Installationsmöte i Riga

Torsdagen den 2 juli hålls välkomst- och installationsmöte i Riga för Rut och mig.
Utan att vara alltför tvärsäker tror jag att rubriken i annonsen är:
"Rut och Peter Baronowskys välkomstgudstjänst"

”Skulle moder Teresa vara en bakåtsträvare?”

I Dagens Nyheter svarar tio kristna på Humanisternas manifest: Kristna värderingar bakom rättssamhället och demokratin.
Humanistiska förbundet vill skapa bilden av en strid mellan tro och förnuft, mellan vidskepelse och upplysning. Vi vill betona kristendomens historiska roll för utveckling, vetenskap, kultur och mänsklig gemenskap.

Vi menar att det är ovedersägligt att kristendomen har utgjort en grund för den utveckling som skett i västvärlden och övriga världen, och vi menar att en tillbakagång från kristna värderingar leder till en andlig, rättslig och kulturell nedgång som i sin förlängning får även ekonomiska och sociala konsekvenser.

I likhet med manifestets författare är det även för oss av fundamental ideologisk betydelse att religionsfriheten inte missbrukas till förfång för andras rättigheter. Vi tror också att det är riktigt att barnen genom det obligatoriska programmet i av staten stödda friskolor ges en med alla gemensam kunskapsbas. Å andra sidan hör det till föräldrarnas lagfästa rätt att fostra sina barn enligt sin tro och sina värderingar.

Att kristna, muslimer, judar och buddister gör detta är inte märkvärdigare än att ateister, agnostiker och humanister gör det eller att socialdemokrater, kommunister, liberaler, moderater för sina värderingar vidare till sina barn. Till mognandet in i vuxenvärlden hör det sedan att det inlärda prövas, förkastas, bekräftas eller fördjupas.
I manifestet får religionen också skulden för att 70 000 kvinnor världen över årligen dör i följderna av illegala aborter, att homosexuella förföljs, att stamcellsforskning bromsas och att ”rätten till en värdig död” begränsas.

Det kan bara konstateras att den slagordsmässiga tonen i det här manifestet, och i mycket av den offentliga debatten, förhindrar ett avspänt meningsutbyte. Annars skulle det vara rimligt att diskutera om det verkligen är förenligt med ett humant samhälle att miljoner ofödda varje år dödas av helt legala aborter och att befruktade foster blir mänskliga försöksdjur.
Det skulle också kunna föras en debatt om det enkönade äktenskapets berättigande utan att alla motståndare beskylldes för att vara homofober och för att sympatisera med dem som tar till våld mot homosexuella.

För de tolv i manifestet är både katoliker och evangeliska kristna ”religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka”. I konsekvens med det skulle alltså Martin Luther King i sin kamp mot rasåtskillnaden, moder Teresa i sin solidaritet med Indiens allra fattigaste, och den FN-belönade kristne läkaren Dennis Mukwege i sitt engagemang för de våldförda kvinnorna i östra Kongo, vara bakåtsträvare.

Olof Djurfeldt (fil lic i socialantropologi, fd chefredaktör Dagen), Christina Doctare (läkare, samhällsdebattör), Annelie Enochson (arkitekt, riksdagsledamot), Bengt Malmgren (läkare), Maria Roginskaya (docent i matematik), Tuve Skånberg (teol dr, direktor för Claphaminstitutet), Stefan Swärd (fil dr, ordförande för Evangeliska Frikyrkan), Yvonne Maria Werner (professor i historia), Rolf Åbjörnsson (advokat) och Siewert Öholm (journalist, redaktör Världen i dag)

Vem läser rupeba.se?

Vem är det egentligen som hittar fram till rupeba.se? Det vet vi egentligen inte så mycket om, men vi kan se från vilka länder våra besökare kommer. Från den 5 april i år till och med 27 juni (knappt ett kvartal) har vi haft besökare från (flest besök överst och fallande):

Sweden (SE)
Norway (NO)
Finland (FI)
United States (US)
United Kingdom (GB)
South Africa (ZA)
Latvia (LV)
Australia (AU)
Germany (DE)
Ukraine (UA)
Denmark (DK)
Portugal (PT)
Israel (IL)
Europe (EU)
Moldova, Republic of (MD)
Tunisia (TN)
Belgium (BE)
Pakistan (PK)
Singapore (SG)
Lithuania (LT)
Canada (CA)
Kazakstan (KZ)
Netherlands (NL)
Spain (ES)
Kuwait (KW)
Ireland (IE)
Iceland (IS)
Estonia (EE)
France (FR)
China (CN)
Malaysia (MY)
Senegal (SN)
Ecuador (EC)
Vanuatu (VU)
Argentina (AR)
Brazil (BR)
Mexico (MX)
Bangladesh (BD)
Turkey (TR)
Bulgaria (BG)
Chile (CL)
Greece (GR)
Jordan (JO)
Romania (RO)

Söndagen den 28 juni

Söndagsmorgon mitt i året. Halva året har gått och jag som tycker att det var helt nyligen som jag började skriva 2009.

Veckan som gick
Den gångna veckan var sista veckan på Institutet. Rut och jag har arbetat där 21 år, så det har varit en hel del att sortera, kasta och arkivera. Det blev långa dagar med sent kvällsarbete varje dag.

Under veckan har Rut genomgått en fotoperation. Operationen gick bra, men den innebär att Rut kommer att vara mindre rörlig de närmaste veckorna.

Idag
Fantastisk uppfinning av Gud att vi ska ha en vilodag i veckan. Tänk att inte behöva ha dåligt samvete för att jag inte står på huvudet i alla flyttkartonger idag.

Veckan som kommer
På tisdag åker vi till Riga. Onsdagen blir första arbetsdagen som regionchefer i Lettland. På torsdag är det ledarsamling och installationsmöte på Riga 1. Rapport kommer naturligtvis på rupeba.se.

Om allt går som vi räknar med reser vi hem på semester på lördag.Vi har inte haft någon semester hittills i år så det ser vi fram mot.

Under semestern räknar vi med att någon gång, någonstans träffa alla barn och barnbarn. Tre söner med respektive och fem barnbarn (varav två födda i år).

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky

Har du ett "halleluja" till övers?

Kjell Lönnå sommarpratade i SvT under veckan. Han berättade om en repetition inför framförandet av Händels "Halleluja" i Globen i Stockholm. Kören bestod av mer tretusen medlemmar, både professionella och deltagare med mycket lite körerfarenhet.

I en paus hörde han hur två damer samtalade med varandra:
- Hur gick det för dig, frågade den ena.
- Inget vidare, svarade den andra.
- Vad menar du med att det inte gick så bra för dig, frågade den ena.
- Jag fick två "Halleluja" över, svarade den andra.

Här kan du lyssna, se på noterna och kontrollera hur många "Halleluja" det ska vara:
http://www.youtube.com/watch?v=nnHksDFHTQI

Men har du några "Halleluja" till övers?
Lyft din blick, se dig omkring. Du omges av mycket som är värt att tacka Gud för. Och kanske till och med ett "Halleluja".

Peter Baronowsky

Ateisterna och åsiktsfrihet

Dagen skriver om ateistkampanjen som spritt sig till Finland (Bilden från Dagen):
"Både muslimer och kristna är förargade över ateisternas kampanj i Helsingfors bussar. I Åbo och Tammerfors tvingades ateisterna ändra sin kampanjtext för att bussbolagen inte ville stöta sig med folk.
- Det var muslimska busschaufförer som reagerade först. De ville inte köra en buss med reklam, som ifrågasätter Guds existens. Det grep mig, säger pastor Kenneth Grönroos."Gud finns knappast. Sluta bekymra dig och njut av livet". Det är budskapet i en reklamkampanj som startade i söndags i Helsingfors bussar. Bakom reklamen står Humanistförbundet och fritänkarna, som ateister kallar sig i Finland."

Jag tycker att ateisterna har rätt att ha sin åsikt och till och med rätt att tala om det. Samma debatt kom upp i Sverige, där många ifrågasatte om man skulle få ha reklamtexten "Mamma, pappa, barn" i Stockholms tunnelbana.

Till skillnad från humanisterna är jag för åsiktsfrihet. Jag tycker att Humanisterna ska ha rätt att framställa sin åsikt. Humanisterna, däremot anser inte att åsikter grundade på kristna värderingar ska få finnas i den politiska debatten.

Josef Gustafsson skriver på ett bra sätt om detta i sin blogg:
Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt.

Sen tror jag inte heller att det skadar kristendomen att Humanisterna går ut och talar om att de inte vet om Gud finns eller inte. Det kanske till och med främjar den kristna tron att den inte längre tigs ihjäl, utan att Humanisterna gör det de själva fruktar: För ut Gud i det offentliga rummet.

Jag har tidigare skrivit om detta ämne:
Humanisternas självmål - "Gud finns nog inte"

peppebaron
http://www.rupeba.se/

Lars Dunberg om ledarskap

Veckan präglas av sorterande. Efter över tjugo år på Institutet är vi nu på väg in i andra uppgifter. 1000-tals papper bläddras igenom. Vad ska kastas? Vad ska arkiveras? Mitt bland allt bläddrande fastnar blicken då och då på något bortglömt papper som ser intressant ut. Ett sånt papper var ett tio år gammalt tidningsurklipp med anledning av att Lars Dunberg var i Sverige och talade ledarskap.

Lars dunberg var tidigare frälsningsofficer och är nu ledare för Global Action, ett internationell hjälpverksamhet.

