territoriet. I Litauen har Frälsningsarmén bara en kår och den finns i Klaipeda på västkusten. Västkusten i Lettland och Litauen är en en enda lång sandstrand och förmodligen den bästa stranden i Östersjön.

Under veckan intervjuades på kursen en kvinna som tidigare bott på stadens sopptipp. Kåren i Klaipeda började för flera år sedan en mission på soptippen där det bodde mellan 70 och 150 människor. De levde av mat de kunde hitta i soporna. Ibland kunde de till och med få extrainkomster så att de kunde köpa bröd, genom att sälja saker som andra människor kastat.

Frälsningsarmén körde varje söndagsmorgon in på soptippen med mat som delades ut och de höll även en friluftsgudstjänst på soptippen. I stort sett alla soptippens invånare kom på gudstjänsten. Det var inte mycket annat som hände där.

Vad som förvånade invånarna på soptippen var att Frälsningsarmén fortsatte att komma varje söndag. Flera andra hade gjort tillfälliga insatser på soptippen men snart gett upp.

Kvinnan berättade att de varje söndagsmorgon klockan åtta ställde sig vid grinden till soptippen och väntade på Frälsningsarmén fast de visste att de inte brukade komma förrän framåt halvelvatiden.

Genom sin uthållighet vann Frälsningsarmén förtroende hos dem som bodde på soptippen och kunde hjälpa flera, bland andra den intervjuade kvinnan, till ett ordnat liv. Nu har kommunen stängt soptippen och det går inte längre att bo där.

Idag
Idag är det en lugn söndag för familjen Baronowsky. Den enda tidsbestämda aktiviteten är att Rut och jag ansvarar för gudstjänsten i vår hemförsamling, Frälsningsarmén Nacka. Gudstjänsten börjar klockan 16.00. Välkommen dit. Vägbeskrivning finns under knappen "Frälsningsarmén Nacka", på www.rupeba.se.

Veckan som kommer
Den kommande veckan har Rut och jag undervisning på Officersskolan de flesta dagarna. I övrigt handlar det mycket om att avveckla vårt arbete och boende i Nacka inför den förestående flytten till Riga.

Ha en välignad vecka!

Peter Baronowsky

Profetiska budskap till kyrkan

Bloggaren recapilatio skriver
"Jag har den senaste tiden varit uppmärksam på vad som uttalats till kyrkan och vad Gud vill säga till oss idag angående den tid vi lever i.

Jag hörde en predikan på Godchannel-tv om den sista tiden, där talaren nämnde William Booth när han blev tillfrågad om framtiden i England, här är det väldigt mitt i prick vad William Booth svarade angående den tid vi lever i , det är nästan "skrämmande" hur det stämmer med vad som ibland, predikas i våra kyrkor idag!;
Här är vad William svarade:

* Religion utan den Helige Ande
* Kristendom utan Kristus
* Förlåtelse utan omvändelse
* Frälsning utan pånyttfödelse
* Politik utan Gud
* Himmel utan Helvete"

Reinfeldts retorik förvirrad

Världen i dag publicerar under debatt en artikel skriven av tre Fellows vid Claphaminstitutet:
"När vi dessutom vet, att Reinfeldt menar sig ha Ronald Reagan som politisk förebild, förstärks intrycket av förvirrad retorik från Reinfeldts sida. Knappast någon modern företrädare i någon modern demokrati har nämligen varit mer tydlig med att hänvisa till den kristna tron som bas för sitt politiska agerande än just Reagan, faktiskt långt mer än George W. Bush. Men även den presidentkandidat Reinfeldt stödde i det senaste amerikanska presidentvalet, Barack Obama, är tydlig med att framhålla sin kristna tro och dess betydelse för hans politiska liv.Ett grundläggande misstag sker om man blandar ihop religion och politik i en enda kompott. De västerländska demokratierna har, som bekant, en bas i den kristna idétraditionen, ur vilka de också har vuxit fram.
------------
Det skulle även kunna vara på sin plats att erkänna kristendomens positiva inverkan för såväl Sveriges som västvärldens framväxt och välstånd. Historien bekräftar tydligt detta faktum, vilket ger oss en tydlig och positiv signal även för vår framtida samhällsplanering. I stället för att separera religion och politik, och förvisa kristendomen från det offentliga rummet, behöver politiken den kristna värdegrunden och etiken som inspiration, kompass och vägledning."

