Tidig söndagsmorgon den 27 juli

Veckorevy från min helt personliga utkikspunkt på livet

Lovsångsgruppen i Alicante

Då Rut och jag är ute och reser besöker vi gärna en frälsningsarmékår om det finns någon sådan i närheten. Förra söndagen hamnade vi på Frälsningsarmén i Alicante i Spanien.

Låt mig gå lite tillbaka i tiden för att sedan komma tillbaka till kåren i Alicante. 1999 startade vi en pionjärkår i Nacka. Innan det hade vi haft regelbundna gudstjänster, bibelstudier, barn- och ungdomsarbete i flera år på Lännersta. Men 1999 blev vi en kår.

Vi bestämde tidigt att, förutom de tio procenten (tionde) av våra inkomster som skulle gå till Divisionshögkvarteret, skulle vi ge tio procent av alla intäkter till missionsprojekt. Vi deklarerade klart att av allt som man gav till kåren skulle tio procent direkt gå vidare till det missionsprojekt vi hade beslutat stödja.

Vid den tiden hade vi en del kontakt med Geoff och Sandra Ryan som hade startat en ny kår i Rostov i södra Ryssland. I förbindelse med startandet av vår kår i Nacka gjorde vi en speciell insamling till kåren i Rostov.

Ungefär samtidigt hade Rut och jag fått en inbjudan att ha en veckas undervisning i FA:s Tiostegsprogram som just hade översatts till ryska. Det var en konferens som skulle hållas i Rostov med ca 60 deltagare från Ryssland och Ukraina. Vi fick besked från Ryans att det inte gick att skicka pengar till dem genom en bank eftersom maffian kontrollerade alla banker i Rostov. Så vi stoppade 40.000 svenska kronor (växlat till amerikanska dollar) i fickorna och reste med viss bävan genom tullkontroller och andra kontroller över Moskva och sedan vidare till Rostov.

Kort efter vår hemkomst fick vi kontakt med en officer i Spanien, Carlos Allemagn som just höll på att översätta Tiostegsprogrammet till spanska. I ett mail berättade han att han hade fått order att undersöka möjligheterna att öppna en ny kår i Alicante. Det blev då naturligt för vår kår i Nacka att satsa på en eventuellt ny kår i Alicante som vårt nästa missionsprojekt.

Rut och jag hade redan tidigare av helt andra orsaker fått en inbjudan att tala på en påskbibelkonferens på Frälsningsarméns lägergård i Denia, några mil norr om Alicante. Då vi hörde att Carlos skull vara med på den konferensen, var det dags att fylla fickorna med pengar och ett kvittensblock för att personligen få förmedla pengarna till kåren i Alicante.

Under påskbibelkonferensen berättade Carlos att han efter konferensen skulle se på två lokaliteter som låg ute för uthyrning då han kom tillbaka till Alicante. Då vi kommit tillbaka till Sverige fick vi besked från Carlos att bägge hyresvärdarna sa nej då de förstod att Frälsningsarmén var en evangelisk (=icke-katolsk) kyrka. Carlos skrev samtidigt att han inte skulle ge upp utan fortsätta att söka lokal för den nya kåren. Detta var 2001.

Då vi nu tretton år senare skulle gå på gudstjänst på kåren i Alicante var vi spända på vad vi skulle möta. Vår GPS ledde oss till en bakgata i de mindre fashionabla kvarteren av Alicante. Där hittade vi FA:s sköld på väggen och en minibuss med stort FA-emblem över hela sidan.

Det var en väldigt fin gudstjänst (tror jag i alla fall eftersom jag inte kan förstå så många ord på spanska). Kårens lokal var fylld till sista plats och den besökande officeren från Barcelona hade ett ingående bibelstudium  om tiondegivande. Det var extra intressant för oss att ämnet var tiondegivande då vårt tionde från kåren i Nacka hade varit med att lägga grundplåten för den nya kåren i Alicante.

Efter mötet, som varade lite mer än två timmar, tog kårledarna, Patricio och Esthela, med oss på en rundvandring i lokalerna. Vid en sidoingång väntade många människor på att få mat i matserveringen som tog vid omedelbart efter mötet.

Kårledarna i Alicante och Michelle som tolkade

Vid vårt samtal med kårledarna fick vi hjälp med tolkningen av en ung soldat i lovsångsteamet, Michelle, som var ganska bra i engelska. Vi berättade att vårt nuvarande arbete var att stödja de nya löjtnanterna i Norge. Då vi kommit så långt glömde tolken bort att översätta och utbrast: "Norge, där var jag förra året!". Vi frågade var hon varit i Norge och hon svarade att hon varit i Moss. Vi svarade att det är precis där vi bor. Orsaken till hennes besök var att vara med på Ordinationsmötet för två av sina vänner. Det var två av våra nya löjtnanter som kom från Sydamerika, Julio och Pamela. Vi berättade att vi kände dem väl och att vi nyligen hade varit på deras kår i Bryne för en bibelhelg.

Ja, man brukar säga att världen är liten  då man möter folk och upptäcker att man har gemensamma bekanta. Det är sant och ännu mindre blir världen då man rör sig i frälsningsarmékretsar.

Vi avslutade samtalet med att be för kårledarna, kåren och arbetet i Alicante.

Om jag skall lyfta blicken bortanför min personliga utkikspunkt på livet, kan jag bara konstatera att vi lever i en orolig värld. Inbördeskrig i Ukraina med nedskjutet civilplan, Inbördeskriget i Syrien som bara fortsätter och fortsätter. Inbördeskriget i Irak där kristna ställs inför valet att konvertera till Islam eller avrättas. Krigshandlingarna i Gaza där en svensk MP-politiker förordar ett globalt krig mot Israel (Se Nyhetsflödet lördag). Är det Bibelns profetior om den sista tiden som håller på att gå i uppfyllelse?

Mitt i allt detta önskar jag dig en välsignad vecka
/Peter Baronowsky