I tidningsartikeln talar Lars Dunberg om tolv viktiga principer som han lärt sig under sina år som företags- och missionsarbetare. Här kommer de tolv principerna:

1. Ledarskap utvecklas dagligen, men inte på en dag.

2. Se visionen framför dig även om sikten är skymd.

3. Investera allt du kan i andra.

4. Bara trygga ledare kan ge sin makt till andra.

5. Man följer ledaren innan man följer visionen.

6. Att leda innebär att gå i spetsen för förändringar:

7. Att leda innebär att ta risker och lära sig av sin misstag.

8. Ledare drivs inte bara av fakta utan av sin intuition.

9. Framställ de andra som hjältar så vinner alla.

10. Var övertygad om vem du är, när trycket kommer från alla håll.

11. Det är dags att byta när det slutat vara roligt.

12. Guds ledning och välsignelse är en viktig beståndsdel i beslutandet.

Kamprad: "Min största rädsla är att vi ska bli nöjda"

I söndags var Ingvar Kamprad "Sommarpratare" i radion. Han sa flera tänkavärda ord. Bland annat berättade han om sin största rädsla . Att de som arbetade inom IKEA skulle bli nöjda.

Med det menade han säkert att den stund då vi är nöjda och tycker att vi uppnått det vi ville uppnå så börjar tillbakagången.

Detta gäller för IKEA, men det gäller i lika hög grad för den kristna församlingen. Den allvarligast domen i Uppenbarelseboken uttalas över församlingen som var nöjd och tyckte att den hade uppnått sina mål: "Du säger: Jag är rik, jag har vunnit rikedom och behöver ingenting, och du vet inte att just du är eländig, beklagansvärd, fattig, blind och naken." (Upp 3:17 FB).

Kamprad sa vidare: "Vi måste alltid försöka göra det bättre i morgon".

Varje kristen borde vara besjälad av en önskan och längtan att ständigt
-vilja leva närmare Herren
-leva ett liv som bättre behagar Gud
-kunna urskilja Guds röst mer och mer
-kunna demonstrera Guds kärlek och kraft på ett bättre sätt
-föra fler människor till Jesus

Så länge vi lever i den längtan - lever vi!

peppebaron

Jag - en karismatisk fundamentalist

För över ett år sedan skrev jag nedanstående blogginlägg. Någon har aktualiserat inlägget på "Blod och eld" och under hela förra veckan tillhörde det de mest lästa inslagen där. Jag fick också en del kommentarer på inlägget. Du kan läsa dem här>>

Med risk att förlora mina kvarvarande vänner vill jag deklarera vem jag verkligen är. Jag är en karismatisk fundamentalist! Jag vet att båda orden kan ha en väldigt negativ klang hos många, men faktum kvarstår. Jag är en karismatisk fundamentalist.

Att vara karismatisk är något som man i amerikanska fundamentalistiska kretsar ofta ser ned på. Jag har flera goda vänner i USA, som jag verkligen ser upp till, som står i ett självutgivande progressivt arbete för Herren och som verkligen inte har höga tankar om att vara karismatisk. Den enda gången de nämner karismatiska människor är då de skämtar om ”karismatikerna”.

Men jag är i alla fall en karismatisk kristen. Det var i den karismatiska väckelsen på 70-talet som Herren mötte mig. I det gudsmötet förändrades mitt liv totalt. Gud mötte mig på ungefär samma sätt som vi kan läsa om i Apostlagärningarna kapitel 2 där det berättas om pingstdagen. Hela mitt liv fick en ny inriktning. Nya tankar, nya prioriteringar, ny glädje, ny kraft. Jag fick lust att läsa Bibeln, jag fick lust att umgås med Herren i bön, jag fick lust att berätta om Jesus. Jag överdriver verkligen inte. Hela mitt liv förändrades den dagen och jag lever fortfarande i den verkligheten.

Vad menar jag då med att vara karismatisk?
För mig betyder det att bli fylld med den Helige Ande, att vara öppen för de andliga nådegåvorna, att vara beroende av Guds kraft och inte bara av min egen. Det betyder glädje i den Helige Ande. Det betyder en längtan efter att lyssna till Guds röst i mitt liv och att lyda det den Helige Ande säger till mig.

Men vad menar jag med att jag är fundamentalist?
Fundamentalist är väl kanske ett av de värsta skällsorden man kan tilldela någon i dag. Men jag talar om fundamentalsim i den ursprungliga betydelsen. Termen användes först om en grupp kristna som, i protest mot samtidens urvattnade kristendom, slog fast några grundsanningar (fundamentals) som de bekände sig till. Den första och viktigaste grundsanningen (fundamental) var att de bekände sig till Bibeln som Guds ord. I den meningen är även jag fundamentalist.
Tillsammans med Frälsningsarméns trosartiklar och tillsammans med Lausannedeklarationen (de evangelikala kyrkornas ”trosartiklar” eller ”fundamentals”) så tror jag att ” Gamla och Nya testamentets skrifter är givna av Gud genom inspiration och att de allena utgör det gudomliga rättesnöret för kristen tro och kristet liv.”(FA:s första trosartikel. Finns i sångboken samt på hemsidan www.fralsningsarmen.se)

Så även om jag inte blir så populär överallt, tänker jag nog fortsätta att vara en karismatisk fundamentalist.

peppebaron

Sekulärt samhälle?

I Dagens Nyheter skriver "tolv kända intellektuella" ett gemensamt manifest som varnar för religionens påverkan på samhället och det sekulära samhällets förträfflighet.

Rubriken på manifestet är ”Därför är det viktigt med ett sekulärt samhälle”. I artikeln påpekas hur farligt det är att låta religionen påverka samhällsutvecklingen. Men man glömmer att skriva om riskerna med det sekulära samhället.

De tydligaste historiska experimenten med sekulära samhällen är Nazi-Tyskland som resulterade i Auschwitz och många andra liknande ställen, och Sovjetunionen som resulterade i Gulag och internering av fritt tänkande människor. Även det totalitära kommunist-Kina får väl ses som en representant för det sekulära samhället där man på alla sätt försökt eliminera kristen tro och verksamhet.

Jag försvarar definitivt inte religiösa yttringar som tar sig i uttryck i totalitära stater, åsiktsförtryck eller könsstympning. Men det vore på sin plats att även påpeka de enda exemplen vi har på sekulära stater.

Jag anser, till skillnad från Humanisterna, att varje människa har rätt att ha en egen åsikt och även uttrycka den. Humanisterna menar att om mina åsikter präglas av min kristna tro (det måste väl vara omöjligt att vara kristen att inte präglas av kristna värderingar?) så får jag gärna ha min tro för mig själv, bara jag inte talar om den offentligt så att den kan påverka den offentliga debatten.

Josef Gustavsson belyser detta på sin blogg:
"Humanisterna beskriver på sin hemsida att de arbetar för att värna det sekulära samhället, där religion och politik hålls isär. I organisationens stadgar står det bland annat att Humanisterna förespråkar en sekulär etik, där religiös tro eller uttolkning av föregivet heliga skrifter inte kan tillåtas styra samhällets moraluppfattningar.
Jag anser att denna syn på samhället borde kritiseras av såväl troende som icke-troende människor och anledningen är som följer. Jag som kristen människa förankrar min etik och moral på Bibeln i vilken jag tror att Guds Ord uppenbarats till oss människor. När Humanisterna beskriver att min religiösa tro och min syn på Bibeln som auktoritet över mina åsikter inte ska få tillåtas styra samhällets moraluppfattningar så säger de implicit att jag som kristen människa inte ska tillåtas att yttra mig om moral. Religionen är en privatsak och skall inte blandas in i det offentliga samhället står det i Humanisternas beskrivning om vad humanism innebär. Jag förväntas med andra ord att tänka utanför min privata religiösa sfär om jag ska påverka det offentliga samhället, men hur är det möjligt? Om jag bortser ifrån grunden för mina åsikter så finns det ju inte någonting kvar, jag blir som ett blankt papper, en människa utan värderingar och utan ståndpunkter. Som kristen människa så kan jag inte bortse ifrån min kristna tro i någon fråga, kanske minst i fråga om moral, och konsekvensen blir att jag i ett sekulärt, humanistiskt samhälle förvägras rätten att ha en offentlig åsikt."

Bengts blogg skriver om manifestet:
"Analysen av religionens positiva sidor är undermålig, och manifestet är helt i avsaknad av självkritik och kan därför svårligen bli en bra grundval för att uppnå det man säger sig vilja uppnå, ökad tolerans, mera respekt för de mänskliga rättigheter och individens frihet. Genom svepande generaliseringar om religionernas dåliga inflytande där allt dras över en kam istället för att arbeta i gemenskap med dem inom religionerna som delar samma grundvärderingar riskerar man istället att skärpa motsättnignarna. Hur mycket humanisterna än säger att man vill bygga på förnuft och värjer sig för anklagelser att vara en ny "tro", så riskerar man att hamna i en sekterism, minst lika förkvävande och likriktande som de negativa religiösa miljöer man kritiserar."

Det känns som om artikelförfattarna är desperata. De skriver "Ute i världen växer religionernas inflytande". Och detta i en tid då många "intellektuella" hade väntat sig att religionens inflytande skulle minska.

Artikeln avslutas med orden:
"Humanismen utgår från att godhet kommer inifrån, inte uppifrån. Det är dags att jämna ut oddsen."