Kjell O Lejonprofessor i religionsvetenskap
Eva Johnssonriksdagsledamot (KD)
Tuve Skånbergdirektor för Claphaminstitutet

Läs hela artikeln i Världen i dag>>

Vem är det som egentligen är kristen?

Dagen skriver att Migrationsdomstolen har fattat ett och kommit fram till beslutet att en irakier inte är kristen.
"Konvertiten Muhammed är inte "genuint kristen" enligt Migrationsdomstolen. Därmed kan han avvisas till Irak, där han som omvänd muslim säger sig frukta för sitt liv."

I en annan artikel i Dagen berättar en medlem i pingstförsamligen där Muhammed blev medlem om hans väg till tro.
"Vem bestämmer om Muhammed är kristen? Det undrar Rickard Gustafsson som själv varit med och sett Muhammed komma till tro, och kan intyga att den är "genuin".
- Vi kan inte förstå Migrationsdomstolens formulering. De har inte ens träffat honom."

Det blir ungefär lika tokigt som då jag, som en ung man, vapenvägrade inför en repetitionsövning i infanteriet. Vad jag då hävdade var att det skulle innebära "djup samvetsnöd" för mig att bära vapen mot en annan människa. Jag fick genomgå djupa förhör med psykologer. Min barndom och uppväxt kartlades noga. Människor i min omgivning intervjuades.

Till slut kom domslutet. Jag fick ett brev från ett protokollfört sammanträde med någon statlig myndighet. Beslutet var att man kommit fram till att det inte skulle innebära "djup samvetsnöd" för mig att bära vapen mot andra människor.

Efter ytterligare något år fick jag en ny inkallelse till repövning. Jag begärde då en ny utredning, eftersom min "djupa samvetsnöd" ytterligare fördjupats. Den nya utredningen kunde inte förstå att jag inte fick vapenfri tjänst vi det första prövningstillfället. Problemet var att varken den första eller andra uredningen hade någon som helst kompetens att avgöra djupet i min samvetsnöd.

Det är både en komisk och skrämmande utveckling att statliga myndigheter ska avgöra hur äkta vår tro är. Det skulle vara intressant om domstolen skulle undersöka församlingen efter en vanlig söndagsgudstjänt i Svenska kyrkan eller i en frikyrkoförsamling. Då skulle vi kanske kunna läsa på löpsedlarna att endast 17% av Sveriges kristna är kristna på riktigt, eller något liknande.

Jag tycker inte att sådana frågor ska avgöras i svenska domstolar. Jag tycker det är bäst att Jesus får avgöra vem som är kristen eller inte. Det är ju i alla fall Han som bestämmer till slut.

peppebaron

Förvänta en förnyad väckelsekristendom

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets Vän:
"Inför Kristi himmelsfärds dag är det viktigt att förnya och förstärka vår vittnesförsäkran inför våra medmänniskor. Jesus bekräftade under hela sin tid i mänsklig gestalt att han är den som har makt över skapelsen. Han tog fem bröd och två fiskar och lät dem växa ur hans händer till att mätta många tusen människor och dessutom låta det överblivna fylla tolv korgar med livsmedel till de fattiga. Han stillade stormen, gick på vattnet, förvandlade vatten till vin, uppväckte döda, gav syn åt de blinda, talade i sin egenskap som Gud när lagens innehåll skärptes, när förlåtelse gavs till människor. Jesus beskrev på förhand det som skulle hända i Jerusalem med döden på korset, men också uppståndelsen.

