Tidig söndagsmorgon på Färingsö den 17 februari

Veckorevy från min personliga utsiktspunkt på livet.

Gomorron. ännu en vecka börjar gå mot sitt slut.

Den här veckan har vi äntligen tömt det sista i vårt förråd på Shurgard i Hägersten efter tre års magasinering. Det betyder inte att vi är färdiga med flytten. Det betyder bara att alla kartongerna står hemma hos oss i stället för i förrådet. Men det känns i alla fall skönt att ha alla sakerna på ett ställe.

Igår var det samling för OBF. Det betyder Officersbarnens Förbund och är en samling för frälsningsofficerares barn. Du kan läsa mer om detta förbund HÄR.

Rut och jag var inbjudna för att berätta om vår tid som regionschefer i Lettland, och det gjorde vi gärna.

Jag minns OBF från min barndom. Jag tror att åldergränsen för att få vara med om den årliga julfesten var fjorton år. Flera år innan jag fyllde fjorton fylldes jag av förväntan att själv få delta. Äldre syskon och vänner berättade hur fantastiskt det var på julfesten där man åt gott och dansade jullekar. Och så en dag, helt i början av 1960-talet, uppfylldes mina drömmar. Jag fick gå på OBF:s julfest.

På den tiden var OBF-samlingarna en ungdomlig samling, bestående huvudsakligen av tonåringar. Idag, femtio år senare är det fortfarande en stor grupp människor som samlas, men man kunde inte se några tonåringar. Inte heller tjugoåringar eller trettioåringar eller fyrtioåringar. Jag är inte säker på att det fanns någon under femtio år. Så, det är fortfarande samma grupp som samlas. Det är bara det att deltagarna har blivit femtio år äldre. Juldanserna har ersatts av bordslekar. Det är svårt att få plats med alla rullatorerna om man dansa runt granen (ursäkta rullatorerna var en överdrift, alla kunde gå för egen maskin). Många av deltagarna är inte längre aktiva i Frälsningsarmén och har OBF som enda kontaktpunkt med Frälsningsarmén.

Men det är fortfarande våldsamt trevligt att vara med. Speciellt för oss som inte träffat många av deltagarna på flera år.

En återkommande programpunkt på dessa samlingar var att vi sjöng gamla söndagsskolsånger tillsammans. Alla kommer ihåg sångerna från sin barndom och tar del i allsången med nostalgisk hänförelse.

Nåväl, nu är det söndagsmorgon och sonen, som bor i Norge och arbetar på Frälsningsarméns folkhögskola på Jelöy, är på väg med sin familj till oss för att tillbringa sin sportlovsvecka här. Vi ber om Guds beskydd över resan för dem och alla andra som är ute och förflyttar sig under sportlovet.

Ha en välsignad vecka
Peter Baronowsky