Problemet med den deklarationen är att allt som kommer inifrån människan inte är gott. Det är därför världen ser ut som den gör, med våldtäkter, mord, rån, avundsjuka, självhävdelse, hämnd m.m.

peppebaron

Läs också
Dagen

Söndagen den 21 juni

Söndagsmorgon igen. Den här morgonen började tidigare än någonsin under året. Idag är det sommarsolståndet. Wikipedia skriver: "Sommarsolståndet kallas den tidpunkt då solen antar sin största deklination, d v s står som högst på himlen på norra halvklotet. Solen står då i zenit över Kräftans vändkrets. Vid sommarsolståndet inträffar årets längsta dag och kortaste natt, vilket är ca 21 juni på norra halvklotet."

Veckan som gick
Den gångna veckan har, inte helt oväntat, huvudsakligen inneburit sortering och packning på kontoret efter tjugo års verksamhet inom utbildningssektorn. Packningen och sorterandet har bara avbrutits av ett antal nödvändiga sammanträden.

Under veckan har vi också haft avslutningsgudstjänst för Frälsningsarméns kår i Nacka.

På www.rupeba.se har det under veckan varit en serie kommentarer med utgångspunkt från Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte". Min utgångsfråga för serien har varit: "Varför betalar man miljontals kronor för att tala om för Sverige att man inte är säker på om Gud finns eller inte". De olika inslagen finns här:
Gud på frammarsch
Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en månbmiljonkampanj?"
Sekulärt samhälle?
God is back!
Luddigt om religion
Sekulärt samhälle?
Humanisternas självmål - "Gud finns nog inte"
På engelska sidan: God does exist – the humanists just dont seem to knpw it - yet...

Midsommarhelgen blev ett kort och välkommet avbrott i allt packande med tid att träffa den del av familjen som bor i Stockholm.

Idag
Idag vaknar jag upp till en dag då det är helt tomt i almanackan. Inga planerade möten eller aktiviteter. Det kan vara skönt med en "tom" dag. Det ser till och med ut att bli vackert väder i Stockholmstrakten under dagen. Skönt!

Veckan som kommer
Den kommande veckan blir den sista veckan innan flytten till Lettland. Den ekonomiska situationen i Lettland är för närvarande påfrestande och många människor som redan lever på marginalerna får sina pensioner och inkomster sänkta. Det kommer säkert att finnas anledning att återkomma till detta på http://www.rupeba.se/.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Krönika om abortfrågan

Stefan Swärd har en krönika i Världen idag med rubkriken ”Krist” är ett ord som förpliktigar. Stefan kommenterar själv sin krönika i sin blogg:

Idag har jag en krönika införd i Världen Idag som man kan hitta här.

Den handlar om abortfrågan och ger en tydlig vink till det programarbete som pågår inom kristdemokraterna när det gäller abortfrågan. Jag hävdar att det är en konsekvent hållning från kristna kyrkan i alla tider att vara emot abort och värna om det ofödda livet. T.om. Jonas Gardell påpekar detta om den tidiga kyrkan att den utmärkte sig på detta område, man var helt emot abort och spädbarnsdråp vilket var både vanligt och legalt vid den tidpunkten.
Kristen abortkritik handlar ytterst om att värna de allra svagaste, och det är också uttryck för en konsekvent kristen icke-våldsetik.

I Svergie är frågan redan så nedtonad inom kyrkan, det är nästan bara Ja till Livet och Mats Selander som har en tydlig ståndpunkt. Att i det läget lyssna på amerikanska predikanter (som t.ex. Jim Wallis och Brian McLaren) som tycker att frågan ska tonas ner ytterligare, tycker jag är helt fel.

Kristen etik handlar om mycket mer än bara abortfrågan. Men att ta bort och tysta ner denna del av kristna etiken blir bara en populistisk anpassning efter det sekulära samhällets agenda.

Världen i dag
Stefan Swärds blogg med många intressanta kommentarer

Humanisternas självmål - "Gud finns nog inte"

Varför lägger man miljontals kronor för att tala om att man är osäker om Guds existens?

Man är inte riktig säker på om Gud finns eller inte och skriver "Gud finns nog inte". Varför satsar man miljontals kronor på en reklamkampanj för att sprida ett budskap som man själv inte är säker på om det är sant?

Den troliga förklaringen är att man vill få folk att fundera över Guds existens och komma fram till att han egentligen inte finns. Om det är det som är målsättnigen med kampanjen ser det ut som om Humanisterna verkligen har misslyckats och gjort självmål.

I stället för att tona ned Guds existens har man lyckats föra upp Guds exisstens på dagordningen och fått människor som aldrig brukade tänka på om Gud fanns eller inte att börja tänka på saken och komma fram till det kanske är så att Han finns i alla fall.

Dagens Nyheters ledare den 14 juni med rubriken "Gud på frammarsch" refererar till Humanisternas kampanj. Ledaren skriver om kristendomens globala tillväxt och om sekulariseringens misslyckande.

Göran Rosengren skriver, också i Dagens Nyheter, under rubriken "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?" och ifrågasätter syftet och resultatet av kampanjen.

Oräkneliga blogginlägg har skrivits som kommenterar Humanisterns reklamkampanj. Här är några läsvärda inslag:
God is back! av Josef Gustafsson
Meningslöst bevisa Guds existens - Gud är! av Bengt Malmgren
Humanisterna till kamp mot religionen på DN debatt av Stefan Swärd

Samtidigt verkar det som om Humanisterna, om man läser deras hemsida, är ganska nöjda med kampanjen. Vad har man uppnått? Man är några miljoner fattigare och fler svenskar än på länge går och funderar på om Gud finns. Och om inte ens Humanisterna är säkra på om Gud finns eller inte så kan det kanske till och med vara så att många kommer fram till att Gud kanske finns, trots allt.

peppebaron

Läs också Dagen>>

Gud på frammarsch

Rubriken på Dagens Nyheters huvudledare den 14/6 var: Gud på frammarsch. Efter många år där det har varit helt ute att tala om Gud i massmedia. I en tid då många röster höjs för att religionen inte får påverka den politiksa debatten. I en tid där Humanisterna bedriver en reklampanj för miljontals kronor med mottet: "Gud finns nog inte".

I denna tid är Dagens Nyheters huvudbudskap till sin omvärld: "Gud på frammarsch".

I ledaren skriver DN:
"Världen blir alltmer religiös. Även om Gud inte finns, verkar det som om vi måste lära oss leva med Honom.

Religionssociologen Peter Berger förutspådde 1968 att de religiöst troende på 2000-talet skulle ha reducerats till en liten sekt som höll på att drunkna i världsomspännande sekulär kultur.

Trettio år senare konstaterade han att denna förutsägelse kommit helt på skam. Religion är regeln över större delen av världen. Snarare än att studera troende borde kanske sociologer börjar ställa sig frågan varför svenskar och collegeprofessorer i New England inte tror på Gud."

DN:s ledare ställer senare i artikeln frågan: "Hur ska man som icke-troende förhålla sig till sekulariseringens misslyckande?" Och skriver vidare: "Samtidigt sprider sig kristendomen i Asien, Afrika och Sydamerika. Mest framgångsrika är olika protestantiska väckelserörelser. Det finns nu omkring 24 miljoner pingstvänner i Brasilien och var tjugonde invånare i Seoul är medlem i den kristna megakyrkan Yoido Full Gospel Church. "

Då Sveriges ledande morgontidning som rubrik på sin huvudledare skriver: "Gud är på frammarsch", så är det ett uttryck för en omsvängning i det massmediala tänkandet. I en tid då den globala utbildningsnivån ökar trodde många att antalet troende skulle minska. Men i själva verket ökar antalet kristna på jorden.

Jag återkommer med fler kommentarer i detta ämne under veckan:
Fredag: Göran Rosenberg: "Är Humanisternas tro värd en mångmiljonkampanj?"
Lördag: God is back!
Söndag: Humanisternas självmål - "Gud finns nog inte"

peppebaron

Ordination till frälsningsofficerare

Söndagen den 14 juni var det ordinationshögtid på Templet i Stockholm. Det var Rut och Peter Baronowsky som ordinerades till frälsningsofficerare inför sin kommande tjänst som regionchefer i Lettland.

Högtiden leddes avkommendörerna Victor och Roslyn Poke samt överste Krisitna Frisk. Templets strängmusikkår och en brassensemble från Vasakåren svarade för musiken.

Många vänner, bekanta och andra intresserade hade mött upp på templet för vara med på högtiden.

Här följer Rut och Peters vittnesbörd från gudstjänsten.

Peter Baronowsky:
Jag tror att det var någon före mig som sagt: ”Här står jag och kan inget annat.”

Se på oss: Ni ser världens yngstea och världens äldsta löjtnanter i samma person.
Förmodligen är vi de senast invigda löjtnanterna i Frälsningsarmén över hela världen.
Och förmodligen finns det inga löjtnanter som är äldre till åren än vi.

Låt mig göra en liten tillbakablick för att få lite perspektiv på det som händer i dag.

1975 drabbades vi av Herren i den karismatiska väckelsen och fick hela våra liv förvandlade.Ett omedelbart resultat var att vi startade en bönegrupp i vårt hem som sedan höll på varje fredagskväll i fem år.Många av er som finns med här var säkert med på någon samling hemma hos oss på 70-talet. Några av er blev kanske till och med frälsta där.

Efter fem år kände vi båda att Herren ville något annat med våra liv. Det öppnade sig en möjlighet på Jelöy folkhögskola i Norge där man sökte lärare i kristen ledarträning.