För många kristna vänner är det jag sagt hitintills så självklart att det är onödigt att skriva om det ännu en gång. Men vi måste vara medvetna om att både Sveriges kristna och människorna utanför all kyrkogemenskap, har påverkats av K G Hammar, Jonas Gardell och efterföljare bland präster och predikanter. Andlighet har blivit något abstrakt och flummigt. Jesus beskrivs som en människa bland alla andra. Jag har läst hur ”teologer” ifrågasatt om Jesus själv ens var medveten om sin gudomliga identitet. Man menar i sina kommentarer att Jesus kanske inte ens är Guds Son… Därmed har förkunnelsen förlorat sitt innehåll och liknar mer religionskunskap än predikan i Bibelns mening. Många av dessa akademiskt utbildade predikanter tolkar Kristi himmelsfärd symboliskt och filosoferar om att Kristus är upphöjd i vårt inre tänkande.
---------------
Nyligen blev jag uppmärksammad på det som hände under nyårsvakan, natten mellan 1993/94. Det var då pastor Ulf Ekman vid Livets Ord i Uppsala profeterade att ”1994 blir ett år av mycket glädje, förlåtelse och kärlek mellan bröderna; en fördjupning i relationen mellan bröder, och en kärlek som blommar upp för att försvara verket, saken och riket”. Budskapet skrevs ner och finns i en bok som skildrar det som hände. Jag var inte medveten om att Ulf Ekman hade framburit en sådan profetia. När jag sommaren 1994 tog kontakt med honom och inbjöd till konferensen ”Möt Jesus på Hovet”. Det var då Yonggi Cho kom från Korea och presidenten Fredrick Chiluba från Zambia. Pingströrelsen var tveksam till initiativet och många skrev först negativt om det som skulle hända. När konferensen genomfördes möttes Pingströrelsens starke man, Sverre Larsson och Trosrörelsens ledare, pastor Ulf Ekman. Mer än elva tusen människor fyllde Hovet intill Globen och konferensen fick en avgörande betydelse för en förnyad enhet mellan Guds folk. Det blev försoning och en ny enhet.

Hösten 2009 och vintern 2010 kommer att leda till en andlig gränsdragning, där skillnaderna ska visa vad som är levande kristendom och vad som är slocknad kyrkoform. Det viktigaste av allt är att Jesus kommer att bekräftas och de som tror på Honom ska få se bevis på att Jesus är den Bibeln säger att Han är. Vi kommer att få se en helt ny utveckling av väckelsekristendom med andlig kraft och övernaturliga under som tydligt bevisar vem som är Herre och Mästare. Förnekarna ska stå där överraskade och ganska förstummade när det avslöjas hur fel det var att förnedra Jesus på det sätt som hänt den senaste tiden."

Läs hela artikeln i Hemmets vän>>

Medlemsskapsbegreppet i Frälsningsarmén

Innan man tar steget och blir invigd till Frälsningssoldat, går man igenom en förberedelsetid som rekryt, för att ta emot undervisning och lära sig mer om vad det innebär att vara soldat i Frälsningsarmén. Alternativt kan man ha varit juniorsoldat innan man blir gammal nog att bli Frälsningssoldat.

Frälsningsarmén har även en annan form för medlemsskap, civilmedlem, med mindre krav än det som krävs för att bli frälsningssoldat.

Jag har nog normalt sett systemet med olika medlemsnivåer som svårt att försvara. Antingen är man medlem, eller också är man inte medlem.

Då var det intressant att läsa ett blogginlägg av Stefan Swärd, ledare inom Evangeliska Frikyrkan (EFK), som håller fram Frälsningsarméns olika medlemsskapsnivåer och försöker ge det en biblisk förankring. Han skriver:
"Har fått frågor om den bibliska förankringen kring min processmodell när det gäller församlingsmedlemskap. Jag skrev om tre nivåer av församlingsmedlemskap. Det kanske låter för hierarkiskt. Man skulle kunna använda sig även av olika cirklar som modell.
Tankegången är inte särskilt unik.

Frälsningsarmén har ju ett utvecklat system för detta. Det finns sådana inslag i Katolska kyrkan. Och i praktiken har Svenska Kyrkan liknande typ av modell.

Ska försöka ge en biblisk förankring - kortfattat."

Läs hela inlägget här>>

Dörren - del 2

Från Klaipedia i Litauen under konferensen om Mission support. Här kommer fortsättningen på andakten som jag skulle ha hållit som en inledning till konferensen, men som inte blev av eftersom jag fick korsa Östersjön tre gånger innan piloten kunde landa i Litauen. (Nu fick jag besked om att jag ska hålla min andakt i dag i stället)

Dörren som du ser på bilden leder hem till oss. Innanför den dörren bor Rut o Peter och om bilden hade varit lite större hade du kunnat se att det står Baronowsky på namnskylten.