I en svår valsituation tog vi ett beslut som sedan har följt oss genom livet: vi var villiga att åka vart som helst, när som helst, bara Herren talade om det så tydligt att vi inte behövde tvivla. Och det gjorde han.

Efter nio fantastiska år i Norge upplevde vi att det var dags att återvända till Sverige. Vi sa upp våra tjänster i Norge, utan att ha vare sig arbete eller bostad i Sverige.

Då det blev känt att vi skulle återvända till Sverige, tog dåvarande socialchefen, Gunnar Nilsson, kontakt med oss och frågade om vi kunde tänka oss att arbeta för Frälsningsarméns socialtjänst i Sverige och starta ett ”Frälsningsarméns Institut”. Vi tackade ja till det och flyttade till Sverige. Gunnar Nilsson uttalade framför allt tre visioner med vårt arbete.
-Att vi skulle utarbeta ett kristet samtalsprogram som kunde användas i FA:s social arbete.
-Att vi skulle utarbeta en praktisk handbok för en föreståndare i Socialtjänsten, där det skulle stå allt en föreståndare behövde veta.
-Att vi skulle ha en egen profilerad högskoleutbildning för FA:s socialtjänst.

-Tiostegsprogrammet blev färdigt och finns idag översatt till ett femtontal olika språk.
-Handboken blev Strategi- och Administrationspärmanrna, som idag även finns för Fält/Programsektionen och för HK-personal.
-Idag har ca 70 medarbetare gått igenom någon form av högskoleutbildning som genomförts av FA:s institut och olika högskolor.

Men det tog 10-15 år innan Gunnar Nilssons visioner blev verklighet. Så nu är det dags att drömma om hur FA ska se ut 1925, om det ska bli verklighet!

Efter tjugo or som ledare för Frälsningsarméns Institut upplevde vi att Herren försiktigt sa: ”Det är inte så att det är dåligt det ni håller på med nu, men det kanske räcker nu”. Det är möjligt att Herren försökte säga det till oss flera år tidigare, men vi var kanske för upptagna att höra det då. Vem vet?

Förra våren talade vi om för Frälsningsarméns ledning att vi tänkte säga upp oss till hösten, utan att ha något annat arbete.

Efter några veckor fick vi frågan om vi kunde tänka oss att ta ansvar för FA:s arbete i Lettland. Vi svarade inte omedelbart, men då vi gick från HK sa vi till varandra att det kunde vi absolut inte tänka oss. Vi hade även fått några andra förfrågningar från andra håll.

Någon vecka senare, under en lång biltur där vi hade suttit tysta en lång stund, sa den ene till den andre, jag kommer inte ihåg vem av oss som sa det först: ”Vi kanske ska åka till Lettland i alla fall.” Den andre svarade ”Jag satt just och tänkte detsamma”.

Vi svarade ja på frågan från FA:s ledning och en konsekvens av det beslutet är att vi idag ordineras som officerare.

Vi inbillar oss inte att kommer att bli lätt. Lettland är inte något Lätt land.Mose blev kallat till ett gott land. Vi blir kallade till ett Lettland, utan några jämförelser i övrigt . Mose blev kallad till ett rikt land som flyter över av mjölk och honom. Det stämmer verkligen inte på Lettland.

Men vi tror att Gud har en plan för det lettiska folket. Och vi vill finnas med för att lyssna vad Herren vill säga och följa det.

Det är därför vi står här idag och ”kan inte annat.”

Rut Baronowsky
1. "Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå"
Jag hade sjungit sången – Emil Gustavssons sång - 100-tals gånger i snabb tretakt till gitarr utan att närmare tänka efter vad jag sjöng

När jag sedan i 25-årsåldern drabbades av Gud, och inom loppet av några månader fick uppleva både
-en radikal omvändelse från ett ljummet kristenliv, med ett ben i den kristna församlingen och två ben utanför
-frälsningsvisshet och
-andedop

När detta hände fick sången en helt ny innebörd.
När vi stod här på templets plattform i kören ”Det nya livet” – och sjöng ”Hur underlig är du i allt vad du gör, vem kan dina vägar förstå” – hade sången fått en helt annan tyngd
Inte bara tempot i sången som ändrats. Hela min erfarenhet av Gud hade ändrats

Om jag tidigare sjungit Hur underlig är du – i betydelsen att Gud var lite konstig – så hade sångens ord nu en tyngd och en lovsång som tillbad inte en underlig/konstig Gud men en förunderlig Gud - sången var fylld av beundran och vördnad inför den sanne Gudens storhet, väldighet och makt

Det var där och då som Äventyret började – den heliga resan

Gud öppnade nya världar och vi fick gå in genom nya dörrar. Det var alltid lika spännande. Alltid var vi lika förundrade över hur Gud ledde oss igenom allt.

Den första gemensamma dörren, den första gemensamma tjänsten, var när vi öppnade vårt hem för en öppen bönegrupp hemma. Vi sa till Gud och till varandra – här ska det bedjas på fredagarna.

Men genast kom tanken: ”Tänk om det inte kommer någon”. Och vi svarade: då ber vi själva – och vi var inte ensamma en fredagkväll på fem år. Ibland var det bara några få som kom och ibland hängde folk som klasar i trappan.

Sedan har det varit många dörrar – dörrar in i okänt land
- Till Norge – inte så främmande – men en helt annan kultur som vi var helt främmande inför
- Till Sverige – inte så helt känt som vi trodde – Sverige hade förändrats på nio år

För ett år sedan ställdes vi inför ännu en dörr som vi upplever att Gud har kallat oss till. Gud sa tydligt – Gå ut! – efter mer än 20 år i samma tjänst var det ett skrämmande tilltal. Vi hade vant oss vid tryggheten som fast arbete, bra bostad och goda förhållanden skapar. Som Abraham fick vi gå – utan att veta vart vi skulle komma.

Det är inte något vi själva har valt. Gud förde oss fram till en punkt där vi bara visste att om vi inte gick vidare i hans ledning, skulle vi gå ut ur hans välsignelse. Och det kanske var den största rädslan. Men när vi väl gick öppnades nya vidder för tjänst.

2. ”Tama fåglar har en längtan – vilda fåglar flyger” – Elmer Diktonius
Buren – lilla tamfågeln som tittar ut – säker och trygg har han allt han behöver i sin lilla bur – men han får aldrig känna vindens bärkraft under sina vingar. Det är det bara de vilda fåglarna som får.

På samma sätt sitter många andliga tamfåglar i sina burar och kikar ut på omvärlden i Guds rike – men de får aldrig känna Andens vind som bär.

Ändå så minns jag att det fanns en dörr i buren. Men det är inte alltid fågeln vet att dörren är öppen och att det går att flyga ut i det fria. Ibland sitter fågeln kvar och tror att den är lika innestängd som alltid.

3. Uppenbarelseboken 3:20 ”Jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn."

Tre förutsättningar för att Gud ska öppna dörrar –
- Liten kraft – det står inte trots att du har liten kraft – det är en förutsättning
- Håll fast vi Guds ord
- Inte förneka hans namn.

Av nåd – har jag tillsammans med Peter fått gå in eller ut genom många öppna dörrar till tjänst. Nu står vi inför ännu en. Det är inte så att vi är immuna mot smärta och mänskligt lidande. Jag är livrädd för vad som finns där framme. Men jag är ännu mer rädd för att gå ut ur Guds vilja för mitt liv.

Och Gud har sagt att vi ska gå!

Med dessa tre förutsättningar
o Liten kraft
o Tron att Guds ord är Sant
o Tron att det finns kraft i Jesu namn

går jag – eller flyger ut ur buren in i det nya – det okända – det skrämmande. Jag går i hans kraft. Jag vet att den Gud jag tillhör – är förunderlig i allt vad han gör . Det är inte alltid lätt att förstå hans väg, men han är inte en nyckfull och konstig Gud utan en omsorgsfull Fader som noga planerat mitt liv.

"Men ett är dock säkert den väg Han mig för, för mig är den bästa ändå."

Vad får oss att växa? eller Guds tilltal!

Gästbloggare: Åke Nilsson, Uppsala
Jag funderade på vad det är som får kåren att växa. De berodde säkert på att någon som frågade en gång om vår repertoar till kören för dom tänker skapa en öppen kör. Inget fel i det, jag tror att man kan vara en förebild och att ge andra inspiration, men jag började att fundera lite och gjorde en reflektion.

Det kan finnas en risk att man fastnar i en viss "teknik" och hur man skall göra, och "hokus pokus" så börjar kåren/församlingen att växa bara för att man gör på ett visst sätt.
Det som sker skall/bör vara på tilltal av Gud och en ärlig längtan att bygga Guds rike genom att göra vissa saker . Eller rättare sagt , denna längtan ger vissa uttryck av aktiviteterna på kåren. Däribland Öppna Kören , Torsdax , Sociala verksamheten osv..

Ett exempel kan vara att man har IT partyt med de unga . Målet är inte IT grejen, utan att få de unga att möta Gud. Inte bara en aktivitet. Det är så viktigt att veta varför man håller på med dessa saker. Annars blir det bara ett tomt skal.

Jag tror att det kan vara så med allt man håller på med, och fråga sig: varför gör vi det?
Är det inte så, att man lätt ”bränner ut sig” om man inte har motiveringen på varför man gör det. Om man inte gör det så kan det bli bara en ”aktivitet” , ett tomt skal.