Vi använder framför allt dörren till två saker. Till att gå in och till att gå ut.

Jesus ber oss också att både gå in och att gå ut.


Gå in
Då Jesus undervisar lärjungarna om bön säger han: "Nej, när du ber, gå in i din kammare och stäng din dörr och be till din Fader i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, belöna dig." (Matt 6:6 FB)
Här ber Jesus oss att gå in för att ha vår stilla stund tillsammans med Honom. Han säger till och med vad vi ska göra med dörren då vi är tillsammans med Honom. Så att vi kan vara helt ensamma och ostörda.

Gå ut
Men Jesus ber oss också gå ut: "Gå därför ut och gör alla folk till lärjungar!" (Matt 28:19 FB).
Här handlar det om den tjänst vi ska utföra då vi går ut ifrån vår bönekammare.

Både-och
Jesus säger både-och, inte antingen-eller. Gå in och gå ut. Det måste finnas en balans mellan vår tjänst inför Gud och vår tjänst ute bland människor. En del har bara uppfattat det ena. De ber, men går aldrig ut. Andra människor har bara uppfattat det andra och tillbringar all tid därute. Men Jesus drog sig ofta tillbaka från människorna för att vara ensam med sin far i himmelen.

Då Jesus kallar sin lärjungar gör han det av två skäl. För att de ska vara tillsammans med honom och för att han ska sända dem ut: "Han utsåg tolv som han kallade apostlar. De skulle vara hos honom, och han skulle sända ut dem att predika" (Mark 3:14 FB)

Kallad till gemenskap
Jag kan ha fel, men jag tror att det som blir lidande bland kristna idag är att "gå in". Vi är så resultat- och aktivitetsinriktade så vi ofta inte hör Guds kallelse att gå in och bli stilla inför Honom, lyssna till Honom och låta Honom beröra oss. (Matt 23:37)

Vi tänker lätt att vi är kallade till att gå ut till de andra och det ska vi naturligtvis göra. Men vår förstahandskallelse är inte att gå ärenden åt Gud, utan att vara tillsammans med honom: "Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre. " (1 Kor 1:9 FB). Vi är kallade till gemenskap med Jesus.


Pingstdagen
Då pingstdagen kom gick lärjungarna ut och predikade och 3.000 människor blev frälsta. Men innan de hade gått ut hade de först varit inne och blivit utrustade med kraft från den Helige Ande. Vad tror du hade hänt om de bara "gått ut", utan att först "gått in"? Det hade förmodligen inte blivit någonting alls.

Är det kanske därför som det så ofta inte "blir någoting alls" i vår verksamhet idag?

Peter Baronowsky

Dörren

Jag är i Klaipedia i Litauen på en konferens om Mission support.
Det var meningen att jag skulle inleda konferensen med en halvtimmes andakt. Men så blev det inte. Mitt flyg från Köpenhamn till Palanga, nära Klaipedia, avgick i tid 22.05. Efter en timma och 20 minuter hade vi kommit fram till Palanga men kunde inte landa. Flygplanet cirklade runt Palanga en god stund innan piloten bestämde sig för att återvända till Köpenhamn.

I Köpenhamn blev alla passagerarna (vi var inte så många i det lilla propellerflygplanet) inkvarterade på hotell för att ta flyget nästa dag till Palanga. Eftersom jag inte fick hålla min andakt i Litauen, tänkte jag berätta den för dig.

Dörren du ser på bilden är inte vilken dörr som helst. Det är dörren till vårt hem. Innanför den dörren bor Rut och jag. Det finns många ytterdörrar på våran gata, men av alla ytterdörrar finns det bara en enda som leder hem till Rut o Peter. Även om det finns dörrar som liknar våran leder de inte hem till oss. Om man hade tänkt sig att besöka Rut och Peter, så hamnar man fel om man går in i någon annan dörr.