Tyvärr kan det var så att ”aktiviteter” som man ser, tillbörjan var ett återsken på ett Guds tilltal, men under tiden lopp har detta försvunnit och kvar blir bara ”aktiviteten” . Jag är säker på att om man är villig att ifrågasätta det man håller på med och vända sig till Gud, så finns också möjligheten att få justeringar av Gud så att fokus blir rätt med det man håller på med.
Jag fick denna tankeställare. Det verkar som man tror att genom att kopiera något som någon annan har gjort så når man framgång.

Nej det är hjärtats inställning som gör om det sker en framgång och något börjar hända. Med den inställningen så tror jag och upplever så, att det kommer en värme in i kåren som gör att människor upplever att det är behagligt att vara där. Att man ser på varandra med ögon som är smörjda av Gud.

Tekniken är bara ett utryck av en Guds kallelse och av brinnande hjärtan i en församling. Detta är min längtan att så skall det få vara i kåren och att vi har en lyhördhet av Guds tilltal och människors behov. Att vi får vara som leran i mästarens hand, formbara och inte stelna till.

Stridsman

Tio år med Frälsningsarmén Nacka

Frälsningsarméns kår i Nacka startade officiellt 1999, men hade innan dess fungerat en längre tid som FA-gemenskapen i Nacka.

Då Rut och jag 1991 flyttade tillbaka till Stockholm och blev föreståndare för Lännersta kursgård, samtidigt som vi var föreståndare för Frälsningsarméns Sociala Institut, inbjöd vi på torsdagskvällarna till Bibelundervisning, bön och lovsång på Lännersahemmet. Det var på ett sätt en fortsättning av den hemgrupp vi hade i Stockholm innan vi flyttade till Norge många år tidigare.

Gruppen som samlades på torsdagskvällarna växte och då Liv-Bente och Hans Nilsson flyttade till Nacka utvidgades verksamheten till att även inbjuda till idrottsaktiviteter, cellgrupper och babysång.

Under flera år frågade divisionschefen i Stockholm om vi inte skulle göra FA-gemenskapen till en kår.

Då senare Sara och Warren Downey flyttade till Nacka kände vi oss mogna att ta det steget. I december 1999 invigdes kåren i Nacka av Frälsningsarméns ledning. Kåren fick då en ledningsgrupp på sex personer, Sara och Warren, Liv-Bente och Hans, Rut och mig.

Då Sara och Warren flyttade från Nacka bestod ledningsgruppen under fem år av Liv-Bente, Hans, Rut och mig.

Därefter har officerare beordrats som kårledare i Nacka. Först Johanna Fryk och sedan Lotta Edwinsdotter.

Lokaler
Kåren flyttade efter ett tag sin mötesverksamhet från Lännersta och hyrde in sig i olika lokaler: Skogsbo, Kyrkans Hus och Pingstkyrkan.

Under den tiden hade kåren Bibelstudiesamlingar och andra mindre samlingar i FASI:s konferensrum i Orminge.

Kårens kringflackande liv tog slut då vi fick hyra en nedlagd förskola mitt i bostadsområdet i Orminge med många tusen invånare. (se bilden överst)

Verksamhet
Centrum i verksamheten har varit kårens söndagsgudstjänst för hela familjen. Många barn föddes in i kåren och det kryllade stundstals av barn på golvet under våra söndagsgudstjänster.

Kåren inbjöd också varje vecka till bibelstudiekvällar och/eller bönemöten.

Övriga verksamheter under de tio åren: Söndagsskola, babysång, trumskola, musiklekis, idrott, öppen kör, hornmusik, cellgrupper, Alphakurs, mansfrukostar, kvinnofrukostar, söndagsmiddagar, kårsamlingar med mera.

Dessutom har kåren haft medlemsupptagningar, bröllop, barnvälsignelser, förbundsdag och begravning.

Den ekumeniska verksamheten har varit starkt framträdande i kårens tio-åriga liv. Vi har flera gångar varje år haft gemensamma möten för alla församlingar i Orminge/Björknäs. Varje försommar har vi haft ett stort ekumeniskt friluftsmöte på Frälsningsarmén där den stora altanen utanför kårlokalen har tjänat som plattform och parken framför har varit picknickområde för mötesbesökarna. Kåren har även deltagit i sjukhusandakterna tillsammans med Svenska kyrkan.

Varje sommar har vi varje söndag haft gemensamma söndagsgudstjänster för Frälsningsarmén, Pingstkyrkan och Björknäskyrkan.

Utflyttning
De senaste åren har flera av familjerna flyttat ut ifrån Nacka. Samtliga i Frälsningsarméns tjänst.
Flera andra av våra äldre medlemmar har flyttat från Nacka och vår allra äldsta medlem har fått flytta hem till Herren.

Då Frälsningsarmén nu har beslutat att lägga ned kåren i Nacka kan vi konstatera att fyra av kårens soldater har blivit officerare i Frälsningsarmén. Med tacksamhet kan vi också se tillbaka på de många människor som blivit betjänade och välsignade på Frälsningsarmén i Nacka under de tio år den fanns till.

Avslutningsgudstjänst
Kårens avslutningsgudstjänst, som även var farvälmöte för den sista kårledaren Lotta Edwinsdotter, hölls på kåren den 16 juni 2009.

Peter Baronowsky

Söndagen den 14 juni

Mulen söndagsmorgon i Stockholm efter en regnig fredag-lördag.

Veckan som gick
En intensiv vecka ligger bakom. Mellan allt packande och sorterande, både på jobbet och hemma, har vi:
-haft ett antal sammanträden
-haft avslutning av vår Alphakurs på Frälsningsarmén Nacka
-haft Förbundshögtid på Frälsningsarmén Nacka. Förbundshögtid innebär att man bekräftar sitt förbund till Gud inför den förestående ordinationen till frälsningsofficerare
-gjort en svipp-tur till Oslo för att beskåda den nyfödda Linnea Baronowsky. Den första Baronowsky som föds i Norge (Även om det var nära ögat för Stefan, som var tre veckor gammal då vi flyttade till Norge 1979).

Idag
Idag kl.19.00 är det vår ordinationshögtid på Templet i Stockholm (Det ligger på Östermalmsgatan 69. Välkommen om du har möjlighet).
Det kommer säkert en rapport från det tillfället på http://www.rupeba.se/ i morgon.


Veckan som kommer
Även den kommande veckan innehåller en rad sammanträden av olika slag. Den innehåller också fortsatt sortering och packning till fyra destinationer: till Lettland, till magasinering, till Myrorna, till återvinningscentralen.

Den kommande vecka är det också avslutningsgudstjänst för Frälsningsarmén i Nacka efter 10 års verksamhet. Det kommer säkert en rapport om det på http://www.rupeba.se/ på onsdag.

Ha en välsignad vecka!
Peter Baronowsky

Homopar kan ingå äktenskap i kyrka

Dagen skriver: (Bilden ovan kommer från Dagen.se)
Svenska kyrkans kyrkostyrelse öppnar nu för ändringar i kyrkoordningen så att par av samma kön ska kunna ingå äktenskap i Svenska kyrkan. Styrelsen föreslår följaktligen också att Svenska kyrkan ansöker om vigselrätt.

Ärkebiskop Anders Wejerud kommenterar beslutet:
Kyrkan vill stödja trofasta relationer, och i ett bibelteologiskt perspektiv är kärleksbudet för oss överordnat andra bud och förbud i Bibeln.

Dagens ledarskribent skriver:
Hade det inte varit enklare att skriva ungefär så här: "Jo, vi vet vad Jesus sa och vi vet också vad han menade. Men det var så länge sedan att det behöver vi inte bry oss om numera"?

Bloggaren "prästerik" skriver:
Jag blir trött
Säkert borde man reagera och skrika och gorma allt vad man kan när kyrkostyrelsen föreslår kyrkomötet att göra det möjligt att ingå enkönade äktenskap i Svenska kyrkan. Men mest av allt blir jag bara trött. Och fascinerad över att kyrkostyrelsen och ärkebiskopen faktiskt verkar tro på sin egen argumentation.
Förunderligt att de inte över huvud taget lyssnar på alla de goda argument som finns för att bevara äktenskapet som något specifikt för relationen mellan en man och en kvinna. Och märkligt att det på det här sätter helt obekymrat tänker köra över nio av fjorton biskopars uppfattning angående äktenskapet.

DN

Det var ett tag sedan...

Mitt i all sortering i olika flyttkartonger hittade jag detta kort. Det fanns på omslaget på en av Frälsningsarméns publikationer. Bildtexten löd: "Medan pappa predikar!"
Bilden är nog tagen i slutet av 1950-talet på sjätte kåren i Stockholm. Den unge snygge mannen är jag och på mitt knä sover lillasyster Pia.

Peter Baronowsky

Apropå Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte"

Sturmark och Sandlund i TV-soffan

Idag debatterade Elisabeth Sandlund (chefredaktör på Dagen) och Christer Sturmark (Humanisterna) i TV-soffan i SVT. Debatten handlade om Humanisternas kampanj "Gud finns nog inte".

Jag försökte själv svara på frågorna i testet som ligger ute på http://www.gudfinnsnoginte.se/. Men frågorna var så utformade att det inte gick att fullfölja testet, så jag fick avbryta. Till varje fråga finns det två svarsalternativ och inget av dem stämde överens med min kristna tro. Det hade kunnat vara ett intressant test om frågorna hade varit seriöst utformade.

Se debatten här>>
Debatten börjar ca sju minter in i programmet.
Se också Dagen och SvD

Darwin och Hitler

Kjell Axel Johansson skriver i Världen idag om Darwinismen som en religion som breder ut sig idag. Kjell Axel beskriver Darwins mörka sidar och drar paralleller till Hitler och Dawkins.