Jesus säger att Han är dörren i Johannesevangeliet 10. Det finns bara en dörr som leder till livet och det är Jesus. Även om det finns andra dörrar som kan likna den här, leder de absolut fel. Och om vi har tänkt oss att få del av Livet, så är det viktigt att vi hittar rätt dörr. Det finns kanske dörrar som ser finare ut och tycks mer attraktiva och lättare att gå in i, men de leder fel.

Jesus vill att alla människor ska hitta rätt dörr och bli frälsta. Vår uppgift är att vara vägvisare och samarbeta med Gud så att hans vilja får ske på jorden och så många människor som möjligt hittar fram till rätt dörr.

Det är naturligtvis viktigt att vi hjälper människor i social nöd utanför dörren. Låt oss fortsätta med det. Men om vi inte visar dem in genom dörren kommer de ju fel i alla fall.

Jag återkommer i morgon med fortsättningen på min berättelse om dörren.

Peter Baronowsky

Varför talas det så lite om Jesu återkomst?

På väg till Klaipedia i Litauen för att delta i en konferens om Mission Support.
Så fort jag kommer till Arlanda och har kommit igenom säkerhetskontrollen ser jag att jag har en halvtimme på mig innan det är dags att gå ombord på planet. Jag hittar en Internet-automat och sätter mig för att kolla läget. Det är alltid intressant att se trafiken på vår hemsida. Hur många besök har vi haft i dag? Lite förvånad kan jag ju vara att det är så många människor från så många delar av världen som hittar fram till vår hemsida.

Då jag skannar igenom vad som hänt under dagen, fastnar mina ögon på en artikel i Dagen med rubriken: Förkunnelsen om Jesus återkomst har tystnat. Kommer Jesus snart? Den frågan har människor ställt sig i hela kristenhetens historia. Redan de första kristna trodde att han skulle komma under det första århundradet. Desto mer borde vi, med den historiska utvecklingen som bakgrund, vänta Jesus nu.

Jag läser även en kommentar till inlägget: Frågan är viktig ur själavårdande synpunkt och som friskhetstecken. Få frågor är så centralt knuten till hela församlingens liv som detta. Denna fråga “När kommer Jesus åter” skall fungerar som en blåslampa i församlingens själavinnande arbete. När den tystnar, tystnar också många andra följdfrågor.
Jag har frågat mig varför har det blivit såhär.
Ja själv tror jag att detta är ett viktigt tecken på att vi faktiskt är närmare än vi tror. För vi vet, att ju närmare Herrens återkomst vi rör oss, desto mer skall människorna tänka enbart på det dagliga och tycka “det är bra som det är”.

Och jag börjar fundera vidare. Jesu återkomst och den sista tiden är förmodligen det ämne som NT talar mest om. Jesus har några av sina längsta tal om detta, det är huvudämnet i flera av breven och ämnet tas upp i nästan varje bok i NT. Frågan blir då: Varför talar vi så lite i församlingen om det som NT talar så mycket om.

Men helt tyst är det inte. Just innan jag lämnade hemmet skickade Rut med mig en nyutkommen bok med titeln ”The Rapture”, på svenska ”Uppryckelsen”. Boken har getts ut i år av Frälsningsarmén och är skriven av frälsningsofficeren Phil Layton som har flera universitetsexamina i teologi och har specialstuderat ämnet om Jesu återkomst sedan 1988. I inledningen i boken tar Layton upp just frågan om varför det har blivit så tyst om ämnet.

Jag får säkert anledning att återkomma med någon kommentar om boken och i övrigt kommentera Jesu återkomst här på hemsidan. Det måste vara ett angeläget budskap eftersom det har fått så stor plats i Bibeln.

Men, som sagt, det talas lite om ämnet nu för tiden. Senast jag hörde ämnet beröras, om än i skämtsam ton, var pastorn som sa ”Det står i Bibeln att några ska bli upptagna. Om det räcker med att vara upptagen kvalificerar jag mer än väl”

peppebaron

Vart är ekumeniken på väg?

Dagen publicerar en debattartikel av ledarna för Missionskyrkan, Metodistkyrkan och Baptiskyrkan inför det planerade samgåendet:
Vi vill verka för ett nytt gemensamt kyrkosamfund, som är relevant och angeläget för alla dem som i dag söker sin andlighet. Svensk kyrkogeografi ritas om - men måtte det betyda mer än så.
Lördag den 23 maj är det dags för respektive konferenser inom Baptistsamfundet, Metodistkyrkan och Missionskyrkan att ta ställning till den avsiktsförklaring, som togs emot för ett år sedan. Nu ställs frågan på sin spets:Ska vi fortsätta att arbeta för att bilda ett nytt, gemensamt kyrkosamfund?

Artikeln kommenteras även i Sändaren där det även finns kritiska kommentarer till det eventuella samgåendet:
Metodistpastor Berndt Isaksson:
Det man undrar är ju om alla evangelikala inom dessa tre samfund är medvetna om att den eventuellt nya kyrka som man nu vill bygga med största sannolikhet blir en kyrka som kommer ha en ordning för homovigslar. Missionskyrkan överväger ju den saken, och en ordning för detta kan komma redan 2010. Tror någon på fullt allvar att Missionskyrkan i så fall inte kommer kräva att få med sig den ordningen för homovigslar in i den nya kyrkan? Och i tanke på att ett närmande ska ske till Svenska Kyrkan som redan har en sådan ordning, så är ju sannolikheten ännu mycket större att det som nu kallas "En gemensam framtid" handlar om en kyrka där homosexuell utlevnad inte bara accepteras utan dessutom välsignas som något Gud ger sitt gillande till. DET ÄR DAGS NU ATT ALLA EVANGELIKALA VAKNAR inför vad slags kyrkobygge som är på gång. Låt oss rösta Nej till Avsiktsförklaringen. Mvh Berndt Isaksson metodistpastor http://berndtisaksson.dinstudio.se/

Ekumenik och samgående är i utgångspunkten något positivt. Men det finns en risk att sammanslagningar av detta slag bygger på en framhörhandlad kompromissteologi. Det finns säkert många i alla tre samfunden som kommer att ställa sig negativa till en sammanslagning på kompromissens grund och även ett närmande till Svneska kyrkan.

peppebaron

Kultur som förgiftar

Carl-Erik Sahlberg skriver i Världen i dag:
Det har rapporterats om att ett gift kommit in i Sverige. Giftet orsakar väldiga skador – och allmänheten varnas. Cirka 50 procent av alla livstidsdömda i Sverige använde det giftet vid brottstillfället, och blev onaturliga och okontaktbara. Utan att ha tagit in det här giftet innan, skulle man förmodligen aldrig begått det brott, som förstörde deras liv. Närpolisen i Stockholm larmar och säger, att 75 procent av alla brott i dag kan relateras till det här giftet. Mer än hälften av alla drunkningsfall och båtolyckor och var tredje dödsolycka orsakas av det här farliga giftet. Cirka 25 procent av akutsjukvårdens platser upptas av personer som, helt eller delvis, blivit förgiftade.

Läs mer i Världen i dag>>

”Närradio-David” och ”Schlager-Goliat”

Sievert Öholm skriver i Världen i dag:

Bara något dygn efter all hysteri kring melodifestivalen, kanske det kan vara helt rätt att i stället fokusera på Närradion, denna lilla ”uttorkade” ytterlighet på andra sidan av medievärlden. Det verkar ju dessutom som om delar av närradiofolket runt om i landet fortfarande efter 30 år brinner för mediet och möjligheten.

Orsaken kanske kan vara att Närradions folk alltid fått arbeta med en liten ”Davids-slunga” mot jätten Goliats fruktade övertag. Trots en kamp mot massivt övertag, som de verkligen själva inser , och så som omgivningen uppfattar det, har det hela tiden funnits medievisionärer, folk som velat kämpa för en övertygelse. De här människorna har velat erbjuda ett alternativ, men också stå upp för det man uppfattar som rättfärdigt och sant. Det handlar om människor som velat förändra.

Melodifestivalen synliggör medie­verkligheten och väcker tankar. Är det dags för en fight mot den glittrande festivaljätten ”Schlager-Goliat”? Och är det kanske ”Närradio-David” som skall ta den?