Det är darwinismen som har trovärdighetsproblem. Darwin skrev: ”Bland vildarna blir de som är fysiskt eller mentalt svaga snart utslagna, och de som överlever har oftast stark hälsa. Vi civiliserade däremot gör vårt yttersta för att kontrollera utslagningsprocessen: vi bygger sjukhus för de imbecilla, de lemlästade och sjuka; vi stiftar lagar för att skydda de fattiga och våra läkare gör sitt yttersta för att rädda livet på alla tills deras sista andetag. Det finns anledning att tro att vaccinationer har räddad livet på tusentals, som tidigare på grund av sin svaghet skulle ha fallit offer för smittkoppor. Därför kan svaga medlemmar i det civiliserade samhället föröka sitt slag.Men med undantag av människan själv är ingen så okunnig så att han tillåter sina sämsta djur att para sig.” (The Descent of Man in Relation to Sex, andra upplagan 1874. Kap 5).

Hur kan man som darwinist med trovärdighet argumentera till exempel mot den kristna trons hatare, per excellens, Adolf Hitler? Han sa:”Om vi inte respekterar naturens lagar och tvingar på andra vår vilja, vilket är den starkares rätt, så kommer det en tid då de vilda djuren än en gång äter oss – sedan kommer insekterna att äta de vilda djuren och slutligen blir det bara mikrober kvar. Genom kampen blir eliten hela tiden förnyad. Lagen om selektion rättfärdigar den oavbrutna kampen som tillåter att den mest lämpade överlever”. (sid 39) ”Den kristna tron innebär ett uppror mot den naturliga lagen, en protest mot naturen”. (sid 51 Hitler’s Table Talk, London 1963).

Att läsa Hitlers tirader mot de kristna är som att läsa Richard Dawkins. Det är samma arroganta, nedvärderande och i grunden okunniga påståenden. Troende är idioter. Bibeln är en samling religiösa judiska myter som har skadat den civiliserade världen. Jag menar inte att Dawkins är nazist, men det är dags att påpeka jämförelsen i språket om kristen tro.Vi tar gärna debatten. Men låt den vara ärlig och konsekvent. Vi är stolta över att barn får lära sig att Gud finns, att alla människor är viktiga för både oss och Gud, att det finns möjlighet till hjälp och upprättelse när vi misslyckas, att vi är kallade att leva i gemenskap med Gud för evigt i en värld där det inte finns lidande, ondska och förtryck.

C’mon ateister! Försök vinna kampen om människors sinnen med egna argument, inte genom att idiotförklara dem.

Tam debatt mellan Swärd och Gardell

Debattkvällen mellan Stefan Swärd och Jonas Gardell i Söderhöjdskyrkan blev inte de skarpa meningsutbytenas kväll. (Bilden från Dagen.se)

Dagen skriver:
Så möttes de även i offentligt sammanhang, pastor Stefan Swärd och författare Jonas Gardell. Men någon debatt med polemik blev det inte, mest ett samtal två vänner emellan.
För en månad sedan möttes de för första gången, till ett lunchsamtal som Dagen refererade. Innehållsmässigt kretsade mycket runt samma frågor när de två möttes i välfyllda Söderhöjdskyrkan i Stockholm i tisdags kväll. Och även samtalsformen fortsatte, det var inte kontroversernas kväll.

Carl-Henrik Jaktlund skriver i sina marginalanteckningar: Lite mer debatt hade inte skadat:
"...en debatt i god ton med skarpa åsikter som mejslades mot varandra hade varit väldigt spännande och givande"

Stefan Swärd har fått ett antal kritiska kommentarer för att han var alltför mjuk i sin kritik av Jonas Gardell . Swärd svarar kritikerna: Svar på alla synpunkter om Gardellsamtalet.
swärd svara bland annat:
"Det har kommit en hel del kommentarer angående samtalskvällen med Gardell. De berör stora och principiellt viktiga frågor. Några svar och reflektioner från min sida.
1. Jag noterar att ena veckan blir man höjd till skyarna av många kristna för att man är så rakryggad och tydlig, och sågad av andra kristna för att man är så rakryggad och tydlig. Och några veckor senare blir man sågad av en massa kristna för att man är för otydlig och utslätad, och höjd till skyarna av andra för att man är så dialog- och samtalsinriktad. Det är sannerligen inte lätt att vara kristen ledare"

Bengts blogg skriver i sitt inlägg: Gardell, de evangelikala, bokstavstron och den dubbla utgången. :
Gardell har ju blivit starkt kritiserad, särskilt från evangelikala kretsar för att inte vara "tillräckligt kristen" och förvanska Bibelns budskap. När man lyssnar till Jonas finns emellertid ingen tvekan om hur han definierar sig själv: Som en glödande kristen med en levande uppståndelsetro och som med en väckelsepredikants iver talar om Guds oändliga kärlek till en plågad mänsklighet.
Sedan vill Jonas som en tänkande modern människa "få ihop det" till en fungerande helhet. Hans bok som han jobbat 12 år med är det svar han kommit fram till just nu. Han är öppen med att han har en agenda med det han skrivit. Det är hans personliga tro, han säger inte att alla måste tro som han eller att han har rätt i allt. Han är en sökare som många andra.

Jag har tidigare skrivit ett inlägg med rubriken Är Gardells lära kristen?
Där skriver jag bland annat:
Det finns gränser för vad som kan betecknas som kristet. All tro på Gud är inte kristen. Jag tror inte att en troende muhammedan skulle beteckna sig som kristen. Inte ens alla som citerar Bibeln är kristna. Djävulen citerar Bibeln flera gånger då han frestar Jesus i öknen (Matt 4). Men jag tror inte att någon vill beteckna djävulen som kristen.

Alla människor har naturligtvis en avgränsning av vad som kan betecknas som kristet. Ett begrepp utan avgränsingar mot andra begrepp blir meningslöst. Vi kan sätta gränserna på olika sätt, men alla måste vi någonstans ha sådana gränser.

Då Jonas Gardell i sin bok "Om Jesus" kommer fram till en lära som förmodligen inte omfattas av någon kristen kyrka på jorden, måste man fråga sig om det är ett kristet budskap Gardell för fram, eller om det är en helt ny religion.

...och frågan kvarstår

peppebaron

Har vi en andlig gemenskap med Levande Gud eller är vi bara ”religiösa”…?

Gästbloggare: Peter Kujala, Tierp
Att vara s k ”Religiös” innebär inte att man nödvändigtvis har något med Gud att göra. Alla människor har behov av att tro på någon sorts Livsåskådning eller filosofi, något som förklarar tillvaron och deras egen existens. Något som åtminståne ger bra förslag till hur allt hänger ihop liksom. Olika religioner/filosofier, inkl. Kristendom är svar som många valt att tro på. Men, för mig och miljoner andra så är inte Kristendom bara en ”religiös livsåskådning”. För mig är Jesus och Hans givna Frälsning en Relation till en Levande Gud. En Gud som är väldigt Påtaglig och Verklig. En Gud som jag kan bokstavligt Uppleva i Hans Närvaro och Kraft. En Gud som griper in i min tillvaro, in i min vardag på ett direkt och påtagligt sätt. Som ni hör; Så är det inte fråga om något som en vanlig ”religion/livsfilosofi” kan prestera.

Jag och frugan var i Pakistan i fjol på missionsresa, som lärlingar. Vi fick se tusentals muslimer konvertera till Kristendom; Vilket var detsamma som dödsfara i ett sådant land. Vi har här i Sverige sett narkomaner bli omvända och trogna Jesu efterföljare. Jag själv liksom lämnade radikalt ”värld och synd” för att följa Jesus. Och jag blir faktiskt ju mer tiden går mer och mer överlåten till denna tro och detta kristna liv. En religion eller livsfilosofi har inte Kraften att åstadkomma pakistaniers, narkomaners eller min egen totala Förvandling och Överlåtelse. Men, det har den Levande Guden genom Jesus Kristus och Hans Frälsningsverk på Korset…

När vi läser i Bibeln så märker vi att både Jesus och hans Lärjungar inte bara gav ut en religiös livsåskådning. Överallt och hela tiden välsignade Gud i sin kärlek och nåd människorna som kom till Gud och hörde Hans budskap genom att möta människorna i Sin Kraft. Folket tog ständigt emot helanden och andra Guds kraftgärningar av Jesus. De fick uppleva Guds påtagliga närvaro och övernaturliga liv. Efter Pingstdan så blev troende Andedöpta och Andefyllda. Övernaturliga och andliga Nådegåvor verkade genom de troende, i deras möten. Folk blev helade, befriade, mötte Gud då de blev Uppfyllda av den Helige Ande o s v . Och stora skaror omvände sig till Jesus. Jesus Fortsatte alltså verka i påtaglig kraft och liv efter sin Himmelsfärd, men nu Genom sina Lärjungar. Efter några hundra år så blev själva Romarriket tvunget att byta religion och anamma kristendomen, eftersom så oerhört många människor i alla olika samhällsklasser blivit kristna. Detta var Normal kristendom!!! Och exakt samma sorts Kristendom ser vi inte bara i Bibelns exempel, utan genom hela Väckelsehistorien återkommer samma saker, t ex 1800-talets Folkväckelse och Pingstväckelsen under 1900-talets första hälft. Så också Idag, i t ex Kina har under de senaste decennierna över 100 miljoner kineser blivit Jesu efterföljare och härligt frälsta. Det var denna Kristendom jag mötte ensam hemma i min lilla etta för 14 år sedan. Jag mötte Jesus på riktigt, Påtagligt i Guds andliga kraft och liv.