Det måste vara fler än jag som är hjärtligt trött på melodifestivalsspektaklet. Jag är till och med dödligt trött på de dolda budskapen, trött på det politiskt-moraliskt korrekta åsiktsförtrycket, trött på den aningslösa och bugande, oetiska, ogranskande festivaljournalistiken, trött på att betala skräpet med mina licenspengar. Kort sagt trött på ensidigheten, torftigheten och manipulationen. Manipulationen är, att starka ekonomiska och ideologiska krafter har kapat människors alldeles naturliga behov av fest, glädje, tävling och att få beundra och hylla artisteri och brillians. När tänker ”Uppdrag granskning” syna festivalkarusellen? Public service skryter ju med att vara så oberoende.

Läs mer i Världen i dag>>

"Avskaffa kontanterna i samhället"

På DN-debatt skriver LILLEMOR SMEDENVALL (Förbundsordförande Finansförbundet)
DAG KLACKENBERG (Vd Svensk Handel)
JERZY SARNECKI (Professor i kriminologi, Stockholms universitet)

"Tillåt bara kortbetalning. Då blir rånen färre. Den uppmaningen kommer från tre företrädare för bankanställda, handel och brottsforskningen.

Rånen blir fler trots utökade säkerhetsinsatser. Det gäller såväl rån mot banker och butiker som mot enskilda personer. För att drastiskt minska antalet rån mot banker och butiker behöver vi avskaffa kontanterna."

För ca 1900 år sedan skrev Apostelsn Johannes ifrån ön Patmos att det i tidens slut skulle bli ett samhälle där förutsättningen för att kunna köpa och sälja inte skulle vara om man hade kontanter eller inte. Förutsättningen för att köpa och sälja skulle i stället vara om man var ansluten till ett betalningssystem som bygger på en sifferkombination (Upp 13:16-18).

Tiden närmar sig!

Apostlagärningarnas kristendom

Stefan Swärd skriver i sin blogg:
Det var inspirerande att predika hos Elim Trinity. Hade en genomgång av första halvan av Apostlagärningarnas femte kapitel. En bibeltext som är mycket utmanande. Den handlar om Guds dom i församlingen mot lögn och hyckleri, och om ett enormt genombrott när det gäller helande och befrielse. Och massor av folk som kom till tro. Så det verkar som att det hänger ihop, konfrontationen med synden och vikten av helighet i församlingen, tecken och under, och församlingstillväxt. Kan detta skiljas åt? Jag tror inte det?

Kan man i Apg 5 hitta svaret på varför kristna kyrkan i Sverige alltför ofta kännetecknas av kraftlöshet?

Och Petrus konfrontation med synden i Ananias och Safiras liv, vi läser om en annan planet än mainstream svensk frikyrklighet. Petrus skulle nog aldrig bli godkänd i någon svensk kurs i pastoralpsykologi.

Och synden i detta fall handlade om lögn och hyckleri. Ananias och Safira sade att de hade gett till församlingen alla pengar för sin tomtförsäljning men de ljög. De hade full rätt att behålla pengarna från försäljningen. Deras synd var att de ljög, de sade att de hade gett bort alla pengarna, fastän de hade behållit en del själva. Djävulen är lögnens fader läser vi i Johannes 8:44. Vi läser också i texten om att de hade ljugit, inte för människor, utan för Gud. Det är ingen lekstuga att vara kristen. Man kan inte leva hur som helst och samtidigt kalla sig kristen.

Läs mer>>

I korthet...

Stor del troende går inte i kyrkan (Världen idag)
Däremot kommer numera många nyandliga.
Kyrkan drar endast 57 procent av de övertygat troende. Resten har en tro med inslag av nyandlighet eller ödestro. Det visar en ny Demoskopundersökning, på uppdrag av Centrum för samtidsanalys.

Missionskyrkan dröjer med besked om homovigslar (Sändaren)
Ska Svenska Missionskyrkans pastorer viga samkönade par? Frågan, som blivit aktuell genom den nya äktenskapslagstiftningen, ska nu bearbetas i församlingar och kyrkostyrelse.

Domkyrkor lockar fler är Gröna Lund (Kyrkans tidning)
Domkyrkorna i Uppsala och Lund hade sammanlagt 1,2 miljoner besökare förra året. Det var fler än besökarna på nöjesparken Gröna Lund året innan, skriver Kyrkokansliet i Uppsala i ett pressmedelande.