Jesus dog på Korset en blodig död eftersom Gud älskar dig. Gud vill inte ge dig en ”religion”, Han vill ha en Relation, en Kontakt till dig, och Möta dig Påtagligt i Sin kärlek och kraft, i Sitt liv. Det är därför Bibeln också undervisar t ex i Mark.16:20 att ”Gud Bekräftar Sitt Ord genom Tecken och Under”. I Joh.14:12 säger Jesus att den Troende ska ”Göra samma gärningar som Han och ännu större”. Vi fick i Pakistan, Hazara se hur Gud Bekräftade Evangeliet/Ordet genom att mirakulöst bota blinda, döva och cansersjuka människor. På ett av mötena såg jag i en andlig syn hur Guds Ande svepte genom den enorma folkskaran. Jag kunde förnimma hur Jesus rörde vid människorna i Sin kraft. Tälttaket faktiskt ”böljade” fram och tillbaka i denna andliga syn, fast det inte alls blåste i det naturliga. Miraklen och den Gudsnärvaron som var utgjuten när Predikan gavs ut fick pakistanierna att trotsa dödsfara genom att ta emot Jesus och Frälsningen. Samma Gudsnärvaro fick mitt hårda och fördärvade syndahjärta att smälta till ödmjukhet och överlåtelse när jag tog emot Jesus och Frälsning den 17/8-95. Samma Guds påtaglighet i närvaro, liv och kraft har Bevarat mig i tron och frälsningen. Det är så många gånger genom åren som Jesus bara fått en vanlig, grå och trist vardag att bli en ”Jubeldag” i Kristi segerliv, i Hans övernaturliga frid och glädje, i andliga gemenskapen med Honom. Ofta har Gud gripit in i våra liv med något helandeunder eller hjälpt oss i någon annan sorts nöd och lidande.

Om inte jag kan få Uppleva Gud Konkret i mitt liv så blir ju den Kristna tron en livlös religion som inte kan hjälpa eller välsigna någon. En livlös religion kan inte locka någon till den kristna tron; Varför skulle ett världens barn vilja anamma kristen tro, då det inte finns något som ger Mer, liksom utöver det denna människa redan har i någon annan livsfilosofi. Kristna trons efterföljelse har ju dessutom moraliska förpliktelser och krav på lydnad. Men, Jesus Är Livets furste, Livet självt. Och det finns absolut Ingenting i denna tillvaro som kan mäta sig med ett liv, en dag, en evighet tillsammans med Jesus, i Hans Närvaro och Liv. En stund med Jesus i andlig Gemenskap förändrar allt, det är så fantastiskt underbart; Det är glädje, frid, kraft, härlighet och helighet, intensivt himmelskt liv, det är att umgås andligen med Jesus…Upplever du varje dag och stund denna Jesus närvaro i ditt innersta? Ibland mer påtagligt och intensivt beroende på om du ber, lovprisar eller tillber Herren, eller om du läser Guds Ord eller sitter på ett kristet möte med Guds Andes närvaro? Om inte vi i våra Gudstjänster kan få Uppleva denna sanna Kristendom så är det illa. Och då menar jag att både Gudsnärvaron och Guds kraftgärningar genom t ex helandeunder, vilket alltså ska vara det Normala i våra möten.

Syftet med denna ”artikel” är att du inte ska acceptera en enda dag eller stund av ”Livlös religion” i ditt liv. Kung David utropar i Ps.42:3 ”Min själ törstar efter Gud, efter den Levande Guden. När får jag komma och träda fram inför Guds ansikte?”. Petrus svarade Jesus när denne frågade Vem de tror att Han är med: ”Du är Messias, den Levande Gudens Son”. Det är uppenbart att Gud Lever, det förklarar Bibeln tydligt. Och vad som angår oss i högsta grad är att Gud vill ha Kontakt och Gemenskap med sina skapade varelser, d v s med dig och mig. T ex så säger Bibeln i 1 Kor.1:9 ”Gud är trofast som har Kallat er till Gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre”. Syftet med att vi Skapades är faktiskt att vi var och en upprättar en familjär Relation och en andlig Gemenskap med Gud. Har vi detta i våra liv och dagar så fungerar det kristna livet och det är underbart att leva tillsammans med Gud. Och vi blir dessutom trovärdiga Vittnen bland alla ofrälsta människor runtomkring oss. Vill du det? Släpp och prioritera bort i så fall Allt annat som Hindrar/blockerar din hunger och törst, din längtan efter Levande Gud. Det som du alltså väljer att göra Istället för andliga Gudsgemenskapen behöver du välja bort eller minska på. Lever du i synd eller världslighet, bekänn och lämna det till Korset och Jesus. Börja ladda in i ditt innersta det som Bygger upp din längtan efter Gud, det som Formar din Gudsrelation. Vad det är? Självfallet är det: bönen, lovprisningen, tillbedjan, Bibelläsningen, Gudstjänster som är i ”Anden och Ordet”. Att rikta sin hjärtas blick och sina tankars fokus på Jesus Kristus, Herren. Det är enkelt, Jesus är Vägen, Sanningen och Livet. Den Levande Guden väntar på dig…

Mvh: Peter Kujala
www.jesusmissionen.com

"Gud finns nog inte" - eller?

Humanisterna går nu ut med en brett upplagd reklamkampanj med devisen: "Gud finns nog inte". Helsidesannonser och annonser på annonstavlor ropar ut att Gud nog inte finns. Humanisterna inbjuder också svenskarna att göra en test om hur religiösa vi är.

Men det ser ut som om humanisterna har missat något. Det har aldrig tidigare funnits så många kristna på jorden som nu. Samtidigt som jordens befolkning aldrig tidigare har varit så välutbildad som nu. Det kanske till och med kan finnas ett samband mellan hög utbildning och tro på Gud.

Samtidigt som Humanisterna i sin påkostade kampanj basunerar ut "Gud finns nog inte", så är det fler människor än någonsin som med ganska stor övertygelse deklarerar: Gud finns säkert.

Dagen

Världen idag

Nåd / Synd ! Vadå?

Gästbloggare: Åke Nilsson, Uppsala

Gud är kärlek det kan jag slå fast. Sedan talar alla om kärlek och kärleksbudskapet och i det kärleksbudskapet så börjar tillsynes det mesta bli tillåtet. Men är karlek tillåtande till allt?
Är det så att en förälder i kärlek tillåter sina barn at göra vad som helts. Nja det tror jag inte.

Utan en kärleksfull mamma eller pappa säger åt sina barn när dom gör något fel eller gör saker som kan skada sig själv eller andra. Varför gör man det ? Jo man gör det av kärlek!

I dagens samhälle så är det fel att tala om synd. Men synd är ju att göra något mot Guds vilja och vem är Gud, jo kärlek. Gud vill oss det bästa och Gud vet hur vi bäst fungerar . Gud vill ha en levande relation till oss människor, det är så vi är skapande. Det är när denna relation är hel som vi mår som best. Men om vi nu gör saker som Gud vet är skadlig för oss och omgivningen, så skapar vi ett avståndet till Gud och inte tvärsom. Gud vill fortfarande ha en god levande relation till oss.

Vi talar om nåd , men om nåd skall finnas så måste skuld finnas . Annars finns inte begreppet nåd. När en brottsling skall begära nåd i världslig mening, så måste man först ha bekänt skuld och därefter (som det var förr) kunna begära nåd hos kungen. Så är det i andlig mening också och här kommer Jesus in i bilden. Jesus fixade våra felande och synd genom döden på korset och uppståndelsen.

Det jag vill komma till, är att hos Gud finns nåden, och i och med att nåden finns så finns också synden och skulden. Det gör det för övrigt hos alla människor, ingen är varken bättre eller sämre. Men med den skillnaden att när man bekänner sina fel och tillkortakommanden ( synd) så är man frälst och får nåd samnt får upprättad och en levande relation till Gud.
Så det är inget fel att tala om synd, för när vi gör det så kan vi visa på att nåden finns. För annars är det svårt att förklara nåden och varför Jesus dog och uppstod.

Som sagt, Gud är lärlek.

Jesus är den Han är!!!

Gästbloggare: Andreas Bergh från Vansbro
Det är idag smått populärt att välja hur min Jesus skall vara. Alltså att själv bestämma hur min Jesus skall vara, vad han kan göra, vad han tycker och så vidare. Problemet med detta är att en Jesus som blir tvungen att underordna sig mina premisser kommer automatiskt att vara någon annan än den Jesus som kan frälsa oss! Det står i skriften:
Joh 8:24 "Därför sade jag till er att ni kommer att dö i era synder. Ty om ni inte tror att Jag Är,* skall ni dö i era synder." (Svenska folkbibeln)

Eller för att ta det i en annan översättning:
Joh 8:24 "Därför sade jag att ni skall dö i era synder. Ty om ni inte tror att jag är den jag är skall ni dö i era synder." (Bibel 2000)

Därför tror jag att det är viktigt att återgå till vad Skriften säger om vem Jesus verkligen är! Jag tror till och med att när vi väljer hur våran Jesus skall vara så kommer vi att be till en falsk Jesus. Detta är en fara utifrån dagens debattklimat! Därför måste vi gå tillbaka till ordet och se vem Jesus verkligen är! Det är intressant att när man läser skriften så ser man att Jesus många gånger gör saker som inte attraherar oss i första läget. Jag menar vi i vår svenska fina frikyrka blir inte direkt attraherade av någon som går in i templet med en piska och välter omkull borden! Många idag påstår att "så skulle inte min Jesus göra". Och på det viset har man plockat bort en viktig del av vem Jesus är! Eller tänk på när Jesus förvandlar mängder av vatten till vin, säger vi då "nämen, så skulle min Jesus aldrig göra" eller vågar vi lita på ordet och faktiskt tro att Jesus gjorde detta? (Själv är jag absolutist så det vore smidigare om Han inte hade gjort det, men jag kan inte ändra Jesus till min åsikt om vem Han borde vara, därför väljer jag att tro på ordet: Jesus gjorde vatten till vin).