Veckans länk vecka 21-22

Veckans länk på www.rupeba.se vecka 21-22 är en norsk kristen sajt med andakt, vittnesbörd, nyheter, community, förbön mm

Den historiske Jesus är nu den förhärligade Kristus

Stanley Sjöberg skriver i Hemmets vän:
Det är viktigt att vår bild av Jesus stämmer överens med Guds Ord och Den Helige Andes beskrivning av Honom som är vår Frälsare och Herre. När vi tillber Honom och talar om Jesus idag måste vi se bort från den korta period när Jesus var i världen och levde i mänsklig gestalt.

Läs mer>>

Söndagen den 17 maj

Nu har det blivit söndagsmorgon igen. Det känns som om söndagarna duggar tätt nu för tiden.

Veckan som gick
Under den gångna veckan har Rut och jag rest runt tillsammans med de nuvarande regioncheferena i Lettland, Chris och Göran Larsson, och besökt många av Frälsningsarméns verksamheter i Lettland.

Jag är imponerad av det stora arbete som utförs bland de mest utsatta: fattiga, hemlösa, övergivna barn och alkoholiserade familjer.

Om du inte har hunnit läsa rapporterna under veckan finns de samlade här tillsammans med bilder.

Idag
Idag blir det en intensiv och innehållsrik dag. På förmiddagen ska vi gå till Filadelfiakyrkan där vår yngste son Stefan (30) ska döpas. Därefter blir det släktmiddag med anledning av kusin Sonjas 75-årsdag.

Veckan som kommer
Den kommande veckan ska jag åka till Klaipedia i Litauen på en konferens för att lära mig mer om Mission support. Det handlar om hur man söker pengar för att söka specifika missionsprojekt.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Ta vara på sommaren

Björne Erixon skriver i Världen i dag:
Sommaren kommer med stormsteg! Konferenser av olika slag, utbudet är stort. För andra är sommaren välbehövlig vila. För andra en pina – jag har inget arbete!

Den som får tid, under den kommande sommaren, vill jag uppmuntra. Hur tar vi vara på tiden?Vi ber att konferenstalarna spränger gränser i profetisk klarsyn. Att alla konferensdeltagare inte bara får tillfälliga intryck, utan förblivande möjligheter.

För många av oss kan ett beslut avgöra mycket. Någon bestämmer sig för att läsa mer ur Bibeln. Några bestämmer sig för att be mer koncentrerat. Att kanske ta tid att lyssna in Guds kallelse.

Under korta sommarmån­ader kan livet vända! Sverige behöver, mer än någonsin, andligt uppvaknande. Kan denna sommar bidra med förändring, en förblivande vändpunkt? När vi går från glättig yta, till den verkliga situationen? Från missmod och hopplöshet till djupnande hopp? Från Laodiceas ljumhet till en varm Kristuskärlek? Svensk kristenhet lider mer av ljumhetens gissel än fanatismens lockelse. När församlingars verksamhet går på sparlåga, kan kontrasten av Guds liv träda in, trots allt!För många kristna, som får mer tid över, kan denna sommar vända läget. Vi erbjuds en tid av stillhet, lyssnande och besinning.

Läs mer i Världen i dag>>

Vem skriver i www.rupeba.se?

Efterhand har det blivit många som på olika sätt bidrar till innehållet på www.rupeba.se. Alla som bidrar gör det helt ideellt, utan ersättning. Här följer en översikt över några personer som regelbundet bidrar till hemsidan.

Rut och Peter Baronowsky är ansvariga för www.rupeba.se och bidrar dagligen till innehållet.

Stefan Baronowsky ansvarar för IT-kompetens och det tekniska underhållet av sidan.

Sven Ljungholm översätter dagligen andakten till den engelska sidan. Sven bidrar även som gästbloggare på den engelska sidan av www.rupeba.se, i en rad artiklar under rubriken "Never give up".

Marianne Spor översätter dagligen Ruts andakter till den norska sidan.

Harry Brocksiek återkommer med inlägg på den engelska sidan av www.rupeba.se under rubriken Reflections...

Nils-Petter Enstad, återkommande gästbloggare på den norska sidan av www.rupeba.se.