Jag tror att vi på nytt behöver underordna oss ordet och faktiskt erkänna Jesus som den Han är! Det är nämligen i Jesus (Bibelns Jesus) som vi har frälsning, det är i Honom vi får del av det eviga livet, det är i Honom det finns kraft och frihet och glädje och frid!
Låt på nytt Bibeln bli den säkra källan på vem Jesus verkligen är!!!

Invärtes sekularisering

Med sekularisering menar vi att trons betydelse avtar i samhället och att färre människor är troende. Jag skrev för några dagar sedan ett inlägg om inre sekularisering. Det handlar om att tron avtar inom den kristna kyrkan. Tidigare trossatser och etiska ställningstaganden som varit självklara för kyrkan överges, och en mer sekulariserad världsvild tränger in i kyrkorna.

Sekulariseringen handlar om förhållandet i samhället.
Den inre sekulariseringen handlar om förhållandet i kyrkorna.

Men det finns även en invärtes sekularisering på individnivån. Människor som en gång haft en stark och levande tro kan visserligen finnas kvar i församlingen, men tron och trons betydelse har avtagit.

Jag kan möta nyfrälsta människor där Jesus betyder allt. Där man är villig att stå upp för Jesus i alla sammanhang. Att man är villig att försaka allt för Jesus. Man kan ha en orubblig tro på Guds ord och att Guds kraft kan förvandla de hopplösaste situationer.

Men trettio år senare kan jag möta livlösa kristna som egentligen inte längre tror så väldigt mycket på Guds ord eller Guds kraft, men som förlitar sig mer på sin egen förmåga och vad man själv har förvärvat.

Kampen mot sekulariseringen måste föras på tre plan. I samhället, i kyrkan och i mitt eget liv.

Jag tror att den den grundläggande kampen måste föras i mitt eget liv. Hur långt har jag låtit den invärtes sekulariseringen gå i mitt eget liv?

"Men det har jag emot dig, att du har övergett din första kärlek. Tänk därför på varifrån du har fallit, och omvänd dig och gör dina första gärningar. Annars, om du inte omvänder dig, skall jag komma över dig och flytta din ljusstake från dess plats. Men det berömmer jag dig för, att du hatar nikolaiternas gärningar, som också jag hatar. Den som har öron må höra vad Anden säger till församlingarna. Åt den som segrar skall jag ge att äta av livets träd, som står i Guds paradis." (Upp 2:4-7 FB)

peppebaron

”USA ett av de största islamiska länderna”

-Okommenterat- Katolskt magasin skriver:
USA är ett av världens största islamiska länder, anser president Barack Obama. Därför är hans landsmän och alla västliga länder manade att lära känna islam bättre. Det sade presidenten i en intervju i fransk TV nyligen. Enligt Obama råder det idag en konflikt mellan dem som betraktar islam som ”oförenlig med det moderna livet, och dem som tvärtom anser att islam ständigt har utvecklats vidare”. Därför krävs en bättre dialog och förståelse mellan människor.

Obama besökte nyligen Mellanöstern med Saudiarabien och Egypten som mål. Syftet var att ge signaler för ett bättre partnerskap med den islamiska världen och att bekräfta sin målsättning att uppnå fred i Palestina. På torsdagen höll Obama ett tal i Kairos universitet.
Skarp kritik mot Obamas politiska kurs kommer enligt den arabiska TV-kanalen Al Jazeera från Al Qaedachefen Osama bin Ladin. I ett nytt videoinspelat budskap angriper bin Ladin Obamas hållning till de islamiska länderna, enligt Al Jazeera.

(Vatikanradion/kap/faz 090603)

Några tips för andlig överlevnad

-Okommenterat- Ulf Ekman skriver på sin blogg om de viktigaste minuterna i en kristens liv: Den stilla stunden tillsammans med Jesus.
Många lever ett aktivt, krävande och stressat liv och har svårt att utveckla sitt andaktsliv. Visst skulle man vilja åka på en retreat eller leva mer i stillhet med mer bön och bibelläsning men det verkar inte gå. Istället kapitulerar man och går med dåligt samvete. Samtidigt känns det hur det inre livet tunnas ut. Vad skall man göra?

Vi har alla olika vanor, temperament och sätt att göra saker. Det som skall fungera i längden måste vara anpassat efter min personlighet. Samtidigt kan vi inte bara gå på känslor och impulser utan måste, sakta men säkert, bygga upp heliga vanor. Vi får vara så disciplinerade det går utan att falla i lagiskhet. Lagiskheten är en riktig glädjedödare. Det är så viktigt att veta att andaktslivet inte är andliga gymnastikövningar eller en bantningskur som måste genomlevas utan att Jesus står där varje morgon och längtar efter att tala med oss. Han vill ha några minuters kärleksfull gemenskap med oss och han ger så otroligt mycket tillbaka till oss.

Läs hela inlägget>>

Dagen efter

Idag är det dagen efter helgen. Det är det ju varje måndag. I går var det dagen efter Sveriges Nationaldag. I går var det också söndagen efter pingst.

För en vecka sedan var det dagen efter pingst. Det brukade vara en en helgdag med beteckningen annandag pingst.

Livets fester är viktiga. Det är viktigt att kunna se fram mot festdagarna. Födelsedagen, konfirmationen, bröllopet, söndagen.

Men, livet består huvudsakligen inte av festdagar. De flesta dagarna är dagarna efter festen. Annandagar, tredjedagar, fjärdedagar...

Det viktigaste i livet är vad vi gör med dessa andra dagar. Vad vi gör på dessa alla andra dagar formar vårt liv.

Lärjungarna fick uppleva en fantastisk pingstdag. All fruktan var borta. De levde som i ett rus. Tretusen människor blev frälsta. Det var obeskrivligt fantastiskt.

Men pingstdagen tog slut. Festen var över. Ruset hade avtagit. Det hade blivit annandag och kvar fanns bara minnet av festen, även om "känslan sitter kvar länge", som en researrangör brukar annonsera.

Hade det bara varit pingstdagen hade det inte blivit någon kristen församling på jorden. Hur lärjungarna hanterade annandagen, tredjedagen, fjärdedagen skulle avgöra kristendomens framtid, ur ett mänskligt perspektiv.

Det var inte fest alla dagar. De blev förföljda, misshandlade, hånade. De blev osams och fick många problem att hantera i församlingarna. Men de höll ut och fortsatte vandringen med Herren, trots att det inte var fest alla dagar.

Idag är det annandagen efter helgen. Sedan kommer tredjedagen och fjärdedagen...

Ta noga vara på varje dag. De är de dagarna som formar ditt liv. Det är de dagarna som är ditt liv.

Ha en bra dag. Dagen efter..

peppebaron

Gud har sagt

- Okommenterat - Söndagens betraktelse hämtar vi från bloggaren Rofflan:

GUD HAR SAGT - DÄRFÖR SÄGER VI.
Gud själv har sagt… därför kan vi tryggt säga…Hebr. 13:5.6

Vad vi säger skall vara byggt på vad Gud säger. Gud säger: “Jag skall aldrig svika dig.” Då kan jag med frimodighet säga: “Herren är min hjälpare, jag skall aldrig frukta”.
Jag låter inte ängslan drabba mig. Det betyder inte att jag inte kommer att frestas till rädsla. Det betyder att jag kommer ihåg vad Gud har sagt.

Jag kommer att vara modig som ett barn som tappert försöker motsvara sin fars förväntningar.
Många blir vacklande i sin tro när ängslan tar fatt i dam. De glömmer då vad Gud har sagt. De glömmer att andligt sett ta djupa andetag. Enda sättet att befrias från fruktan är att lyssna till vad Gud har sagt.

Vad är det du är rädd för? Du är ingen ynkrygg. Du kan se faran rätt i ansiktet. Ändå upplever du en känsla av skräck.När ingenting och ingen kan hjälpa dig, säg då: “Herren är min hjälpare, i detta ögonblick, just där jag nu står”.Övar du dig i att tänka och tala efter din tanke? Ta till dig vad Fadern har sagt. Säg sedan frimodigt: “Jag skall aldrig frukta”.Det spelar ingen roll vad som ställer sig hindrande i vägen av det som är ont och vrångt. Gud har sagt: “Jag skall aldrig svika dig”.

Svagheter av olika slag kan också tränga sig emellan vad Gud har sagt och vad jag säger. När vi ser på vår egen svaghet inför mötande svårigheter, blir dessa jättelika, och vi blir som gräshoppor.Vi förlorar Gud i sikte. Kom då ihåg vad Gud har sagt: “Jag skall aldrig svika dig, aldrig överge dig”. Har vi lärt oss att ta fasta på vad Gud har sagt?Säg med frimodighet: “Herren är min hjälpare.